• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Jamiroquai – Rock Dust Light Star

3 november, 2010 by Redaktionen

Jamiroquai – Rock Dust Light Star
Mercury

Nya plattan Rock Dust Light Star är något så motsägelsefullt som en retrohänvisning till en retrohänvisning. När Jamiroquais första platta Emergency on Planet Earth kom ut 1993 var det en tydlig vinkning mot sjuttitalets disco- och funkscen och var som en frisk fläkt i den alltmer mainstreamiserade grungen som tog överhanden på radio- och musiktevekanalerna. Under 00-talet avvek dock Jamiroquai från detta, om än i marginellt, i plattorna A Funk Odyssey och Dynamite. När nu så 10-talets första platta är här, så blir det som att bitarna åter faller på plats med soundet som doftar av rökmaskin på ett dansgolv.

Det är ett väldigt soft sound, lent som sammet, inte minst tack vare frontfiguren Jay Kays mjuka stämma. Första- tillika titelspåret lägger ribban tidigt för vad vi har att förvänta oss. Mycket riktigt är de fyra första spåren riktigt svängiga med ett litet avbrott i jazziga Smoke and Mirrors. Femte spåret Hurtin blir ett rockigt nummer med gospelinfluenser som för tankarna till Lenny Kravitz. Under andra halvan av skivan segnar det till dock men kommer för en stund igång igen med She’s a Fast Persuader, för att återigen segna till.

Med vetskapen om att det är fem år sen Jamiroquai släppte sin senaste studioalbum och att det har varit diverse byten med skivbolag inser man att det finns en enorm vilja som drivkraft för denna platta. Vilja att visa trycka in så mycket nytt som möjligt – tolv spår där snittlängden är över fyra minuter – för att visa att man minsann fortfarande besitter ”det”. Egentligen har inte Jamiroquai så mycket att bevisa, lägstanivån är fortfarande hög och denna platta kommer att gå varm både på dansgolven och på efterfesterna.
’
Läs även andra bloggares åsikter om Jamiroquai, recension, musik, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Jamiroquai, Musik, Recension, Rockmusik

Recension av The Good Heart

3 november, 2010 by Jonatan Södergren

Betyg: 3

Jacques är en ensam och bitter man som äger en nedsliten bar någonstans i New Yorks mindre hippa kvarter. Efter en hjärtattack inser han att han måste hitta någon som kan ta över baren när han är borta. Ödet för honom samman med den tystlåtne uteliggaren Lucas (som spelas av Paul Dano från Little Miss Sunshine).

The Good Heart är en melodramatisk skildring av vänskap, kärlek och livet. Den kommer få dig att le och den kommer få dig att må illa ända in i benmärgen men framför allt så kommer den inte att lämna dig oberörd.

Stundtals kan filmen bli både mörk och utdragen men skådespelarnas insatser, som bidrar till en sådan trovärdighet när det gäller karaktärernas brister, gör att filmen aldrig blir tråkig eller ointressant.

Hör kan du se filmens trailer:

The Good Heart har biopremiär den 3 december.

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: The Good Heart

Världens lyckligaste folk – Lena Sundström

2 november, 2010 by Redaktionen

Journalisten och debattören (och deltagaren i På Spåret) Lena Sundström är den som har skrivit den här boken om Danmark i allmänhet och Dansk Folkeparti i synnerhet. Hon följer utvecklingen i Danmark från sin lägenhet i Norrebro, en stadsdel i Köpenhamn, erfar att du måste vara dansk medborgare för att få bli medlem i Dansk folkeparti, intervjuar skådespelare, chefredaktörer för Berlingske Tidende och Politiken, skärskådar utvecklingen kring Muhammed-karikatyrerna, debatten
kring detta och den efterföljande utvecklingen.

