• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Recension av den historiska deckaren Ondskans pris av Set Mattsson

27 april, 2012 by Redaktionen

Titel: Ondskans pris
Författare: Set Mattsson
Förlag: Historiska Media
Utgiven: 201204
ISBN: 978-91-86297954

Ondskans pris är en historisk deckare, skriven av debutanten Set Mattsson. Boken bygger på verkliga händelser i Malmö i slutet av andra världskriget, åren 1945 och 1946.

Våren 1945 kommer tusentals flyktingar från koncentrationslägren till Malmös flyktingförläggning.
En av flyktingarna, en polsk kvinna hittas plötsligt mördad på förläggningen. Kriminalkonstapel Palm kämpar med att lösa fallet samtidigt som han oroar sig för sin hustru som sliter med sitt arbete på förläggningen. Det ska visa sig att bland flyktingarna finns det inte bara offer för nazismen utan även förövare och medlöpare som döljer sina rätta identiteter. Palm får ännu mer att göra när en pedofil börjar härja i Malmö och även flera kvinnor utsätts för våldtäkter.

Set Mattsson kan skriva, han kan hantverket. Polisarbetet, tidsandan och miljöskildringen känns trovärdiga och språket flyter på bra. Men jag rycks aldrig med av berättelsen och romanfigurerna är för ytliga och antagligen för många för att kunna engagera mig. Ondskans pris har så många parallellhandlingar, stickspår och bifigurer att jag kommer bort från själva huvudspåret – det vill säga mordet på den polska flyktingen. Pojken Josef Lipski som förlorat hela sin familj i koncentrationslägret är en sympatisk karaktär. Polskorna Sofia och Agata är däremot skumma typer som håller ihop på förläggningen, rädda för att bli avslöjade. Om man kan tala om en huvudperson bör det vara kriminalkonstapel Palm som inte är världens mest spännande man, trots att han tränar boxning på fritiden. Han är inte ens tråkig på ett intressant vis… Hans kollega, den lesbiska polissystern Sara hade kunnat bli en lovande romanfigur. Men hon får inte så stort utrymme i romanen fastän hon visar sig ha en viktig koppling till fallet. En annan viktig bifigur är journalisten Jonnervik som jagar nyheter och har affärer med gifta kvinnor.

Ondskans pris är fylld av polisarbete och vardaglig dialog. Men de existentiella, moraliska frågor som mordet väcker hade jag velat få nosa närmare på. Fast det kanske är en annan bok. Läsare intresserade av Malmö och dess historia har dock mycket att hämta i denna bok.

Titeln känner jag mig tveksam till. Ondskans pris låter som en kioskroman, författaren har haft högre ambitioner än så. Romanen är första delen i en serie som Historiska Media döpt till Malmökrim. Jag förstår att man vill locka läsare till ”spännande Malmö”, men staden kanske inte vill skylta som en sinnebild för kriminalitet… Jag vill också varna känsliga läsare för alla skildringar av sexuella övergrepp på småflickor och kvinnor.

Text: Ulrika Bergman

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Debutant, Historiska Media

Skivrecension: Love Antell – Gatorna tillhör oss

26 april, 2012 by Rosemari Södergren

Artist: Love Antell
Titel: Gatorna tillhör oss
Betyg: 4
Släpptes 25 maj 2012

”Gatorna tillhör oss” – Love Antells solodebut är ett album som ger mig energi, ger mig kamplust och gör mig både arg och glad samtidigt. Hans texter är poetiska i samma tradition som poeten Jenny Wrangborg, de skildrar båda nutidens klassamälle och de människor som slås ut eller aldrig får chansen att komma in i samhället.

Jenny Wrangborg skriver också i pressutskicket inför skivan:
Sverige glöder utanför mitt fönster, tonerna från stereon kastar mig tillbaka genom livet. I Love Antells texter har jag kunnat spegla mig, möt mig egen blick i orden, upptäcka sånt jag inte sett förut. I storköket i Göteborg dånade ”16 ton” över köksslamret, i Kristianstad värmde musiken min 17-åriga kropp när Antells poesi tog sällskap med oss när vi försökte färglägga betongen. Nu tonsätter ”Gatorna tillhör oss” ett lätt regn över Stockholmsnatten. Pulserar ut genom fönstren där motorvägarna sträcker ut sina armar mellan köpcentrumen och vår tids änglar susar fram längs E4:an. Från en balkong i Bredäng kan man höra tunnelbanetågen accelerera rakt ini våren och genom Love Antells ögon ser vi världen klarare. Revorna genom den här staden, sprickorna i det här landet. Ett samhälle som glömt vad ett samhälle är, där allt gemensamt monteras ner och biblioteken ger plats åt nattöppna ym.
Då kan fyra minuter popmusik säga mer om Sverige än alla rapporter om barnfattigdom.

