• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Bokrecension: Välkommen till den här världen av Amanda Svensson

9 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Välkommen till den här världen
Författare: Amanda Svensson
ISBN: 978-91-1-303495-9
Förlag: Norstedts

Amanda Svenssons andra bok, Välkommen till den här världen, är en av de nominerade böckerna till Augustpriset i den skönlitterära kategorin. Boken handlar om 21-åriga Greta, som flyttar från ett trött konstnärskollektiv i Malmö – där hon fått rollen som musa – till Köpenhamn och drömmen om ett annat liv. Den handlar också om Simon, som längtar efter att bli älskad men tror att det är en omöjlighet och som mer eller mindre oförskyllt blivit en av de hetaste inom art works.

Amanda och Simon träffar varandra på en klubb och inleder ett förhållande, en kärleksaffär som famlar i mörkret och har svårt att djupna.  Del i handlingen har också Simons barndomskamrat Claus som hänger sig kvar trots att de båda inte har mycket gemensamt. Claus, som är gränslös och våldsam men samtidigt som ett hjälplöst barn och svartsjukt vakar över Simon.

Amanda Svenssons sätt att skriva känns väldigt trendigt, med sin blandning av poetiska formuleringar, slang, talspråk och tankar. Till en början har jag lite svårt för det spretiga språket, men längre in i boken kan jag känna att bokens fragmentariska berättande är effektivt för att förmedla känslor och stämningar.  Huvudpersonernas smärta och längtan sipprar på något sätt fram mellan de knappa orden.

Amanda Svensson ger en målande beskrivning av tre unga människor som söker sin identitet samtidigt som de känner att de förlorar sig själva. Något som kanske är särskilt relevant i en tid där det kan vara svårt att separera sin identitet från sin personliga image eller varumärke.

Boken skildrar också svårigheten att älska någon utan att känna sig själv. Greta och Simon klamrar sig fast vid förälskelsen, men tillåter den inte att övergå i en kärleksrelation.  Dessutom är Välkommen till den här världen en skicklig satir över innefolket, de som upphöjts till trendskapare och alla som desperat vill sola sig i glansen.

Läs recensioner i DN, Expressen, SvD.

Se även Adlibris och Bokus.

Läs även andra bloggares åsikter om Amanda Svensson, Augustpriset

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Amanda Svensson, Augustpriset

Win Win – en måstefilm för alla som gillar ungdomsidrott

8 november, 2011 by Rosemari Södergren

Win Win
Betyg: 3
Sverigepremiär 11 november 2011

Win Win är en berättelse med mycket hjärta om livet i en småstad i USA. Paul Giamatti spelar en

En varm berättelse om småstadsadvokaten Mike Flaherty som har svårt att få ekonomin att fungera. Allt kostar: rörmakare, huset och företaget, familjen och de två barnen och dessutom verkar pannan på kontoret vara på väg att explodera och att reparera den kostar minst 6.000 dollar. 6.000 dollar som inte finns.

Av en slump får han chansen att bli förmyndare åt en gammal man som är på väg att bli dement. Den gamle mannen har en dotter som inte hört av sig på tjugo år – i övrigt är han utan släktingar och då kunde Mike ta uppdraget, som ger 1.500 dollar i månaden. Pengar som behövs.

Mike är en rätt bra man, snäll och trevlig och bryr sig om sina klienter som mest är gamla människor som han har ett hjärta för. Han är dessutom tränare för en pojklag i brottning. Ett lag som nästan aldrig vinner någon match, träningen har andra syften: kamratskap och att träna sin kropp.

Då dyker plötsligt Kyle, en 16-årig pojke upp, som är dotterson åt den gamle mannen. Kyle har rymt från sitt hem och uppenbarligen lever hans mamma, den gamla mannens dotter. Mike inser att hans extrapengar kan vara i fara, men han kör på, hoppas på att hon ingen ska upptäcka sanningen.

Den unge mannen får bo ett tag hos Mike och hans fru och barn. Kyle visar sig vara en fantastiskt begåvad brottare och när han börjar träna med laget finns det plötsligt chans att vinna några matcher.

Denna dramakomedi är ett måste att se för alla som liksom jag är eller har varit tränare åt barn och ungdomar i idrott. På ett mjukt sätt tar den upp viktiga frågor kring idrotten.

