• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: I'm on TV – Plastic Paradise

18 oktober, 2010 by Redaktionen


Plastic Paradise är I’m on TV:s debutalbum och även om det inte riktigt är så plastigt som titeln antyder andas det ändå socker och tuggummipop lång väg.

I’m on TV består kort och gott av sångerskan Sofia Nordström och hon har på sin debutskiva fått hjälp av Annika Norlin – vilket hörs ibland – samt Kristofer Åström och Hans Olsson Brookes som har producerat. Det är en ren uppräkning i småglada poplåtar, sådana som sätter sig på hjärnan och som man går runt och nynnar på i flera dagar i sträck, vare sig man vill eller inte. Det är ganska radiovänligt men inte överdrivet skräddarsytt för den allmäna massan, några molltoner gör ett fint gästspel i flera låtar och allra mest i avslutande Düsseldorf 19.45 som jag ockstå tycker är det bästa spåret på skivan.

Väldigt fin är också inledande Efforts made och skivans första singel Must get away som är andra spåret. Efter det planar det ut litegrann och mycket låter som föregående refräng eller rent allmänt som poplåtar och ballader man redan hört en eller flera gånger. Men då och då glimtar det till och även om det blir lite mainstream av alltihop så har ändå Sofia Nordström ett någorlunda eget sound och en röst som sticker ut även om den kanske inte är den mest säregna jag någonsin hört. I både I hate early mornings och Lost and found blir inte bara refrängen utan även röstläget något tjatigt och de är de svagaste låtarna på skivan.

Men allt som allt är det en mycket lovande debut från en artist som redan har dykt upp i radio men som kanske ändå behöver lite mer kött på benen. Röstmässigt låter I’m on TV säker på sig själv och ska också vara det för det låter bra, men låtmässigt och skivmässigt behöver hon några år till på nacken innan jag skulle kalla det för verkligt bra.

Foto: Sandra Löv

Läs även andra bloggares åsikter om I’m on TV, Plastic Paradise, skivnytt, recensioner, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: I'm on TV, Musik, Plastic Paradise, recensioner, skivnytt

Parken – Framtiden Var Här

18 oktober, 2010 by Redaktionen


Pelle Lindroth som ”Parken” är på väg framåt, och med Henrik von Euler som producent har den nya skivan finslipats en aning.
När skivan börjar och ”Väntar på något stort” drar igång blir förväntningarna ganska höga men tyvärr lyckas inte skivan hålla upp samma kvalitét som det första spåret har. ”Framtiden Är Här” är absolut inte någon dålig skiva, men den är lite för platt. Saknar det där lilla extra som skulle skilja den från mängden.
Utvecklingen har har alltså inte varit tillräckligt stor den här gången heller, och Parken förblir förmodligen killen som inte nådde fram hela vägen ett tag till. Men förhoppningsvis är bättre material på väg snart?

Läs även andra bloggares åsikter om Parken – Framtiden Var Här, recensioner, skivnytt, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Parken - Framtiden Var Här, recensioner, skivnytt

Skivrecension: MF/MB/ – Folded

18 oktober, 2010 by Redaktionen

När Jason Pierce, Spiritualized, Spaceman 3 och LCD Soundsystem bröt igenom inspirerades många band och flera ändrade musikalisk inriktning. Ett av de mest intressanta banden som följde trenden var MF/MB/ från Bollnäs.
Nu har äntligen deras debutskiva släppts, och vilken jätte ”Folded” är! Den växer för varje lyssning och ”The Grand Chase” tycks ha en ganska bra hitpotential om den når ut till massorna.
Då MF/MB/ kanske inte är det mest kända bandet så är nog den möjligheten rätt liten, men det beror då i alla fall inte på materialet.
Alla spåren på skivan kanske inte riktigt håller samma standard, men den får ett genomgående godkänt betyg.

Se MF/MB/ på Debaser Slussen den 26e November.

Dagens skiva har också recenserat den.

Läs även andra bloggares åsikter om MF/MB/, recensioner, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: MF/MB/, Musik, recensioner

Bilder, filmklipp och tankar kring WASP på Stockholm Rock Out

17 oktober, 2010 by Rosemari Södergren

Kön var lång utanför Gamla Tryckeriet i Alvik. Det var avslutande delen i hårdrockfestivalen Stockholm Rock Out som innehåll två band. Först ut var det svenska bandet Chris Laney som stod på scenen prick 20.00, enligt schemat.
Oturligt nog var det många som inte hade hunnit komma in då.
Chris Laney är till “vardags” producent på legendariska Polar Studios i Stockholm. Han började turnera redan som 13-åring och spelar flertalet instrument som piano, bas och trummor, men det är gitarren som blivit hans bästa vän. Som gitarrist har han bland annat varit medlem i Zan Clan och i Randy Piper´s Animal.

