• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Toppnytt

Lyssna: 56 artister höjer rösten för #metoo i låten ”Vad dom än säger”

22 mars, 2018 by Redaktionen

#metoo-rörelsen är långt ifrån över. Den har bara börjat. Med nya singeln ”Vad dom än säger” höjer kvinnliga musiker sina röster tillsammans för #metoo. Hela 56 artister från olika genrer medverkar – däribland Kajsa Grytt, Shirley Clamp, Blenda, Carolina Wallin Pérez, Bishat, Rebecka Rolfart, Sarah Riedel och Sonja Aldén.

Ett pressmeddelande berättar:
Genom att gemensamt sjunga in en låt tillsammans skapar den unika, svenska supergruppen på 56 personer ett upprop omöjligt att värja sig från, i konstnärlig form. De nettointäkter som den nysläppta singeln ”Vad dom än säger” genererar kommer oavkortat att skänkas till RoKS, Riksorganisationen för Sveriges kvinnojourer och tjejjourer.

Om den omtumlande inspelningsprocessen berättar initiativtagarna i det svenska bandet Vo PAM såhär:
– Studiobesöken innebar att artist efter artist bytte av varandra. Det var som rullande band, men med fantastiska möten. Många ville stanna och få träffa nästa artist. Många ville göra mer – framträda tillsammans, demonstrera, träffas och umgås. Det var som att isolerade öar möttes och förenades kring något vi hade gemensamt. För i samband med besöken och alla mailkonversationer som detta inneburit har många berättelser framkommit. Dels kring situationer som går att relatera till #metoo och det har även fällts tårar i grupp över hur träffade många har känt sig av texten och hur träffade de blivit av att de redan ser sina döttrar hamna i samma position.

Projektet började med att bandet Vo PAM skickade ut en förfrågan till artisterna i uppropet #närmusikentystnar, för att undersöka om det fanns intresse för att göra en låt tillsammans – och i förlängningen skänka pengarna till en organisation som arbetar aktivt med frågor relaterade till #metoo. Efter ett par dagar var inkorgen fylld med drygt 170 (!) intresseanmälningar, vilka när geografiska avstånd och andra logistiska utmaningar tagits i beaktning, resulterade i de 56 medverkande artister som vi nu kan höra på ”Vad dom än säger”.

Vo PAM om sin tvekan – och hur de fann modet:
– När låten var klar tvekade vi på om vi skulle släppa den. Vi tvekade på texten. Trots att den kom från egna erfarenheter fick vi en känsla av att allmänheten i alla fall kommer att tycka att vi överdriver. Att det inte stämmer. Och ibland bidrog det till att även vi tvekade – trots att texten kom från egna erfarenheter. Såhär i efterhand är det rätt sjukt. Men så var det. Det fanns även en rädsla över hur mycket skit vi skulle kunna få, och behöva utstå. Så vi avvaktar, tänkte vi. Sen kom #metoo, och då fanns ingen tvekan kvar. Det var som att vi hand i hand med andra vågade, säger Vo PAM.
Låtskrivaren Pernilla Söderblom om tårarna:
Jag kan inte tänka mig in i låttexten allt för mycket, eftersom den kommer ur egna och andras verkliga erfarenheter, som påverkat och fortfarande präglar så många människors liv. För då börjar jag alltid gråta.

Medverkande:
Artister: 56 artister från bl.a. #närmusikentystnar samt Stockholm Strings och initiativtagarna Vo PAM. Se www.vopam.se/metoo för fullständig lista.

Text, musik, produktion: Pernilla Söderblom
Mix: Linn Fijal (Riksmixningsverket, Benny Anderssons studio)
Mastring: Frida Claeson Johansson (Svenska Grammofonstudion)
Omslag: Nina Wennersten
”Vad dom än säger” släpps via Icons Creating Evil Art.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Musik, Toppnytt

