• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Från premiären på Tombola Tragique på Orionteatern

29 december, 2010 by Rosemari Södergren

Visuellt, kroppsligt, fartfyllt, humoristiskt men alltid med något viktigt att säga: Salong Giraff är tillbaka på Orionteatern med en varietéföreställning – ”Tombola Tragique” – om en varietéteaters uppgång och fall.
Fast egentligen handlar det om kulturens uppgång och fall och föreställningen ställer viktiga frågor om kulturens värde.
”Tombola Tragique” hade premiären planerad till annndag jul, 26 december, men snökaoset och inställda flyg sköt upp premiären till 28 december. Men som väntar på något gott … Salong Giraff bildades 2004 och har med sin nattvarieté dragit fulla hus på Orionteatern och gästscenen Folkoperan. Gruppen behärskar och utvecklar denna varietéform på en intressant sätt och självklart var det fullsatt på premiären. Salong Giraff har många fans som uppskattar deras akrobatik, dans och nycirkus-blandning.

Till formen består föreställningen av en mängd kortare nummer, som ändå binds samman i en berättelse.
Några av numren var helt underbara: jag fastnade så klart för den lindansande och fiolspelande ninjan.

Ett återkommande moment var bingoutroparen som kom in med en mest färgsprakande sidenkonstym, hopklippt av långa smala remsor med olika mönster och glänsande blå skor var rolig och bisarr, tillsammans med sin gäst en kort kvinna med en riktigt säljande amerikansk svada.

På Orionteaterns hemsida finns en kort beskrivning av föreställningen, som sammanfattar dessa innehåll ganska bra:

Ett sällskap maniska bergochdalbaneentusiaster som cyklar på väg till sitt livs åkupplevelse blir startskottet för en räcka märkliga händelser. Vi möter en steppande dam i en popcornlåda, en telepatiskt pianospelande kaninherde och ett brudpar som fastnat i sin ram. Alla har de en gång dragit lotter ur samma tombola och nu möts de på nytt i en popcornstorm.

Tombola Tragique är en bisarr Salong Giraff produktion inspirerad av kaosteorin. Ett drömspel fyllt av komik och poesi med cirkusartister, dansare, mimare och skådespelare till nyskriven livemusik framförd av Sthlm Hamsters.

Som alla föreställningar av varietétyp med kortare delmoment är en del nummer helt fantastiska och andra känns mer som ett sätt att fylla tiden till nästa bra nummer. Fast det där med humor är så individuellt. Det nummer som jag kan tycka är lite tristare kan vara en annans höjdpunkt.

Visuellt är föreställningen fantastisk med dräkten så fantasifulla, med kostymer och kavajer sydda på snedden och uppochner, det går knappt att beskriva, måste ses.

Musiken höll hela föreställningen, var så genomtänkt och gav hela tiden en extra dimension till handlingen.

Att de medverkande är fysiskt oerhört duktiga både som nycirkusartister och dansare behöver jag väl knappast nämna?

Det är häftigt med Orionteatern också. Den är inrymd i en stor gammal industrilokal med högt, högt i tak och sittplatser som byggts på metallställningar. Färgsprakande varietéföreställningar och cirkusnummer passar som hand i handske i lokalen.

Fotograf Sanna Lindberg

Relaterat:
Expressens recension

Läs även andra bloggares åsikter om Orionteatern, teater, recension, Tombola Tragique, nycirkus, dans, varieté, Salong Giraff

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Dans, nycirkus, Orionteatern, Recension, Salong Giraff, Teater, Tombola Tragique, varieté

Skivrecension: Balroynigress med "Dress the Ship in Black"

27 december, 2010 by Rosemari Södergren


Ingenting är fixerat och stelnat, allt rör sig mellan form och formlöst, tillblivelse och upplösning: landskap, kroppar, ögon, huvudet, submarin vegatation, oändlighet.
Det skrev Peter Cornell i Expressen i september 2009 och är ett sätt att försöka beskriva Balroynigress musik.

Bakom Balryonigress ligger musikskaparen Erik Jeor. Hans medproducent och vän Joachim Ekermann har skrivit om honom:

I princip varje kreativ impuls måste prövas hela vägen ut. Och om han vid något tillfälle under processen finns att en sång behöver justeras, om än en liten smula, börjar han ofta om på ett nytt vitt ark. Men inte på ett modfällt sätt, utan med förnyad entusiasm.

Att lyssna på Balroynigress album Dress the Ship in Black är som att vara med på en slags resa i ett mystiskt landskap. Musiken är indie, men också klassisk och också delvis pop. Den går inte att greppa riktigt, men är mycket vacker och det är musik jag vill lyssna på hundra procent. Det är inte skvalmusik och ingen hissmusik utan just musik som bär sig själv som en berättelse.

Erik Jeor är inte bara musiker utan också bildkonstnär, vilket helt klart märks i musiken som bär starka bilder.

Arbetarbladet gav betyg 4:

Hade Erik Jeors Balroynigress kommit från andra sidan Atlanten hade musikreportrarna på kvällstidningarna kissat på sig av hänförelse.
Orsaken är att detta är ett svenskt Midlake, fast förankrat i en mörk, murrig amerikansk tradition parat med skörheten hos Will Oldham och med några stänk av Fleet Foxes här och där. Sämre referenser kan man ha.

