• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

En Enkel Till Antibes, trots allt en besvikelse

28 september, 2011 by Redaktionen

Titel: En enkel till Antibes
Betyg: 2
Premiär: 30 september 2011

Trots min hemliga förälskelse i Sven-Bertil Taube och en mycket lovande handling har Richard Hobert ändå lyckats göra mig besviken.

Änklingen George bor ett stillsamt liv i sitt hus i Luleå. Hemhjälpen själ och den ända som hälsar på är grannen. George börjar för första gången känna sig gammal. Droppen blir när han kommer på sina två vuxna barn med att i hemlighet försöka sälja hans hus och placera honom på ett äldreboende. Då lämnar George tristessen och sin vardag för en såväl själslig som fysisk resa med målet Antibes och den svunna kärleken Christine.

En enkel till Antibes är en film om att bli gammal, relationer och att komma till freds med sitt förflutna. Det vill säga en potpurri av klyschiga visdomsrepliker och pinsamma situationer.

Ömsom skrattar jag faktiskt men ömsom vrider jag mig i biostolen. Kanske är det de som är den svenska filmens eviga förbannelse, att jag som publik inte riktigt kan slappna av för jag hela tiden är rädd att någon utav skådespelarna ska kliva snett. En del kallar det ”Dramaten sjukan” och visst har Sven-Bertil Taube spelat på just Dramaten. Han tillhör den gamla skolans skådespelare och det måsta jag respektera. Men varför kan inte Hobert respektera karaktären han skapat tillräckligt för att inte göra honom till en ”söt-gammal-gubbe” och bara låta honom vara en gubbe. En gubbe som inte är lite förvirrad och inte provar att röka en joint så att vi kan skratta åt honom.

Jag tycker inte om iden att vi ska skratta åt George, jag vill skratta med George. Vi hade tyckt om honom ändå Hobert! Undantaget är franska Catherine Rouvel. Hon har inte bara till fördel att hon inte är svenska utan även att hon har ett förflutet som skådespelerska för Jean Renoir. Renoir som i sin tur är känd från den ”poetiska realismen” och som föregångare till ”neorealismen” där det naturliga och realistiska hyllas.

Ett annat element som faktiskt är intressant är Jens Fischer bakom kameran. Fotot är välgjort och i varje bild finns någon typ av skönhet. De var längesedan de norrländska skogsplanteringarna och den svenska hösten var så här vacker.

Visst är En enkel till Antibes feelgoodfilmen med stort F och jag tror att det finns en publik, som nödvändigtvis inte alls måsta vara äldre, som kan se bortom ordbajsandet av klyschor. Men för mig blir det för mycket och det blir stopp i toaletten.
Jag förstår inte varför det fanns så många trådar. Sonens skulder, dotterns tid i fängelse, hembiträdets destruktiva förhållande, spöken, hash-rökande-likbilschauffören som extraknäcker i vad som verkar vara ett countryband. Alla måste inte ha en bakgrunds historia och man måste inte förklara allt. Det är som när någon skämtar och sedan dödar skämtet genom att förklara vad det var som gjorde det hela roligt. Jag hade nöjt mig med att man koncentrerat sig på relationen mellan far och barn. Och jag tror helt ärligt att den här filmen fyller ett behov. Det finns säkert människor som får ut något av att se En Enkel Till Antibes. Jag är dock inte en av dem.

Jag är fullt medveten om att det är uttjatat att såga en film bara för att den är svensk, men här lämnas jag inget val.

Läs även andra bloggares åsikter om Sven-Bertil Taube, film, filmrecension, En enkel till Antibes

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: En enkel till Antibes, Filmrecension, Scen, Sven-Bertil Taube

Skivrecension: Karin Park – Tiger Dreams EP

28 september, 2011 by Redaktionen

Artist: Karin Park
Titel: Tiger Dreams EP
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 19 september

Karin Park må vara en ny bekantskap för mig men hon har släppt musik sedan 2003 och är knappast någon duvunge i branschen.

