• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Sharpay’s Fabulous Adventure – gulligt och sött

4 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Sharpay’s Fabulous Adventure
Betyg: 2
Premiär på DVD den 5 oktober

Sharpay Evans är en rejält bortskämt ung tjej i en amerikansk ort. Hon ser mycket bra ut fast rätt gräslig smak, allt ska vara i rosa. Hon vet hur bra hon ser ut och hon är självsäker som få och tycker i stort sett att resten av världen är till för att skämma bort henne och ställa upp för henne.

Hon uppträder med sin hund Boi på en välgörenhetsgala och där träffar hon en talangscout som bjuder in henne för audition till en stor Broadway-uppsättning i New York. Hon lyckas övertala sina föräldrar att få åka dit en månad och testa.

Själv är hon förstås övertygad om att hon ska lyckas och göra stor succé.

Livet är inte fullt så enkelt som hon väntade sig, förstås och i New York lyder inte alla hennes minsta vink. Dessutom får hon en chock när hon kommer till audition och det visar sig att det var inte henne talangscouten ville värva utan hunden.

Sharpay’s Fabulous Adventure är väl till viss del en förutsägbar historia, men den är ändå rätt underhållande. Sharpay är gräslig men man gillar henne ändå, hon är envis på ett bra sätt.

Den finns både med svensk text till originalspråket men det finns också en svenskdubbad version på dvd:n. Dubbad är sällan bra på spelfilmer, men det är ändå ett alternativ för de mindre barnen som inte hinner läsa texterna.

Det är en söt berättelse i många bemärkelsen och framför allt är det två riktigt, riktigt charmerande små hundar med. Javisst, det är lättsam underhållning med visst budskap om att inte ge upp.

Ur baksidestexten:

Efter att en talangscout sett Sharpay Evans (Tisdale) uppträda med sin hund Boi på en välgörenhetsgala, bär det av till det glittrande New York i jakten på en dröm. Evans är övertygad om att en given succé redan är nerpackad i hennes designerväska. Men musikalvärlden är tuff, vilket hon och Boi får uppleva när de möter den lömska ägaren till en bortskämd hund vid namn “Countess” som gör allt för att krossa sina konkurrenter. Lyckligtvis möter hon också Peyton (Austin Butler), en snygg, ung filmare som tycker att Sharpay är nästan lika fantastisk som hon själv tycker att hon är.

Läs även andra bloggares åsikter om film, gulligt, sött, Sharpay, hundar, charm, Disney

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: charm, Disney, gulligt, Hundar, Scen, Sharpay, sött

Så Jävla Metal – sevärd för många fler än hårdrockfansen

4 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

Så Jävla Metal
Betyg: 3
Premiär: 7 oktober 2011

Hårdrock är stort i Sverige. Vi har massor av olika slags metalband och musikfestivalen Sweden Rock drar massor av publik, både kvinnor och män och i alla åldrar. SÅ JÄVLA METAL är en dokumentär som skildrar hur det började och som har intervjuer band som betytt mycket för den svenska metalscenen.

Det är en rolig dokumentär där vi både får se klipp från tidiga spelningar, klipp från fördomsfulla personer som uttalar sig om hur farlig hårdrocken är i Siewert Öholms program för mer än trettio år sedan och ett och annat avslöjande om utflippade hårdrockare som när Yngwie Malmsteen kom i slagsmål på ett flygplan.

Att se dokumentären är ett måste för alla hårdrocksfans, självklart – men också för alla som är intresserade av livet och samhället. Det är ett stycka svensk musikhistoria som presenteras.

Vad är det som gör att svensk metal är så stor? En av artisterna nämner att det inte är så dyrt att lära sig spela ett musikinstrument i Sverige. De kommunala musikskolorna har gjort att också den som inte har rika föräldrar kan hyra musikinstrument billigt, till exempel.

Ett annat skäl som togs upp var att det under hårdrockens barndom var lätt att få tag på replokaler och lätt att få spelningar. I Stockholm fanns det en ungdomsgård vid varenda tunnelbanastation, nästan. Där var banden alltid välkomna att komma och spela, även om betalning ofta kunde bestå av lite läsk och att få spela biljard gratis.

Detta har försvunnit idag, så jag undrar vad det kommer att innebära för framtiden? Det är krångligt att få tag på replokaler för ungdomar idag och svårt att få spelningar på samma sätt. I alla fall för ungdomar i Stockholmsområdet. Om de ska spela på ett ställa måste de ofta sälja en massa biljetter för att få spela.

