• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från premiären av Dödsdansen på August Strindbergs Intima Teater

10 april, 2010 by Rosemari Södergren


Dödsdansen som skrevs av August Strindberg för mer än hundra år sedan handlar skildrar äktenskapet, hur det kan kväva människor och få dem att göra de mest vidriga saker mot varandra och trots det klänger fast vid varandra och inte klarar att frigöra sig från varandra.
Men pjäsen handlar också om att åldras och om rädslan för döden. Frågan är om inte de delarna med fördel skulle kunna lyftas fram ännu mer när den sätts upp idag.
Edgar, mannen i äktenskapet, är en kapten som aldrig lyckades bli befordrad till major. Hans fru, Alice, övergav sin karriär som skådespelerska för att stå vid hans sida i äktenskapet.
Problematik med att kvinnan överger sitt jobb för familjelivet kanske vi inte känner igen oss i. Det har trots allt hänt en del sedan Strindberg skrev pjäsen som först gavs ut i bokform 1901.

Edgar och Alice bor på en skärgårdsö och genom det sjuka spelet i familjen har två av barnen dött och de övriga två har flytt fältet. Släkt och vänner har de stött iväg på olika sätt. De lever ensamma och sliter på varandra, olyckliga men ändå fast vid varandra, utan ork att resa sig och lämna förhållandet. Så dyker Kurt, en gammal barndomsvän upp och spelet kan börja.

Edgar är en typisk mansgris, skulle jag vilja uttrycka det. Han ska bestämma allt, han domderar och allt ska ske på hans villkor. Mansidealet idag är i de flesta delar av samhället annorlunda idag. Det spelar dock ingen roll, det är så mycket ur de tre karaktärernas beteenden som går att referera till idag.

Föreställningen var delvis tidslös. När pjäsen skrevs fanns inte rockmusiken, inte ens jazzen var spridd då, inga cd-spelare fanns och inte ens vinylskivor eller stenkakor. I ur-uppsättningen spelade Alice piano för Edgar, men i föreställningen spelar hon vinylskivor på en skivspelare. Alice och gästen Kurt bär nutida kläder medan Edgars officerskappa kan vara från 1900-talets början.

I programmet till uppsättningen berättar Joakim Granberg att det finns olika spekulationer om vad som inspirerat Strindberg när han skrev pjäsen, men att det råder konsensus om att den närmaste källan till hands var Strindbergs syster Anna, som levde i ett enligt honom olyckligt och hycklande äktenskap med sin man Hugo Philp. De skulle samma år fira silverbröllop och många andra likheter finns mellan dem och Edgar och Alice i pjäsen. Strindberg ämnade rädda sin syster från äktenskapet.

Jag tror att många av oss idag kan ha svårt att associera till en så mansgrisig man som Edgar, eller så är det jag som lever i fel kretsar för det. Men det finns annat som är lika aktuellt idag: en relation som pågår mer än tjugo år måste i de flesta fall både ha dåliga som bra delar. Det måste finnas slitningar och saker som binder människor samman. Alice och Edgar hatar varandra men de är också tätt sammanbundna genom allt det varit med om tillsammans.

Gästen Kurt, vem är han? Han är ensam, har skilt sig och barnen har vänt honom ryggen. Han är en vindflöjel, vill inte ta ställning, är undanglidande och samtidigt ställer han upp och vakar en hel natt vid den sjuke Edgars sida.

Det finns mycket att fundera vidare kring efter att ha sett föreställningen. Är inte det vad teater är till för, eller all bra kultur: det får oss att reflektera själva, det ger inte färdiga svar utan ställer frågorna, spetsar till det och får oss att själva ställa oss frågor om livet, relationer och om döden och existensen.

För övrigt var det första gången jag såg en föreställning på August Strindbergs Intima Teater, som ligger vid Norra Bantorget i Stockholm, vägg i väggen med restaurangen Röda Rummet. Nu för tiden drivs den teatern i samarbete med Stockholms Stadsteater.

