• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Beardfish nya album Mammoth – råare och tyngre

18 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Beardfish
Album: Mammoth
Betyg: 4
Releasedatum: 29 mars 2011

Att använda musik från sjuttiotalet som referens för den progressiva rock som görs idag kan ofta vara orättvist mot banden. Men när det gäller Beardfish blir detta oundvikligt. Det denna grupp gör är så indränkt i sjuttiotalsmarinad att en tidsmaskin inte hade klarat förvandlingen bättre.

Dream Theaters ex-trummis Mike Portnoy slår huvudet på spiken när han konstaterar – ”This Swedish band sound like they are straight out of 1973!”

På nya albumet Mammoth hörs spår av Captain Beyond, Black Sabbath, Procol Harum och inte minst svenska Fläsket Brinner, vars sound Beardfish i det närmaste travesterar i Akakabotu (där orgelinledningen nästan är identisk med den på Fläskets låt Klotet från 1972).

Historien om Beardfish startade 2001 ur David Zackrisson och Rikard Sjöbloms grungeband ”Wooderson”. Efter att ha börjat lyssna på sjuttiotalsgrupper som King Crimson, Gentle Giant, Camel och Frank Zappa ville de utveckla sin musik mot ett mer progressivt och symfoniskt håll. Magnus Östgren på trummor tillkom, följd av basisten Robert Hansen.

2003 släppte gävlebandet sitt första album, självfinansierade Från en Plats Du Ej kan Se, med sång på svenska. I slutet av 2005 kom dubbelalbumet ”The Sane Day”. Och 2007 Sleeping In Traffic: Part One och Part Two – två album som uppmärksammades internationellt och möttes av lysande recensioner. Beardfish turnerade med The Tangent och Ritual i Tyskland, Schweiz, Italien, Holland, Belgien och England.

2009 levererade man albumet Destined Solitaire.

Nya Mammoth är bitvis råare och tyngre än sina föregångare, något som metallgrowlen som dyker upp här och där är exempel på. Inledande The Platform är bastant men samtidigt melodiös hårdrock (Beardfish kan helt enkelt inte göra musik utan melodier). Parallellt med detta tillåts en saxofon ta rejält med plats. Ibland ägnar man sig rentav åt nånting i närheten av jazz.

Bäckenet i musiken är bas och trummor. Ryggraden en tung hammondorgel med piano och mollotron som kotor. Som en gloria över hjässan svävar syntmelodier, gitarrssolon, saxofon och Rikard Sjöbloms personliga röst, som med maximal inlevelse dynamiskt följer musikens rörliga struktur.

Beardfish verkliga styrka är att man inte komplicerar sin musik i onödan. Trots att musiken rymmer både tempo-, tonarts- och och taktbyten så är detta ett band som är sunt befriade från sjukan att till varje pris visa upp sin spelskicklighet. I Beardfish´s musik är det känslan som räknas.

Flera av låtarna, som den femton minuter långa And The Stone Said: If I Could Speak är tydligt sjuttiotal. En låt som Tightrope har en angenäm sextiotalskulör och den korta Outside / Inside är en glad och tidlös melodisnutt på piano.

Mammoth innehåller mycket musik, mycket musikalitet och mängder av nerv, inlevelse och passion. Anbefalles inta bara för nostalginördar, utan för alla som uppskattar en mix av rå rock, vackra harmonier, jazz, flower power och fantasi.

Läs mer om progressiv rock på min blogg Universum Noll.

Låtlista

CD:
1. The Platform (8:06)
2.And The Stone Said: If I Could Speak (15:07)
3. Tightrope (4:33)
4. Green Waves (8:53)
5. Outside / Inside (1:43)
6. Akakabotu (5:41)
7. Without Saying Anything (feat. Ventriloquist) (8:10)

DVD:
1. Awaken The Sleeping (04:28)
2. The Hunter (6:22)
3. Destined Solitaire (10:45)
4. Until You Comply (5:18)
5. Without You (12:59)
6. Green Waves (8:36)
7. Roulette (12:20)
8. Making Of ”Mammoth” (43:45)

Läs även andra bloggares åsikter om Beardfish, skivnytt, hårdrock, progressiv, recension

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Beardfish, Hårdrock, progressiv, Recension, skivnytt

Från premiären på Trevlig kultur på Momentteatern – underbart flamsigt roligt

17 april, 2011 by Rosemari Södergren

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund gick ut i valrörelsen och profilerade sig genom att kritisera kulturvänstern och efterlyste en kultur för verklighetens folk. Kulturarbetaren Andreas Boonstra formulerade bra svar på Hägglunds huvudlösa utspel:
Att tro att vi jämt sitter och dekonstruerar könsroller och föraktar Svensson bara för att vi jobbar med kultur är ungefär lika absurt som om jag skulle tro att du satt du läste bibeln och lät mamman ta hand om barnen jämt bara för att du är kristdemokrat.

