Toppnytt

Två premiärer inleder sommarens La Bohème på Opera på Skäret

25 juli, 2026 by Redaktionen

Foto Andreas Hylthén

Den 25 och 26 juli 2026 har Giacomo Puccinis älskade opera La Bohème premiär på Opera på Skäret. Sommarens spelperiod inleds med två premiärföreställningar där två internationella solistensembler gör varsin premiär. Därefter alternerar de båda ensemblerna under de 13 föreställningarna fram till den 23 augusti.

Ett pressmeddelande berättar:
Efter flera veckors intensiva repetitioner står nu solister, kör, orkester och det konstnärliga teamet redo att välkomna publiken till årets uppsättning i det spektakulära operahuset vid sjön Ljusnaren.

– La Bohème är en opera som berör människor, oavsett om man ser den för första gången eller har upplevt den många gånger tidigare. Under repetitionsperioden har ensemblen arbetat med stor energi och omsorg, och nu ser vi fram emot att äntligen få dela årets uppsättning med publiken på Opera på Skäret, säger Alexander Niclasson, konstnärlig ledare för Opera på Skäret.

Årets produktion samlar sångare från flera länder och bygger på en internationell ensemble där två olika rollbesättningar ger publiken möjlighet att uppleva två personliga tolkningar av Puccinis odödliga kärlekshistoria.

La Bohème spelas vid 13 föreställningar mellan den 25 juli och den 23 augusti 2026.

Bokrecension: Hyresgästen av Freida McFadden – perfekt thriller för lediga sommardagar

25 juli, 2026 by Rosemari Södergren

Titel Hyresgästen
Författare Freida McFadden
I översättning av Jessica Hallén
Ges ut på svenska från slutet av juli 2026
ISBN för den svenska utgåvan 9789181088922

Jag kunde inte slita mig från boken. Bara måste läsa och läsa. Jag sögs in i den skrämmande rysaren. Kommer du ihåg Hembiträdet? Det var Freida McFaddens debutbok som gjorde stor succé. Hembiträdet fick stor uppmärksamhet och blev filmatiserad.

Hyresgästen följer samma idé, samma koncept: någon drabbas av något jobbigt, något hemskt som blir värre och värre och till sist blir det en stor krasch då allt avslöjas och det visar sig vara helt oväntat. Freida McFadden har här hittat ett koncept som hon ofta följer i nästan varenda thriller hon får utgiven. Som läsare kan jag tycka att det är lite för uppenbart, för kommersiellt att hela tiden följa samma förpackning av berättelserna, man Freida McFadden gör det bra, mycket bra. Det är inte litteratur av Nobelpris-kvalitet men det är välgjorda spänningsromaner.

Huvudpersonen i Hyresgästen heter Blake Porter och han befinner sig på toppen av sin karriär när han från en dag till en annan blir avskedad från sitt jobb som vice vd på en marknadsföringsbyrå. Hans ekonomi kraschar och han har inte råd att betala bolånet på det nya radhuset han köpt tillsammans med sin fästmö, och börjar desperat söka lösningar för att få ekonomin att gå ihop. Hans flickvän föreslår att de ska hyra ut ett rum.

Relationen med flickvännen Krista är i stort sett det enda som fortfarande är bra i hans liv. Egentligen vill han inte ha någon hyresgäst i huset där han bor med sin älskade Krista men samtidigt behöver de få in pengarna. En lång rad skumma personer svarar på annonsen om att hyra ett rum. Den ena lustigare eller otäckare efter den andra. Allra värst är nog kvinnan som säger sig kunna se in i framtiden som säger att Blake kommer att mörda sin flickvän. Otäckt.

Men till slut kommer Whitney, en ung kvinna som vill hyra rummet. Whitney verkar helt normal och trevlig. Hon är både vacker och charmig och verkar jordnära. Kanske för vacker? Men Blake stålsätter sig. Han tänker aldrig vara otrogen.

Det är något som händer däremot. Den ena otäcka saker efter den andra händer. Fruktflugorna som ofta håller till i köket förökar sig i raketfart och en obehaglig lukt av förruttnelse breder ut sig i hans hem, hur mycket Blake än städar. På natten väcks han av märkliga ljud. Men flickvännen hör inte dessa ljud. Börjar han bli tokig? Har det blivit för mycket för honom att förlora jobbet som var hans stolthet?

Jag lovar dig: det går inte att slita sig. Författaren fångar in mitt intresse totalt. Och upplösningen är oväntad och överraskande. Skickligt ihopsatt. Dramatiskt och spännande och lite tankeväckande också.