Paul Giamatti som väl blev mest känd för den stora filmpubliken med filmen ”Sideways” är mycket bra i rollen som småstadsadvokaten. Roligt att få se honom spela huvudkaraktären.

Däremot saknar filmen lite djup i en del situationer. Mycket är ytligt berättat och speciellt hur Kyles mamma med sina drogproblem är rätt lättvindigt återgiven.

Men som dramakomedi är det rolig, varm och det är en feel-good-film som behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om film, filmrecension, brottning, ungdomsidrott

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: brottning, Filmrecension, Scen, ungdomsidrott

1Q84: tredje boken, gör trilogin till Murakamis bästa roman (recension)

7 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: 1Q84: tredje boken
Författare: Haruki Murakami
ISBN: 9789113037622
Förlag: Norstedts
Originaltitel: 1Q84-3
Översättare: Vibeke Emond

Att recensera eller berätta om tredje boken i Murakamis trilogi 1Q84 går inte utan att texten blir lite av en spoiler för den som ännu inte läst ettan och tvåan. Framför allt är det den andra boken som kanske inte får samma betydelse för den som läser om handlingen i tredje boken innan han/hon läser den andra boken. De tre böckerna i trilogin hör tätt ihop, de är delar av samma bok. Ingen del kan egentligen läsas fristående med någon större behållning.

Jag tycker intet särskilt mycket om Murakamis andra böcker. Det har flera skäl.
Jag tycker om många japanska författare, jag tycker om japansk kultur. Murakami är inte särskilt japansk i någon roman jag läst av honom och det är han inte heller i 1Q84 som kryllar av hänvisningar till västerlänsk kultur.

Hans sexscener har jag svårt för. De känns gubbaktiga, avskalade och trista. Som att äta.

Men många tycker tvärtemot mig och Murakami har många fans. De talar om att han målar upp en egen speciell värld. Det håller jag dock med om, han lyfter liksom försiktigt på ett draperi och låter oss ana andra världar.

Däremot hur en del liksom Dagens Nyheters Jonas Thente kan hävda att han blandar buddism med kristendom, det säger nog mer om Thentes okunskap om buddism. Murakami är en ovanligt västerländsk japanska författare.

Nu har jag dock läst hela trilogin och då sitter jag här fylld av beundran. 1Q84 är hans bästa av de jag läst av Murakami. Fast det kan ju betyda vad som helst, eftersom jag inte är någon stor beundrare av hans författarskap annars. Egentligen 1Q84 den enda jag tycker om riktigt mycket av hans romaner.

1Q84 är välskriven, även om det blir en del upprepningar, både från bokdel till bokdel och inne i böckerna. Ibland är det som om kapitlen först var skrivna för att publiceras som kapitel för kapitel som en följetong. Men upprepningarna fyller en rytmisk funktion, det blir som teman som återkommer. Dessutom fördjupas dessa teman genom att flera händelser och bilder berättas om igen ur en annan karaktärs synvinkel.

1Q84 ger oss en aning om andra världar, men det är också en fantastisk berättelse om kärlek. Det är också en tung berättelse om orättvisorna i världen och om hur en del slås ut redan från början, hur de aldrig får en chans. Eller får de en chans men vågar aldrig själva tro på den, vågar aldrig gripa ta i den lycka som förunnas dem?

Det är svårt att skriva om den tredje delen utan att avslöja något som alla som läst den andra delen undrar över. Överlevde Aomame eller inte? Tredje delen skildrar den mystiska världen 1Q84 med de två månarna som bara några få kan se.

De tre delarna ska läsas som en bok. Frågan är varför de alls är indelade i tre delar. Det kan inte vara något annat skäl är att det skulle bli en jättejättetjock roman annars med mer än 1.500 sidor.

Här är lite fakta om boken från bokbutiken:

1Q84. Tredje boken är fortsättningen på Haruki Murakamis största litterära satsning någonsin. Den utmanar vår uppfattning om sanning och tid – och vad som egentligen kan rymmas i en berättelse.

Oktober-december 1984. Ushikawa är en erfaren och nitisk utredare som med sitt tålamod och rationella tillvägagångssätt kan spåra nästan vem som helst. När han får i uppdrag att leta rätt på den försvunna Aomame går han sin egen väg och blir allt djupare indragen i den egensinniga och oförutsägbara värld som är 1Q84.

