• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Leonard Cohen – Old Ideas

25 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Leonard Cohen
Titel: Old Ideas
Betyg: 4

Efter att någon gång på 60-talet fått en akustisk gitarr i handen har Leonard Cohen i sex decennier fortsatt skapa verk i gränslandet mellan poesi och pop. Det känns som att musiken ofta bara har varit ett medium och att det framför allt har varit konsten som stått i fokus för all hyllning. Visst är det få personer som behärskar tekniken så väl som den numera sjuttiosjuårige låtskrivaren som på sitt tolfte studioalbum fortfarande behandlar ämnen som helandeprocessen i en värld präglad av avsaknad av hopp. Visst är det en bedrift att förbli intressant såpass många år in i sin karriär utan att någonsin försökt förnya sig själv (åtminstone inte i någon större utsträckning). Det visar på en substans och tro i det han gör som jag helt klart finner beundransvärd.

Någon gång på höjden av sin karriär bestämde sig vår hjälte för att bli zenbuddhist och isolera sig på en bergstopp. Troligtvis var det med ett leende på läpparna han blickade ned på oss människor och våra vardagsbekymmer. Men som en Messias återvände han för några år sedan och har sedan dess turnerat världen runt till synes flitigare än de flesta av sina yngre kollegor. Nu är han tillbaka med sitt första studioalbum på åtta år.

På Old Ideas vågar Leonard ta det djärva steget att flörta med bluesen. Öppningsspåret Going Home är (inte helt olikt I’m Your Man) textmässigt en lektion i självironi och överlag är det verkligen ett alster från en man som levt livet till fullo. Låtarna är fortfarande avskalade medan rösten om möjligt är ännu mörkare och stämplad av visdom än tidigare. Det är långt ifrån lika sammetslent som när han i Suzanne matas med te och apelsiner ända från Kina men även när det är bittert vill vi höra mer av vår hjälte. Leonard Cohen har den effekten på oss lyssnare.

Bästa spår: Going Home

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Leonard Cohen, Old Ideas

Handlingen av Sara Mannheimer – lättläst och svårläst, talar till flera sinnen

25 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Handlingen
Författare: Sara Mannheimer
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN10: 9146221107
ISBN13: 9789146221104

Sara Mannheimer debuterade som författare 2008 med ”Reglerna” som lovordades av kritiker och hon fick bland annat Borås Tidnings debutpris, med motiveringen: För en skärvigt och nervigt sårbar roman som rör sig med lätthet och humor på den glasvassa eggen mellan frihet och ångest.

”Handlingen” är hennes andra roman.

Handlingen i ”Handlingen” är en kvinna som bor i ett hem och har ett bibliotek och en man hon bor tillsammans med. Hon vill läsa böcker, hon känner ett slags tvång att göra det, hon är från medelklass och hennes föräldrar är duktiga på att läsa och ha synpunkter på att läsa. Hon vill vara beläst, vill behärska språket och litteraturen. Hon går in i sitt bibliotek och där är så många bokryggar att välja mellan. Hon väljer den tunnaste, som dock inte är den lättaste att börja med: Litteraturens nollpunkt av Roland Barthes, en essä från 1960-talet om språkets formspråk. Det är nästan helt fel bok att börja med, den är tung, kanske föråldrad, krånglig. Berättarjaget är dock envis och ska igenom essän.

Det är emellanåt en lustig, ironiskt betraktelse över språk, litteratur och bildning. Berättarjagets sambo Máram är en besserwisser och förklarar ett den är gammal och föreslår andra böcker att börja med. Máram anser sig beläst och det finns en rolig drift med dessa belästa människor, som ett sidospår.

Men den yttre handlingen är bara en liten del i denna roman som går på flera djup. Den utforskar förhållandet mellan litteratur och verklighet på ett fängslande sätt.

Sara Mannheimer har ett fascinerade poetiskt språk, delvis surrealistiskt. Första tredjedelen av boken är allt som skildras ur berättarens ögon väldigt diffust, abstrakt. Jag är fascinerad av prosa med poetiskt anslag, men jag att det blev för mycket: språket stod i vägen för berättelsen. Det var för mycket poesi, eller så var det helt enkelt så att de bilder och metaforer som författaren använder inte talar till mitt inre. Men jag är en envis typ och fortsatte att läsa och då börjar verkligheten komma in lite mer i berättelsen och då faller allt på plats. Det poetiska suggestiva språket har förstärkt den bild som träder fram.