Behöver egentligen mer sägas om det underbara albumet ” Gatorna tillhör oss” som växer för varje lyssning. Jag hittar mer och mer i texterna och mer i musiken.

Love Antell, sångaren i bandet Florence Valentin, är inte bara en bra sångförfattare, han är en duktig gitarrist. Han har ju varit gitarrist i Persson Pack, till exempel.

I öppningsspåret, ”Ormberget”, inleder han med sitt känslofyllda gitarrspel.

Albumet innehåller en bra blandning också med några mer punkiga spår och några mer eftertänksamma. Det är ett album att lyssna på om och om igen och där flera av spåren kommer att bli bra för publiken att sjunga med i på sommarens spelningar.

[spotifyplaybutton play=”spotify:album:5J3bD2tzyHMiELErfPu4fB” view=”coverart” size=”500″ sizetype=”width” theme=”white”]

Relaterat:
Intervju med Love Antell i Kulturnyheterna och betyg 4 för Gatorna tillhör oss i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Love Antell, recension, musik, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Love Antell, Musik, Popmusik, Recension

Michael Kiwanuka på Kägelbanan, recension

26 april, 2012 by Redaktionen

Michael Kiwanuka
Förband: Jake Bugg
Kägelbanan, Södra Teatern, Stockholm
25 april 2012
Betyg: 3

Tidigare på dan hade jag fått nöjet att träffa Michael Kiwanuka och Jake Bugg för intervjuer och det gläder mig att den ödmjukhet som dom besitter som personer, märks av på scenen.

Först några ord om Jake Bugg som öppnade kvällen med ett gäng ljuvliga folkpoppärlor, som hämtat ur ett förlorat 60-tal, men nu återuppståndet 2012. Dessa pärlor ackompanjeras av en stark, rak stämma och nervig nybörjarenergi, som får Kägelbanan att hålla andan med ett leende på läpparna. En begåvad ung man att hålla ögon och öron öppna för.

Huvudakten Michael Kiwanuka, som nu är på turné för första gången efter att albumet Home Again släpptes i februari, kliver upp på scenen med sitt femmanna band och bjuder i princip på hela debutalbumet plus mer därtill. Michael och bandet är taggade, Kägelbanan är taggad och jag är taggad. Och det börjar bra. Riktigt bra. Med ett starkt driv och grym energi från scenen. Och han har mig kring sitt lillfinger när han som kvällens tredje låt gör magiska Always waiting ännu mer magisk än på skiva. Tårarna är inte långt borta.

Men sen villar han och bandet bort mig när fantastiska Tell me a tale mynnar ut i ett långt, ointressant instrumentalparti och det dyker upp några sådana till under konserten, som för mig gränsar till sömnpiller. Det är väl lite musikerdilemmat, att det gärna ska jammas loss lite väl mycket, utan att inse att det blir på bekostnad på helhetsintrycket. Min andra invändning för konserten är att de små nyanserna och subtila fraseringarna, som gör albumet Home Again så mästerligt, försvinner hos det taggade bandet. Det öses på av spelglädje, stundom lite för fläskigt, visserligen alltid med ett skönt sväng, men jag saknar det sköra.

Och när jag precis hinna tänka den tanken, lämnar bandet scenen och lämnar Michael på egen hand med sin gitarr, där han berättar att han vill spela några låtar till oss, såsom dom var skrivna från början. Där med sin gitarr, sin mäktiga röst, magiska Any day will do fine och I won’t lie, får jag det jag saknade, och där och då återfår konserten sin magi.
Men konserten med Kiwanuka blir i slutändan spretig och ojämn, och personligen hade jag kapat de långa partierna med intrumentalonani och låtit hans låtar tala för sig själv. Dom är magiska i sig själv.