Tiger Dreams EP är min första bekantskap med henne och för att beskriva musiken skulle jag vilja åberopa The Knife och Björk, blanda komponenterna väl och addera en dos lounge. Jag tror att svängarna mot avantgarde kanske skrämmer bort en del lyssnare men Karin har en intressant röst och uppenbalrigen mycket att berätta.

Tiger Dreams EP:n innehåller inte mindre än sju varianter av titelspåret Tiger Dreams och två ytterligare spår; 6000 years och New Era – inalles 9 spår.

Tacksamt nog är titelspåret en lågmält svängig låt som passar bra i diverse mixversioner varav flera skulle platsa på vilket klubbdansgolv som helst.

6000 years är en långsammare, intimare sak som passar bättre i hörlurar medan New Era närmar sig släpig syntpop.

Om du gillar electronica i gränslandet mellan pop och avantgarde kommer du förmodligen ha behållning av Karin Parks senaste alster. Jag tror inte Tiger Dreams kommer rymmas på radiokanalerna som spelar den bästa blandningen av gamla och nya låtar så ta tillfället i akt och lyssna på på Spotify.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Skivrecension: Kocksgatan revisited

28 september, 2011 by Redaktionen

 

Artist: Idde Schultz och Sulo
Titel: Kocksgatan revisited
Betyg: 4
Datum: 23 september

”Poplåtar som varit dikter av Ernst Brunner”. Så beskrev Sulo låtarna på den här plattan.

Det är aldrig lätt göra ett musikaliskt arrangemang för en färdig dikt och jag är imponerad av de musikaliska lösningarna. Låtar som sticker ut för mig är Radion spelar vackert, Det regnar över söder och Där rosen står under skaren. Och det finns fler pärlor. Vad var och en tycker om att tonsätta dikter är ju personligt men här stämmer musik och text bra överens i de flesta fallen.

Jag gillar tolkningarna av Ernst Brunners dikter och att det blir låtar av dom, inte bara tonsatt poesi. Idde och Sulo är också ett ovanligt lyckat artistpar som borde ha hänt för länge sedan. Iddes röst ger liv åt berättelserna och musiken. Förhoppningsvis kommer de att göra mer skivor tillsammans.

Skivan hade kanske känts mer helgjuten om den varit några låtar kortare, all plats som finns på en CD-skiva lockar till att ta med låtar som inte hade kommit med på en av de gamla vinylskivorna. Jag pekar inte ut någon låt som dålig, det handlar mest om helhetsintrycket.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kocksgatan revisited, Idde Schultz, Sulo, popmusik, poesi, Ernst Brunner

Arkiverad under: Recension, Skivrecensioner Taggad som: Ernst Brunner, Idde Schultz, Kocksgatan revisited, Poesi, Popmusik, sulo

Nina Hagen på Berns, våra bilder och funderingar

27 september, 2011 by Rosemari Södergren

Nina Hagen
Berns i Stockholm
Betyg 3

Punkdrottning och skådespelare, Nina Hagen är en tuff tjej med många talanger. Eller tjej och tjej, hon har hunnit fylla 56 men är ändå pigg och utstrålar massor av energi. Hon skuttade in på scenen, med imponerande långt kolsvart hår, som när ner över midjan, målad med illrött läppstift och mycket svart kring ögonen: en punkig kvinna med svart som dominerande färg på kläderna med ett slags kjolliknande rutigt plagg.

– Nu när du blivit så gammal ska du väl sluta måla dig?
Den frågan fick hon nyligen av en journalist när hon besökte bokmässan i Göteborg, berättade Nina Hagen.
– Men det tänker jag inte, sluta måla mig för att jag har en viss ålder, det vore ju åldersdiskriminering, sade Nina Hagen.

Hon har ett djupt engagemang mot diskriminering av vilket slag det vara må och hon brinner av ett samhällsengagemang, det märks. Nina Hagen pratar mycket mellan låtarna om orättvisor i världen. Hon berättade om sin rädsla för landet Israel som faktiskt har atomvapen, hon pratade om rasism av olika slag.

