• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Skivrecension: Sleigh Bells – Reign of Terror

21 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Sleigh Bells
Titel: Reign of Terror
Betyg: 4

På nya skivan Reign of Terror vrider Brooklyns coolaste duo Sleigh Bells, till Kulturbloggens förtjusning, återigen upp volymen till max på sina Marshall-förstärkare. Låtarna är fortfarande lika riff-baserade, hyperaktiva och omisskänneligt amerikanska som den mest krystade av hejarklacksramsor men Alexis röst har tillåtits träda in på mer esoteriska och drömlika territorium. Samma bombastiska explosion som den två år gamla debutskivan men extra allt och lite till med andra ord.

Inledande True Shred Guitar bjuder precis på vad titeln utlovar och det faktum att skivan inleds med ett spår som låter som en liveinspelning är i min bok helt klockrent. Det är nämligen på scen som Alexis och Derek hamnar i sitt rätta element. Klubbspelningen på Way Out West 2010 tillhör fortfarande de bästa i festivalens historia.

Nästföljande spår Born to Lose utmanar låtar som Rill Rill och Tell ’Em om epitetet bandets mest karaktäristiska låt. Eller förresten. Den största behållningen är Comeback Kid – den fullständiga utlösning av adrenalin som är Sleigh Bells har aldrig gjorts bättre än så här. Kommer 2012 bli Sleigh Bells år?

Bästa spår: Comeback Kid

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Reign of Terror, Sleigh Bells

Maneuvers in the Dark – ställer viktiga frågor om kontakten med människor i diktaturer

21 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Maneuvers in the Dark
Betyg: 4
Regissör: Maria Ramström
Sverigepremiär 2 mars 2012

Jakob, Tor och Jacob är tre unga svenska män som startade ett jeansföretag för att ta sig in i Nordkorea. Deras ville få direktkontakt med det nordkoreanska folket och hoppades att via handel kunna öppna en sluten diktatur. Förhoppningen var också att kunna öppna västvärldens ögon för folket som tvingas leva i den nordkoreanska diktaturen.

Filmen är väldigt intressant och känns ärligt berättad. Bilderna talar mycket, i vissa tagningar är det bara bilder och inga ord: och det behövs inte mer.

Regissören Maria Ramström följde de tre entreprenörerna i två år, från början när de försökte få kontakt med Nordkorea, det första besöket på den nordkoreanska ambassaden i Stockholm, design av jeansen och ansökan om visum, resan via Kina och vägen in över gränsen till Nordkorea och dess huvudstad Pyongyang.

Jakob, Tor och Jacob ville se till att det nordkoreanska företaget verkligen sydde produkten och inte lät en underleverantör som har slavarbetare sy jeansen. Det visade sig vara svårt att få total kontroll över tillverkningen.

När jeansen, som hade märket Noko Jeans, var klara, blev produkten och de tre entreprenörerna omskrivna i internationell press. Det var stor uppmärksamhet och de väckte hård debatt. Ja mycket hård. Den fackliga samorganisationen LOs chef för internationella frågor, Ulf Edström, skrädde inte orden utan skällde ut projektet totalt.
– I Nordkorea finns inga fria fackföreningar och det är helt fel att stödja dem, deras projekt ger stöd åt diktaturen, menade Ulf Edström.

En del butikskedjor vägrade att sälja jeansen, för att de var tillverkade i diktaturen Nordkorea.

De tre entreprenörerna fick stora lån på grund av sitt försök och har lärt sig en läxa, nu gör de affärer med länder som det är mer politiskt korrekt att hjälpa.

Dokumentären ställer viktiga frågor, som är värda att diskutera. Varför handlar västvärldens länder så gärna med Kina, som ju också är en form av diktatur och som bevisligen har fabriker med slavarbetare?
Varför stoppar LO inte det?
Är det inte bra att försöka få kontakt med människor i diktaturer?
Är LOs fastslagna väg alltid den rätta?

En annan del i filmen som tilltalade mig var att se hur enkelt de bodde under sitt företagande. Det är underbart med unga människor som vågar försöka något. Det är inte hela världen att inte lyckas. Alla stora entreprenörer har någon gång misslyckats med något. Och dagens värld behöver nog få fler människor att våga driva egna projekt. Den tiden när alla skulle vara anställda av stora företag är förbi.

En fråga är förstås vad denna produktion och lansering av de nordkoreanska jeansen ger åt nordkoreanerna och åt oss som konsumenter. Är det alltid fel att ha handel med diktaturer och varför är det mer fel med Nordkorea än Kina?

Flera frågor som är värda att diskutera.

Just genom att de tre unga männen hade ett litet företag kunde de komma in i Nordkorea – och kanske också påverka människor, förmedla till människor där att det finns en annan värld utanför diktaturen.