Han ser skön ut Chris Laney, i stort sett skallig och bara en tuppkam i nacken. De spelade ösig klassisk rock. Trots att inte ens häflten ur den långa kön hade kommit in fick han igång en hel del i publiken att sjunga med i låten ”Rock Star”. Bra gjort.
Han visade också hur mycket han själv gillade Def Leppard i en låt jag tror heter ”Get your down”. (Någon i publiken som har bättre koll: rätta gärna låtnamnet i en kommentar här nedanför.)

WASP var efterlängtad. Det var knökfullt och massor av publiken som hade tröjor med WASP eller Lawless tryckt i stora bokstäver. Det amerikanska hårdrockbandet gjorde något så ovanligt som att starta nästan tio minuter före utsatt tid. Det var bra eftersom publiken väntade så intensivt.

De körde igång med tre stora bildskärmar där det flimrade förbi bilder. Till första låten växlade bildskärmarnas bilder med bilder på Lawless när han var ung hårdrockare och bilder på en tandlös äldre människa, kanske Lawless i framtiden?

WASP har hängt med många år och de bjuder rutinerat på sig själva, går fram nära publiken många gånger.

När WASP var här för snart ett år sedan och spelade på Debaser var DN:s Fredrik Strage rätt nöjd med spelningen:

53-åringen är i god form: fokuserad, nerbantad och befriad från dubbelhakorna som länge fick honom att likna en zombiesmittad Liz Taylor. Med skränigt demonisk röst sjunger han hitlåtar som ”LOVE machine”, ”Wild child” och ”Blind in Texas”. Han inkluderar också metaltolkningar av Ray Charles ”I don’t need no doctor” och The Whos ”The real me”. Det låter betydligt bättre än när WASP besökte Stockholm för fem år sedan. Refrängerna lyfter taket och riffen är vassa som sågklingorna på Blackies underarmar.

Den som kan sin WASP-historia vet ju att Blackie Lawless, frontmannen, blivit en konservativ kristen. Debutsingeln ”Animal (fuck like a beast)” spelar han inte längre eftersom han menar att den inte går att förena med hans tro. Han plockar bort orden ”cocksucking” och ”motherfucker” ur låten ”Chainsaw Charlie”. Och riktigt skrämmande är förstås att han som en av få artister stödde John McCain i presidentvalet eftersom Barack Obama skulle vara ett hot mot sunda, amerikanska värderingar.

Det gör förstås att WASP:s spelningar förlorat lite av det mest demoniska. Fast för min del gör det inget och jag tror publiken var nöjd.

För övrigt är det något speciellt med hårdrockpubliken. Hur trångt det än är och även om man i trängseln råkar knuffa till någon som spelar in ler folk och är trevliga. Det är som om hårdrockare får ut aggressiviteten i musiken och kvar blir lugna, coola människor.

Här är bilder från WASP:s spelning i Gamla Tryckeriet och fler finns att se på http://www.flickr.com/photos/anderslowdin.

Om du gillar oss på Kulturbloggen – glöm inte att rösta på Kulturbloggens Jonatan så han får åka till MTV Awards och sätta fart på den bloggbevakningen. Rösta här: rösta, rösta, rösta … Man får rösta varje dag.

Här är bilder från Stockholm Rock Out i september.
Fler bilder från septemberfestivalen.

Relaterat: Svenska Dagbladet, Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om WASP, kristen, hårdrock, Stockholm Rock Out, Chris Laney, recensioner, bilder, Alvik, Gamla Tryckeriet, konsert

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Alvik, bilder, Chris Laney, Gamla Tryckeriet, Hårdrock, konsert, kristen, recensioner, Stockholm Rock Out, WASP

Nervous Nellie: ”Why dawn is called mourning”

15 oktober, 2010 by Redaktionen


De två brödraparen Henrik och Magnus Johnson & Sebiastian och Andy Johansson utgör bandet ”Nervous Nellie” som i dagarna släppte sitt album ”Why dawn is called mourning”. I Skandinavien ska tilläggas, i övriga Europa släpptes skivan redan i mars.
Skivan är ett stilistiskt verk. Ingenting har lämnats åt slumpen – allt är genomarbetat till punkt och pricka, perfektion. Nervous Nellie har ett sound och det håller dem sig till.
Skivan är mjuk och fin. Inga överraskningar . Med en blandning av pop och rock får NN till det bra. Ibland till och med, riktigt bra. Det skulle förvåna mig om inte singeln ”Long as can be” inte hamnar på någon av P3s spellistor.
Det krävdes ett par genomlyssningar av skivan för att låtarna skulle sjunka in. Nu när det väl har gjort det kommer jag se några låtar som självklara när det vankas middag. Perfekt för en trevlig middag eller till en stillsam promenad.

Skivans höjdpunkt: Öppningslåten ”Final day” och ”Much to young”.

Läs även andra bloggares åsikter om Nervous Nellie, skivnytt, musik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Nervous Nellie, recensioner, skivnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1456
  • Sida 1457
  • Sida 1458
  • Sida 1459
  • Sida 1460
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in