Dödsdansen är väl en av de Strindbergs dramer som sätts upp oftast. Det sägs att det är tionde gången den sätts upp i Sverige. Första gången den spelades i Sverige var 1909 med premiär 8 september och då hade Strindberg hållit ett öga på arbetet med pjäsen. Enligt Ture Rangström, teaterchef för Strindbergs Intima Teater:

August Falck gjorde sitt livs roll mot teaterns självlysande stjärna Anna Flygare.
…
Kritiken var totalt oenig om man tagit del av ett mästerverk eller en ”fasansfull patologisk studie” som inte gick att bedöma. Falck lät dock meddela att det bara förekommit ett litet svimningsfall i publiken.

Strindbergs Intima Teater har en blogg också, där de fortlöpande rapporterar om arbetet med föreställningen.

Foto: Petra Hellberg
Bildtext bilde novan: Niklas Falk och Marika Lindström i Dödsdansen.
Bildtexter bilderna nedan:
Niklas Falk, Ulf Eklund och Marika Lindström i Dödsdansen.
Marika Lindström och Ulf Eklund i Dödsdansen.


Relaterat:
Intervju med Marika Lindström inför premiären av Dödsdansen.
Teaterns blogg om första läsningen.
Teaterns blogg om andra publikgenrepet.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, premiär, recension, Dödsdansen, August Strindberg, Stockholm, Strindbergs Intima Teater, äktenskap

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: premiär, Recension, Teater

Skivtips: Jörgen Kjellgren från Oh Laura med Noir Syndrom

10 april, 2010 by Rosemari Södergren


Jörgen Kjellgren från bandet ”Oh Laura” satsar på en solokarriär och har gett ut en skiva: Albumet ”Noir Syndrom” släpptes i februari i år, 2010.

Jag har lyssnat på den några gånger och vill tipsa alla som gillar singer/songwriter av lugn stil. Lyssna på Jörgen Kjellgren.

I ett pressmeddelande berättas om bakgrunden till den stora succén med låter ”Release me”:

Eftersom Jörgen hade svårt att få gigs började han till slut skriva egna låtar, vilket så småningom ledde till att han tillsammans med Jocke Olovsson startade bandet Oh Laura 2004. Via ett bananskal fick man med låter Release Me i en lyckad reklamfilm för Saab och under sommaren 2007 var Oh Laura världsstjärnor i så gott som hela Sverige. Man hade även en del flyt i Polen. Oh Laura gjorde även spelningar England, Australien och Norge.

Hans debutalbum i solokarriären består av låtar skrivna på svenska tillsammans med Charlie Persson. Skivan och sångerna förmedlar känslor av ensamhet, skuld, svek och förlorad tro men också en del värme, humor och självdistans.

Pressmeddelandet berättar om hur namnet på albumet kom:
Namnet Noir Syndrom kom till Jörgen en natt vid Karlbergs station när han, fulltankad på John Connolly, Stieg Trenter och Newcstle Brown Ale satt på en bänk och stirrade ut över spåren. Det hade varit dags att gå hem länge när Jörgen insåg att han kanske trivdes där i regen och mörkret trots allt. Så hans att kvar där ett tag med sina demoner som sällskap. Insåg att dom kanske var några av hans närmsta vänner.
Numer bor Jörgen på Södermalm och lever i ett litet vardagsparadis med sin dotter. Men man kan fortfarande se honom sitta på den där bänken vid Karlberg vissa nätter.

DN:s recensent tyckte jättemycket om skivan och gav den betyg 4.

Här framför han ett av spåren på albumet på Mosebacke: ”Han har gjort det igen”, Mosebacke 2009-10-19

Hemma före midnatt

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, musik, Jörgen Kjellgren, Noir Syndrom

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, skivnytt

Audiens på Stockholms Stadsteater

9 april, 2010 by Rosemari Södergren

En brunaktig lokal. sliten, betongvägg, två ölbackar och en vitsminkad man i grågröna kläder sitter på en pinnstol lutad mot väggen. Han sover, eller är han död? Det gröna scenljuset gör att hans vitsminkade ansikte blir grönaktigt.
Någon knackar på väggen och en man träder in på scenen och den sovande vaknar och bjuder den honom att sitta ner och tvingar i honom ett glas öl och en dialog startar, där det som egentligen sägs ligger under orden, mellan raderna.
Audiens skrevs av Vaclav Havel 1975 och är en briljant enaktare. Kulturbloggen var på premiären 8 april. Uppsättningen med Etienne Glaser och Sven Ahlström i rollerna är något av det starkaste som går på Stockholms teaterscener i vår.