Regissören säger i pressmaterialet:
– Det är min förhoppning att filmen, utan att förmedla enkla svar, inspirerar till ett utökat samtal rörande handel med repressiva länder så väl som Nordkoreas isolering från omvärlden.

Jag tycker att filmen lyckas mycket bra med detta och jag hoppas att den sätter igång samtal.

Aftonbladet har också skrivit om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om dokumentär, Nordkorea, Noko Jeans

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Dokumentär, Noko Jeans, Nordkorea

Dylan – en kärlekshistoria av Håkan Lahger, tar tid att läsa trots att den inte är särskilt tjock

21 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Titel: Dylan – en kärlekshistoria
Författare: Håkan Lahger
Förlag: Norstedts
Utgiven: September 2011
ISBN10: 9113026534
ISBN13: 9789113026534

Dylan – en kärlekshistoria av Håkan Lahger är en fascinerande vandring kring Dylan. Lahger berättar inte i kronologisk ordning om Bob Dylans liv, det är långt ifrån en traditionell biografi. Istället har Lagher träffat olika personer som har Dylan betytt något för, eller tvärtom: de har inte alls uppskattat Dylan. Men oavsett sitt förhållande till Bob Dylan har Dylans musik och texter påverkat de flesta, om inte genom att han i sin tur påverkat andra som påverkat andra …
På så sätt får jag som läsare av biografin ett mycket vidare och djupare förståelse av Dylan.

Trots att boken är väldigt välskriven och har flyt och är jätterolig att läsa är den samtidigt väldigt mastig att läsa, för varje stycke har så mycket information. Jag kan inte skumläsa, jag som annars läser rätt fort har tagit lång tid på mig att läsa denna bok som ändå inte är särskilt tjock.

Bob Dylans text och musik har präglat en generation svenskar. Oavsett om man gillar Dylan eller inte, så är det så. Lahgers bok är mer en reportage- och intervjubok. Den utgår från Bob Dylans liv, möten med ett antal kända och okända svenskar.

Vi möter Jörgen Lindström som spelade denunge pojken i Bergmans film Tystnaden. Han berättar varför han vigt sitt liv åt Dylan. Lindström är en av världens främsta experter på Bob Dylan, en svensk som sett närmare 150 Dylan-konserter världen över.

Andra vi möter i boken:
Izzy Young, som upptäckte Dylan i New York i början av sextiotalet och arrangerade hans första konsert, skildrar en annan tid och ett annat liv
Nikke Ström som var var musikerkompis med Totta Näslund, vår främste Dylantolkare.
Ola Magnell talar om hur han blev så förknippad med Dylan att han till slut inte ville höra talas om mannen. Gunnar Harding som visar på Dylans förmåga att göra andras verk till sina egna.

Svenska Dagbladets recensent är rätt kritisk och skrev:

Lahgers bok om Bob Dylan rymmer alltför mycket strunt på slafsig prosa för att övertyga. Men så lyfter det när han träffar Izzy Young, folkmusikpionjären som arrangerade de första konserterna i Greenwich Village med många av 60-talets folk- och protestsångare, däribland Bob Dylan.

Izzy Young, sedan länge bosatt i Stockholm, har berättat sin historia många gånger, men när Lahger återger den får hans prosa en lust och lyster som även präglar de intryck från dagens Greenwich Village som samtalet med Young övergår i.

Själv är jag inget fan av Bob Dylan. Jag har inget emot honom heller, jag har ett ganska svalt förhållande till honom. Jag kan tänka mig att den som kan sin Dylanhistoria får ut ännu mer än jag av boken, för han eller hon kommer ju att få en fördjupat förståelse och dra egna paralleller till vad de intervjuade berättar. Jag fascinerades av hur en del kan ge sig så hän åt dyrkan av en artist att de reser världen runt och byter kassetband med varandra. Jag tycker rätt synd om den man som fått en sådan ikonstatus – och jag har verkligen fått respekt för Dylans egensinnighet efter att ha läst boken.

Fast jag håller också med Svenska Dagbladets recensent om köttbullsreceptet:

Dessutom undrar jag vad den skicklige Christer Olsson gjort för ont för att tvingas stoltsera med ett matrecept i boken. Hans tomatsås och Dylans köttbullar är lika intressanta som Sten Bromans viskyköttbullar och Jan Myrdals saffranspannkaka.

Fler recensioner av boken: Expressen och Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, bokrecension, biografin, Håkan Lagher

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: biografin, Bob Dylan, Bokrecension, Håkan Lagher

Skivrecension: To All My Friends – Ride with Me

20 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: To All My Friends
Album: Ride with Me
Betyg: 5
Svensk release: 14 februari

Charmigt men kraftfullt, sött men spännande, vackert utan klyschor. Så skulle jag vilja inleda min recension av To all my friends nya album Ride with me. För bara två år sedan så gjorde Frida Alkestrand och Tove Möller debut med den självbetitlade plattan ”To all my friends”, men nu är de tillbaks för att tvätta bort nykomlingsstämpeln.

