• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Vi har varit på releasefest med Self Deception på Göta Källare

28 mars, 2011 by Redaktionen

Rejäl rock med mycket nerv och känsla. Det fick vi som var med när Self Deception spelade på Göta Källare. Kvällen började klockan 21 med ett akustiskt set och övergick till fullt ös klockan22. Sjysst upplägg, tycker där bandet visade vad de kunde.

Anledningen var släppet av bandets andra skiva Over the Threshhold. Kategorin får man väl säga är rock av det tyngre slaget. Det brukar inte tilltala mig eftersom överetableringen är hög. Många band döljer dålig musik med hög volym och ’heavy’ framtoning, för många.

Self Deception var dock en överaskning. De behärskar sina instrument, bjöd på snack och publikkontakt och hade med sig riktigt bra låtar. Det akustiska setet skapade förväntan och god stämning och jag önskar verkligen att fler band tar efter och vågar visa sig från lite olika sidor på just det här sättet. Det fanns tyngd som inte dränkte melodierna och påminnde lite om både Clash och Nirvana i just det. I övrigt ingen jämförelse. Self Deception har sin egen karaktär som framförallt sticker ut med musikalisk kvalitet.

Här ett samkprov från Over the Threshhold

Besök Self Deception på MySpace..

Här är ett samkprov på Jimmy Björkmans bilder från releasefesten, mer bilder finns på Jimmy B’s fotosida. Stort tack till Jimmy att vi fick tips om detta och lov att visa hans bilder här!

 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Self Deception, Göta Källare, konsert, releaseparty

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göta Källare, konsert, releaseparty, Self Deception

Sugarstar Sockerstjärna på Stockholms Stadsteater i Skärholmen

27 mars, 2011 by Redaktionen

I föreställningen Sugarstar Sockerstjärna lär man känna flickan Sugarstar i hennes sovrum. Rummet har en realistisk storlek, har rosa väggar och få möbler. Sugarstar återberättar olika fantasier och minnen hon har om sitt liv.

Föreställningen utspelar sig hela tiden i Sugarstars rum. Sugarstar berättar om sina minnen med stor inlevelse, en inlevelse som man känner igen hos tonårstjejer, och publiken får själv fantisera fram de betydande personerna i Sugarstars minnen. Ofta känns det som att publiken fantiserar med Sugarstar, vilket är en bonus.

Robert Fux är den enda skådespelaren på scenen. Han är suverän i sin roll som Sugarstar. Det dröjer inte lång tid förrän tittaren dras med i föreställningen och glömmer att det är en man som spelar tonårstjejen.

Sugarstar Sockerstjärna handlar om flickdomen, hur det är att vara en flicka och vilka sorters människor flickor kan möta i sina liv. Vissa upplevelser som Sugarstar delar med sig av känner man igen: pinsamt arga brev som man har skrivit som kanske egentligen inte borde skickas iväg, fantasier om matteläraren, långa pratstunder hemma hos bästisen, festen som inte slutar så som man hade hoppats. Andra upplevelser känner man inte alls igen men attraherar många skratt från publiken eller rynkade pannor när någonting allvarligt tas upp.

Minner och fantasier tas inte upp i kronologisk ordning, de kommer lite huller om buller, vilket resulterar i att det ibland kan vara lite svårt att hänga med. Man får tänka efter en extra gång ibland för att förstå hur gammal Sugarstar är i sitt minne.

Det föreställningen tar upp är hur man formas till sitt kön ut av olika upplevelser i livet och vad som förväntas av en som flicka. Eftersom huvudrollen spelas av en man blir typiska ’tjej-drag’ tydligare, ett påhittigt val eftersom det stärker meningen bakom föreställningen.