”Handlingen” av Sara Mannheimer är en ganska liten bok, i väldigt behändigt snyggt format, strax under en halv A4 i storlek, lätt att ha med sig. Jag kommer att läsa den en gång till för att nu njuta ännu mer av själva språket, av sättet att berätta.

Fabian Kastner på Svenska Dagbladet gillar romanen men är lite kritisk till den sista tredjedelen:
I stället växlar Mannheimer spår och styr in berättelsen i en drömsk moderskapsfantasi, som jag inte riktigt får att gå ihop med huvudspåret. ”Reglerna” hade samma problem, en lite ostyrig upplösning. Likväl. En underhållande obildningsroman är det.

För mig symboliserar den sista tredjedelen och berättelsen kring det förlorade moderskapet samtidigt en författares relation till sina projekt. Berättarjaget skriver ju en berättelse om Sophia samtidigt. Moderskapet blir en metafor för att skriva, att författa, samtidigt som det blir en bro mellan litteratur och verklighet.

Ingrid Elam skriver om ”Handlingen” i DN:
Om Reglerna kunde beskrivas som en utvecklingsroman om en kvinnas sökande efter mening och frihet, är Handlingen en bildningsroman om en kvinnas kamp för att vidga sitt språk och därmed sin värld. Hon har länge skapat med händerna, nu vill hon skapa med ord. I sitt språk blandar hon högstämdhet med vardag, lärd terminologi med klichéer och, framför allt, ironi med den mest klarögda naivitet. Jag drabbas ständigt av munterhet när jag läser denna djupt allvarliga bok, berättaren hamnar i svåra situationer som alltid har en komisk sida.

I all sin enkelhet är ”Handlingen” både en lättläst och svårläst bok, den talar till mer än själva hjärnan eftersom Sara Mannheimer leker så fantastisk med språk och dess rytm, leker och målar. Den är lätt att läsa men samtidigt förmedlar den så många bilder att den tar tid att smälta och flera delar måste jag läsa om flera gånger för att de ta form.

Sara Mannheimer är nominerad till Sveriges Radios Romanpris för sin bok Handlingen. Vinnaren utses av en lyssnarjury under våren 2012.

Fler recensioner av ”Handlingen”:
Expressen, Göteborgsposten, Aftonbladet och Kulturnytt.

Läs även andra bloggares åsikter om Sara Mannheimer, litteratur, bok, poesi, romanpris

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Poesi, romanpris, Sara Mannheimer

Skivrecension: Lamb of God – Resolution

24 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Lamb of God
Album: Resolution
Betyg: 5

23 Januari 2012 är ett datum som många världen över har väntat länge på. Bara på Facebook har bandet över två miljoner ”gillare”, vilket är ganska okej. Bandet har i femton år dedikerat sitt musikskapande till ett endaste syfte: att bibehålla den gamla, råa amerikanska metalmusiken, vilket de också har gjort med sju album och flera världsturnéer i bagaget.

Jag talar förstås om legenderna Lamb of God. Jag talar förstås om bandet som har förändrat mitt och många andra metalheads världen över. När jag lyssnar på deras musik, inser jag verkligen hur mycket arbete som likaväl görs på texten, som på musiken – vilket enligt min uppfattning inte alltid är fallet inom genren. Jag skulle vilja påstå att jag tycker att bandet är mer autentiskt än många andra band i deras genre.

Lamb of Gods nya album heter Resolution och är redan episkt. Varför? För att allting bandet gör är guld, frågor på det?

Senast vi hörde av bandet släpptes deras hyllade album Wrath (2009) och en kuriosa är att bandet livestreamade inspelningsarbetet via två webcameror för sina fans över sin internetsida.
Det albumet såldes i sextioåtta tusen exemplar redan första veckan. Det är inga ”Lady Gaga siffror” direkt, men mycket för att vara inom genren.

Plattans öppningsspår, som kallas Straight for the Sun, ger mig rysningar direkt. Innan ha lyssnat igenom resten av skivan vet jag att ribban är satt högt, och att vi som har väntat i tre år inte har väntat förgäves – det är helt enkelt så jävla bra gjort. Svårare än så behöver det inte vara. Jag kan nu luta mig tillbaks och pusta ut med vetskapen om att det blev lika bra som förra gången, och jag inte har någonting att oroa mig för.

