• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av Det är aldrig försent, Larry Crowne

2 september, 2011 by Redaktionen

Titel: Det är aldrig försent, Larry Crowne

Betyg: 2

Premiär: 2 september 2011

Larry Crowne är en gullig historia med Julia Roberts och Tom Hanks i huvudrollerna.

Larry Crowne ((Tom Hanks) får sparken som tack för lång och trogen tjänst på en amerikansk stormarknad. Anledningen är att han inte har någon collegeutbildning. Han bor i ett hus han inte har råd med längre och katastrofen står för dörren.

Han beslutar sig för att börja på college, köper en scooter och är redo att börja ett nytt liv. Han läser ekonomi och en tar en kurs muntlig framställning där Julia Roberts är lärare.

Det mesta ordnar sig, han har varit kock i flottan och får jobb av ägaren till ett matställe han är stammis på. Hans granne säljer scootern till honom och ekonomistudierna gör klart för honom att han måste lämna tillbaka huset till banken och alla är väldigt snälla. Till och med den den galne japanska ekonomiprofessorn. Den enda som är grinig är Ms Tainot (Julia Roberts) men hon har det jobbigt hemma. Hennes man påstår att han bloggar men porrsurfar mest. Hon är olycklig och less.

Det här hade blivit oerhört trist om det inte varit för Gugu Mbatha-Raw som spelar Talia, den unga scootergängledaren som adopterar Larry och stylar om honom. Allt under pojkvännens vakande men välvilliga ögon.

Det finns humoristiska poänger men i längden blir det tröttsamt med allt det gulliga. Någonstans borde ta emot lite men icke. Tom Hanks har gjort mer utmanande filmer och den här kommer snart att vara bortglömd.

Hursomhelst är det en utmärkt film om du har en kväll över och inte känner för några större intellektuella eller moraliska utmaningar. Men mer än en två kan den inte få. Det är alldeles för lite krydda i den här anrättningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Det är aldrig försent, Larry Crowne, film, premiär, recension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Det är aldrig försent, Larry Crowne, premiär, Recension, Scen

Filmen alla hyllar: Apflickorna, här är recensionen

1 september, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: Apflickorna
Betyg: 3
Premiär: 2 september 2011

Apflickorna är något så ovanligt som en film där unga tjejer bär upp historien utan att vara söta och goda flickor utan de är rätt elaka. I och för sig rätt söta, fast det är inte huvudsaken. De två huvudkaraktärerna Emma och Cassandra har en konstig relation: vänner, konkurrenter, förälskade och ändå fiender. Mellan dem pågår en ständig maktförskjutning och de mår definitivt inte bra, varken var för sig eller tillsammans, fast de till ytan ser söta ut och verkar välartade.

Emma börjar träna hästsporten voltige och där blir hon vän med Cassandra. Eller vän och vän. Cassandra bestämmer sig för att hon ska träna Emma i voltige. De har en skum relation som delvis verkar ha lite sexuell attraktion, fast hur långt de går får vi inte svar på i filmen. Det får vi ana oss till eller tolka själva.

Det är där filmens styrka och filmens svaghet finns. Mycket sägs inte rent ut, utan det händer i betraktarens eget huvud. Hur ska slutet tolkas? Ja det är upp till publiken själv.

Det finns flera sätt att se på filmen och att tolka den. Den kan ses som en skildring av flickors uppvaknande till unga kvinnor och att de utforskar sex och vänskap. Den som vill kan läsa en någon slags klasskamp, Cassandra kommer från ett välmående finare hus och Emma från betydligt fattigare miljö. Det är en del i DN-kritikerns tolkning av filmen, till exempel.

Det är en film som verkligen får de traditionella filmkritikernas uppskattning. I SVT:s morgonsoffa fick den fyra klappor och av Svenska Dagbladet fick den högst möjliga: betyg 6 av 6 möjliga.

Jag tror att en anledning till att filmen hyllas av rutinerade gamla filmkritiker-rävar är att det inte är en tydlig film. Det är också skälet till att en del upplever filmen obehaglig. Jag såg visningen i en salong som mest bestod av tonårstjejer. Flera av dem var väldigt konfunderade och visste inte vad de skulle tycka om filmen alls.

I centrum står förutom Emma och Cassandra också Emmas sexåriga lillasyster Sara som spelas av
Isabella Lindqvist som var sex år när filmen spelades in. Isabella är den som imponerar allra mest. Hon är som född framför kameran.

Skildringen av hennes pappa som vill stå emot den ökande sexualiseringen av småflickor är en sorglig beskrivning av något som pågår vårt samhälle idag. Pappan vill att hon ska få vara den lilla flicka hon är och inte ska behöva ha bikini utan baddräkt. Men alla andra flickor i simskolan har en bh som kallas topp för att inte riktigt erkänna sexualiseringen.

Betyg 3 betyder att det är en bra film, mycket bra. Varför den inte får ännu högre av oss beror på att en del av dialogerna har väl dålig tajming. Kanske var det tänkt som ett medvetet grepp för att det ska upplevas som mer naturtroget, men det kändes inte så alltid.