Av: Åsa Lindholm
Regi: Carolina Frände
Scenografi och kostym: Jenny Kronberg
Dramaturg Mats Kjelbye
Ljus Jens Lindström
Ljud Markus Åberg
Mask Carina Saxenberg

I rollen Sugarstar: Robert Fux

Fotograf Markus Gårder

Teaterstockholm.se har också skrivit om föreställningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Sugarstar Sockerstjärna, Skärholmen, teater, Stockholms stadsteater, Robert Fux

Arkiverad under: Recension, Teater, Teaterkritik Taggad som: Robert Fux, Skärholmen, Stockholms stadsteater, Sugarstar Sockerstjärna, Teater

Graveyard, live på Kägelbanan, bilder och tankar

25 mars, 2011 by Redaktionen


Med nya plattan ”Hisingen blues” i ryggen besteg Graveyard scenen på kägelbanan, Södra teatern. En långhårig och mustachprydd publik välkommnade grabbarna in på scenen med hejdlöst jubel. Som ett äkta Graveyard fan har jag höga förväntningar på kvällen. Efter den grymma skivan de nyss släppt så förväntar jag mig en helkväll i bluesrockens finaste tecken. Och jag blir verkligen inte besviken.

Introt till No Good Mr Holden drar igång och publiken börjar genast headbanga i avslappnad takt. En stor tidsmaskin kommer och lyfter hela kägelbanan och suger in oss i ett chillat 70tals mode. Som låt nummer två spelar Graveyard blivande klassikern ”Hisingen Blues”, en låt om att göra dåliga saker på white trash hisingen, som basist Rikard Edlund själv beskriver den. Låten går igenom rummet som dynamit med tighta riff och helvilda trummor gör den till en epsik rocksaga.

Att sångare Joakim Nilssons mikrofon knappt hörs borta på kanten där jag står är en besvikelse, ljudet i helhet hade kunnat vara bättre. Från tid till tid låter det väldigt skramligt.

Ett stort plus vill jag ge till trummis Axel Sjöberg. Vilket energiknippe, det är nästan så att jag själv vill börja spela trummor. Gillar du John Bonham mån tro?

Till denna spelning har Graveyard tagit ut alla sina bästa låtar från nya skivan ”Hisingen blues” och debuten ”Graveyard”(2009). Det spelas snabba rockiga låtar som ”Aint fit to live here” och ”Buying through” blandat med sagolika lugnare låtar som ”Uncomfortably numb” och min personliga favorit ”The Siren” som luktar härligt Roky Erickson och lite ”Dazed and confused”(zeppelin).

Det som slår mig mest när jag ser Graveyard live är hur mycket de utvecklats, första gången jag såg bandet var 2009 då de precis släppt sin debut, jag tyckte att det var ett bra band men ingenting superspeciellt. I göteborg 2010 var de dock andra bullar, och på Debaser i november hade larven utvecklats till en underbar fjäril. Helt otroligt, ett otroligt tight liveband som levererar på varje låt. Det satsas på musik och inte glitter vilket alltid uppskattas.
Efter ljuvliga ”The siren” glider bandet av scenen. Efter klassiska ”vi vill ha mer”rop kommer bandet återigen ut på scenen och bränner av två extranummer, vackra ”Blue Soul” mottas med öppna armar av en medsjungande publik i extas.

Som helhet var konserten lysande. Det bästa med Graveyard är att man alltid vet vad man får. En awesome show med talangfulla musiker och riktigt bra låtar. Hur kan man inte älska det?
Graveyard får en stark och välförtjänt 5a i betyg.

Recension av albumet ”Hisingen Blues”
Intervju med Graveyard







Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, konsertrecension, hårdrock, Kägelbanan

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Graveyard, Hårdrock, Kägelbanan, konsertrecension

Romantik, komik och världsfinanser i The Deal Breaker på Dramalabbet

25 mars, 2011 by Redaktionen

The Deal Breaker är en nyskriven romantisk komedi av Dramalabbets Martin Odh. Samtidigt är det en pjäs om en möjlig fusion av de två bolagen Arla och Nestlé. Företagen fungerar som metaforer för de två individerna Christer och Pia och de använder sig av finansspråk och företagsretorik för att komma fram till om de ska ta nästa steg i sin relation.

Pjäsen utspelar sig på Arlas och Nestlés gemensamma bolagsstämma och samtidigt, på ett annat plan, i Pias kök.

Läs mer i Teatermagasinets recension av premiären på Dramalabbet den 24 mars.