Sedan 2001 är Dansk Folkeparti tillhörande danska riksdagen och i samarbetar med partiet Venstre, dansk motsvarighet till svenska Folkpartiet. Partiledaren Pia Kjaersgaard tillhörde en gång Fremskrittspartiet som leddes av Mogens Glistrup. Lena Sundström besöker två dansk folkepartister, som bjuder på god mat och dryck och inte kan se något fel på sitt parti (de flesta partimedlemmar brukar inse att alla partier har sina fördelar och nackdelar – inte dessa). Väldigt ofta brukar svenska
SverigeDemokrater hålla Dansk folkeparti för ett föredöme.

Lena Sundström konstaterar att en flyktingbostad (villa) i Gentofte kommun (rik kommun), som Dansk Folkeparti ondgör sig över, är drabbat av mögel och krossade fönsterrutor. Likafullt bor flyktingar där.

Det här är en bok för den politiskt intresserade och möjligen ett tidsdokument för ett av våra närmaste grannländer med en möjlig utveckling om (när) Sverige får ett främlingsfientligt parti i sin riksdag.

Relaterat:
Recension i SVD, Expressen, Bokhora och Dagens Bok.

Läs även andra bloggares åsikter om Lena Sundström, främlingsfientlighet, Danmark, recensioner

Arkiverad under: Litteratur och konst, Recension Taggad som: Danmark, främlingsfientlighet, Lena Sundström, recensioner

Den förbjudna teatern i Vitryssland avslöjar läget i västvärlden i Eurepica Challenge

1 november, 2010 by Rosemari Södergren

De spelar i smyg, när cafeer har stängt, i gläntor i skogen, i lägenheter … Gruppens medlemmar och deras familjer trakasseras och förföljs dagligen av polisen.
Den vitryska teatern ”Belarus Fre Theatre” får inte spela sina föreställningar i sitt hemland, Vitryssland. Det är ganska skrämmande, bara 60 mil från Sverige ligger Vitryssland, en diktatur i Europa.

Teatergruppen är dock mycket efterfrågad i andra länder och har i höst varit på turné i Sverige med föreställningen ”Europica Challenge” där 14 dramatiker från Europa och USA gett sin bild av västvärlden idag. Vi får följa med flyget med Europica Airlines och landa i de 14 länderna.

Jag såg den sista föreställningen på turnén, som spelades på Lilla scenen på Stockholms Stadsteater. Före föreställningen hade jag läst att den var tre timmar lång och spelades på ryska och engelska. Men tiden gick blixtsnabbt och det var lätt att förstå. Tre timmar var som tre minuter.

Det är en skrämmande, humoristisk, allvarlig och vacker och burlesk och oerhört fysisk föreställning och skådespel som Belarus Free Theatre presenterar.
Skrämmande för allt står inte väl till i västvärlden, men humorn gör att vi ändå kan känna viss värme för våra ibland tafatta försök att behålla värdigheten. Den fysiska spelstilen kräver vältränade skådespelare och det syntes hur smidiga och starka de är. Gruppen jobbar estetiskt unikt med såväl bild som det poetiska sättet att låta ljud och språk skapa rytm i föreställningen.

Det var en stark teaterupplevelse, både för det politiska innehållet och för det unika sättet att jobba med teater, som jag hoppas många svenska teaterutvecklare sett och inspirerats av. Mer sådant vill vi se på den svenska teaterscenen.

I programbladet från Belarus Free Theatre står:
I Vitryssland tvingas vi verka under jorden, men vi kommer fortsätta spela tills vårt land blir en demokrati.

Jag hoppas de får uppleva demokrati i sitt hemland men att de fortsätter spela också därefter.

Belarus Free Theatre togs till den svenska turnén med stöd av Riksteatern. Föreställningen på Stadsteatern ingår i en serie där med gästspel av olika slag. Kommande föreställningar i den serien är ”Rapporter/Djur som dör” som är en Dokumentärteater av Marcus Lindeen, ”Dead Dogs Don´t Bark” med Teatro Chapitô´, ”Icehot” som är en n ordisk dansfestival och ”Onda sagor” av Pär Lagerkvist.