Regissören Yasin Hillborg är själv hårdrockstrummis och det har tagit honom över fem år att genomföra detta omfattande filmprojekt. Det är oerhört imponerade, han har lagt ner massor av tid. I över 100 intervjuer har han fått många, många att medverka, från det tidiga 1970-talets November och Neon Rose via Europe och Yngwie Malmsteen till dagens metallgiganter Arch Enemy och In Flames.

Det jag dock funderar över är varför de senaste årens storsäljande band som Takida, Mustasch och Dead by April inte ens nämns. Jag förstår att det är omöjligt att ta upp allt, en dokumentär kan inte bli hur lång som helst. Men en liten misstanke har jag att det beror på att det finns olika läger inom hårdrocken och de som står för den tyngre metalrocken ser ned på de mer kommersiella arterna. Men rent strikt historiskt sett borde man inte hoppa över att det finns en mer kommersiell gren också.

Så Jävla Metal är förstås ett måste att se för alla Metalfans i hela landet, men den är klart sevärd för alla som är intresserade av samhället idag. Många gillar hårdrock och metal – och den musiken syns egentligen för lite i medier i förhållande till hus stort intresset och engagemanget för musiken är.

Lite ur pressmeddelande från filmproducenten om filmen:

Sverige är idag en av världens största producenter av hårdrock. Superstjärnor som Europe och Yngwie Malmsteen har visat vägen till de stora scenerna medan band som Candlemass och Bathory etablerat helt nya genrer. SÅ JÄVLA METAL är berättelsen om de personligheter som gjort den svenska hårdrock- och metalscenen till vad den är idag. En fascinerande, rörande och humoristisk historia om hur Sverige blev en världsnation i en av de starkaste och största populärkulturella företeelserna någonsin, full av ögonvittnesskildringar, anekdoter och, såklart, en jävla massa metal!

Medverkande: Europe, Yngwie Malmsteen, November, In Flames, Candlemass, Entombed, At the Gates, Bathory, Heavy Load, Arch Enemy, Anders Tengner, Fredrik Nordström, Lars Ulrich med flera.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, så jäval metal metal, hårdrock, Europe, Yngwie Malmsteen

Arkiverad under: Filmrecension, Recension Taggad som: Europe, Filmrecension, Hårdrock, så jäval metal metal, Scen, Yngwie Malmsteen

The Phantom of the Opera – fantastisk livesändning men mer teateretikett hos en del av publiken efterlyses

3 oktober, 2011 by Rosemari Södergren

The Phantom of the Opera firar 25 år i år. Musiken är skriven av Andrew Lloyd Webber. Urpremiären var 1986 på Her Majesty’s Theatre, London med Michael Crawford och Sarah Brightman i huvudrollerna. Historien bygger på romanen Le Fantôme de L’opéra av Gaston Leroux, utgiven år 1910.

25-årsjubileet av en av världens mest spelade musikaler skedde med en specialkonstruerad uppsättning på Royal Albert Hall i London, en föreställningen som bara gavs två dagar, 1 och 2 oktober. Givetvis var föreställningarna utsålda. Men tack vare den nya tekniken med livesändningar av teater, musikaler och operor kunde en stor publik världen över se föreställningen på bio, i en sändning live.

I Sverige visades den på biografer inom Folkets hus och parkers regi i en livesändning på söndagskvällen den 2 oktober. Det var som väntat en stor upplevelse. Musiken är ju fantastisk och flera av skådespelarna/sångarna i den här tillfälliga uppsättningen har spelat i både The Phantom of the Opera och flera andra stora musikaler.

Som grädden på moset kom självaste Andrew Lloyd Webber upp på scenen efter föreställningen och pratade lite och tackade en mängd olika producenter.

Att se en föreställning live på bio är självklart inte samma sak som att vara där i salongen på plats. Men genom att sända föreställningarna live får många fler chansen att ändå uppleva dem. Eftersom kamerorna går nära får vi också se en del betydligt tätare bilder än vi hade fått se om vi varit där på plats. Ibland är det nästan för tätt inpå när vi ser spottet som yr när de tar i.

En liten detalj var ändå störande: en del i publiken gick in på sina platser först när föreställningen startat. Självklart var det de som satt i mitten på sina rader också. En elak tanke går inte att släppa: gör de så på ren jävelskap eller? Alla måste resa på sig och missar de första tonerna. Oerhört störande och irriterande. Då hade jag längtat efter att se och höra den föreställningen, njuta av musiken och jag satt där och blir avbruten mitt i inledningen.