Litteraturkritik: 4321 av Paul Auster

21 mars, 2018 by Rosemari Södergren

4231
Författare: Paul Auster
Utgiven: 2018-03
Översättare: Ulla Roseen
Formgivare: Sara R. Acedo
ISBN: 9789100170998
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Max Tegmark, en svensk professor i fysik vid Massachusetts Institute of Technology, hävdar att han matematiskt har kunnat bevisa att rymden fortsätter i i oändlighet finns det ett oändligt antal universum och parallella verkligheter eftersom vårt universum hela tiden delar sig. Vi lever flera liv samtidigt.
Den amerikanska författaren Paul Auster skildrar i sin nya roman, en jättelunta på nästan tusen sidor, fyra parallella liv för Archibald Isaac Ferguson. Fast jag tror att Paul Auster inte är ute efter att utforska frågan om parallella liv. Vad han vill är att skildra utvecklingen av USA under 1950-, 1960- och 1970-talet. En epok som påverkat så många människor världen över. Epoken då människor reste sig och krävde slut på rasism, slut på förtryck av kvinnor – den tid då vänsterradikaliteten sågs som ett hopp för världen.

Archibald Isaac Ferguson föds nästan två veckor för tidigt, den 3 mars 1947, på Beth Israel-sjukhuset i New Jersey. Han är Rose och Stanley Fergusons efterlängtade första barn. Från det ögonblicket förgrenar sig berättelsen om Archie Ferguson i fyra olika riktningar. Fyra pojkar, som egentligen är en och samma, växer upp i femtio- och sextiotalets USA och lever fyra parallella men olika liv.

Livet för Archie och hans familj, släkt och vänner, går i olika riktningar. Den unga flickan Amy blir i ett liv hans bonussyster, i ett annat hans livs kärlek. Ja livets labyrinter är oändliga. I ett liv dör han som pojke. I ett liv är hans familj mycket välbärgad, i ett annat betydligt fattigare. I ett blir han bisexuell, helt enkelt för att han råkar möta en viss ung man i ett visst ögonblick. Vad styr våra liv? Ofta slumpen.

Med romanen tar Paul Auster ett grepp om USAs utveckling under modern tid. Vi får inte följa Archie ända till ålderdomen. I en intervju med Paul Auster om romanen säger han att människor formas allra mest under sina första trettio år. Jag håller inte med honom om det. Det är en fördom, tycker jag. Men å andra sidan skulle romanen hamna på tretusen sidor kanske om vi fick följa Archie högt upp i åldern.

Romanen är fascinerande och är som ett levandegjort avsnitt av amerikansk historia. Det är som att Paul Auster tagit greppet om att skriva Den stora amerikanska romanen.

Archie växer upp med allt det amerikanska som vi känner till så väl från alla filmer, tv-serier och musikvideos vi sett. Baseball, frukostflingorna, idolerna, filmerna, politiska skandaler, Rosenberg-fallet, mordet på Kennedy, medborgarrättsrörelsen, Vietnamkriget, ungdomsrevolterna. Archie växer upp i detta, ibland mycket engagerad, ibland mer vid sidan av.

Archie har helt klart mycket av Paul Auster i sig. Han älskar litteratur, vilket Archie det än är och han försöker sig på att författa.

Språkligt är det en annorlunda bok av Paul Auster som oftast berättar med korta, utmejslade, noggranna meningar. Här breder språket ut sig i långa meningar, som ger känslan av att vi kommer rätt in i den unge mannens tankar. Det är en rytm i språket som gör att det känns som att jag som läsare kommer in i Ferguson, jag känner med honom, tänker med honom, ser med honom, upptäcker världen med honom.

Kapitlen med de olika liven kommer i ordentlig ordning. Kapitel 1:1 är det första kapitlet om den förste Archie-versionen, kapitel 1:2 som kommer därefter är det första kapitlet i den andra Archies liv. Kapitel 3:3 är enligt samma ordning det tredje kapitlet i den tredje Archies liv. Vi följer alltså de fyra olika Archie samtidigt i stort sett. Det kan vara lite rörigt, men också spännande. Ibland undrar jag om Paul Auster hade svårt att välja vilken roman han skulle göra och istället skrev alla fyra. Men det fungerar bra och är väldigt fascinerande och eftersom språket flyter på så lätt tar man sig igenom romanens tusen sidor ganska snabbt ändå.

