• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Röyksopp – Senior: introvert och fantastiskt vackert

14 september, 2010 by Rosemari Södergren


Senior is the introverted, dwelling and sometimes graceful counterpart to last year’s Junior: brim-full with dark secrets and distorted memories.
Så står det på det norska elektropopbandets hemsida om nya albumet Senior.

Det är inte alltid som det banden vill förmedla också är vad som förmedlas. Men i det här fallet fungerar det precis så.
Jag är annars inte något stort fan av Röyksopp. Inte så att jag ogillar bandet heller, men jag brukar inte lyssna så mycket på dem och förra årets album ”Junior” var Ok, men inte något av de album jag inte kan undvara.
Men Senior däremot talar direkt till mig och jag spelar skivan om och om igen.
Det är känslofyllt och det är ja helt enkelt ett mer senior album om senior betyder vuxen, att ha vuxit upp.

Ett av spåren – Senior Living – låter delvis som om Jeff Beck är med och spelar gitarr.


Stefan Thungren på SVD gav albumet betyg 5 och skrev:

På Senior får vi möta deras dunkla sida, där har det uppenbarligen spelats mycket Tangerine Dream, Giorgio Moroder och Vangelis och de dramatiska ljudsfärerna får detta konceptalbum att låta som ett soundtrack till en film om en åldrande rejvare som tacklar sina drogproblem med varierande framgång. En lätt obehaglig berättelse om en lång resa tillbaka, men med ett briljant soundtrack.

Varför Aftonbladet bara gav betyg 3 begriper jag inte. Men smaken är som alltid delad.

Läs även andra bloggares åsikter om skivnytt, Röyksopp, Norge, recension, elektroniskt

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

We will rock you kommer att rocka sönder cirkus

14 september, 2010 by Redaktionen


Det är bara att erkänna, grundstoryn i ”We will rock you” är knepig. Föreställningen sågades totalt av en enig engelsk kritikerkår, men går efter åtta år fortfarande i London. Storyn är tunn, men musiken är desto tyngre. Grunden i storyn är att på planeten styr globalsoft allt. En framtid där all musik skapas i datorer, och engelska är det utdöda rockspråket. Rockmusik är förbjudet, och alla tänker samma tankar, alla utom några få, som här kallas bohemians.

We will rock you är så full av energi, och ensemblen kan verkligen få fart på publiken. Dock kan den som hatar Queens musik stanna hemma, för den är verkligen bärande för hela musikalen.

Det är inte ofta vi får fullstora musikaler i Stockholm, tre andra exempel på fullstora musikaler är väl Kristina från Duvemåla, Mamma mia och Phantom at the opera, vanligare än så är det inte. Jag tappade räkningen på folk på scenen, men det är ett 25-tal olika artister på scenen, och minst sju i orkestern, med andra ord krävs det en stor scen. Scenen på cirkus är stor, men känns ändå som den kanske är lite för liten. Londons lösning med kuber som använts för att visa bilder, har ersatts av en jätteskärm. Det finns en del riktigt snygga scenlösningar, men alla känns lite mindre än motsvarande lösning i London, och det är något man kan säga om hela musikalen, som i London med lite mindre. När musikalen introducerades så sa man, ”med 25 låtar av Queen” och min dotters första fråga blev då, ”vilken låt är borta?”. I London brukar det oftast vara 26 låtar, och den låt man valt bort vår kväll i Stockholm är ”don´t stop med now. ” Det var tveksamheter om Cirkus skålle tåla scenlösningen med den stora skärmen och all annan teknik. Det gör den tydligen, men jag är inte lika säker på att stolarna kommer hålla hela hösten, om det blir lika bra fart på publiken, som den föreställningen jag såg.

Det mesta av dialogen och vissa av låtarna är på svenska. Det funkar mycket bättre än vad jag trodde innan. Dialogen blir på svenska, och engelskan motsvarar det utdöda rockspråket. Funkar mycket bättre än när man gör motsvarande i London. Vissa av översättningarna är smarta, ”I want to break free” blir ”jag står inte ut” i den svenska översättningen och man köper verkligen den översättningen. Humorn är viktig i föreställningen, och publiken tog väl mot alla vinkar mot den svenska publiken. Att Sverige skulle vinna VM i fotboll 2014 är väl ungefär lika troligt som att alla musikinstrument skulle bli förbjudna i en framtid.

Det mest kända namnet i ensemblen är Tina Lejonberg, för denna föreställning har igentligen bara en stjärna, Queens musik. Ändå finns det en som för mig kommer bli en stjärna. Mari Haugen Smistad är en sensation som Scaramouche och man använder hennes norska ursprung på ett bra sätt i showen. Är säker på att vi kommer se mer av henne i framtiden, och hon har en enorm utstrålning och röst.