Den yngre mannen som träder in på scenen är arbetare på bryggeriet och den äldre mannen är bryggerimästaren. Vaclav Havel skrev den 1975, sju år efter att ”Pragvåren” kulminerat. ”Pragvåren” var ett försök att med reformer demokratisera det kommunistiska systemet och förvandla det till en demokratisk socialism. Begreppet ”en socialism med mänskligt ansikte” infördes.
Sovjetstaten med hjälpstater krossade försöken med ett militärt ingripande i augusti 1968.
Efter några år började en stark medborgarrörelse mot det totalitära systemet växa fram och 1977 bildades Charta 77 där Vaclav Havel var en av ledarna och talesmännen.
Pjäsen Audiens är skriven utifrån denna känsla av maktlöshet och raseri och motstånd om drev Charta 77-rörelsen och Vaclav Havel.

Den yngre arbetaren på bryggeriet är Vaclavs Havels alter ego. Han är författare som blivit placerad på bryggeriet för att rulla tunnor. Under dialogen kommer det fram att bryggerimästaren måste lämna rapporter om vad författaren/bryggeriarbetaren företar sig.
Bryggerimästaren i sin tur sitter i klorna på andra högre tjänstemän. Ingen är fri och alla måste spionera på alla. Alla måste misstänka alla.
Och kontrollen är så hård att författaren/bryggeriarbetaren måste hälla i sig öl, trots att han inte tycker om öl, för att bevis att han inte vill sticka ut, att han inte vill vara förmer.

En vecka tidigare hade en annan Vaclav Havel-pjäs premiär på Stockholms stadsteater: Avgång som är skriven 2008. Här bloggade jag om den föreställningen. Den är helt annorlunda och skriven långt efter att Sovjetstaten fallit och Tjeckoslovakien delats i två länder och Vaclav Havel har hunnit vara president i två omgångar: dels för Tjeckoslovakien och sedan för Tjeckien.

Expressens Nils Schwartz har skrivit om föreställningen i ett bloggverktyg (jag skriver inte att han bloggar eftersom han inte på något sätt utnyttjar bloggverktyget möjligheter för interaktivitet. Ni vet: majoriteten av journalister som skriver i bloggverktyg ägnar inte kommentarer eller länkande bloggar en tanke):

Audiens – sedd som ett psykodrama mellan en chef och hans underlydande – har en räckvidd bortom politiska ideologier och managementfilosofier, pjäsen är inte för evigt bunden till en kommunistisk diktatur.
Av en lustig tillfällighet kan man denna vår se ett annat psykodrama mellan en chef och en underlydande, nämligen Mike Bartletts Kontraktet på Teater Tribunalen. Där följs pjäsen av ett samtal med inbjudna gäster.
Här ett förslag till Tribunalen och Stockholms stadsteater. Gör en helkväll tillsammans och låt pjäserna samtala med varandra.

Visst: samtal med publik är ofta intressant. Men jag håller inte med Nils Schwartz. Föreställningen handlar om makt och om förhållandet mellan den som har makten och den underlydande, men den handlar också om övervakning och bristen på personlig integritet. Det viktigt ämne i dagens samhälle där attackerna är hårda för att beskära den personliga integriteten och försöken att inrätta ett övervakningssamhälle. Men måste en pjäs ryckas ur sin historiska inramning för att få oss att förstå det? Jag tycker inte det.