Jag har alltid varit en sucker för indiefolkpop. Kanske är det för det jordnära bohemiska soundet. Kanske är det för genren har återupplivat en hel del häftiga instrument som inte alls fått det rampljus de förtjänat. Men mest av allt så tror jag att det beror på de lägereldsartade tonerna som oftast kommer i sällskap med lyrik som utformar berättelser.

Det är ett stort ansvar att ta sig an svårspelade instrument som banjo, autoharpa och dragspel. Men när jag lyssnar igenom spåren så glömmer jag nästan bort att de är just.. svårspelade. Fast faktumet att tjejerna behärskar dessa instrument som om de aldrig gjort något annat bleknar i jämförelse med deras röstresurser som kompletterar varandra i perfekt balans.

Det är lite av en konst att göra lugna och ibland släpiga låtar utan att de blir tråkiga. Tristess är dock ingenting som ni behöver oroa er för när ni lyssnar igenom Ride with me, ifrån det första spåret med samma namn till den avslutande Mountain Song..

Är jag för snäll? Absolut inte. Tro mig, jag har letat efter något att klaga på, ni vet, för den allmänna balansens skull, men icke. Lyssna på albumet, det kommer att vara en investering för era öron.

Bästa spår: Ride with me

Text: Anthon Zümendorf

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Ride with Me, To All My Friends

Lise & Otto – teater med tekniken som möjliggörare

20 februari, 2012 by Redaktionen

Lise & Otto
Kista Teater i Kista och Husby
Premiär den 20 februari 2012

Pjäsen Lise & Otto på Kista Teater går i forskningens tecken. Det handlar om kärnfysik under 1900-talets första hälft samtidigt som det påtagligt handlar om teknikens möjligheter i dag.

Lise (Linda Lönnerfelt) finns på plats i Husby där jag är en i publiken, Otto (Andreas Liljeholm) befinner sig i Kista med en annan publik och den ”tekniska motorn” bakom föreställningen sitter på Stockholms dramatiska högskola på Valhallavägen. Med hjälp av filmkameror, blå bakgrundsskärmar och fiberteknik kan Otto och Lisa mötas mot samma bakgrund på filmduken framför oss.

De gemensamma scenerna varvas med att Lise framför repliker sittande på en bänk på scengolvet, Otto på en liknande bänk i Kista och med inspelade sekvenser med dem båda tillsammans. Även vi i publiken kommer med på film, som åskådare vid utdelningen av Nobelpriset.

Fysikern Lise Meitner disputerade som första kvinna på Wiens universitet och utnämndes 1926 till professor som första kvinna i Tyskland. 1907 inledde hon ett samarbete med kemisten Otto Hahn i Berlin. 1938 tvingas Lise, som judinna, att fly till Sverige men de båda fortsätter sitt forskningsarbete med atomsprängningar på varsitt håll. Otto Hahn tilldelas 1944 Nobelpriset för upptäckten av fission av tunga atomkärnar. Flera historiker menar dock att priset borde ha delats med Lise. Lise och Otto dör samma år 89 år gamla.

Det är en mångbottnad historia som utspelar sig på 45 minuter i Husby och Kista. Pjäsen fokuserar såväl på Lises och Ottos relation som på situationen för kvinnliga forskare och på dilemmat med att ens forskning kan användas för att förgöra i stället för att förbättra. Lise träffar Otto i Stockholm och följer med honom till prisutdelningen och deras samtal kretsar både kring hennes del i priset och varför hon valt bort man och barn, trots att Otto hoppats på att de skulle bli ett par.

Det är spännande med ett projekt där IT och kultur samverkar och att se hur det går använda modern IT-teknik för att framföra teater på det här sättet. Lise & Otto är resultatet av ett samarbete mellan Kista Teater och Centrum för gestaltning – en sammanslutning mellan Kungliga Konsthögskolan, Kungliga Musikhögskolan, Operahögskolan, Stockholms dramatiska högskola och Stockholms universitet (Institutionen för data- och systemvetenskap). Acreo, Arvsfonden, Järvalyftet, Kista Science City, Kulturbryggan, Kulturförvaltningen Stockholms stad, Stockholms stadsteater/Klara soppteater och Stokab har också bidragit på olika sätt.

Föreställningen, som är den första uppsättningen i trilogin Women in Science, spelas under vecka 8 som lunchföreställning.

Regi – Rebecca Forsberg
Manus – Lovisa Milles
I rollerna:
Lise – Linda Lönnerfelt
Otto – Andreas Liljeholm

Foto: Frida Norling

Läs mer i Teatermagasinets recension.

Läs även andra bloggares åsikter om Forskning, Kista teater, jämställdhet, teknik

Arkiverad under: Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: forskning, jämställdhet, Kista teater, teknik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1252
  • Sida 1253
  • Sida 1254
  • Sida 1255
  • Sida 1256
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in