Jamiroquai – Rock Dust Light Star
Mercury
Nya plattan Rock Dust Light Star är något så motsägelsefullt som en retrohänvisning till en retrohänvisning. När Jamiroquais första platta Emergency on Planet Earth kom ut 1993 var det en tydlig vinkning mot sjuttitalets disco- och funkscen och var som en frisk fläkt i den alltmer mainstreamiserade grungen som tog överhanden på radio- och musiktevekanalerna. Under 00-talet avvek dock Jamiroquai från detta, om än i marginellt, i plattorna A Funk Odyssey och Dynamite. När nu så 10-talets första platta är här, så blir det som att bitarna åter faller på plats med soundet som doftar av rökmaskin på ett dansgolv.
Det är ett väldigt soft sound, lent som sammet, inte minst tack vare frontfiguren Jay Kays mjuka stämma. Första- tillika titelspåret lägger ribban tidigt för vad vi har att förvänta oss. Mycket riktigt är de fyra första spåren riktigt svängiga med ett litet avbrott i jazziga Smoke and Mirrors. Femte spåret Hurtin blir ett rockigt nummer med gospelinfluenser som för tankarna till Lenny Kravitz. Under andra halvan av skivan segnar det till dock men kommer för en stund igång igen med She’s a Fast Persuader, för att återigen segna till.
Med vetskapen om att det är fem år sen Jamiroquai släppte sin senaste studioalbum och att det har varit diverse byten med skivbolag inser man att det finns en enorm vilja som drivkraft för denna platta. Vilja att visa trycka in så mycket nytt som möjligt – tolv spår där snittlängden är över fyra minuter – för att visa att man minsann fortfarande besitter ”det”. Egentligen har inte Jamiroquai så mycket att bevisa, lägstanivån är fortfarande hög och denna platta kommer att gå varm både på dansgolven och på efterfesterna.
’
Läs även andra bloggares åsikter om Jamiroquai, recension, musik, rockmusik