• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Kärlek på italienska – tankar efter förhandsvisning

15 juli, 2010 by Redaktionen


Kärlek på italienska är en film med italienska skådespelare och Tilda Swinton. Tilda Swinton spelar Emma, en medelålders kvinna och mamma i en mycket rik italiensk familj. Händelserna utspelar sig i Milano kring milleniumskiftet, det märks genom den totala frånvaron av Internet i karaktärernas liv.

Tilda Swinton är bland de duktigaste på att spela onda karaktärer – nu får vi äntligen se henne spela en människa med både gott och ont.
Hennes karaktär, Emma, är ursprungligen ryska, men som ung kvinna träffade hon en rik ung italiensk afffärsman som gifte sig med henne och tog med henne till Italien. De har tre barn, två söner och en dotter. Sonen Edoardo tycks stå henne lite närmare.

I filmens början får vi följa hur den stora släkten träffas i familjen enorma hus och tjänstefolket dukar upp för fin middag. Emmas makes pappa, industriledaren, fyller år. Under middagen deklarerar han att han tänker dra sig tillbaka och han ger ansvaret för att sköta familjeföretaget både åt sin son men också åt sin sonson Edoardo.

Allt är filmat med en distans som gör att det är svårt att ta till sig människorna. Som tittare känner jag en kyla från dem – och det är också vad jag tror är meningen.

Cinezine berättar om filmens bakgrund:

Tillsammans med Luca Guadagnino har det tagit Tilda Swinton hela 11 år att planera och producera denna italienska film där hon också innehar huvudrollen. Detta innebär förstås att det borde finnas lite utrymme för misstag vilket stämmer väldigt bra rent filmiskt. Allt ifrån musiken till kamerarörelserna och färgerna är justerade till perfektion. Man blir riktigt imponerad av att det görs filmer som denna idag, där flera scener påminner bland annat om den bortgångne Ingmar Bergman i sin stil.

Mat har en stor betydelse i filmen, närbilder på maträtter och täta bilder när Tilda Swinton långsamt låter maten fylla munnen och vi ser hur hon njuter av och upptäcker varenda smakdetalj. Bilderna på mat är otroligt sexiga.

Tilda Swintons karaktär lever ett ytligt men oerhört välbärgat liv med vackra klänningar, lugnt och tryggt och ett gigantiskt ståtligt italienskt hus. Givetvis mullrar det under den polerade ytan. Hennes make har gett henne namnet Emma. Hennes riktiga namn är ryskt och det var så länge sedan någon såg henne som den hon är att hon glömt vad hon egentligen heter.

Att filmen handlar om kärlek rådet inget tvivel om. Det är både Emma som möter en stark kärlek som får henne att omvärdera livet, får henne att njuta av varje ögonblick, gör att hon ser livet med nya ögon – och hennes dotter som möter kärleken. Båda möter en kärlek som inte passar in i gängse mallen. Båda ger sig hän och bejakar kärleken, fast med lite olika resultat. Och där diskuterade vi som såg den här filmen en hel del kring.

Är filmen svart och menar att det är för sent att ge sig hän åt kärlek för den som är medelålders? Måste stark kärlek sluta med katastrof? Eller gör de det? Är kärleken värd mer än allt annat, värd alla offer?

Filmen har många bottnar och det är flera saker som bara berörs lätt som de klassskillnaderna: Tjänstekvinnan som inte på något sätt kan tänka sitt att äta mat tillsammans med Emma fast de efter så många år tillsammans har en tät relation.

Vi var två som såg den här förhandsvisningen tillsammans. Vi var överens om att filmen är stark och vi tyckte båda om att den inte är entydig, den har flera bottnar. Men vi upplevde båda att den var lite seg i början, det tog lite för lång tid för berättelsen att komma igång, lite för mycket som skulle förklaras för oss tittare.
Som betyg ger vi den en stark 3 på en skala 1-5.

Svenska Dagbladet gav filmen betyg 5

TT:s filmrecensent gav betyg 4.

SVD har skrivit lite om filmen också.
Intervju med Tilda Swinton i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, recension, film, Italien, mat, sex, Tilda Swinton

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Italien, Kärlek, mat, Recension, Scen, sex

Marianne Faithfull på Berns

14 juli, 2010 by Rosemari Södergren


Marianne Faithfull har gästat Sverige med en spelning på Berns. Det var en avskalad konsert, bara hon själv och den fantastiske gitarristen Doug Pettibone med en akustisk gitarr.