Romanen börjar med en rolig anekdot, som samtidigt berättar symboliskt om mycket i livet: anfadern Isaac Reznikoff anländer från Minsk till immigrationskontoret på Ellis Island utanför New York på 1900-talets första dag. Han har fått rådet att registrera sig med namnet Rockefeller. Hans efternamn Reznikoff är både för udda och konstigt och lite för mycket judiskt. Men väntetiden är lång och han glömmer. När tjänstemannen frågar Isaac vad han heter säger han på jiddish att han har glömt: ”Ikh hob fargessen!”.
Så han registreras som Ichabod Ferguson.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Bokrecension, Recension

Filmrecension: Maria Magdalena – enastående

20 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Maria Magdalena
Betyg 5
Svensk biopremiär 23 mars 2018
Regi Garth Davis

En otroligt vacker och berörande film om Maria Magdalena, den kvinna som faktiskt var den första som den uppståndne Jesus visade sig för. Filmen har passande nog svensk biopremiär på skärtorsdagen i påsk. Oavsett om du är troende kristen eller inte har filmen så mycket att berätta, inte minst om kvinnors situation i världen och i religioner. De religiösa scenerna är filmade på sådant sätt att den troende kan tolka på sitt sätt och den icke-troende på sitt sätt.

Rooney Mara spelar Maria Magdalena och hon är helt enastående i rollen. Joaquin Phoenix gör Jesus och är riktigt bra. Jag har en liten invändning att Joaquin Phoenix är snart 44 år och ska spela en man som är 33 år. Joaquin Phoenix som Jesus ser ut att vara äldre än 33 år (troligen var Jesus 33 år då han dog men vetenskapen är inte helt säker). Å andra sidan levde människor ett hårt liv, utsatta för sand och vind.

Vi får följa Maria Magdalena som bor med sin familj i ett för den tiden typiskt storfamiljs-kollektiv sina föräldrar, sina syskon och deras familjer. Hon är på väg att bli bortgift till en änkling. Maria Magdalena är inte en ung kvinna som drömmer om att gifta sig och få barn. Hon är duktig barnmorska och vill vara en självständig person, vilket inte var förunnat kvinnor vid den här tiden i det judiska samhället.

Hon hör av en av sina bröder talas om en healer, en man som predikar och helar människor. När hennes blivande make varit på besök springer hon iväg i natten. Hennes familj får tag på henne och går till en demon-utdrivare som ska få ut den demon ur henne som gör att hon inte finner sig i sin situation. Då hon blir jättesjuk efter försöket att driva ut demonen hämtar hennes bror den berömda Jesus som gör henne hel igen.

Hon kan inte glömma Jesus och ger sig av för att bli en av hans efterföljare. Hon tas upp i gemenskapen med lärjungarna, fast alla är inte odelat glada åt att en kvinna får följa med dem i Jesu fotspår.

Vi får följa Maria, Jesus och lärjungarna på sin den vandring som så småningom hamnar i Jerusalem där Jesus får ett raserianfall då han ser hur templet blivit en kommersiell plats och vi får se när han grips och korsfästs. Men allt skildrar utifrån Maria Magdalenas synvinkel.

Fotot är snyggt och de karga miljöerna känns ända in i märgen. Skådespelarna fungerar alla mycket bra och som publik kommer jag nära, jag känner det som att jag är med där och jag glömmer att jag sitter i en biosalong.

Ett stort plus är också att vi får en av de mest logiska förklaringarna kring hur Judas, som var lärjunge till Jesus och följde honom tillsammans med de andra som sedan blev apostlar kunde förråda Jesus.

Maria Magdalena var, enligt vad som kommer fram i Nya Testamentet, en kvinna som fanns med i människorna omkring Jesus. Hon var den första som fick se en uppståndne Jesus men hon blev först 2016 accepterad som en av apostlarna av påven. På 500-talet förklarades hon ha varit en hora, enligt en påve. Det mesta som religions-vetare kommit fram till idag pekar på att hon inte alls var prostituerad, det var bara ett sätt av den patriarkalt strukturerade kyrkan att få bort hennes person.

Rooney Mara gjorde filmdebut 2005 i filmen ”Mördande legender – Bloody Mary” och har sedan dess nått internationell stjärnstatus efter filmer som ”Terror på Elm Street”, ”Social Network” och ”The Girl with the Dragon Tattoo”, den amerikanska versionen av Stieg Larssons Millenium-deckare.

