• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av Poppers pingviner

22 juni, 2011 by Jonatan Södergren

Titel: Poppers pingviner
Betyg: 2
Premiär: 6 juli 2011

Jim Carrey har väl skapat något av en genre i sig själv. En genre där komedin oftast reduceras till minspel som tar över ett manus med bristande logik. Räddningen brukar vara att det finns en övertygelse och självklarhet i skådespelarens banaliteter. Men i Poppers pingviner känns Jim Carrey i, åtminstone 60 av filmens 95 minuter, både stel och uttjatad.

Men det finns en värme och pingvinerna, som får ses som en metafor för valet mellan familjen och karriären, är efter man vant sig rätt så charmiga.

Popper växte upp med en ständigt bortrest far. Nu är han själv en framgångsrik affärsman men han har låtit arbetet gå ut över familjen. En dag ärver han sex pingviner från sin fader som gått bort vilket får honom att inse betydelsen av att ha en familj.

Som de flesta amerikanska familjefilmer har Poppers pingviner en fin sensmoral som absolut inte återspeglar verkligheten vilket visserligen inte heller är poängen. Oavsett om du gillar Jim Carrey eller inte kan du nog finna filmen sevärd – speciellt om du är ett barn.

Bäst: Vanilla Ice i sluttexten

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Jim Carrey, Poppers pingviner

Recension: Bon Iver – Bon Iver

22 juni, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Bon Iver
Titel: Bon Iver
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-06-20

Bon Iver är ett band men framför allt är det dess frontman, sångaren och låtskrivaren Justin Vernon, som förknippas med namnet. Bon Iver kommer från det franska uttrycket ”bon hiver” (bra vinter).

Bon Iver slog igenom stort med första albumet ”For Emma, Forever Ago” som släpptes i februari 2008 och som hyllades stort av kritiker runt om i världen. Justin Vernon skrev och spelade in en stor del av albumet när han isolerat sig i tre månader i en stuga i vildmarken i Wisconsin.

Nu har uppföljaren kommit med namnet ”Bon iver”. Att göra en uppföljare på ett succéalbum kan vara svårt. Bon Iver har klarat det med elegans. Det spröda, vemodiga och indiefolkpop-aktiga finns kvar, men ändå är det ett nytt album. Justin Vernon har skapat mer medvetet popiga arrangemang. Musiktidningen Pitchfork skiver i sin recension:

Since that album’s release, Vernon’s approach to writing and recording has changed. ”I don’t find inspiration by just sitting down with a guitar anymore,” he recently told Pitchfork. ”I wanted to build a sound from scratch and then use that sound to make the song.” That difference is clear on Bon Iver. Instead of something that scans as ”folk,” the music here is more like rustic chamber pop with an experimental edge that makes careful use of arrangement and dynamics. And rather than being tied together by a central theme of loss, Vernon has fully shifted into a more impressionistic mode; these songs are broader and more musically sophisticated than those on For Emma at every turn.

Spåren är lätta att ta till sig men ju mer jag lyssnar växer de också, det finns hela tiden mer att upptäcka.

PO Tidholm som recenserar albumet i DN är också imponerad och ger betyg 4:

Även om det går att referera till så skilda influenser som Steve Reich och Prince i samma mening är skivan som helhet inte så extrem som de två spår jag just nämnde. Däremot är det uppenbart att alla inblandade släppt sina eventuella hämningar, både känslomässigt och musikaliskt. Med det kommer en väldig uppriktighet och dynamik som gör att skivan verkligen lever.

Albumet fick 9,5 av 10 möjliga hos Pitchfork

Läs även andra bloggares åsikter om Bon Iver, recension, musik, indie, folkpop

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Bon Iver, folkpop, indie, Musik, Recension

Zarités frihet av Isabel Allende

20 juni, 2011 by Rosemari Södergren


Zarités frihet av Isabel Allende handlar om en slavkvinna i slutet av 1700-talet och 1800-talets början, först på den franska koloni som så småningom blev den självständiga staten Haiti och i den amerikanska stad som så småningom blev New Orleans.

Det är en fascinerande berättelse om människor, svarta, vita, mulatter och kreoler under en tid då slavar var tillåtet, men samtidigt växte idéer och ideologier om alla människors lika värde och om det felaktiga att ha slavar.

När jag började läsa romanen blev jag först besviken och tänkte: Är det här den Isabel Allende som skrev Andarnas hus? Vad har hennes förmåga att skriva tagit vägen? Det här är ju bara ett utkast till något som kan bli en roman. Men när jag läste en tredjedel av berättelsen grep den tag i mig och jag kunde inte slita mig. Människoöderna engagerade mig och jag kände också att jag lärde mig massor om hur staten Haiti föddes och om tiden i det Amerika som så småningom blev USA och där slavarna så småningom blev fria.