Andreas Boonstra har gjort en djupdykning i Barnbiblioteket Sagas pjäser från 1800-talet till 1930-talet och skrivit en pjäs där han låter Göran Hägglund och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson tillsammans med en blond ung kvinna ta sig in i en teater på natten. SD:s Jimmie Åkesson har ju också gett uttryck för en kultursyn som påminner om Hägglunds. De vill spränga denna vänsterteaterscen. Men de råkar hitta en hög med gamla fina pjäser med mycket god konservativ moral. Ja helt enkelt ”Trevlig kultur”. De tre börjar spela upp några akter ur dessa gamla pjäser.

Det är huvudlöst roligt och skådespelarna själva utstrålar spelglädje. De glider in i olika roller på ett farsartat komiskt sätt. Det var länge sedan jag skrattade så mycket under en teaterföreställning. Samtidigt har föreställning en del att säga om kulturpolitik. Som Andreas Boonstra skriver i programbladet:

Jag är inte säker på att jag kan vara med och skapa den kultur som både du, Jimmie, och ni i regeringen, vill se. Men den här föreställningen är ett försök att visualisera era önskningar om en trevligare kultur. Genom att gräva upp en nästan helt bortglömd Svensk kulturskatt: Barnbiblioteket Saga, barnpjäser från sent 1800-tal till 1930-tal, vill jag bjuda på kultur med budskap, moral och tradition. De här pjäserna har inget provocerande över sig. Hyllar familjen, gud, Sverige, arbetet och moralen. Så Göran och Jimmie, den här pjäsen är till för er: Trevlig Svensk kultur för verklighetens folk.

Nu hoppas jag att Momentteatern bjuder in Jimmie Åkesson, Göran Hägglund, Moderaternas kulturminister och några andra politiker för att se föreställning och för ett samtal om teater och kultur, gärna i avslappad stil med publik, i det trevliga rummet i entrén till Momentteatern.

Expressen har också recenserat föreställningen:

Visserligen stod de kulturpolitiska dörrarna som slås in redan rejält på glänt – och får det inte vara slutskämtat om ”verklighetens folk” snart? – men som analytiskt anspråkslös och hejdlöst flamsig metateater är Trevlig kultur ganska oemotståndlig. Mathias Olsson som spelar SD-ledarens olika inkarnationer är måhända medelmåttig på blekingska, men tonträffen i hans samtidigt självömkande och vällustiga spel är ofta exakt. Anders Berg briljerar som bratmorsa även om hans socialminister tyvärr inte är lika finurligt ironisk som originalet.
Den politiska poängen är egentligen den enklast möjliga. Moment motbevisar den populistiska kritiken mot teaterns folkfrånvända bidragsberoende genom att göra en folklig, underhållande och, ja, väldigt trevlig teaterföreställning.

Mer om Trevlig Kultur-föreställningen på Momentteaterns hemsida.

Recension i Teatermagasinet.

Läs även andra bloggares åsikter om Moment, Andreas Boonstra, Jimmie Åkesson, Göran Hägglund, verklighetens folk, kulturpolitik

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Andreas Boonstra, Göran Hägglund, JImmie Åkesson, Kulturpolitik, moment, verklighetens folk

Southside Johnny and the Asbury Jukes på Göta Källare

16 april, 2011 by Redaktionen

Johnny är tillbaka med The Asbury Jukes. Namnet kommer från området Asbury Park i New Jersey som sett så många stora artister födas, inte minst Bruce Springsteen och Steven van Zandt. The Asbury sound är en blandning av rock/jazz/soul/blues. Southside Johnny är den artist där vi får höra detta i sin ursprungligaste form.

Kvällen inleddes med Rolling Stones Happy. Sedan följde en kavalkad av nytt och klassiskt. Jag har lagt in två klipp med favoriter längre ned i inlägget.

Det är länge sedan han var här, kommer inte ihåg exakt när men det kan vara 15 år sedan. Den gången var det ett hysteriskt ös på scen och han stannade inte ens upp för att hämta andan. Spelningen på Göta Källare bjöd på högt tempo men musiken hade en mer framträdande roll. Eftertänksamt och till och med lekfullt ibland. Det är så här jag vill se Johnny.

Det blev mycket snack med publiken med höjdpunkt när en tjej fick hoppa upp på scen och sjunga med Johnny.

Här är några videoklipp för er som inte var där. Och för er som var där förstås, något att lyssna på tills nästa gång.

Läs mer om Southside Johnny

Göta Källare

Drag med I’ve been working to hard

Lugnt och melodiskt med I don’t want to go home

Bilder från kvällen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Göta Källare, recension, Southside Johnny and the Asbury Jukes, Asbury Park, musik, konsert

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Asbury Park, Göta Källare, konsert, Musik, Recension, Southside Johnny and the Asbury Jukes

Martin Kellermans Rocky, volym 20

16 april, 2011 by Redaktionen

2010 fick Martin Kellerman Lidmanpriset för att han i över tio år har gett Sverige underhållning med sin ”vasstungade och nästan hänsynslöst öppenhjärtiga dagboksserie” Rocky. Så står det på baksidan av Rocky #20 och jag måste säga att efter att ha läst boken, tycker jag att Kellerman förtjänar det priset.

