• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Umeå Open Dag 2: Syket, Doktor Kosmos, Bob Hund och Adam Tensta

3 april, 2011 by Jonatan Södergren

Syket skapar en egen värld i gränslandet mellan dröm och verklighet
Betyg: 4

Den sju man starka indieorkestern Syket skapade en egen värld i gränslandet mellan dröm och verklighet när de öppnade sista dagen av Umeå Open. Det påminde absolut om brittisk 90-talsmusik (typ The Charlatans eller Ride fast aningen mer suggestivt) – fast jämfört med andra liknande band blev Syket aldrig tråkiga. En positiv överraskning och jag ångar inte en sekund att jag hamnade där istället för på The Magic Numbers (vars spelning till viss del krockade med Sykets). Bäst var avslutande låten som mynnade ut i ett psykedeliskt hav av oväsen.

Doktor Kosmos tama buskispop känns bara uddlös
Betyg: 2

Även om Doktor Kosmos aldrig har varit världens mest seriösa band ger deras spelning på Umeå Open ett förvånansvärt banalt intryck – lite som en komedi utan humor. Till viss del går det visserligen hem hos publiken men det beror nog mest på nostalgi.

Bob Hund rättfärdigar sin plats som Sveriges bästa liveband
Betyg: 4

Bob Hund har alla egenskaper för att förtjäna titeln Sveriges bästa liveband. En excentrisk ledsångare, charmigt mellansnack och en hundraprocentigt peppad publik. Kombinationen av det osande publikhavet och bandets unika stil och scennärvaro ger upphov till en levande och energisk känsla som lyfter bandets låtar till oanade höjder. Popsång (mot min vilja) från bandets senaste skiva är ett glädjande bevis på att ett band visst kan behålla sin vitalitet efter tjugo år ihop även om kvällens bästa låt utan tvekan var Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag.

Adam Tensta förenar hip hop och klubbmusik
Betyg: 3

Sveriges snällaste gangster Adam Tensta tycks ständigt vara aktuell. Senast med folkdräktskuppen mot Sverigedemokraterna (på omslaget av senaste numret av Gaffa) men på Umeå Opens scen Äpplet hade han ingen folkdräkt på sig utan istället förvandlade han festivalens näst största scen till ett klubbgolv. I mina ögon bemästrar han dock hip hopen betydligt bättre än den elektroniska musiken vilket blir hans fall.

Bilder av Sara Ghazanfari

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Adam Tensta, Bob Hund, Doktor Kosmos, Syket, Umeå Open

Umeå Open Dag 1: Daniel Adams-Ray, Säkert! och Håkan Hellström

2 april, 2011 by Jonatan Södergren

Umeå Open, årets första stora musikfestival är igång i Umeå och Kulturbloggen rapporterar från fredagens spelningar den första april:

Daniel Adams-Ray räddas av publiken
Betyg: 3
Först ut var den tidigare Snook-medlemmen Daniel Adams-Ray som i fjol släppte sin debutplatta Svart, vitt och allt däremellan. Med sig på scen hade han förutom bandet nästan en halv stråkorkester. Det är inte så konstigt att den Kenya-födda sångaren har en del afrikanska influenser i sin något elektroniska popmusik – Vitt låter mer som Vampire Weekend än Vampire Weekend själva och innan han framförde den gamla Snook-dängan Inga problem pratade han om Lejonkungen som Svart, vitt och allt däremellan lätt hade kunnat vara soundtrack till. Det är rytmiskt, delvis på grund av stråkarna, med en tendens att bli enformigt. Många låtar är väldigt lika men i Gubben i lådan, som avslutade spelningen, uppstod någon slags magi i publikhavet.

Säkert! – En knivskarp analys av obesvarad kärlek
Betyg: 4
Annika Norlin har etablerat sig som en av vår tids mest omtyckta svenska låtskrivare. När hon, som vanligt iförd röd poncho, spelar med sitt svenska projekt Säkert! på Umeå Open känns hennes texter om vardagsrealism och obesvarad kärlek väldigt ärliga. Om låtarna från första skivan är mer avskalade och akustiska är de från förra årets kanske bästa svenskspråkiga album Facit riktiga indiepärlor. Min favoritlåt är Isarna.

Du kan för övrigt höra hela Säkerts spelning på Gimme Indie.

Håkan är en självklar publikfest
Betyg: 4
När Sveriges mest älskade göteborgare gick på scenen halv ett på natten var det inga tvivel vem som var kvällens headline och alla visste nog att det inte fanns någon risk att det inte skulle bli en publikfest. Håkan Hellström har en förmåga att ta rockens simplaste klyschor och göra något eget. Därför är hans musik så lättillgänglig. Sedan är texterna enkla att relatera till oavsett om de handlar om att ramla in på något diskotek eller att få sitt huvud dunkat i stengolvet.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå Open, Säkert!, Daniel Adams-Ray, Håkan Hellström, popmusik, musikfestival

Bilder av Sara Ghazanfari

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Daniel Adams-Ray, håkan hellström, Musikfestival, Popmusik, Säkert, Umeå Open

Fascinerande när Subfrau utforskar könsroller på scen

2 april, 2011 by Rosemari Södergren


Jag såg Subtales – arior från medelklassen, av teatergruppen Subfrau som består av nio kvinnor som gästspelade på Stockholms stadsteater.

På scenen en stor, överdådigt stor dubbelsäng och upp ur den poppar soldater upp som är kvinnor, eller är de män, eller är de kvinnor utklädda till män?
Subfrau bildades för tio år sedan i frustration kring hur ensidiga kvinnors roller i teaterpjäser ofta är. Till sitt tioårsjubileum ville de göra ett något större projekt.