En slags omvänd Borta med Vinden eller en Onkel Tom fast med fokus på kvinnor och inte alls så mesig.

En beskrivning av boken från bokförlaget:

”Under mina fyrtio år har jag, Zarité Sedella, haft mer tur än många andra slavkvinnor. Jag kommer att leva länge och åldras lycklig eftersom min stjärna – min z’etoile – lyser även när natten är mörk.”

Zarité har verkligen haft tur. Hon föddes i slutet av sjuttonhundratalet som slavinna i kolonin Saint Domingue, sedermera kallad Haiti, och såldes som nioåring till den rike jordägaren Toulouse Valmorain. Men trots det har hon aldrig behövt slava på sockerrörsfälten eller plågas av hettan i kvarnarna, eftersom hon alltid har arbetat som husslav. Hon har delat med sig av sin andlighet och sina hemligheter, och därmed har hon kunnat hjälpa sina släktingar och sin familj att överleva samtidigt som hon invigts i husbondfolkets sätt att tänka och leva.

Zarité blir mittpunkten i det mikrokosmos som det koloniala samhället utgör: husbonden Valmorain och hans bräckliga spanska hustru Eugenia, deras känslige son Maurice, den kloke doktor Parmentier med sina upplysningsidéer, mulattskan och kurtisanen Violette, medicinkvinnan Tante Rose och den vackre slaven Gambo som manar till uppror. Alla blir de delaktiga i och vittnen till den grymma och våldsamma konflikt som ödelägger Saint Dominque och tvingar dem långt därifrån.

Efter slavupproret på ön får Zarité följa med sin älskare Valmorain till Nya Orléans, eller New Orleans som vi känner det i dag. Här inleder Zarité ett nytt kapitel i sitt liv och uppnår det hon mest av allt har längtat efter – sin frihet. Bortom smärtan och underkastelsen, bortom sina egna begär och de hon har påtvingats kan Zarité i stillhet blicka tillbaka på sitt liv och äntligen konstatera att hon föddes under en lycklig stjärna: hon har blivit en fri och självständig kvinna.

Titel: Zarités frihet
ISBN: 9789113028231
Förlag: Norstedts
Originaltitel: La isla bajo el mar
Översättare: Hanna Axén

Läs även andra bloggares åsikter om Isabel Allende, bok, recension, litteratur

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Isabel Allende, Recension

Skivrecension: Depeche Mode – Remixes 2: 81-11

20 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Depeche Mode
Titel: Remixes 2: 81-11
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 8 juni

Depeche Mode var gruppen framför andra när jag växte upp. Medan andra tyckte Twisted Sister var höjden av musikalitet grävde jag ner mig i Speak & Spell, A broken frame och Construction time again.

Jag samlade på mig enorma mängder vinylsläpp från gruppen som för mig gav maxi-singeln ett ansikte. Kort sagt, Depeche Mode har alltid fått sin musik remixad och utgiven i en ständig ström av releaser.

Så även med nya remix-albumen (tre stycken om man ska ha alla) och den trend som utvecklades under 90-talet att Depeche Modes musik mixas för att passa in på dansklubbarnas golv blir väldigt tydlig.

På första skivan återfinns 13 spår:
1. Dream on (Bushwacka tough guy mix)
2. Suffer well (M83 remix)
3. John the revelator (UNKLE reconstruction)
4. In chains (Tigerskin’s no sleep remix)
5. Peace (SixToes remix)
6. Lilian (Chab vocal remix edit)
7. Never let me down again (Digitalism Remix)
8. Corrupt (Efdemin remix)
9. Everything Counts (Oliver Huntemann & Stephan Bodzin dub)
10. Happiest Girl (The pulsating Orbital vocal mix)
11. Walking in my shoes (Anandamidic mix)
12. Personal Jesus (The stargate mix)
13. Slowblow (Darren Price mix)

Som synes är låtlistan framtung vad gäller moderna låtar med sporadiska inslag av gamla slagdängor, ett genomgående tema för alla tre släppen ska det visa sig
Bästa låt: Everything Counts (Oliver Huntemann & Stephan Bodzin dub)

Skiva nummer två innehåller:
1. Wrong (Trentemöller clib remix)
2. World in my eyes (Dub in my eyes)
3. Fragile Tension (Peter Bjorn & John remix)
4. Strangelove (Tim Simenon/Mark Saunders remix)
5. A pain that i’m used to (Jacques Lu Cont remix)
6. The darkest star (Monolake remix)
7. I feel you (Helmet at the helm remix)
8. Higher Love (Adrenaline mix edit)
9. Fly on the windscreen (Death Mix)
10. Barrel of a gun (United mix)
11. Only when I lose myself (Dan the automator mix)
12. Ghost (Le weekend remix)

Den inleds starkt med en dansant version av Wrong och stegar på i samma stil, dansanta versioner av sånt man hört förr och en och annan mix man undrar hur den letat sig in – remixen av Barrel of a gun är till exempel verkligen inget att hänga i julgranen.
Bästa låt: World in my eyes (Dub in my eyes) – låter som om Kraftwerk och Depeche Mode gjort en låt ihop.

