Artist: Freddie Wadling
Album: With a license to kill
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 09-nov-2011
Freddie Wadling är väl så långt man kan tänka sig att komma från James Bonds ideal. Att han sjunger olika bondlåtar, låtar som en udda kombination, men den funkar verkligen. Bond-låtar har oftast ganska svulstiga arrangemang men här är de avskalade, in på bara skinnet. Blottade, och påklädda Freddies röst. Erkänner att jag verkligen alltid varit svag för Freddies röst och den känslan håller i sig. Han är fostrad i punkscenen, och har om en del tidigare skivor sagt att han bara gjort dom för pengarna. Kanske är det så i detta fall också, men det spelar ingen roll. Sverige behöver en artist som Freddie Wadling och jag gillar skivan. Diamonds are foreveer, och vi får hoppas att Freddie kan vara för en bra stund till i varje fall. Han tycker att skivan ska avnjutas tillsammans med en Dry Martini, men jag tycker att det finns flera andra drycker som fungerar lika bra. Freddie behöver inga speciella drycker alls, och inget annat sällskap än sin egen röst och en cello. Ursprungligen spelades dessa låtar in så, bara med en cello. Sen har de klätts på med lite mer instrument, men det är en fin och ganska lugn påhäng. Freddies röst för dominera, och jag bara älskar den.