Regissören Garth Davis har tidigare bland annat regisserat den kritikerhyllade deckarserien Top of the Lake och filmen Lion som han fick en otal filmpriser för. I Lion hade för övrigt Rooney Mara en av rollerna.

Maria Magdalena är mästerverk till film, tycker jag, och ett måste för alla som är intresserade av religion och kvinnors roll i samhället, genom historien. Men den är öppen för att ses och tolkas på olika sätt. Den slår inte fast något Jesus uppstod eller inte, om han gjorde mirakler eller inte, det bestämmer var och en som ser filmen hur scenerna ska tolkas.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, kristendom, Påsk, Recension, Religion

Debatten om böneutrop fylld av okunniga argument och fula personangrepp

20 mars, 2018 by Rosemari Södergren

Muslimska böneutrop – bör de tillåtas? Det pågår en intensiv, stundtals hätsk, debatt i medier och sociala medier om en ansökan från en muslimsk församling i Växiö som vill få hålla böneutrop två gånger om dagen på fredagar.
Diskussionens vågor går höga och ofta med fula argument. Den som är emot böneutrop får höra att hen är rasist – den som är för får höra att hen är för att kvinnor inte är jämställda med män.

Om du inte klarar ett resonemang med flera bottnar, om du inte klarar av att väga tankar med eftertänksamhet och klarar att se fördelar och nackdelar med något utan du måste ha raksträckor i alla sammanhang, att allt måste vara svart eller vitt, då är det meningslöst att du läser vidare här.

Fakta är att det redan finns böneutrop i Sverige. Svenska Dagbladet skrev i en ledarartikel:
Islamiska kulturföreningen skickade i januari 2012 in ett medborgarförslag till Botkyrka kommun om att få avge böneutrop från minareten vid moskén i Fittja. Efter ett år av övervägande skickade kommunen frågan vidare till Stockholmspolisen, som beviljade utrop en gång varje fredag, i tre till fem minuter.

Det som gör att debatten tagit fart om böneutrop är en ansökan inlämnad av Stiftelsen Växjö muslimer, som anhåller om tillstånd för att göra två utrop på tre minuter varje fredag. Ansökan är ställd till polisen där.

Ett av de okunniga argument som förs fram är att böneutrop måste tillåtas eftersom vi har religionsfrihet och böneutrop ingår för att troende muslimer ska kunna hänge sig åt sin religion. Det är ju inte sant. Böneutrop är inte ett krav för att vara muslim. Om det hade varit en grundpelare i islam med böneutrop hade det bara funnits islam i Botkyrka. Bön är en grundpelare i islam men inte böne-utropen.

Nyligen hade tre jurister (Emma Ahlm. doktorand i Europarätt, Uppsala Universitet, adjunkt vid Lunds Universitet, Victoria Enkvist, juris doktor i konstitutionell rätt, lektor vid Uppsala Universitet och Kavot Zillen, juris doktor i medicinsk rätt, post doc vid Stockholms Universitet) en okunnig debattartikel i Svenska Dagbladet där de just skrev att böneutrop hör till rätten att utöva sin religion.

Böneutrop hade funktionen hundratals år sedan, under en tid när inte alla hade klockor, att tala om att nu var det dags att be. Idag är det tusentals muslimer som har appar på sina mobiler som talar om när det är dags. En annan funktion som böne-utropen har i muslimska länder är att visa vad som gäller. Här är det islam som styr. För islam är speciellt på det sättet att det är en religion som ända sedan Muhammed intog Mecka och förde in sin lära alltid har varit tätt knutet med att vilja styra över samhället. Eftersom islam inte styr i Sverige fyller böne-utropen inte den funktionen här. Det enda böne-utropen gör är att ropa ut att deras religion har den enda rätta vägen. Det är nu inte islam ensamt om. Det finns fler religioner som anser sig ha den enda rätta vägen till frälsning.