På en äkta teater stängs dörrrarna när föreställningen börjar och ingen släpps in därefter. Det är rätt och så borde det vara när det är livesändningar också.
På en teater sitter man inte heller och pillar med sin iphone under föreställningen, jag lovar att någon ilsken person i publik kommer att säga åt dig på skarpen om du leker med din mobil under föreställning. (Ett undantag: när jag satt bredvid Jonas Gardell på en teaterpremiär på Stadsteatern i Stockholm var det ingen som vågade hyscha på honom).

Jag tycker en del ur publiken på en livesändning från en musikal eller teater borde lära sig lite teateretikett. Man sitter på plats innan föreställningen börjar och man leker inte med mobil under föreställningen.

Självklart hade de flesta teatervett, men det var ändå rätt många som gick in och satte efter att föreställningen börjat.

Här är lite fakta om 25-årsjubileums-föreställningen av The Phantom of the Opera:

Direktsändningen av The 25th Anniversary Concert: Phantom of the Opera är utan tvekan den mest ambitiösa uppsättningen någonsin, med över 200 personer på scen och i orkestern. Scenografin är specialkonstruerad just för denna uppsättning, som visas för utsålda hus 1 och 2 oktober på Royal Albert Hall i London. Biljetterna sålde slut på mindre än 30 minuter!

Långt under Parisoperans majestätiska yta lever Fantomen i mörkret. Han skäms över sitt deformerade ansikte, och skrämmer alla operabesökare.
Han älskar och beskyddar den vackra Christine Daaé – en kärlek hans hjärta inte kan motstå. Historien blir levande och gripande genom Andrew Lloyd Webbers trollbindande musik, tillsammans med en spektakulär scenografi och makalösa specialeffekter.
Phantom of the Opera är världens största och mesta musikal – älskad av de mer än 100 miljoner åskådare som gått sedan premiären för 25 år sedan.

I rollerna:
Ramin Karimloo – The Phantom
Sierra Boggess – Christine
Liz Robertson – Madame Giry
Barry James – Monsieur Firmin
Gareth Snook – Monsieur Andre
Wynne Evans – Piangi
Musik: Andrew Lloyd Webber
Producent: Cameron Mackintosh

Jag läste förresten att föreställningen kommer att släppas som dvd framemot jul också.

Mer om föreställningen på Folkets hus och parkers hemsida.

Om du är nyfiken vilka operor, baletter, teatrar och musikaler som kommer att sändas live i höst kan du kolla på Folkets hus och parkers hemsida här.

Läs även andra bloggares åsikter om The Phantom of the opera, musikal, Andrew Lloyd Webber, livesändning, Folkets hus och parker

Arkiverad under: Recension, Scen, Teaterkritik Taggad som: Andrew Lloyd Webben, Folkets hus och parker, livesändning, Musikal, The Phantom of the opera

Nikolaus Harnoncourt i storform med Beethovens femma och Smetana´s Má Vlast med Chamber Orchestra of Europe

2 oktober, 2011 by Redaktionen

Min ingång till den klassiska musiken skedde genom att jag började lyssna på klassisk musik och då främst symfoniska verk av, Beethoven, Mozart, Richard Strauss och Smetana, men på senare tid har det nästan bara blivit opera och annan musikdramatik för hela slanten. Men det är också mycket troligt att min musiklärare på lågstadiet ledde mig in i denna musikskatt genom att ofta spela verk av Jean Sibelius för klassen och särskilt den symfoniska dikten ”Finlandia”.

Det innebär att Beethovens femte symfoni och Smetana´s ”Die Moldau” är kända och älskade verk, som nästan dagligen ingick i det jag lyssnade mest på, innan jag nästan övergav den symfoniska musiken till förmån för operans underbara värld.

Därför känns det särskilt bra att få möjligheten att återuppta lyssnandet av den symfoniska musiken genom Styriartes försorg.

Nikolaus Harnoncourt´s tolkning av Beethovens symfoni nr 5 känns både spännande och framförallt mycket uppfriskande. Det känns som en helt fantastisk energi lösgöres när jag lyssnar på musiken. Energiskt och mycket drivande, ja det är helt enkelt en stor musikupplevelse att lyssna på inspelningen.

På samma skiva finns också Beethovens Mässa i C-dur och även detta är ett intressant spår, men personligen gillar jag inte just den typen av musik, men fint framfört är det ju på alla sätt och vis.

Sångarmässigt imponerar framförallt sopranen Julia Kleiter och den holländske basen Geert Smits, men det är inget större fel på övriga medverkandes insatser heller.

Men det är ju, orkestern under ledning av Nikolaus Harnoncourt, ”Chamber Orchestra of Europé”, som imponerar mest. Det är nästan som jag skulle kunna bli religiös på kuppen, men bara nästan.