I programmet skriver de om sig själva:

Det roliga med Subfrau är att alla kommer från olika nordiska länder, vilket ger oss perspektiv på hur det är att leva i det maixmalt jämställda, högutbildade, välbetalda, välgörande och humanistiska konceptet som kallas välfärd. Det är här kvinnor sägs ha det som bäst.
Och ändå klagar vi? Och ändå går vi in i väggen? Hur kommer det sig att man kan bli utbränd när man bor i ett samhälle som både passar ens barn och ens föräldrar?

Subfrau ställer många frågor under föreställningen och genom att leka med könsroller visar det på att vi ännu har en bit kvar att gå. Småflickor som vill vara superhjältar, det väcker fortfarande förvåning, eller?

I Teatermagasinet har jag också berättar om föreställningen.

Här finns Subfrau på Facebook.
Här är deras hemsida.

Fotograf Malin Arnesson

Läs även andra bloggares åsikter om Subfrau, Stockholms stadsteater, feminism, Subtales

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: feminism, Stockholms stadsteater, Subfrau, Subtales

Skivrecension: The Human League – Credo

1 april, 2011 by Redaktionen

Artist: The Human League
Titel: Credo
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 23 mars

På sent 1970-tal började engelska ungdomar tröttna på punkmusiken, bland dem fanns den första uppsättningen av The Human League som släppte sin debutskiva Reproduction 1979, den följdes upp med skivan Travelogue redan 1980 men efter det gick två av medlemmarna vidare och bildade Heaven 17. Men Philip Oakey som än idag är gruppens frontfigur var kvar.

Joanne Catherall och Susanne Sulley raggades (bokstavligen, de träffades på en nattklubb) in i bandet och snart därefter släpptes skivan Dare som innehåller spåret som blivit The Human Leagues tema: Don’t you want me.

The Human League har alltid varit intresserade av popmusik och Oakey har i flera intervjuer påstått sig vilja skriva världens bästa poplåt. The Human Leagues verksamhet har egentligen aldrig upphört, de har fortsatt producera och släppa album med någorlunda jämna intervaller även om de aldrig nått samma framgång som med Dare och under 00-talet verkat försvunnit i ett svart hål.

Nu är de iallafall tillbaka med nya, fräscha albumet Credo.

Hur lyckas dem med uppgiften att skriva världens bästa poplåt på nya albumet Credo då?

Det består av 11 spår:
1. Never let me go
2. Night People
3. Sky
4. Into the night
5. Egomaniac
6. Single Minded
7. Electric Shock
8. Get Together
9. Privilege
10. Breaking the Chains
11. When the stars start to shine

Man anslår direkt ett högt tempo och det känns som om de är medvetna om att deras publik vill höra Oakey dra ödesmättade textrader med sin karaktäristiska tonlösa röst. Det känns lite som att ordningen nu är återställd efter de mer anonyma albumen på 90-talet (med Romantic? som absoluta bottennapp).

Det är alltså trallvänlig synthpop med mer än en antydan till retrosound. Vill man alltså höra var synthpop egentligen befinner sig på utvecklingsskalan idag bör man vända sig till andra band som t.ex. Mind.in.a.box, Firefox AK och La Roux.

För de gamla fansen finns det således en del att glädja sig åt, det låter som man förväntar sig att The Human League ska låta även om det också betyder att det inte finns några överraskningar.

Bästa låt: Electric Shock.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Eva Hillered – Heaven & Hill

1 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Eva Hillered
Titel: Heaven & Hill
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 7 mars


Eva Hillered är en traditionell musiker och gedigen låtskrivare som nu kommit med nya albumet Heaven & Hill.

Som tidigare album handlar det mestadels om avskalade sånger med spartanskt akustiskt komp i singer/songwriter-genren.

Låtarna på nya skivan är:
1. Singing Tree
2. In the circle
3. Girl of many secrets
4. Fragility
5. Carousel
6. Water Song
7. Stars on the snow
8. Bitter Moon
9. Inisheer
10. Kiss the wind
11. No one knew
12. Under the stars

Totalt cirka 45 minuters musik. Eva har en fin röst och det är egentligen inget fel på varken text eller musik men det låter väldigt konventionellt och slätstruket. Det sticker inte ut någonstans och jag antar att antingen gillar man det eller inte.

Om du däremot är inne på singer/songwriter-musik kan jag varmt rekommendera Heaven & Hill, den bygger på den traditionen och även om den har anslag in på country händer det inte speciellt mycket som tar dig ur mittfåran. Eva Hillered har fått hjälp på Heaven & Hill från bl.a. Tom Kimmel, Markus Rill & Sean Millar, också kändisar inom facket singer/songwriter.

Spåret Girl of many secrets som handlar om Marilyn Monroe är finalist i ISC, International Songwriting Competition, självklart i kategorin Singer/Songwriter. Vinnare ska tydligen annonseras vilken dag som helst.

Eva Hillered har annars skrivit boken Lathund för låtskrivare (Nordstedts förlag) som om jag förstått det rätt redan (den gavs ut 2009) blivit lite av ett standardverk på området.

Plattans lokalanknytning är att delar är inspelat i Högdalens Kyrka, bara två tunnelbanestationer bort från just min förort, vilket ju är trevligt.

Bästa låt: Kiss the wind

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1384
  • Sida 1385
  • Sida 1386
  • Sida 1387
  • Sida 1388
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in