Hon trädde in på scen med utstrålning från sitt brokiga liv. Marianne Faithfull, född i december 1946, har hunnit med mycket i sitt liv: från att 1964 slå igenom med ljuva ”As Tears Go By” till en hård, drogande period som satte sina spår i rösten och till att komma till som artist.

Marianne Faithfull är sångerska och skådespelerska och en av de mytiska artisterna som vi är många som fascineras av, vilket märktes: kön för att komma in till spelningen var lång utanför Berns. Det var för kvällen uppsatt stolar, det var en konsert med sittplatser, som var onumrerade. Vi var många som ville sitta långt fram när hon iklädd svart klänning och handskar som täckte armarna långt upp över armbågen.

Hon började med några av de nyare sångerna. Hon släppte sitt senaste album ”Easy come, easy go” 2008. Bland annat sjöng hon som låt nummer två den starka ”Down från Dover”. Hon sjöng också en cover från The Decemberists (men jag kommer inte ihåg vad den heter).

Hon är 63 år och det är underbart med exempel som hon som visar att kvinnor inte är passé efter 45 (vilket många svenska arbetsgivare borde ta sig en funderare på och inse att det är skitdåligt av dem att sortera bort ansökningar när de har lediga tjänster bara för att personen är över 45 år).

Åren sätter dock sina spår, rösten räckte inte riktigt till i alla låtar, men det kompenserade Marianne Faithfull med skön stil, attityd och känsla. Låtarna är mer än vackra sånger – de handlar om något, de förmedlar svärta, smärta, samhällskritik och livsöden. Under konsertens gång sjöng hon upp sig, dessutom.

Jo, hon serverade de flesta av sina största hits som ”Broken English”, ”Sister Morphine” och ”As tears go by” och ”Crazy love” som hon skrivit med Nick Cave.

Marianne Faithfull avslöjade också att hon och hennes gitarrist Doug jobbar med ett nytt album och Nick Cave har skrivit några av låtarna som kommer på den.

När hon kom till sin kanske allra mest efterlängtade låt ”The ballad of Lucy Jordan” gick hon fram till scenkanten och kom så nära publiken som möjligt. Hon berättade att hon själv gillade den låter mycket.

Publiken i det fullsatta Berns var i olika åldrar fast män och kvinnor i över medelåldern var nog i majoritet och alla reste sig efteråt och gav Marianne Faithfull och hennes fantastiske gitarrist stående ovationer.

Extranummer var Strange Weather som är skriven av Tom Waits.



Recension i DN

Recension i Aftonbladet
Recension i Expressen
Recension i SVD

Läs även andra bloggares åsikter om musik, recensioner, konserter, Berns, Marianne Faithfull

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Berns, Konserter, Musik, recensioner

Recension av Knight & Day

13 juli, 2010 by Jonatan Södergren

Precis som Killers, som Kulturbloggen recenserade för några veckor sedan och du kan läsa om här, är Knight & Day en actionfylld romantisk komedi. Filmen handlar om den helt vanliga tjejen June (Cameron Diaz) som träffar den hemliga agenten Roy Miller (Tom Cruise) och hamnar mitt i händelsernas centrum. Biljakter. Explosioner. Et cetera, et cetera. Skillnaden är att Knight & Day faktiskt verkar ha ett manus.

Filmen börjar på en flygplats där June springer in i Roy. Två gånger. När de väl gått på flygplanet dödar Roy alla passagerarna medan June besöker toaletten. Tillsammans tvingas de kraschlanda planet samtidigt som de lär känna varandra.

Även om både Tom Cruise och Cameron Diaz gör bra ifrån sig i sina roller tycker jag inte sättet de faller för varandra är lika övertygande. Dessutom känns vissa filmsekvenser överflödiga, som att de egentligen inte är relevanta för själva handlingen.

Hursomhelst är platserna och actionscenerna snygga. De komiska undertonerna gör Knight & Day bättre än många andra filmer inom samma genre.

Om Junes val mellan om hon kunde lita på Roy eller inte bara hade utvecklats något, varit lite tydligare, så skulle filmen kunnat bli betydligt bättre. I slutändan får den en trea. Varken mer eller mindre.

Här kan du se filmens trailer:

Knight & Day har biopremiär den 14 juli.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Cameron Diaz, Knight & Day, Knight and Day, Tom Cruise

Recension av Dumma Mej!

12 juli, 2010 by Jonatan Södergren

Någon har stulit en pyramid från Egypten och nu måste Gru bevisa en gång för alla att han fortfarande är den bästa tjuven i världen. I sin mörka villa planerar han tillsammans med sina undersåtar den största kuppen världen någonsin skådat. Han ska stjäla månen.