Jag är ingen stor serieläsare. Jag tycker om stora tjocka böcker med liten text och inga bilder, så för mig var det lite svårt att läsa en 129 sidor lång seriebok. Typsnittet i pratbubblorna störde mina ovana ögon och till en början glömde jag bort att titta på bilderna. Men när jag kom in i boken, lärde jag mig att titta på bilderna samtidigt som jag läste texten. Då kunde jag uppskatta de fina detaljerna Kellerman har smugit in i de små bildrutorna, till exempel hur karaktärerna sitter rakare med aktivt intresserade ögon i början av diskussionen och hur de subtilt glider längre ner i stolen, vilar ena benet över det andra, med trötta ögon senare i konversationen. Väldigt realistiskt.

Det jag fastnade för var Kellermans blixtsnabba och råa humor. Flera gånger log jag och några gånger skrattade jag till och med högt.

En av mina favoriter är på sida 52 när Rocky ska pröva på pistolskytte. Instruktören berättar för honom hur man ska ta det lugnt och fint och riktigt glömma bort omgivningen. Istället för att lyssna på vad instruktören säger, skjuter Rocky argt iväg alla sina fem kulor på en gång. Efteråt är han helt skakig och när han vänder sig till instruktören för att ge honom sin pistol säger instruktören, ”Jobbar du också på SL…?” Rocky svarar, ”Nydumpad…”

Det som gör Rockyserien så populär är att det är en rå satir på det verkliga livet. Språket är grovt och Rocky tänker sig inte för innan han pratar. Läsaren känner igen sig i serien från Rockys tjejproblem, när han sitter och tar en öl med kompisarna, när han hälsar på mormor på sjukhuset, slösar bort det mesta av sin dag genom att spela på mobilen när han egentligen borde jobba på sina serier. Att Kellerman har baserat serien på sitt eget liv ger den en särskild känsla som man inte alltid hittar i andra serier. Det är just det som gör Rocky så lyckad. Om man har läst Rocky från början så har man följt med honom genom olika stadium i hans liv. Man har växt tillsammans med Rocky och det ligger någonting speciellt i det.

Rocky, volym 20
Författare: Martin Kellerman
Kartago Förlag
ISBN: 978-91-86003-74-6

Läs även andra bloggares åsikter om Martin Kellerman, Rocky, serier, recension, böcker

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Böcker, Martin Kellerman, Recension, Rocky, Serier

Gorillaz: The Fall, recensionen

16 april, 2011 by Redaktionen

Artist: Gorillaz
Titel: The Fall
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 16 april på vinyl, 20 april på CD.

Musiken är inte ny, The Fall släpptes till fansen som gratis download redan vid jul 2010 men först nu släpps skivan på LP. Plattan är resultatet av sångaren Damon Alarns dötid under höstens USA turné. Vad han har gjort är att med diverse appar på sin ipad knåpat ihop ett gäng låtar likt en blogg. Spåren är döpta efter platser de besökt och personer de mött under resans gång.

Men musikaliskt är det smärtsamt, det låter stundtals riktigt illa. Rytmerna och melodierna är intetsägande, produktionen onyanserad och musiken unken. Att underhålla sina fans med ett slags musikjournal kan jag se tjusningen och idén med, men vem som fyra månader senare skulle vilja köpa låtarna och låta dem snurra på skivspelaren förblir en gåta.

Kommer ni ihåg när man gjorde egna ”låtar” och ringsignaler på mobilen genom att välja gitarrslingor, trumslingor och så vidare? Tänk er något liknande men med lite fler finesser och ett större utbud av
slingor. Lägg sedan till en mans leda och tristess. Då har ni soundet på The Fall.

Det andra spåret Revolving Doors är så gott som det enda spåret som fungerar och skulle platsa på en ordinarie Gorillazplatta. Där serveras lyssnaren den hemtama släpiga sången som är ett signum och
musiken fungerar. Någorlunda. Bobby in Phoenix skulle kunna bli ytterligare ett bra spår som lättar
upp men den känns klyschig rakt igenom textmässigt och i sitt upplägg.

Damon sa själv när låtarna först släpptes att det var lika bra att låta folk ladda hem dem gratis då han inte förstod vem som skulle betala för dem. Frågan är om han ändrade sig eller vem som tog beslutet att släppa dem – igen.

The Fall ska ses för vad det är, en mans dagbok under en turné. Den andra frågan som bör ställas är varför Damon inte har använt sig av de enorma resurser som finns inom bandet (bland annat två före detta The
Clash-medlemmar) och istället plinkat på sin förvuxna iphone. Musiken blir lidande.

Rekommenderas för dem där riktigt inbitna Gorillazanhängarna som prompt ska äga allt som bandet producerat.

Läs även andra bloggares åsikter om Gorillaz, The Fall, skivrecension, popmusik

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Gorillaz, Popmusik, skivrecension, The Fall

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1376
  • Sida 1377
  • Sida 1378
  • Sida 1379
  • Sida 1380
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in