Föreställningen förtjänar att få en bred publik. Biljetterna är ganska dyra, men du får mycket show för pengarna, och det är en enormt bra stämning i salongen. Däremot tycker jag att den som vill hänga med bättre, kan med fördel läsa grundstoryn innan, för då hänger man med bättre i vad som händer på scenen. Min elvaåriga dotter dansade ut från salongen och ville på en gång köpa nya biljetter, det här vill jag se igen sa hon, och det är tecken på en bra föreställning. Köp biljetter nu, räkna inte med att den kommer bli förlängd, då jag inte tror att skaran av anhängare till Queen är stor nog i Sverige.

Foto: Markus Gårder
Relaterat: Svenska Dagbladet, Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om musikal, Queen, We will rock you, Cirkus, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Cirkus, Musikal, Queen, Recension, We will rock you

Malin Persson Giolito: Bara ett barn

13 september, 2010 by Rosemari Södergren


Malin Persson Giolito har skrivit en bok om en liten sjuårig pojke, Alex Andersson, som far mycket illa. Hans lärare och skolans sjuksköterska upptäcker att någon bränt honom med cigaretter, bland annat.
Han får en advokat, Sophia Weber, som är romanens huvudperson.

Boken handlar om ruggiga händelser, om våld och brott mot barn som går i arv. Hur vuxna bestämmer över utsatta barn.

Malin Persson Giolito som skrivet boken är jurist, född 1969, och efter tio års anställning på en av Sveriges största advokatbyråer arbetar hon som handläggare på Europeiska kommissionen. Det är imponerande att läsa om henne och att hon skaffade sin utbildning på fyra olika universitet i Sverige, Frankrike och Belgien. Hon debuterade 2008 med romanen ”Dubbla slag”.

På ett ställe i boken skriver hon om advokaten Sophia, att hon först gick en utbildning som var mer kreativ men som hon inte trivdes på. Först när hon bytte till mer byråkratisk och administrativ utbildning kände hon att hon var rätt. Det tror jag är en bra beskrivning av författarinnan själv. Det är ett viktigt ämne att ta upp om de utsatta barnen och att visa hur fel många myndigheter kan agera. Men romanen är inte litterär.

Miljöbeskrivningarna känns påklistrade, som om de var med för att man måste ha miljöer med. De tillför inget för berättelsen. Bra miljöbeskrivningar säger lika mycket som dialoger. Rätt använda fördjupar miljöbeskrivningar läsupplevelsen. En del miljöbeskrivningar förmedlar till och med annat är situationen som beskrivs.

Dessutom lyckas författarinnan inte att få mig att ens tycka om advokaten som ändå ska vara huvudpersonen. Att en romans eller deckares hjältefigur kan vara trygg eller misslyckas med sina privata relationer kan vara intressant, kan tillföra och fördjupa karaktären. Men att inte känna någon sympati alls för personer gör boken svår att läsa. När hon fattar så trögt jämnt blir det bara för mycket. När Alex ungefär halvvägs in i romanen ger nyckeln till lösningen och varken Sophia eller någon annan fattar det som läsaren fattar, då är det svårt att engagera sig och tvinga sig att läsa ut romanen.

Ingen av karaktärerna får mig att känna engagemang för berättelsen. Vi når aldrig in i Alex.
Den enda person i boken jag kan känna någon slags sympati för eller förståelse för är hans lärare.

Vissa av karaktärerna är så typbeskrivna att det är helt omöjligt att se dem som karaktärer. De är bara typer, som polismannen Adam Salah.

Här gästbloggar författarinnan hos Yourlife och skriver om boken:

Hela arbetet med boken blev mycket tyngre än vad hon till en början föreställde sig. Visserligen är hon van att läsa högvis med utredningar, men den här researchen kröp under huden på henne.

– Jag tror att jag är så rationell och distanserad, men det var en jättejobbig bok att skriva. Så här i efterhand kan jag ju ge rådet: ta inte ett sabbatsår för att få kvalitetstid med familjen och skriv en bok om utsatta barn samtidigt… Jag mådde inte bra.

En bokcirkel för alla har också bloggat om boken, men tyckte inte alls som jag:

”Bara ett barn” är en engagerande bok. Jag satt som helt uppslukad på pendeln för att sen sätta mig i soffan och fortsätta läsa när barnen hade lagt sig. ”Bara ett barn” tar upp ett jobbigt ämne på ett mycket bra och välskrivet sätt. En mycket bra bok som kryper in under skinnet och tar på hjärtat.