För att genomföra planen måste Gru bland annat adoptera tre föräldralösa flickor. Det uppstår en konflikt. Kommer Gru att lyckas genomföra sin plan och bli det ondskefulla geni han drömt om eller ska Margo, Edith och Agnes få hans kalla hjärta att smälta.

Dumma Mej är gjord av Chris Meledandri som även ligger bakom de första Ice Age-filmerna. Bland de som lånat ut sina röster till filmens karaktärer finner vi några intressanta namn. Däribland Steve Carell, Russel Brand och Jermaine från Flight of the Conchords.

Filmen är rätt så snyggt animerad och innehåller flera scener som garanterat kommer få dig att skratta. Kanske inte samma mästerverk som den första Ice Age-filmen men helt klart en sevärd film för både stora och små.

Här kan du se filmens trailer:

Dumma Me har svensk biopremiär den första oktober. Om du vill läsa mer kan du besöka filmens officiella hemsida.

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Despicable Me, Dumma Mej, Russel Brand, Steve Carell

Stieg Larsson, journalisten, författaren och idealisten – i en politisk biografi

12 juli, 2010 by Rosemari Södergren


Stieg Larsson, journalisten, författaren och idealisten – en politisk, biografi av Jan-Erik Pettersson.
Författaren till den här biografin, Jan-Erik Petterson, är frilansjournalist och har varit chefredaktör för Svensk Bokhandel och förlagschef på Ordfront förlag.
Det märks tydligt att han brinner för samma kamp mot högerextremismen som Stieg Larsson gjorde. Boken består till stor del av redogörelser för hur Stieg Larsson arbetade med att kartlägga och samla in fakta om högerextrema rörelser, framför allt i Sverige.
Vi får också en förklaring till varför Stieg Larsson aldrig gifte sig med Eva Gabrielsson. Stieg levde hela tiden med en hotbild från högerextrema grupper. Genom att han och hans sambo sedan så många år inte var gifta fanns det inga uppgifter om deras gemensamma adress i myndigheters register, vilket gjorde dem mindre sårbara.
Stieg Larsson levde, enligt Jan-Erik Pettersson, med en ständig medvetenhet om hotbilden. Han satt till exempel aldrig med ryggen mot dörren i ett fik utan hade alltid själv uppsikt över ingången.
Han undvek att bli överfallen vid några tillfällen just för att han var så försiktig och såg sig för innan han gick ut från en byggnad.

Det allra mest intressanta i boken är dock inledningen där Jan-Erik Pettersson besöker den bygd där Stieg Larsson växte upp och visar hur de platserna finns med som miljöer i Millenium-böckerna.

Jan-Erik Pettersson berör också den konflikt som uppstått kring arvet mellan Stieg Larssons familj och hans sambo Eva Gabrielsson. Det är en tragisk historia, som Pettersson inte tar ställning i. I samband med denna konflikt har jag hört en del falska uppgifter, som att Stieg Larsson inte skulle haft någon kontakt med sin pappa och sin bror på tjugo år. Det visar sig vara fel.

I inledningen till biografin skriver författaren:

Denna bok är ingen biografi in traditionell mening. Det är en bok om den offentliga personen Stieg Larsson, om hans verksamhet och skrivande, om samspelet mellan Stieg Larssons liv och verk och samhällsutvecklingen i stort.

Fast ändå är de bästa delarna i boken just när författaren berättar om Stieg Larssons uppväxt, om hans engagemang för politik och hans föräldrar och sin bror och hans farföräldrar.

Dagens Nyheters Lars Linder har också skrivit om biografin:

Mindre än hälften av boken handlar om honom själv, och det mesta är rätt välbekant: tiden som politisk aktivist med internationell inriktning, särskilt på Grenada, och de många åren som nyhetsgrafiker på TT. Under 90-talet det stigande engagemanget mot rasismen och grundandet av tidningen Expo.

Både som aktivist och som skribent tycks han ha haft sin styrka i det encyklopediska vetandet. Lika minutiös koll som han hade på romanernas långa intrigtrådar, lika väl behärskade han den europeiska fascismens historia och dolda förbindelser.

Det är också där någonstans som levnadstecknaren Pettersson går vilse i sina ambitioner.

Stieg Larsson
Journalisten, författaren, idealisten
En politisk biografi
Författare: Jan-Erik Pettersson
ISBN:978-91-86183-07-3

Läs även andra bloggares åsikter om deckare, recension, biografi, högerextremism, Stieg Larsson

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Biografi, Deckare, högerextremism, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1478
  • Sida 1479
  • Sida 1480
  • Sida 1481
  • Sida 1482
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in