Alla religioner förändras genom tiden och i olika samhällen. Böneutrop hade en praktisk funktion i samhällen då inte alla hade klockor. Behövs de ens idag? Ett av många exempel på hur religioner förändras med tid och samhällen är kvinnliga präster inom kristna kyrkor. Det var, enligt de flesta kyrkoledare, inte tänkbart med kvinnor som präster för tvåhundra år sedan och bland annat hänvisades till brev i Nya Testamentet där Paulus skriver att kvinnan ska tiga i församlingen. I och med att kvinnors roll har förändrats i västvärlden har de flesta kristna kyrkor följt med i den förändringen. På samma sätt måste givetvis också religion islam och dess anhängare förändra sina ritualer och hur de utövar religionen.

En del menar att böneutrop måste tillåtas med tanke på att kristna kyrkor ringer med sina klockor. Andra menar då att det är skillnad på en klockas klang och ett uttalat budskap. Budskapet i böneutropet betyder ungefär: Gud är stor. Jag vittnar att det inte finns någon annan gudom än Gud. Jag vittnar att Muhammed är Guds profet. Kom till bön. Kom till frälsning. (Exakt innehåll varierar mellan olika inriktningar av islam)

En del röster mot böneutrop säger att om kristna kyrkor skrek ut sitt budskap skulle de vara emot detta också. En del röster menar att det som sägs i ett böneutrop är ett budskap som gör åtskillnad på människor. Innehållet i utropet är ett tydligt budskap om vem som har rätt. Men å andra sidan har ju nazister demonstrationsrätt ibland och deras budskap är också exkluderande och indelande i vi och dom.

En del har fört fram att religionsfrihet också betyder frihet från religion. Vi ska inte behöva
Det ligger i linje med regeringens förslag att religiösa friskolor ska förbjudas. Inget barn ska i skolan tvingas på någon religion. Varför ska då människor i ett bostadsområde tvingas på en religion?

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor uppmanar sina partiföreträdare i landet att rösta nej till böneutrop från moskéer.
– Vi är emot böneutrop därför att det inte är rimligt med återkommande institutionaliserade böneutrop som proklamerar en religions budskap ut över människors privata hem och bostäder, säger hon till Ekot i Sveriges Radio.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson menar att allmänheten har rätt att inte bli påtvingade religiösa budskap.
– Jag är skeptisk till böneutrop. Vi ska värna religionsfriheten, exempelvis genom att bejaka gudstjänstlokaler. Men vi ska också respektera allmänhetens rätt att inte bli påtvingade religiösa budskap i det offentliga rummet, säger han i en skriftlig kommentar till TT.

En del menar att det är rasistiskt att inte tillåta muslimska böneutrop. Aron Verständig, ordförande i Judiska Församlingen i Stockholm, jämförde motståndet mot böneutrop med motståndet mot judar i Sverige under 1700-talet. Han skriver:
Men denna argumentation för onekligen tankarna tillbaka till 1700-talets motstånd mot judisk invandring som även den ansågs utmana det svenska homogena samhället. Budskapet från Kristdemokraterna och dess allierade är tydligt: bli som vi eller ge er av. Ett sådant budskap främjar knappast integrationen. Ett mer konstruktivt budskap är i stället: utöva din religion med respekt för landets lag.

Andra för fram att vi måste ända stå ut med så många störande ljud. En del retar sig på tal och musik som framförs med högtalare på torg, andra retar sig på glassbilen. Varför ska ljud som hör till religion bedömas hårdare när kommersiella ljud hörs lite varstans? Nå, många av dessa ljud regleras trots allt med lagar och av myndigheter som har i uppdrag att kontrollera, ofta behövs det tillstånd.

Det är hårresande skrämmande hur diskussionen kan gå till när böneutrop diskuteras. Nyligen var det en diskussionstråd i Facebook hos en av de tongivande svenska samhällsdebattörerna. Han menade att böneutrop självklart måste tillåtas i ett liberalt samhälle med frihet. Han jämförde med att kristna kyrkor döper barn och dessa dop är, enligt honom, ren exorcism. När jag vänligt talade om att jag inte ser dop som exorcism, att det som sägs i dop om att önska att barnet ska slippa möta onda ting inte har med att driva ut någon djävul att göra utan är naturliga önskningar hos alla föräldrar att barnet inte ska drabbas av onda saker (det finns faktiskt barn som blir våldtagna och mördade och det är väl inte exorcism att önska att barnen inte råkar ut för något sådant ont?). Jag fick grova personangrepp av denna välkända person för att jag inte håller med om att dop är exorcism.