Dessutom är The Deal Breaker ett inlägg i debatten om sponsring och den moderna kulturpolitiken. Genom att köpa 10 000-kronorsbiljetten till guldsitsen kan en mecenat besöka Dramalabbet och samtidigt ge ett avdragsgillt bidrag till Sveriges scen för nyskriven dramatik. Läs mer om detta och tankarna bakom pjäsen i min intervju med Martin Odh i Teatermagasinet.

Bilder, ovan och nedan: Jo Ri deout och Erik Magnusson i The Deal Breaker. Foto: Jonas Nilsson

Läs vidare på Dramalabbets hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om nyskriven dramatik, svensk dramatik, dramalabbet

Arkiverad under: Teater, Teaterkritik Taggad som: Dramalabbet, Ny dramatik

Sebastian Wijk och Lissie på Göta Källare – bilder och recension

25 mars, 2011 by Rosemari Södergren


Klockan hade blivit nio och publiken hade börjat samlas framför scenen, sorlet hade fått en stark ton av förväntan, ni vet så där som det blir när det snart är dags för artisten att äntra scenen. Då kommer en ung kraftig man med stort skägg och glasögon, med gitarr i högerhanden genom publiken. Han hoppade upp på scen och satte sig på stolen framför mikrofonen mitt på scen och berättade att han heter Sebastian Wijk och fått äran att få spela före den fantastiska artisten Lissie.
Han slog ett första ackord på sin akustiska gitarr och lät sin kraftfulla stämma ljuda över den stora hallen på Göta Källare. Sebastian Wijk var förband och kanske inte alla kände till honom, men en sak är säker: deras respekt växte.
Sebastian Wijk har en stark, känslig stämma med mycket melankoli och vemod i rösten. Hans stil påminner om David Gray.
Den sköna avslappande naturliga stilen är ett kännetecken för detta nya singer/songwriter-löfte. Bara det att Sebastian Wijk under våren genomför en turné på Waynes Coffee visar hur han vill komma nära sin publik.

Tidigare i år släppte han sitt album Down Below, som fått bra kritik.

Lissie äntrade scenen med enkel vit tshirt, jeans och långt ljust hår. Greppade sin elgitarr och började med en mjukare sång. Utstrålar något som påminner om Patti Smith med sin naturlighet och osminkade attityd.

Elisabeth Maurus som tagit sig artistnamnet Lissie började faktiskt sin karriär som skådespelare, bara nio år gammal då hon lokalt spelade  ”Annie” i Little Orphan Annie i 80 föreställningar. Några år senare övergav hon emellertid teatern för att lära sig spela gitarr. Det är väl något som märks. Hon är bekväm på scen, pratar gärna mellan låtarna, är naturlig på scen och bjöd in publiken att sjunga med i hitlåten, vilket många också gjorde medan de gungade med i rytmen.

Hon började mjukt med folkrockballad men drog sen igång med mer fartiga hits och då tände hennes publik. Hennes röst räckte för kvällen inte riktigt till för de långsamma balladerna, kanske var hon förkyld. Hennes energi på scen är dock oerhört imponerande och både hon och bandet kommer allra mest till sin rätt i de rockigare låtarna.


När hon drog igång låten Coco om hur jobbigt det kan vara att vara tonåring då klappade nog hela publiken med.
Det var tydligt att hon har en stor publik som kan hennes låtar. Före ”Everywhere I go” jublade publiken.
Låter ”Oh Mississippi” var också ett mäkta populärt extranummer. ”Oh Mississippi”, skrev Lissie tillsammans med Ed Harcourt.

Foto: Linnea Hedlin

Musikbloggaren Gervide var också där.

Det som jag och min date för kvällen, Malin är rörande överens om är att Lissies skiva inte gör henne rättvis. Lissie måste upplevas. Live. Punkt slut.
Upplev henne! Nu!

Hon får ett strålande betyg av mig. 5/5 och det är inte för att hon är min vän. Jag har sågat mina vänner för. Hon får högsta betyg därför att hon förtjänar det. Lissie är en liveakt av sällan skådat slag!

Sebastian Wijks hemsida.

HD-tv med Sebastian Wijk

Läs även andra bloggares åsikter om Sebastian Wijk, Lissie, Göta Källare

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göta Källare, Lissie, Sebastian Wijk

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1388
  • Sida 1389
  • Sida 1390
  • Sida 1391
  • Sida 1392
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in