• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Ett av årets bästa album: Eldkvarn med Kärlekens väg

25 december, 2010 by Rosemari Södergren


Flattr this

Kärlekens väg är det tredje albumet från de spelningar Eldkvarn gjort i Annedalskyrkan i Göteborg.

Spelningarna är inte som vanliga konserter, de möter delvis kyrkans liturgi, del blir som Plura säger:
– Mässan Kärlekens väg är varken en konsert eller en regelrätt gudstjänst, utan något som går hand i hand.

I ”Kärlekens väg” möts det rockigt, lite skrovliga och kyrkans tro på kärlekens kraft. Jag är verkligen ledsen att jag missat alla dessa spelningar med Eldkvarn i kyrkan. Jag var på väg en gång, men kom lite sent och då var det helt fullsatt. Jag förstår det så väl. För när en rockband som Eldkvarn gör sådana här spelningar blir det ett intressant möte. Både den som är kyrkligt engagerad och den som bara är ett fans till Eldkvarn får ut massor och lär sig säkert något nytt i detta möte.

Mässan Kärlekens väg firades en kall vinterkväll under Gudstjänstefestivalen den 12 mars 2010 i Annedalskyrkan och filmades och sändes av SVT samt även i P1 under våren. CD:n är bandad i, precis som livet, en enda lång tagning.

Kärleken är julens budskap – och på så sätt är det här albumet den optimala julskivan. Fast det ett budskap som värmer året om och låtarna förmedlar många känslor och fina gitarrspår. För mig har albumet varit en kär vän hela denna kalla höst och iskyliga vinter.

Jag är långt ifrån ensam om att älska detta album. Markus Larsson i Aftonbladet gav betyg 4:

Serien innehåller några av de vackraste ögonblicken i Eldkvarns karriär, som nattvarden i ”Nånting måste gå sönder” från ”Kärlekens törst”. Vemodet och värmen i Pluras bästa låtar påminner alltid om psalmer.
Därför känns det som att musiken hittar hem efter att ha tagit en lång omväg på studioalbum och konsertscener. Den tolv minuter långa versionen av ”27” är exempelvis helt andlös.

Fler recensioner som är lyriska eller åtminstone mycket positiva:
Arbetarbladet, Expressen, Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad och Smålandsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Eldkvarn, gitarrspel, julskivor, Annedalskyrkan, Kärlekens väg, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Annedalskyrkan, Eldkvarn, gitarrspel, julskivor, Kärlekens väg, Recension

Tankar kring Iain Pears senaste bok John Stones fall

22 december, 2010 by Redaktionen

London 1909. Den kände finansmannen John Stone hittas död efter att ha fallit ut från ett fönster i sitt arbetsrum. När hans testamente öppnas visar det sig att han har ett okänt barn som nu ärver en förmögenhet. Men vad barnet heter eller var det finns nämns inte.
Hans vackra och unga änka Elizabeth ger journalisten Matthew Braddock i uppdrag att söka efter barnet. Men framför allt försöker hon förstå vad som ligger bakom allt hemlighetsmakeri. Spåren visar sig leda långt tillbaka i tiden.
I denna brett upplagda roman, som utspelar sig i London, Paris och Venedig, får vi följa hur John Stone bygger upp sitt imperium och hur han åren före första världskriget genom skickligt rävspel lyckas styra inte bara marknader utan även hela länder.
John Stones fall är en fängslande och spännande berättelse om gränslös kärlek, stora pengar och ond bråd död.”

Så lyder baksidestexten. Jag som läst boken kan förstå att det inte broderas ut mera av berättelsen, det är helt enkelt en alltför komplex och intrikat historia för att enkelt kunna sammanfattas med så få ord.

Handlingen utspelas över 30 år med en inledning dryga 40 år senare. Matthew Braddock får, efter att ha närvarit vid Elizabeths begravning, veta av den delegat från hennes advokatfirma som är utsänd att han har ett paket att vänta. Paketet visar sig innehålla handlingar som leder honom tillbaka till den undersökning han gjorde åt Elizabeth när hon just blivit änka efter John Stone. Braddock beger sig tillbaka i sitt minnes galleri och återupptäcker vad han uppdagade då, 1909.

Som läsare får man onekligen stifta bekantskap med många, väldigt intressanta karaktärer och minst lika många olika yrkeskategorier. Iain Pears är väldigt skicklig på att beskriva miljöer; med ett fåtal ord lyckas han fånga det som är ack så svårfångat, rummens alldeles egna, unika karaktär. Lika duktig är han på att beskriva de olika individerna som kliver in i historien, komplexa och levande.

Att John Stone var en berömd finansman innebär också djupdykningar in i finansvärlden och för den oinvigde blir det ändå aldrig tråkigt att läsa de ganska så invecklade förklaringar som Braddock stöter på under sina undersökningar – hatten av för Pears där. Hatten av även för den eminente översättaren, det är ofta som en så pass komplex text som denna faller på översättaren, så är det inte i detta fall. Språket flyter fram lika ledigt som om den skulle läsas på originalspråket engelska. Vilket verkligen är skickligt gjort av Nils Larsson.

