Artist: Lamb of God
Album: Resolution
Betyg: 5
23 Januari 2012 är ett datum som många världen över har väntat länge på. Bara på Facebook har bandet över två miljoner ”gillare”, vilket är ganska okej. Bandet har i femton år dedikerat sitt musikskapande till ett endaste syfte: att bibehålla den gamla, råa amerikanska metalmusiken, vilket de också har gjort med sju album och flera världsturnéer i bagaget.
Jag talar förstås om legenderna Lamb of God. Jag talar förstås om bandet som har förändrat mitt och många andra metalheads världen över. När jag lyssnar på deras musik, inser jag verkligen hur mycket arbete som likaväl görs på texten, som på musiken – vilket enligt min uppfattning inte alltid är fallet inom genren. Jag skulle vilja påstå att jag tycker att bandet är mer autentiskt än många andra band i deras genre.
Lamb of Gods nya album heter Resolution och är redan episkt. Varför? För att allting bandet gör är guld, frågor på det?
Senast vi hörde av bandet släpptes deras hyllade album Wrath (2009) och en kuriosa är att bandet livestreamade inspelningsarbetet via två webcameror för sina fans över sin internetsida.
Det albumet såldes i sextioåtta tusen exemplar redan första veckan. Det är inga ”Lady Gaga siffror” direkt, men mycket för att vara inom genren.
Plattans öppningsspår, som kallas Straight for the Sun, ger mig rysningar direkt. Innan ha lyssnat igenom resten av skivan vet jag att ribban är satt högt, och att vi som har väntat i tre år inte har väntat förgäves – det är helt enkelt så jävla bra gjort. Svårare än så behöver det inte vara. Jag kan nu luta mig tillbaks och pusta ut med vetskapen om att det blev lika bra som förra gången, och jag inte har någonting att oroa mig för.
På Cheated hörs bandets inspiration från de äldre heavymetal- och trash-genrerna och är någonting som generellt förekommer i form av en eller två låtar i varje album bandet släppt. Ett liknande spår heter Contractor och kommer från Wrath-plattan.
I spåret Ghost Walking (som var ett av flera låtar som rann ut på internet innan skivsläppet) börjar musiken med någonting mycket typiskt ”amerikansk redneck”- musik, jag talar förstås om inledningsriffet spelat på akustisk gitarr som får huvudet mitt att gunga med ett par takter tills resten av instrumenten läggs på och låten fullkomligt exploderar – och om mitt huvud gungade innan – är det INGENTING mot vad det gör nu – och det är nog inte alls oförekomligt i resten av den lojala fansskaran bandet har. I sommar ser jag äckligt mycket fram mot att se bandet på Metaltown.
Text: Lottie Andersson