Bara ett barn
Författare: Malin Persson Giolito
ISBN10: 9164203301
ISBN13: 9789164203304

Här berättar författarinnan Malin Persson Giolito om boken:

Läs även andra bloggares åsikter om Malin Persson Giolito, video, böcker, barn, litteratur, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: barn, Böcker, Bok, Malin Persson Giolito, Recension, Video

Från premiären på "Moskva 7 oktober" på Stadsteatern

12 september, 2010 by Rosemari Södergren


Moskva 7 oktober som hade premiär på Stockholms Stadsteater den dramatiska dagen 11 september fick en premiär med en del dramatik i sig.
Pjäsen handlar om den ryska journalisten Anna Politkovskaja (i pjäsen under namnet Nina Krasnova) som mördades den 7 oktober 2006 och är skriver av den danska författaren Hanne-Vibeke Holst. Pjäsförfattaren var på plats på premiären, hon satt för övrigt några rader framför oss och vi såg hur en tv-kamera följde henne tätt in i salongen, med kameran nästan upptryckt i hennes ansikte. Det måste bli väldigt täta närbilder.

”Moskva 7 oktober” handlar om Putins Ryssland, om hur pressfriheten stympas, om övergrepp på mänskliga rättigheter som ursäktas av statsledningen med argumentet att det är jakt på terrorister. Föreställningen berättar om journalisten Nina Krasnova och ju mer slutet närmar sig desto obehagligare blir det, eftersom vi vet att hon går mot sin död.

En parallellhandling är en brittisk tv-journalist, Kate Smith, som spelar av Nadja Mirmiran beviljats en intervju med en till åren kommen tunnhårig tidigare president och premiärminister, spelad av Etienne Glaser. Den före detta presidenten och premiärministern har fått ett uppdrag för att leda kampen mot nedklubbning av sälungar.
Intervjun sker i framtiden och börjat i lättsam ton och han får breda ut sig om sin empatiska förmåga och sina känslor för de utsatta sälungarna, men under föreställningen gång hårdnar intervjun och journalisten ställer allt fler besvärande frågor.
Etienne Glasers åldrande politiker är en studie i hur maktfullkomliga personer inför sig själv kan försvara sina handlingar och beslut.

Denna intervju sker på ena delen av scenen och på övriga delar av scenen tar berättelsen om händelserna som föregår mordet på Nina Krasnova.

Det som slår mig när jag ser den är vilket angrepp på mänskliga rättigheter som pågår i ett grannland till oss. Ryssland har ju faktiskt en gräns mot oss långt upp i norr och vi kan åka båt till Ryssland över Östersjön.
Det händer skrämmande mycket där som vi alltför sällan får höra talas om i våra medier.

En människa som väljer att stå upp för de mänskliga rättigheterna så intensivt som Nina Krasnova kan få offra annat i livet. Hennes man Viktor Krasnov super ner sig i sin stora självömkan för att hans fru inte har tid med honom och barnen blir rädda av dödshoten som lämnas med blommor och paket. Detta skildras också i pjäsen.
Det slår mig att hon det varit en man som förde Nina Krasnovas kamp hade säkert familjen ställt upp mer.

Nina Krasnova spelas av Katarina Ewerlöf, så sminkad att det är svårt att känna igen Ewerlöf.

Jag tycker mycket om scenlösningen, att allt finns på scenen hela tiden och de skådespelare som inte är med i en scen sitter på en stol på scenen.

Pjäsen är Hanne-Vibeke Holsts första teaterpjäs, hon har tidigare skrivit för film och TV och har varit verksam som frilansjournalist sedan 1987. Hon började sin journalistbana som anställd på bland annat Berlingske Tidende. Hon debuterade som författare redan som 21-åring med ungdomsboken ”Heja Maja””. Sitt stora genombrott fick hon i Danmark 1986 med romanen ”Til Sommer”. I Sverige blev hon känd genom romantrilogin om TV-journalisten Therese Skaarup. Debattboken ”Min mosters migrän” om feminism och kvinnlig identitet kom på svenska 2002 och etablerade henne på allvar i Sverige.

—-
Premiären fick en extra nerv. Först var ljudet i mikrofonerna fel inställda så dialogen i början mellan den före detta presidenten och premiärministern Andrej Lupkin (som föreställer Putin) och tv-journalisten Kate Smith hördes inte längre än till de första raderna i salongen. Efter några minuter gav några ur publiken upp och ropade högt att ljudet måste höjas.

Efter ytterligare en stund reste sig en person på de främre raderna och ropade efter läkare. En kvinna i publiken hade blivit dålig, ambulans kallades dit och alla i publiken fick gå ut ur salongen.
Efter en stund kunde föreställningen sätta fart igen och vi fick också informationen att kvinnan som blivit dålig efter en stund kunnat gå ut själv till ambulansen.

Mer om föreställningen på Stadsteaterns hemsida.’