Bildmässigt jobbar regissören med många långa tagningar. Det fungerar ibland mycket bra men blir ibland för långsamt.

Apflickorna är en överraskande film och en film som tar flera överraskande vändningar. Det är en film du inte kan gissa hur något ska gå, otäck och bitvis träffsäker. Jag tror vi har sett debutfilmen av en kommande svensk storregissör. Fast vid några tillfällen var vändningarna svåra att tro på, det blev för mycket.

Apflickorna är Lisa Aschans långfilmsdebut. Hon har skrivit manus tillsammans med Josefine Adolfsson. Apflickorna var det femte och sista projektet inom Filminstitutets Rookiesatsning vars uppdrag var att stödja billiga filmer av oetablerade regissörer.

Förmodligen lär vi få se flera av skådespelarna i andra roller framöver också och speciellt lilla Isabella Lindqvist.

Relaterat: SVT Kulturnyheterna och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Apflickorna, film, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Apflickorna, Filmrecension, Scen

Smurfarna 3D – recensionen

31 augusti, 2011 by Redaktionen


Smurfarna 3D
Titel: Smurfarna 3d
Betyg: 2
Premiär: 2 september 2011

Skulle vilja tillägna ett stycke, för en mindre introduktion av skribenten, då detta är mitt första (och förhoppningsvis inte sista) inlägg här på Kulturbloggen. Jag är en rabiat cinefil, med ett oerhört brett intresse inom film!
Så självklart när jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att skriva filmrecensioner hos Kulturbloggen så blev det ett tveklöst ja.

Regissören Raja Gosnell står bakom bland annat ”Scooby Doo”( Matthew Lillard, Freddie Prinze Jr. och Sarah Michelle Gellar), ”Ensam Hemma 3” (Macaulay Culkin) och ”Big Momma’s House” (Martin Lawrence). Inga typiska succéfilmer direkt med en rating på 4.7, 3.7 och 4.8 respektive hos IMDB.
Så med det i åtanke så var inte mina förväntningnar av Smurfarna 3d särskilt höga, men jag är svag för animerad film, och 2011 har vi sett flera bra titlar inom just den genren, som ”Kung Fu Panda 2”, ”Bilar 2” , ” Gnomeo och Juliet”. Så jag kände mig lagom entusiastisk inför denna film.

Filmen i sig är en inte en strikt datoranimerad film som ”Shrek” eller ”Bilar” utan det är en blandning av datoranimerade karaktärer (Smurfarna och co i detta fall) och live-skådespelare i riktiga miljöer.

Filmen påbörjar i Smurf-världen där Smurfpappan har en framtidsvision som blottar en hemsk framtid – En framtid där Smurfarna är fängslade och deras ärkefiende Gargamel har fått en enorm kraft. Efter lite action-sekvenser samnar Smurfarna i New York där resten av filmen utspelar sig.

Några av de live-skådespelare som är med i filmen är Neil Patrick Harris(känd från TV-serien ”How I met your mother” ) och Jayma Mace (känd från TV-serien ”Glee” och ”Ugly Betty” som spelar det unga gifta paret Patrick och Grace Winslow. Som i sin tur, följer runt Smurfarna resten av filmen och lovar att hjälpa de att hitta ett sätt att återvända till deras hemvärld och rädda den förutspådda dystopin.

Deras sökande leder de till en gammal bokhandel där de i en av deras egna serietidningar lyckas hitta en trollformel som ska föra de tillbaka, men det visar sig att även Gargamel(spelad av Hank Azaria) är på jakt efter samma sak.

Som röstskådespelare i den svenska dubben ser vi bland andra Loreen Talhaoui, de andra rösterna kunde jag tyvärr inte hitta någon information om. Jag har personligen svårt för dubbade filmer, oavsett hur pass kompetenta och duktiga de röstskådespelarna är. I det här fallet så är det oerhört tråkigt då filmen inte visas på originalspråk i Sverige. Jag vill inte spekulera i hur Sony resonerade när de fattade de beslutet att endast distriburera filmen på svenskt tal på bio. Förutom de nämnda live-skådespelarna hör man även Jonathan Winters, Katy Perry, Anton Yelchin, Alan Cumming och George Lopez som gör rösterna till Smurfarna, men detta då inte i Sverige.

Filmen i sig känns något stel och tråkig. Handlingen känns som ett försök till något orginellt då de tagit ut smurfarna ur deras hem-miljö, med de pittoreska svamphusen och en betydligt större mängd smurfar, det här försöket lämnar tyvärr bara en klyschig äventyrsfilm med skämt som känns torra och påtvingade. Trots det så gör Raja en film som ligger inom de förväntningar man kan ha på honom, filmen har förnurvarande 4.8 på IMDB, äpplet faller inte långt ifrån trädet och jag tror att Smurfarna bekräftade det ordspråket igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Smurfarna, 3D, recension, filmrecension

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: 3D, Filmrecension, Recension, Smurfarna

”Midnatt i Paris” en av Woody Allens bästa filmer. Premiär fredag 2 september

31 augusti, 2011 by Redaktionen

Midnatt i Paris

Det är inte ofta jag går på bio, (undantag: opera från Metropolitan) men nu har det hänt två gånger den senaste veckan. I förra veckan såg jag Potiche och igår ikväll (30/8) var det förhandspremiären på Woody Allen´s senaste film ”Midnatt i Paris”.