Egentligen är väl frågan om hon inte pratade lite för mycket? Hon berättade att hon blivit genomförkyld och skyller på luftkonditioneringarna på hotellen. Kanske ville hon kompensera att rösten inte riktigt räckte till med prat och underhållning. För ett är säkert, hon är cool och hon kan shoowa. Eller så är budskapet det viktigaste för henne nu för tiden, att hon helt enkelt vill ta vara på varje möjlighet att tala om att vi måste kämpa för fred och rättvisa i världen om och om igen, att vi aldrig får ta något för givet. Krafterna för krig och orättvisor slutar aldrig att kämpa och därför är motståndet något som alltid måste finnas.

Musikaliskt bjöd hon på ett lugn föreställning. Hon började med en sång som jag erkänner att jag inte vet vad den heter, men den lät som en musikalsång.
Sedan kom många gospelinspirerade sånger. Nina Hagen släppte ju ut albumet ”Personal Jesus” 2010 som är ett album med kristna gospelsånger.

Det blir lite speciellt att höra henne sjunga dessa sånger med hennes raspiga mörka stämma. Hon låter ärlig och förmedlar att det här är en kvinna som varit med om en del och vet vad hon sjunger om.

Hon berättade också att hon släpper ett nytt album i höst. Det albumet är ett rockalbum. Jag tror att en del i publiken gärna hade hört mer från det kommande albumet än hennes gospelalbum. Men framför allt var det helt klart en del som hade kommit dit för att få höra hennes gamla punklåtar. Flera i publiken ropade efter dessa låtar, men blev inte bönhörda.

Ett minus är också att det tog lite väl lång tid med byte av gitarr och att ställa in mikrofoner mellan låtarna, i andra halvan av konserten. Det verkade som om bandet inte visste vilka låtqr Nina Hagen ville att de skulle spela ibland. Och när de blev extranummer bjöd hon på en lång rad låtar, men alla akustiska. Det märktes att publiken hade önskat mycket mer punk och rock och ös då.

Repertoaren bestod till största delen av gospel och av politiska sånger som ”Soma Koma”.
Plus att hon bjöd på sin version av Abbas ”Like an Angel Passing Through My Room” som på tyska blivit ”Ich bin Du”.

Nina Hagen är utan tvekan är artist som trivs på scen, hon är bekväm och lugn på scen och skojar friskt och sjöng en Pippi Långstrum-visa a capella. Men hon borde nog ändå ha bjudit lite mer på sina gamla hits. Trots allt kommer många på en sådan här spelning för att få höra dem.

Du har väl inte missat intervjun Kulturbloggen gjorde med Nina Hagen inför spelningen på Berns?

Foto: Lena Dahlström

Relaterat:
Svenska Dagbladet om ett möte med henne under bokmässan och Göteborgsposten om hennes konsert i Annedalskyrkan i Göteborg.

Läs även andra bloggares åsikter om Nina Hagen, musik, Berns, punk, rock, gospel

Arkiverad under: Recension Taggad som: Berns, gospel, Musik, Nina Hagen, Punk, rock

Boris & The Jeltsins återvänder med ”Oslagbart Material”

25 september, 2011 by Redaktionen

Artist: Boris & The Jeltsins
Album: Oslagbart Material
Utgivningsdatum: 14 September
Betyg: 1

Boris & The Jeltsins är tillbaka med sina politiska budskap i sin andra skiva, ”Oslagbart Material” som ironiskt nog är allt annat än oslagbart. Här finns absolut ingenting vi inte hört förr.

Trots att bandet experimenterat en del och ändrat sitt sound ganska mycket sedan förra skivan har det tyvärr inte bidragit till någon direkt förbättring. Albumet är inspelat live i studion på tre dagar, något som inte heller verkar ha någon större betydelse. Musiken är så enkel och generisk, texterna så simpla att längre tid bara skulle ha varit bortkastad.

Jag ser ingen anledning att lyssna på den här skivan när band som Florence Valentin och Bruket redan gjort samma sak oändligt många gånger bättre.

Arkiverad under: Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1316
  • Sida 1317
  • Sida 1318
  • Sida 1319
  • Sida 1320
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in