Amanda Lövkinst på bloggen Lindrig huliganism bloggar mycket om Ryssland och var också på premiären,

Foto: Bengt Wanselius

Läs även andra bloggares åsikter om Moska 7 oktober, demokrati, Hanne-Vibeke Holst, Katarina Ewerlöf, Stockholms Stadsteater, Etienne Glaser

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: demokrati, Etienne Glaser, Hanne-Vibeke Holst, Katarina Ewerlöf, Moska 7 oktober, Stockholms stadsteater

Skivnytt: The Vaselines med "Sex With An X" och Black Mountain med "Wilderness"

12 september, 2010 by Redaktionen

The Vaselines – Sex With An X
Det tog några år att följa upp debuten. Glasgowbandet the Vaselines slog igenom med sitt debutalbum Dum-Dum från 1989. Bandet splittrades strax efter att det albumet kom ut men återförenades lite hastigt för att vara förband till Nirvana 1990. Och kopplingarna med grungens största band är fler. Nirvana har gjort covers på flera av bandets låtar, Son of a Gun och Molly’s Lips finns med på skivan Incesticide och Jesus Doesn’t Want Me for a Sunbeam på MTV Unplugged-skivan. Kurt Cobain och Courtney Love döpte även sin dotter Frances Bean Cobain efter The Vaselines sångerska Frances McKee.

Efter ett långt uppehåll stod McKee och Kelly tillsammans på en scen 2006 för första gången sen 1990. Två år senare gjorde hela bandet en spelning på en välgörenhetskonsert. Några år senare återsläppte Sub Pop en deluxversion av deras samlade katalog (två ep’s och albumet). Och nu, efter en kortare evighet, är det dags för helt nytt material med albumet ”Sex With An X”.
Första spåret ”Ruined” slår väl knockout på mig och förväntningarna blir höga på resten av albumet.
Andra spåret ”Sex with an X” är också bra, men sedan tycker jag alltför många spår är lite för lika varandra.
Det här med att recensera skivor är förstås väldigt individuellt. Den som gillar Nirvana och skränindie har en annan utgångspunkt när han/hon lyssnar på The Vaselines nya album än jag har.
Om jag skulle betyg skulle det bli 3 av 5.
Releasedatum: 14 september
The Vaselines på Myspace: http://www.myspace.com/thevaselinesband

Black Mountain – Wilderness Heart
Dom härliga psykedeliska kanadensarna släpper äntligen ett nytt album. Dessutom kommer dom till Sverige för två spelningar bara lite drygt en vecka efteråt.
Black Mountain fick högt betyg av Pitchfork för nya albumet, 7,.4 av 10:

In FM-radio terms, Wilderness Heart is Black Mountain’s Houses of the Holy, an album that shimmers as much as it bulldozes, humors as much as it rages, while flexing a more pronounced pop sensibility that mostly works in the band’s favor rather than to their detriment. And just as John Paul Jones’ Mellotron-based set piece ”No Quarter” was arguably the highlight of Houses, Wilderness Heart’s most striking moments come courtesy of keyboardist Jeremy Schmidt– his thick, Deep Purplish tones on the Camaro-rattling ”Old Fangs” prove heavier than the glam-metal riff chugging underneath it, and instead of dropping in the de rigueur guitar solo, the band lets him slather on dreamy layers of laser-beam synth drones. Likewise, his Mellotronic backdrops on the stoner-folk reveries ”Radiant Hearts” and ”Buried by the Blues” refashion these downcast acoustic interludes in a more majestic light.

Själv tycker jag allra, allra mest om den mer balladrockiga ”Radian Hearts”.
Albumet är kanadensarnas tredje och som Pitchfork påpekar har bandet en viss egen stil, hippies möter progg möter metal möter folkrock Om du liksom jag gillade förra albumet – In the Future – jättemycket gillar du troligen åtminstone några spår på det nya albumet. Det typiska soundet för Black Mountain är alltid detsamma.

Black Mountain har en fansida på Facebook och just nu har två olika fans skriver helt olika där om vad de tycker om albumet.
En skriver:
Your new album sucks!!! now you just sound like an average stoner rock band. i’m very dasappointed!
Medan en annan skriver:
I love the new record! so great all the way through!

Första gången jag lyssnade på nya albumet blev jag lika tagen som av andra albumet. Men nu har jag lyssnat mer än tio gånger och några spår känns inte lika starkt nu. Medan andra spår bara växer.
Release: 13 septemer

Läs även andra bloggares åsikter om Black Mountain, The Vaselines, rockmusik, indie, grunge, musik, recensioner

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Black Mountain, grunge, indie, Musik, recensioner, Rockmusik, The Vaselines

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1465
  • Sida 1466
  • Sida 1467
  • Sida 1468
  • Sida 1469
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in