Den tredje dvd-skivan är Bedrich Smetanas ”Má Vlast” eller på svenska ”Mitt fosterland” ett symfoniskt verk i fem delar som inte är lika känt för mig som ”Die Moldau”, som utgör den tredje satsen av verket. Ja detta är förmodligen första gången jag lyssnar på symfonin i sin helhet, en inte helt oangenäm upplevelse, men det är ändå ”Vltava” som gör det största intrycket på mig. Här kan du höra hela flodens förlopp från dess första källor och när den passerar Prag eller Praha, som tjeckerna kallar staden för och det är imponerande särskilt om du har varit i Prag, som jag har varit vid ett flertal tillfällen, både under ”kommunisttiden” och efter.

Bedrich Smetana, är för övrigt en av Centraleuropas ledande kompositörer som även har haft ett visst inflytande över musiklivet också här i Sverige. Under ett antal år var han bosatt i Göteborg där han även gjorde sig känd som pianolärare, men också som dirigent för Harmoniska Sällskapet i Göteborg. Efter en sexårsperiod återvände han till Prag där han fortsatte sin karriär bl a genom att komponera operan ”Brudköpet- Die verkaufte braut” som blev en av hans största succéer jämte hans pianotrio i g-moll som han komponerade efter den tragiska döden av sin dotter.

Det är alltså två dvd-inspelningar som får en stark köprekommendation och kanske är det Má Vlast som är den bästa av de två, men det handlar givetvis också mycket om smak och tycke.

Här kan du läsa mer om Styriarte Festspel

Här är länken om du vill köpa inspelningen av Beethoven

Här är länken om du vill köpa inspelningen av Má Vlast

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Nikolaus harnoncourt, Österrike, storform, Styriarte Festspel

Svettig kväll på Debaser med Horisont och Graveyard

1 oktober, 2011 by Redaktionen

Graveyard och Horisont, Debaser Medis
Betyg: 4

Fredag den 30e september bjöd Debaser Medis in Stockholms alla rockare på gratis konsert med superhypade hårdrockande Graveyard med support från nykomlingarna Horisont. Gensvaret från publiken blev starkt och över en timme innan spelningen började var Debaser så pass fullt att man slutade släppa in folk. Över hela Medborgarplatsen stog besvikna fans som hoppats få lyssna på groovy bluesrock.

Öppnade denna kväll gjorde Göteborgsbandet Horisont och jag har svårt att finna ord för hur otroligt bra det var. Jag har länge förbannat mina skapare över att jag är född för sent. Jag har länge känt att jag missat alla riktigt bra rockband. Därför blir jag så sjukligt glad när jag hör och ser band som Horisont som tar det gamla klassiska och stöper om det till något fantastiskt. Jag känner mig retro och cool när jag står där och lökar i publikhavet. Att bandet blandar svenska och engelska texter är fantastiskt. Det blir som ett svenskt Deep Purple.

Jag har nu följt Graveyard i tre år och jag tycker att det är kul att se hur mycket de växer. Det känns som att de bara blir bättre och säkrare för varje gång jag ser dem, de har verkligen utvecklats till rockstjärnor. Jag undrar om de kastar tv-apparater från hotellrummen, hmm.

Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva om Graveyard som jag inte skrivit förr. Graveyard ÄR Sveriges bästa liveband. Joakim Nilsson ÄR den bästa rocksångaren Sverige någonsin skådat. Med låtar som Hisingen Blues och The Siren hoppas jag att Graveyard går till rockhistorien, för det har de förtjänat.

Det som drar ner betyget är den otroliga folkmassan. Visst, jag är superglad för Graveyards skull att de kom så mycket folk, även om hälften stog ute på torget, men det var för trångt och för jobbigt. Stundtals kändes det som att man skulle svimma pg.a. värmen, och svettpärlorna hade fest längst mitt ansikte hela konserten, tack gud för vattenfast mascara.

I helhet så var det en grym kväll och jag känner starkt medlidande för alla de stackars själar som inte lyckades komma in. Vi får hålla tummarna för att Graveyard spelar på Arenan nästa gång, för den skulle de absolut fylla. Eller kanske Stadion nästa sommar? Vi får se, men tills dess.

OHHH LUCIFEER, PLEASE TAKE MY HAAAAND!

Arkiverad under: Recension Taggad som: Debaser Medis, Graveyard, Horisont

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1314
  • Sida 1315
  • Sida 1316
  • Sida 1317
  • Sida 1318
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in