Likadant fick jag grova påhopp av en inom finansvärlden välkänd VD som på Facebook tog ställning mot böneutrop med argumentet att alla religiösa är idioter. Men jag påpekade milt att det finns en mängd olika religioner och att till exempel inom buddhism tror man inte på någon gud. Buddhism kan beskrivas som en ateistisk religion eftersom buddhister inte tror på att någon övernaturlig kraft kan ge dem frälsning. Jag blev grovt påhoppad och idiotförklarad av denna finansman, för att jag dristade mig att påpeka att det finns olika slags religion.

Så nog är det en känslig debatt om böneutrop som tydligen tar fram det sämsta i många människor.

Islam är en religion som mer än någon annan har utvidgats och spridits genom att ockupation. Det startade med att Muhammed och några anhängare invaderade och tog över Mecka. När Muhammed dog splittrades snart islam i två delar som bekämpande varandra med våld också. Sedan dess har islam ofta spridits just genom att muslimska härar invaderat länder. Senare har också kristna länder ockuperat andra länder och spridit sin religion med våld. Ett skräckexempel är hur urbefolkningen i det som senare blev USA nästan försvann när kristna länder kom dig. Fast det är förstås en definitionsfråga: Har makthavare tagit över andra länder för att de vill ha makt och sedan har religionen fått följa med i erövringarna? Oftast har inte anledningen till krigen varit religionen, utan det har varit ett svepskäl.

Jag är mest böjd åt att böneutrop ändå bör tillåtas. Varför? Vi har yttrandefrihet i Sverige. Och om yttrandefriheten bara ska gälla de som tycker som man själv gör, då är yttrandefriheten ingen frihet. Också den som är emot det öppna samhället, också den som är emot demokratin, måste få yttra sig. (Nej det behöver inte betyda att islams förespråkare är emot det öppna samhället, det finns demokratikämpar inom islam och det finns fundamentalister som är emot ett öppet samhälle i islam). Men oavsett vad islam står för eller inte står för, måste de som är muslimer få göra sig hörda om de uppfyller den ljudnivå som alla andra som vill höras måste anpassa sig efter i sina budskap.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Böneutrop, Islam, Religion, Religionsfrihet

Bokrecension: Sveket – Birgitta Trotzig

19 mars, 2018 by Redaktionen

Sveket: En berättelse
Författare: Birgitta Trotzig
Utgiven: 2016 (1966)
ISBN: 9789176458242
Förlag: Modernista

Vad är svek? Sviker gör man när man viker undan för förväntningar. Dessa förväntningar kan komma från en själv eller andra människor. Man kan förråda sina ideal eller fly undan snarare än finnas till när närstående lider. Sant är att vi i allmänhet inte ser med blida ögon på svek och det sammanflätas ofta med karaktärsmässiga brister: man kan kallas för ynkrygg, feg, en ärelös jycke eller en fullblodssvinpäls. Att betraktas som en svikare kan nog bringa den starkaste av självkänslor i gungning. Svek är emellertid ett sammansatt begrepp och kanske alltför enkelt att slänga sig med. Nystar man lite i det inser man snart att en svekhandling sällan föregåtts av enkla val. Vad har spelat in? Vilka var bevekelsegrunderna?

Läsningen av Birgitta Trotzigs Dykungens dotter är en av mina starkare läsupplevelser. Misären som skildras är inte unik men jag stöter sällan på ett lika vackert och uppslitande språk annorstädes. Trotzig var så skicklig på att som i förbifarten driva berättelsen framåt med små laddade, ödesmättade och livsavgörande ögonblick vars korta brinntid knappt gjorde dem märkbara. Sveket, som gavs ut 19 år innan Dykungens dotter, är inte annorlunda i detta avseende. Vi är i Sverige strax före Första världskrigets utbrott och boken sträcker sig över kriget och in i nästa. Det är en liten familjehistoria kan man säga. Svärtan mörkare än typsnittet.