Text: Tommi Salmela

> Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Michael Kiwanuka? Läs den här.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Kägelbanan, Kiwanuka, recension, Jake Bugg

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Kägelbanan, Kiwanuka, Musik, Recension

Skivrecension: Death Grips – The Money Store

26 april, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Death Grips
Titel: The Money Store
Betyg: 4

På sitt debutalbum bjuder Death Grips på en aggressiv typ av hip hop som – om du frågar mig – faller inom ramen för rock’n’rollens – eller varför inte hardcorepunkens – estetik. Den tretton låtar långa skivan är som en käftsmäll som får dig att vilja göra alla möjliga saker som inte är lämpliga att ta upp i en skivrecension. De flesta låtarna kretsar kring hyperaktiva syntslingor och, såklart, Stefan Burnett (aka MC Rides) förbannade, stundtals osammanhängande texter. Låt dig inte luras av öppningsspåret Get Got som är en förhållandevis tillbakadragen historia, som lyssnare bjuds du in till en kaotisk värld som inte är helt olika den som Toronto-duon Crystal Castles brukar måla upp i sina låtar.

Skivan sträcker sig bara över 41 minuter men resan Sacramento-bandet tar oss på för oss till alla möjliga platser. Att majoriteten av låtarna bara är två-tre minuter långa bidrar säkerligen till den fartfyllda känslan. De sparar det bästa till sist. Avslutningsspåret Hacker, där de bland annat sjunger om Apple-butiker och Lady Gaga, är en självklar kandidat till årets bästa hip hop-låt. Om det går att kalla Death Grips hip hop vill säga.

Bästa spår: Hacker

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Death Grips, hacker, The Money Store

The Avengers; världens bästa superhjältar

25 april, 2012 by Redaktionen

Titel: The Avengers

Betyg: 4

Premiär: 27 April

Efter filmer med Hulken, Iron man, Thor och Captain America i huvudrollerna har det blivit dags för filmen som för alla tillsammans. Jag kan erkänna att jag varit lite skeptisk till slutprodukten av detta, då jag inte hurrat för någon av de tidigare filmerna, men tji fick jag för The Avengers är verkligen helt fantastisk.

The Avengers handlar om en grupp superhjältar som kallas in av organisationen S.H.I.E.L.D och Nick Fury för att slåss mot den onda guden Loke som försöker ta makten över jorden. Då filmen är lite som ett avslut på filmerna om hjältarna kan det vara bra att ha sett Captain America, Thor och de andra filmerna, men jag känner att den förklarar så pass bra att man egentligen kan strunta i dem.

The Avengers är en sann actionfilm med ett gäng riktigt sköna superhjältar, den har sina klyschor, men det bör nästan en sån här film ha. Skådespeleriet är grymt, speciellt för att vara en actionrulle då det oftast fokuseras mer på pangpang än på dialog, här jobbar alla ihop och kompletterar varandra på ett fint sätt. Downey Jr’s Stark är fortfarande härligt dryg och Mark Ruffalo är extremt söt och blyg, tills han blir arg dvs. Samuel L. Jackson som spelar Nick Fury är bäst, jag kan verkligen inte se någon annan i rollen som den käftiga bossen med ögonlapp. Jag är fortfarande lite irriterad över att Chris Evans spelar Captain America då alla VET att han är Johnny Storm i Fantastic Four( hur kan man vara två hjältar?? ) men med sina awesome co-stars gör det ingenting och han kan gott få behålla sin blåa dräkt.

Det ända jag egentligen kan klaga på när det kommer till The Avengers är, som jag alltid klagar på, att den visas i 3D. Det är ett så sjukt onödigt lager och jag, liksom många andra jag känner, mår bara väldigt illa. Dessutom är dubbelglasögon aldrig någon höjdare. Filmen är bra gjort och snygg, men lite visuella utflipp hade inte skadat, filmen är trotts allt baserad på comics.

I övrigt har jag absolut ingenting att klaga på. Robert Downey Jr är rolig, Samuel L. Jackson är episk och Scarlett Johansson är brutalt snygg, jag kommer lätt att se denna film på bio ett antal gånger till och sen tänker jag införskaffa den på DVD. Superhjältar har inte kittlat mig såhär sedan The Dark Knight, good night.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1212
  • Sida 1213
  • Sida 1214
  • Sida 1215
  • Sida 1216
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1557
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Avicii Arena, Stockholm – 21 november … Läs mer om Lars Winnerbäck – fortfarande en mästare på att fånga det svenska vemodet

Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Disney+ har släppt trailern och … Läs mer om Den sjätte säsongen av ”Only Murders in the Building” kommer 8 december

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in