Under tiden dras Tengo och Aomame genom osynliga trådar allt närmare varandra, utan att riktigt förstå vad det är som pågår. De två månarna på himlen utövar ett starkt inflytande över dem och tycks styra deras tankar och rörelser. Den magiska men kortvariga beröring de en gång upplevde som barn är efter tjugo år på väg att utveckla ett alldeles eget liv.

”Murakami blandar Raymond Chandler med Kafka och Alice i Underlandet till någonting helt annorlunda som förnyar romankonsten liksom hos Thomas Pynchon och Don DeLillo fast kanske ännu mer egensinnigt än så. Man får hoppas att han inte anses vara för lekfull för att få Nobelpriset.”
Johan Dahlbäck, GP

Relaterat: Recension av del 1 och del 2 i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om Murakami, 1Q84, tredje boken, Aomama, Tengo, litteratur, recension

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: 1Q84, Aomama, Bok, Murakami, Recension, Tengo, tredje boken

Freddie Wadling skalar av Bond

5 november, 2011 by Thomas Johansson

Artist: Freddie Wadling

Album: With a license to kill

Betyg: 4

Utgivningsdatum: 09-nov-2011

 

Freddie Wadling är väl så långt man kan tänka sig att komma från James Bonds ideal. Att han sjunger olika bondlåtar, låtar som en udda kombination, men den funkar verkligen. Bond-låtar har oftast ganska svulstiga arrangemang men här är de avskalade, in på bara skinnet. Blottade, och påklädda Freddies röst.  Erkänner att jag verkligen alltid varit svag för Freddies röst och den känslan håller i sig. Han är fostrad i punkscenen, och har om en del tidigare skivor sagt att han bara gjort dom för pengarna. Kanske är det så i detta fall också, men det spelar ingen roll. Sverige behöver en artist som Freddie Wadling och jag gillar skivan. Diamonds are foreveer, och vi får hoppas att Freddie kan vara för en bra stund till i varje fall. Han tycker att skivan ska avnjutas tillsammans med en Dry Martini, men jag tycker att det finns flera andra drycker som fungerar lika bra. Freddie behöver inga speciella drycker alls, och inget annat sällskap än sin egen röst och en cello. Ursprungligen spelades dessa låtar in så, bara med en cello. Sen har de klätts på med lite mer instrument, men det är en fin och ganska lugn påhäng. Freddies röst för dominera, och jag bara älskar den.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Recension av Michael Jackson: The Life of an Icon

4 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Michael Jackson: The Life of an Icon

Betyg: 1

Preimär: Släpps på DVD och Blue Ray i Sverige 2 november

Visningen av en forkortad version av  Michael Jackson: The Life of an Icon på Bio Rio, Hornstull. Detta är enda offentliga visningen i Sverige. Dokumentären släpps direkt på DVD och Blue Ray. Möjligtvis är det en förlust för de riktigt inbitna Michael Jackson fansen men jag misstänker att de skulle blivit lika besvikna som jag.

Inledningsvis fick vi veta att filmen vi skulle få se var en timme kortare än versionen på skiva. Vad man får en timme mer av fick vi inte veta. OM det är en timme mer musik kan den här filmen vara värd en investering, annars inte. Inte ens mammans medverkan tillför något nytt.

Michael Jackson har utnämnts till The King of Pop, med rätta tycker jag. Hans karriär har kantats av skandaler och spekulationer om droger och sexuell läggning. Den här dokumentären hade kunnat vara ett bra tillfälle att berätta om hans liv som artist, vad som inspirerade honom och hur han egentligen bar sig åt för att bli störst på det han gjorde.

Jag hoppas att det extramaterial som vi inte fick se fokuserar på hans musik och verksamhet som artist. Den film som vi fick se var en enda lång kommentar till rättegångarna och skandalerna. Michael Jacksons liv som artist kom helt i skuggan av detta.

Det vi fick se av hans musik var mest från den tidiga karriären.

Om filmen var dåligt klippt eller dåligt gjord vet jag inte. Känslan var dock att detta är ännu ett försök att krama ut några dollar till ur Michael Jackson. Lägg hellre pengarna på en samlingsbox av hans musik.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=bNWeRLasW0I][youtube http://www.youtube.com/watch?v=bNWeRLasW0I]

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson: Life of an Icon, musik, dvd, recension

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: dvd, Michael Jackson: Life of an Icon, Musik, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1294
  • Sida 1295
  • Sida 1296
  • Sida 1297
  • Sida 1298
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in