Det har nog sina sidor att släppa ett album i mitten av december. Hur stor chans har ett album med release 15 december att komma med i redaktioners urval av årets bästa album? Det är synd, för Balroynigress album ”Dress the Ship in Black” borde ha stora chanser att kvala in bland årets bästa skivor.

Tyvärr hittade jag inte klipp på Youtube med spår från nya albumet. De spår som finns på Youtube med Balroynigress gör inte riktigt rättvisa åt det nya albumet, som inte är lika jazzigt som dessa klipp. Nya albumet är mycket, mycket bättre än dessa klipp berättar.

Relaterat:
Svenska Dagbladet och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om Balroynigress, recension, skivnytt

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Balroynigress, Recension, skivnytt

Skivtips: Kristina Westin med In the back of my mind

27 december, 2010 by Redaktionen

Samma dag som Olof Palme blev mördad satt Kristina tillsammans med sin jazzsjungande mamma och sin ena bror på ett tåg från Östersund till Stockholm/Arlanda. Därifrån skulle de sedan flyga till Puerto Rico på Kanarieöarna. Kristina som var väldigt ung vid den här tiden hade ingen som helst aning om att hon bar på en extrem flygfobi förrän det var dags att gå ombord på planet. Med stegrande puls försökte Kristina håll sig fast i flygtrappan fast besluten om att stanna kvar på jordytan.

Att flyga har inspirerat Kristina till ett av spåren på albumet ”In the back of my mind” som hon släppte 1 december.

Om du gillar tjejer med gitarr som sjunger tänkvärda sånger om livet och om känslor ska du kika närmare på Kristina Westin. Ett ämne som återkommer i flera av sångerna är att bli sviken av någon man älskar.

Det är soul och det är mjuk rockmusik och det är country.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Westin, flygrädsla, recension, skivnytt, singer/songwriter

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: flygrädsla, Kristina Westin, Recension, singer/songwriter, skivnytt

Sound of Noise

25 december, 2010 by Jonatan Södergren


Flattr this

Betyg: 3

Sound of Noise är en film av Johannes Stjärne Nilsson och Ola Simonsson och bygger på deras hyllade kortfilm Music for One Apartment and Six Drummers.

Filmen är en nästan absurd blandning mellan thriller och komedi och handlar om sex trumslagare som i sitt försök att göra staden till ett musikinstrument blir någon slags musikaliska serieförbrytare.

Det bisarra fallet utvecklas till en katt och råtta-lek mellan den tondöve polisen Warneberg och de sex trummisarna med Sanna Pehrsson i spetsen.

Sound of Noise, som även visades under Cannes-festivalen i somras, har biopremiär på juldagen.

Nedan kan du se både filmens trailer och kortfilmen Music for One Apartment and Six Drummers:

Arkiverad under: Film, Filmrecension Taggad som: Sound of Noise

Soul Kitchen – en varm film på biorepertoaren

25 december, 2010 by Rosemari Södergren


Flattr this

Fatih Akin är en turkisk-tysk filmregissör som bland annat gjort ”New York, I Love You” och ”Mot väggen”. Nu är han tillbaka med en lite för honom annorlunda film som utspelar sig i en barack i utkanten av Hamburg där greken Ziros har en restaurang med namnet ”Soul Kitchen”, vilket också är namnet på filmen.

Matstället är mer en sylta än en restaurang. Han serverar halvfabrikat kan både fish and chips och wienerschnitzeln smakar likadant och serverar med mängder av kladdiga feta majonnäsliknande tillbehör.

Men en dag får att för sig att anställa den skickliga, men totalt galna, kocken Shayn. Det får först till resultat att alla stamkunder försvinner. Men när hans kriminella bror Illias och vänner med rockband börjar dyka upp händer det saker. Flickvännen har flyttat till Asien för ett jobb och Ziros klarar inte att koncentrera sig på att sköta restaurangen, han längtar ihjäl sig efter flickvännen, vilket krånglar till tillvaron ännu mer när han vill flyga till henne. Hon verkar däremot inte alls vilja att han kommer.

Det är en komedi med bra musik (mycket soul, reggae och balkanmusik) och med roller med många bottnar i.
En feelgoodfilm men långt ifrån någon ytlig film.

Både Adam Bousdoukos, som spelar Ziros och Birol Ünel, som spelar Shayn var med i ”Mot väggen”. Båda är duktiga skådespelare och Birol Ünel gör sin knivkastande kock på ett fenomenalt sätt.

MovieZine gav filmen betyg 4 och skriver:

Humorn blir emellanåt slapstickbetonad med ryggskott, snubbelscener och grekiska skäggiga gamla gubbar. Och vi vet alla att man ska akta sig för blonderade tyskar med muskulösa gorillavänner. Dessa scener är dock inget som tar över utan den bestående känslan är att ”Soul Kitchen” är en rolig och varm film om kärlek, broderskap och vikten av att aldrig ge upp.
Fatih Akin, som själv har turkiska föräldrar, har i flera filmer skildrat kulturkrocken för turkar som bor i Tyskland. I ”Soul Kitchen” har huvudpersonerna grekiskt ursprung, men Turkiet får en liten plats även här när Ziros besöker benknäckar-Kemal.

Svenska Dagbladet gav betyg 3.

Läs även andra bloggares åsikter om Tyskland, Soul Kitchen, film, Fatih Akin recension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Fatih Akin recension, Scen, Soul Kitchen, Tyskland

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1433
  • Sida 1434
  • Sida 1435
  • Sida 1436
  • Sida 1437
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in