Den sista skivan, nummer tre i ordningen, innehåller:
1. Personal Jesus (Alex Metric remix edit)
2. Never let med down again (Eric Prydz remix)
3. Behind the wheel (Vince Clark remix)
4. Leave in silence (Claro Intelecto The last time remix)
5. In chains (Alan Wilder remix)
6. When the body speaks (Karlsson & Winnberg remix)
7. Puppets (Röyksopp remix)
8. Tora! Tora! Tora! (Karlsson & Winnberg (from Miike Snow) remix)
9. Freestate (Clark remix)
10. I want it all (Roland M. Dill remix)
11. A question of time (Joebot presents Radio face remix)
12. Personal Jesus (Sie Medway-Smith remix)
13. Sister of night (Ida ENgberg’s walking through the light dub)
14. Sweetest Perfection (Phil Kieran dub mix)
15. Personal Jesus (Alex Metric dub)

Som ni märker verkar det finnas en viss förkärlek till Personal Jesus som manglas både hit och dit på flera skivor och massor av versioner, tyvärr tycker jag väl inte direkt att någon är bättre än originalet (som ju är en fantastisk låt). Lite besviken är jag också på att ingen tolkat om Depeche Modes gamla signum I just can’t get enough. Inte desto mindre innehåller tredje skivan iallafall remixer av två före detta medlemmar: Vince Clark har tolkat Behind the wheel och lyckas göra om den till något av en Erasure-slagdänga och Alan Wilder har i sin tur mixat In Chains som går från ambient till bombastiskt orkesterstycke i en något överlång version.
Bästa låt: Puppets (Röyksopp remix) – låter som om den skulle platsa på Senior utan att svettas. Låter både 80-talsretro och retrofutur samtidigt.

Mycket av musiken som varit distinkt Depeche Mode blir ganska anonym när den görs om till pumpande dansgolvsmusik och jag misstänker att klubbpubliken inte direkt längtat efter det här, samtidigt finns det gott om låtar som tilltalar ett gammalt fan som mig, inte minst nytolkningarna av de riktigt gamla låtarna i repertoaren. Det blir dock på sina ställen märkligt opersonligt med alla pumpande basar och bastrummor, lite allmän dussinmusik förpackad för de värsta DJ-excesserna.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Randy Travis – 25th Anniversary Celebration

20 juni, 2011 by Redaktionen

Artist: Randy Travis
Titel: 25th Anniversary Celebration
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 13 juni

Randy Travis spelar country & western och är därmed långt under min radar. Mina erfarenheter av genren sträcker sig till Hasse Andersson & Kvinnaböske band (som min pappa och jag brukade digga till när jag växte upp) och möjligen Johnny Cash. Inte för att jag inte gillar genren utan snarare för att jag upplever att de flesta artisterna berättar att deras fru lämnat dem och deras hund dött, alltså att man hört det förut.

Men ibland är det väl också så att det är precis vad man vill höra? Att någon annan har det lite lagom eländigt och motigt.

Randy Travis har en röst som gjord för genren han valt att spela i och nog tycker jag att det finns både känsla och kvalitet på 25-årsjubileet – inte minst med hjälp av de många gästartisterna.

Låtarna är:
1. Everything and all
2. A few ole country boys
3. For ever and ever, amen
4. He walked on water
5. T.I.M.E.
6. Love looks good on you
7. Better class of losers/She’s got the rhythm (and I got the blues)
8. More life
9. Can’t hurt a man
10. Promises
11. Is it still over?
12. Road to surrender
13. Diggin’ up bones
14. Someone you never knew
15. Too much
16. Didn’t we shine

Så gott som alla låtarna har alltså spelats in med andra av genrens storheter och är duetter, några av gästartisterna är Zac Brown Band, Kristin Chenoweth, Kenny Chesney, Don Henley, Alan Jackson, Jamey Johnson, George Jones, Kris Kristofferson, Tim McGraw, Willie Nelson, Brad Paisley och Carrie Underwood.

Gillar man genren finns det alltså mycket att gilla här. För de oinvigda kommer det inte sätta världen i brand.

Bästa låt: Road to surrender

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1347
  • Sida 1348
  • Sida 1349
  • Sida 1350
  • Sida 1351
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in