Jag drar mig lite för att skriva om boken. Det känns som att det inte riktigt går att göra den rättvisa med egna ord. Den behöver upplevas. Visst kan jag beskriva ramberättelsen, men ni behöver inte veta mer än att boken – inte helt överraskande kanske – är en stilstudie av sveket och dess olika former. Människor överger varandra, sig själva; vi hör dödsrosslingar från en bortglömd bädd, kanske ett och annat självmord, nyckelord: dy, sött – – – ett motsatspar? Det är det söta som tränger in i mig, dydoften är uthärdligare.

Det finns ömkliga människoöden i boken. Utsatta människor. Det finns om inte onda så åtminstone uschliga livsval. Och liksom i Dykungens dotter finns där människor som är än mer utsatta. De är en formlös och blek massa, inte individer. Detaljer som namn och härkomst är det inte så noga med. De förblir skuggor, nej aningar, nej rena gissningar. Deras härbärge var ett

…stort magasinartat förfallet hus strax bakom järnvägen där kringflyttande och kringdrivande individer fann en tillfällig tillflyktsort eller ofta en sista hamn – det var alla sorters folk, utländska säsongsarbetare ibland, men mest tillfällighetsarbetande utan särskilt namn eller mantalsskrivning. Det var ett släkte av lösa grumliga individer, släktskapsförhållanden var ofta outrannsakliga: för trakten i övrigt tedde sig detta slags folk som inbegreppet av allt som inte är att lita på, där grunden viker, upplöser sig – inte finns.

Det slår mig hur de sociala mekanismerna med inkludering och utträngning är så skoningslösa. Elände är mer uthärdligt om man bestämmer sig för att det måste finnas dem som lider mer. Människorna i boken blir inte sällan främmande inför sig själv och världen.

Nyckelmening: ”Men hon hade valt honom själv, ingen hade bestämt för henne – det var hennes val, ingen annans”. Den dyker upp två gånger, kanske stöpt i olika tappning, jag minns inte. Ytterligare en: ”Han svek, kunde inte annat?”. Det fatalistiska i det drar ned mig. Man kan alltid annat. Eller: ”Han talade om tiden med den döda farmodern, nu när hon var död var det som han slutligen upptäckt att allt hans liv hade legat förborgat i henne…”

Trotzigs samlade verk kommer med start i år ges ut i etapper på Faethon. Pass på.

Arkiverad under: Bokrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: historia, klassamhället, misär, samhälle, Skönlitteratur

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 870
  • Sida 871
  • Sida 872
  • Sida 873
  • Sida 874
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 892
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Den 10 augusti 2026 har Vem kan styra … Läs mer om Nu börjar valet synas i tv4 med Vem kan styra Mauri?

Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Svärtan Betyg 4 Premiär på SVT Play: … Läs mer om Recension av tv-serie: Svärtan – välgjort om människans mörker med imponerande unga skådespelare

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO … Läs mer om Lars Vegas långfilmsdebut ARNE GOES TO SPACE får världspremiär i Toronto

Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

Spider-Man: Brand New Day Betyg 5 … Läs mer om Filmrecension: Spider-Man: Brand New Day – kan vara den bästa Spider-Man filmen någonsin

40 års-jubileum av Queen Budapest

Hösten 2026 firar 40-årsjubileet av den … Läs mer om 40 års-jubileum av Queen Budapest

Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

24-25/7 2026 Utopia i Göteborg Får … Läs mer om Uppseendeväckande spännvidd och energi när legendarisk 100-åring firas – Wayne Tucker hyllar Miles Davis på Utopia

Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Bruno Mars, The Romantic tour Betyg: 4 … Läs mer om Bruno Mars – Wembley Stadium, London

Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Hirokazu Kore-edas nya film Look Back … Läs mer om Hirokazu Kore-edas Look Back får världspremiär i Venedig och visas även på Toronto International Film Festival

Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Foto Andreas Hylthén Den 25 och 26 juli … Läs mer om Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Titel Hyresgästen Författare Freida … Läs mer om Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Den officiella trailern för Tony Gilroys … Läs mer om Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

17/7 2026 Roy i Mölndal Har egna … Läs mer om Angenäm afton när jazzig klubb etableras under bar himmel – Bäck Brothers Jazz Tivoli i Blå Note Society på Roy

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in