Foto: Riksteatern
Bildtext: Eurepica Challenge av och med Belarus Free Theatre gästspelar 1 november på c/o Stockholms stadsteater

Läs även andra bloggares åsikter om Vitryssland, Eurepica, Europa, dramatiker, scen, fysisk, Riksteatern, Stadsteatern

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramatiker, Eurepica, Europa, fysisk, Scen, Vitryssland

Recension av Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette – ”Jag kan bara säga att jag älskar er” av Margareta Beckman

1 november, 2010 by Redaktionen

Det är några synnerligen levande porträtt som Margareta Beckman nedtecknat i denna bok. Utifrån de många källor som hon har haft till förfogande redogör hon, i den utsträckning man kan med hjälp av enbart skriftliga dokument, hur vardagen tedde sig för inte enbart huvudpersonerna Axel von Fersen och drottning Marie-Antoinette men även de närmaste runt omkring dem.

Hon väljer genomgående att avstå från spekulationer, hon tar upp de mest omtalade och med hjälp av de källor som finns försöker hon att nysta fram sanningen så nära man kan komma efter de drygt 200 år som förflutit.

Beckman har även tilldelat olika kapitel åt olika bifigurer i relationen; Royal Suédois (det regemente som Axel slutligen efter år av åtrå förde befäl över), Madame Royal (Marie-Antoiettes äldsta dotter Marie Thérèse Charlotte) och Le Dauphin (den omtalade kronprinsen som försvann från Tempeltornet där kungafamiljen bodde sista tiden av Revolutionen innan Robespierres fall).

Deras historier involverar och i allra högsta grad påverkar Axel och Marie-Antoinette, precis som den rika korrespondens som fördes. Axels älskade pappa Fredrik Axel von Fersen, hans syster Sophie Piper, Gustav III, Marie-Antoinettes mor kejsarinnan Maria Theresia, hennes bror Joseph II och brorson Frans II samt till åtskilliga andra (personregistret i slutet är omfattande), ger läsaren en inblick i parets personliga tankar och upplevelser. Skildringar från närståendes memoarer och ögonvittnen ger ytterligare liv åt händelseförloppen som skildras i dessa två levnadsöden.

Relationen mellan de båda? Onekligen går det inte att tvivla på den starka passionen och den innerliga kärleken som uppstod mellan Axel och Marie-Antoinette. Huruvida de faktiskt var älskande i en mera köttslig tappning lär vi nog aldrig riktigt få veta – såvida någon inte kommer på ett sätt att återställa överstrykningarna i breven mellan de båda. Klart är i alla fall att tillfällen fanns det gott om och att det franska hovet nog hellre hade en diskret utlänning som drottningens älskare än en inhemsk sådan med omfattande önskningar från en ännu större ätt bakom sig. Att Axel dessutom hade Ludvig XVI:s välsignelse som nära vän och trogen undersåte till kungafamiljen är nog även det ytterligare orsak till att tro det möjligt.

Margareta Beckmans digra bakgrund som militärhistoriker märks tydligt, hon är noga med att klart fastställa datum, ort och årtal för att kronologin skall bli så korrekt som möjligt. Det gör det bara ännu sorgligare att då upptäcka den bristande korrekturen. År 1700 var inte Marie-Antoinette fjorton år, inte heller var hon en nioåring 1755. Utöver dessa missar och några övriga slarvfel är det en synnerligen intressant läsning.

Fischer & Co

ISBN 978-91-86597-03-0

Av Jessika Ahlström

Fler recensioner:
Dalarnas Tidningar
Östgöracorren
Helsingborgs Dagblad

Läs även andra bloggares åsikter om litteratur, bokrecension, Axel von Fersen, drottning Marie-Antoinette

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Axel von Fersen, Bok, Bokrecension, drottning Marie-Antoinette

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1451
  • Sida 1452
  • Sida 1453
  • Sida 1454
  • Sida 1455
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in