Fakta om Audiens på Stockholms stadsteaters hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om övervakning, politik, teater, recension, scen, Stockholm

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: övervakning, Politik, Recension, Scen, Stockholm, Teater

Tankar kring två aktuella filmer: Gainsbourg och Kick-Ass

9 april, 2010 by Redaktionen

GAINSBOURG – ett legendariskt liv

Detta surrealistiska drama om Serge Gainsbourg skandalomsusade liv är spännande och radikalt. Jag erkänner att gick in i biosalen med en förväntan om att få se en massa erotiska scener och annat i den stilen, men det var ändå rätt stilfullt och till och med mysigt. Jag gillade denna filmen skarpt. För man skulle kunna ha gjort den här filmen väldigt tråkig, men med inslag av tecknat och hans alteregon med stora huvuden som följer efter honom överallt, blir Gainsbourg en film man bara vill ha mer mer mer av.
Som liten var han en vass pojke med inga som helst intressen för musik, om han inte fick en pistol förstås. När han blir nekad en pistol tar han saken i egna händer och stjäl en pistol i närbutiken. Det var vändpunkten och då bestämmer han sig för att bli bra på att spela piano. Han förför kvinnor i 25års åldern och det ser ut att vara början på en tjejtjusares liv.
Denna filmen rekommenderas starkt.

KICK-ASS

Kick-ass handlar om en pojke som egentligen inte syns. Han är inte bra på matte eller att spela tvspel eller på sport. Han är en sådan som bara finns. Hans stora passion är serietidningar. När han blir trött på att bli rånad hela tiden så bestämmer han sig för att bli superhjälte. Hans första försök går åt skogen när han först blir knivskuren och sedan påkörd av en bil. När han har återhämtat sig är hans vilja ännu starkare för att bli superhjälte.
I samma stund så vill en pappa och hans barn också vara superhjältar därför att de vill hämnas deras döda fru och mamma. De dödar människor så snabbt att de inte ens vet vad som slagit till. De skjuter och knivhugger medlemmarna i maffian i rasande fart. De ägnar sig till och med åt tortyr vid vissa tillfällen.
När maffialedaren märker att hans män börjar saknas så blir han extremt arg och skyller allt på Kick-ass. Då kommer hans son fram och säger att han vet hur han ska bekämpa Kick-ass.
En extremt våldsam film med inslag av humor. Jag tycker inte att filmen var så bra just därför. Den blir alldeles för otyglad.
Det är alldeles för hemska scener för att man ska kunna uppskatta humorn i filmen.

Relaterat.
Recension av Gainsbourg-filmen i DN.
Recension av Gainsbourg i SVD (betyg 5)
Recension i Expressen.
Recension av Kick-ASS i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om film, recension, Kick-Ass, Gainsbourg

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Recension, Scen

Skivnytt: Easy Street med Anders Norman

7 april, 2010 by Rosemari Södergren


Anders Norman har släppt sitt nya album ”Easy Street”. Han har en mycket egen röst och när Rainbows manager Frank hade hört honom lät han Anders vara förband åt Rainbow på KB i Malmö. Anders Norman blev samtidigt inbjuden att spela i Franks hemstad Nashville.

Nya albumet ”Easy street” har producerats av Tony Carey, låtskrivare och musiker som slog igenom då han var keyboardist i Rainbow. Carey producerade också Anders Normans debutalbum ”It´s time”.

Titelspåret ”Easy street” är en snabb rocklåt om snabba pengar, droger, våld och nattliv. Skivan har också flera lugnare spår där Anders Normans röst ännu mer kommer till sin rätt.

Norman har en röst som påminner en del om Andreas Johnssons röst.

För mig är ”Easy street” en av mina favoritalbum just som jag lyssnar på flera gånger om dagen.

Om du också gillar lugnare rockartister på gränsen till singer/songwriter ska du lyssna in Anders Norman. Du kan hitta en ny favorit.

Här är Anders Normans hemsida.

Anders Norman The Sound Of Your Love Live at TV4 Nyhetsmorgon 2009

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, rock, singer/songwriter, Anders Norman

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: rock, singer/songwriter, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1489
  • Sida 1490
  • Sida 1491
  • Sida 1492
  • Sida 1493
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in