För att vara en väldigt tjock bok så är den väldigt engagerande, som läsare dras man verkligen in i handlingen. Kort sagt en perfekt bok för långa, lediga dagar! Som det fan jag är av äldre, engelsk kriminallitteratur kan jag inte annat bli än väldigt glad att det fortfarande finns författare som skriver lika välskrivet som Sir Arthur Conan Doyle, Agatha Christie, Dorothy Sayers med flera. Jag önskar verkligen att flera skulle göra det, då skulle läsupplevelsen bli ännu större betydligt oftare.

Originalets titel: Stone’s fall, översättning: Nils Larsson
Utgiven på Brombergs Bokförlag, ISBN: 978-917337-241-1
kartonnage, 698 sidor.

Av Jessika Ahlström

Läs även andra bloggares åsikter om Iain Pears

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Iain Pears

Easy A – inte bara rolig

22 december, 2010 by Redaktionen

I efterdyningarna av en liten vit lögn om att ha förlorat sin oskuld, upptäcker Olive Penderghast att hennes nya bad-girl image har en uppsida: hon blir äntligen uppmärksammad.

Det är inte ofta man får se en uppriktigt smart “high school”-film, vilket är precis vad Easy A är. Det må vara en komedi, men i själva verket är det en intressant modern granskning av 1800-tals romanen “The Scarlet Letter” om hur ett dåligt rykte sprids och påverkar den berörda. I samband med dagens sociala nätverk är detta ett högst relevant ämne som debutantregissören Will Gluck väljer att skildra genom en amerikansk skola.

Det är inte alltid humorn fungerar med risk att det ett fåtal gånger hamnar i löjlighetsträsket, men för det mesta hålls en fin balans där det aldrig blir tråkigt men inte överdrivet heller, tillräckligt för att behålla ett leende i mungipan under hela speltiden. Easy A är ett bra bevis om att det fortfarande går att göra bra filmer om ungdomar i knepiga situationer, en era som för det mesta dött ut tillsammans med John Hughes. – Cinezine.se

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: easy a, emma stone, Komedi, Recension, Scen

Nowhere Boy – en film om John Lennons uppväxt

22 december, 2010 by Rosemari Södergren


Nowhere Boy har släppts på dvd för ett tag sedan. För en musikälskare som jag är det givetvis obligatoriskt att se filmen. Jag hann inte se den när den gick på bio så det fick bli en dvd-hyra istället.

Den handlar om John Lennon när han var 16 och 17 år och handlar mer om honom och hans relation till sin mamma och moster än om Beatles, även om både Paul och George hinner komma in i Johns liv och de spelar tillsammans i ett band, då döpt till Quarrymen.

Johns mamma var en livlig och varm människa, men skör med psykiska problem. John växte därför upp hos sin moster istället.

När filmen kom på bio fick den bra kritik, Aftonbladet var lite snål med betyg 3 men både Expressen och Kommunalarbetaren gav betyg 4 och Svenska Dagbladet gav betyg 5.

John var en tonåring, snodde skivor och rökte och raggade tjejer och var grov i mun, men han var väldigt frustrerad också och slogs en del. Filmen är bra och som ofta med brittiska skådespelare av hög kvalitet. Men den unge mannen som spelar John Lennon är rätt muskulös och kraftig, vilket inte riktigt är den bild jag har av John Lennon. Jag har alltid tänkt mig John Lennon mer smal och inte som någon slagskämpe. Å andra sidan är det här John Lennon som 16-åring. Han kan ha varit vild på att slåss då och lugnat ner sig som vuxen.

Fast hur sant allt i filmen är kanske inte är det viktiga, det är en film och regissör och producent måste ha konstnärlig frihet. Filmen är välgjord med bra musik och det är kul att se kläderna och livsstilen från 1950-talet i Liverpool.

Fler recensioner: Göteborgsposten, Helsingborgs Dagblad, Kulturnyheterna, MovieZine och Sydsvenskan.

Läs även andra bloggares åsikter om film, Beatles, John Lennon, recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Beatles, John Lennon, Recension, Scen

Skivrecension: Deadmau5 – 4×4=12

21 december, 2010 by Redaktionen

Deadmau5 fångad live av Octavio Ruiz Cervera, CC 2.0-Dela Lika-licens.

Deadmau5 är electronica-artisten Joel Zimmermans alter ego, hans ikoniska musutstyrsel och svängiga danslåtar är hans signum.

Hans nya släpp 4×4=12 innehåller 12 spår:
1. Some chords
2. Sofi needs a ladder
3. A city in Florida
4. Bad Selection
5. Animal rights
6. I said (Michael Woods remix)
7. Cthulhu sleeps
8. Right this second
9. Raise your weapon
10. One trick pony
11. Everything before
samt hela albumet i en lång mix under namnet 4×4=12 (Continuous Mix)

Deadmau5 är vid det här laget en väl etablerad artist inom sitt område, hans musik spelas på klubbar världen över och även 4×4=12 kommer gå samma öde till mötes. Det är svängigt och dansgolvsanpassat och vässat med den karaktäristiska ljudmattan Deadmau5 arbetat fram som sin egen. Som bäst är det i mitt tycke när det är instrumentalt, låtarna med sång når inte samma nivå.

Om du gillar modern dansmusik som vågar vara annorlunda kommer du med stor sannolikhet gilla Deadmau5.

Bästa låt: Animal Rights
Bästa låt med sång: Raise your weapon

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1434
  • Sida 1435
  • Sida 1436
  • Sida 1437
  • Sida 1438
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in