På Cheated hörs bandets inspiration från de äldre heavymetal- och trash-genrerna och är någonting som generellt förekommer i form av en eller två låtar i varje album bandet släppt. Ett liknande spår heter Contractor och kommer från Wrath-plattan.

I spåret Ghost Walking (som var ett av flera låtar som rann ut på internet innan skivsläppet) börjar musiken med någonting mycket typiskt ”amerikansk redneck”- musik, jag talar förstås om inledningsriffet spelat på akustisk gitarr som får huvudet mitt att gunga med ett par takter tills resten av instrumenten läggs på och låten fullkomligt exploderar – och om mitt huvud gungade innan – är det INGENTING mot vad det gör nu – och det är nog inte alls oförekomligt i resten av den lojala fansskaran bandet har. I sommar ser jag äckligt mycket fram mot att se bandet på Metaltown.

Text: Lottie Andersson

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Lamb of God, Resolution

Souldrottningen Lauryn Hill förvandlar Filadelfiakyrkan till Soulklubb

24 januari, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Lauryn Hill
Plats: Filadelfiakyrkan
Datum 24/1-2012
Publik: 2300 (Fullsatt)
Beetyg: 4

Lauryn Hill slog igenom med Fugees på 90-talet och efter att bandet
upplöstes släppte hon 1997 den mångmiljonsäljande albumet ”The miseducation of Lauryn Hill”.

Jag var där, den förtrollade afton 1999, då Lauryn Hill gästade Globen i sin första soloturne. Det var en magnifik konsert som jag sent skall glömma.

Hennes senaste plattor har ju varit totalt olika varandra – den nyskapande och hyllade albumet Miseducation of Lauryn Hill från 1998 och den den svårbegripliga frälsningsplattan Unplugged från 2001

Den nu djupt religiösa Lauryn Hill har valt att göra comeback i den vackra Filadelfiakyrkan vid S:t Eriksplan.
Souldrottningen är bara 37 år men har hunnit med att vara megastjärna, försvinna från rampljuset i ett antal år samt skaffa sex barnbarn tåt Bob Marley.
Svärfar Marley hinner hon givetvis hylla med underbara versioner av Concrete Jungle och Redemption song.

En timme efter utsatt tid dyker hon upp fullkomligt galet högenergisk. Hon inleder med en helt ny version av Roberta Flacks Killing me softly och uppmanar direkt bandet och ljudteknikerna att öka trycket!
Publiken är i extas, så till den grad att Filadelfiakyrkans balkong håller på att rämna.

Hon kör många låtar från ”The miseducation of Lauryn Hill”, men med ett fräschare sound, mer funkigt och med starka soul- och reggaeinfluenser.
Ibland skiljer sig musiken så mycket från originalet att man känner igen låtarna på texterna mer än musiken.
Som avslutning visar hon hur suveränt säker rappare hon är med gamla Fugeeslåtarna, Ready or not och Fu-gee-la.

Lite snopet är det abrupta slutet, då hon vägrar bjuda på ett extranummer trots publikens ihärdiga inklappningar.

Text: Mikael Fredriksson-Navarro

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Filadelfiakyrkan, Lauryn, Recension

Skivrecension: Chairlift – Something

24 januari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Chairlift
Titel: Something
Betyg: 4

Chairlifts andra album känns bitvis som en kreativ explosion. Tankarna förs snabbt till någon obskyr åttiotalskväll – melodierna må vara enkla att vissla med i men dynamiken är så subtilt insvepande att du knappt märker att det är just ditt hjärta Caroline Polachek sjunger om. Det här är atmosfärisk disco när den är som bäst.

Det har hänt ett och annat sedan debuten. Till att börja med har ena halvan, Aaron Pfenning, bytts ut mot multi-instrumentalisten Patrick Wimberly och den nya personkemin verkar ha gjort gott. Mer atmosfäriska territorier utforskas medan den tillbakadragna men kliniskt rena produktionen framhäver och nyanserar Polacheks röst på ett sätt jag gillar.

För det mesta rör det sig om elektroniska beats i popförpackning. Öppningsspåren Sidewalk Safari via Wrong Opinion till I Belong in Your Arms skulle kunna föreslå en med klubbig inriktning men allt eftersom skivan går blir låtarna mindre och mindre dansanta.

Bästa spår: Amanaemonesia

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Chairlift, Something

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1266
  • Sida 1267
  • Sida 1268
  • Sida 1269
  • Sida 1270
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in