Woody Allens filmer missar jag sällan, i alla fall inte i modern tid, och en orsak till detta är att jag gillar hans musikval till sina filmer. Musiken i ”Midnatt i Paris” utgör inget undantag, tvärtom. Dessutom är hans filmer oftast fint filmade och bara att se introduktionen gör att man genast längtar tillbaka till Paris.

Filmen handlar om Gil och hans författardrömmar, men framförallt om hans förkärlek till 20-talets Paris med dess rika kulturliv och genom sina nattliga äventyr får han träffa sina förebilder; den tidens kända författare målare och filmskapare, bl.a. Ernst Hemingway Scott Fitzgerald, Salvador Dali, Pablo Picasso, Toulouse Lautrec och inte minst den kände amerikanske kulturpersonligheten, Gertrude Stein, som i filmen hjälper honom med hans bok.

Ytligt sett handlar filmen om ett ungt par som beger sig till Paris tillsammans med hennes föräldrarna och ett annat ungt par.

Jag är mycket imponerad av hur Woody Allen lyckas att förflytta huvudpersonen från 2010 och ett nittiotal år tillbaka i tiden. Genialt och elegant! Huvudpoängen i denna romantiska komedi är förstås att Gil upptäcker att han är på väg in i ett liv som han egentligen inte vill leva och detta avslöjas i alla morrondiskussionerna mellan Gil och hans tilltänkta fru.

Filmen slutar naturligtvis lyckligt och där egentligen alla är vinnare. Gil hittar en fransk kvinna som liksom honom själv gillar när det regnar i Paris och de blivande svärföräldrarna andas ut när det visar sig att Gil inte längre är intresserad av att följa med tillbaka till USA och det planerade bröllopet med deras dotter.

Sammanfattningsvis bedömer jag detta som en av Woody Allens bästa filmer, men redan nästa år presenterar den 75-årige regissörens sin nästa film ”The Bop Decameron” som är inspelad i Rom. Det blir en spänd väntan, men den som väntar på något gott väntar aldrig förgäves. Eller hur?

Skådespelare
Owen Wilson,
Rachel McAdams,
Kathy Bates
Marion Cotillard,
Michael Sheen,
Adrien Brody,
Alison Pill

Ett smakprov från ”Midnatt i Paris”

Arkiverad under: Filmrecension Taggad som: biopremiär, Midnatt i Paris, Woody Allen

Skivrecension: Red Hot Chili Peppers – I’m with you

30 augusti, 2011 by Redaktionen

Artist: Red hot chili peppers
Titel: I’m with you
Betyg: 3
Datum: 30 augusti
”I’m with you” är Red hot chili peppers tionde album, minus John Frusciante, plus nya gitarristen Josh Klinghoffer, vilket jag personligen tycker är ett steg nedåt då jag är ett stenhårt Frusciante fan. Red hot chili peppers har varit ett aktuellt band i 30 år och de har väl främst gjort sig kända för sina funkiga beats, sin känsla för trallvänliga texter och sin allmänt coola LA stil. På nya skivan har de gått tillbaka i tiden och kör en väldigt 90talig, popfunkig musikstil.

Första singeln från skivan är ”The adventures of rain dance maggie” som är en poppig, svängig rocklåt i sann chili-anda. Tror inget annat band i världen skulle kunna göra en likadan låt, den osar så mycket chili peppar att det nästan blir obehagligt.
”I’m with you” är rakt igenom en bra platta, även om det ibland sviktar. Jag kan erkänna att jag tvekade lite efter att ha hört två första låtarna ”Monarchy of roses” och ”Factory of Filth”, dom var lite för poppigt, discojobbiga. Men tredje låten, ”Brendans death song”, blåste mig av stolen. Riktigt bra låt, jag kommer garanterat att spela den sönder och samman.
Efter tredje spåret går skivan framåt med sköna låtar som ”Goodbye Hooray” och ”Police station”. Allt som allt så är det en väldigt glad skiva. Jag kan erkänna att jag alltid föredragit Red hot’s mörkare och lite men nya skivan känns glad på ett moget sätt som gör den väldigt upplyftande. Den är dansant och rolig utan att bli töntig.
Sista låten ”Dance, dance, dance” får bli min absoluta favorit. Den får mig att längta tillbaka till solen och värmen i detta nuvarande början till höstrusk. Hurvida det blir konsert när bandet kommer till stan senare iår får jag se. För när det kommer till kritan så vet jag INTE om ”I’m with you” blir rolig att se live, men som skiva funkar den bra och det är huvudsaken. Så ut och lyssna och bli glada!

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1327
  • Sida 1328
  • Sida 1329
  • Sida 1330
  • Sida 1331
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in