Vill du ha spänning och en thriller som är lättläst och samtidigt överraskande är Hyresgästen ett bra val, speciellt för lediga sommardagar.

Freida McFadden heter Sara Cohen på riktigt. Hon är en amerikansk författare och läkare (specialiserad på hjärnsjukdomar) som i många år höll sin identitet hemlig. Anledning till pseudonym: Ville skilja författarskapet åt från sitt arbete inom sjukvården

Bakgrund om författaren från bokförlaget:
FREIDA MCFADDEN är en bästsäljande amerikansk thrillerförfattare. Hennes Hembiträdet-serie har gjort stor TikTok-succé, nått förstaplatsen på Amazon, legat 70 veckor i rad på New York Times bestsellerlista och sålt i över 10 miljoner exemplar världen över. Hyresgästen är hennes nya fristående thriller.

Se trailer för Behemoth med Pedro Pascal

25 juli, 2026 by Redaktionen

Den officiella trailern för Tony Gilroys kommande film Behemoth har släppts. Filmen kommer snart på bio.

Handlingen kretsar kring den begåvade cellisten Alex Serian (Pedro Pascal) återvänder hem till Los Angeles efter 20 år på turné. Musiken – den ständiga, uppslukande flod som präglat hans liv – börjar nu föra Alex ut på ett äventyr som kommer att förändra honom för alltid.

Filmen är skriven och regisserad av den Oscarsnominerade Tony Gilroy (”Star Wars: Andor”, *Michael Clayton*). I rollerna syns Pedro Pascal (*Materialists*, ”The Last of Us”), Olivia Wilde (*The Invite*, *Don’t Worry Darling*), Eva Victor (*Sorry, Baby*), Alexa Swinton (”And Just Like That…”, *Thunderbolts**), Kaya Ralls, Erik Griffin (*Murder Mystery*), JoBeth Williams (*Poltergeist*), Margarita Levieva (*The Lincoln Lawyer*), samt Hank Azaria (”The Simpsons”) och Will Arnett (*Is This Thing On?*). Filmen produceras av Gilroy, Sanne Wohlenberg (”Star Wars: Andor”, ”Chernobyl”) och John Gilroy (”Star Wars: Andor”).

Lyssna: Amon Amarth – Gjallarhorn

23 juli, 2026 by Redaktionen

Death metal-giganterna Amon Amarth återvänder med ett nytt album: The Allfather Awakens. Ett pressmeddelande berättar om albumsläppet:
Skivan innehåller tio spår fyllda av monumentala riff, storslagna melodier och den kompromisslösa tyngd som blivit Amon Amarths signum.

För Amon Amarth innebär varje nytt album början på ett nytt kapitel. Liksom på tidigare utgåvor spelar Oden, den nordiska allfadern och guden för krig, visdom, död, magi och poesi, en central roll i både texter och visuellt uttryck. Men även om Oden återigen står som en viktig inspirationskälla är The Allfather Awakens inget konceptalbum. Istället bjuder skivan på en samling episka berättelser, hämtade ur historiens och mytologins världar, där konflikt, uppoffring och kampen för ett större syfte står i fokus.

Efter att nyligen ha visat en ny sida av sig själva med den akustiska låten ”Upphaf”, släpper bandet nu albumets första spår ”Gjallarhorn”. Där ”Upphaf” präglades av ett avskalat och nästan ceremoniellt uttryck, kommer ”Gjallarhorn”som en explosion av klassisk Amon Amarth-energi. Med drivande gitarrmelodier, högt tempo och en refräng som sätter sig direkt kombinerar låten allt det som gjort bandet älskat världen över, samtidigt som den bjuder på några oväntade inslag som lär göra den till en självklar publikfavorit på framtida turnéer.

Låtens tema hämtas från en av den nordiska mytologins mest ikoniska berättelser. För att vinna kunskap bortom människans begränsningar offrade Oden sitt eget öga och kastade det i visdomens källa, Mímisbrunnr. I utbyte fick han den insikt och framsyn som kom att påverka både gudars och människors öden.

Med ”Gjallarhorn” blåser Amon Amarth nytt liv i denna uråldriga berättelse och riktar samtidigt Odens utmaning till sina lyssnare:

De som fick ögat vet vad som måste göras. Ni som inte fick det: sök upp det. Offra er syn.
Vinn förmågan att se framtiden.

Filmrecension: Motor City – En av de mest märkliga och tänkvärda filmer jag sett på länge

23 juli, 2026 by Rosemari Södergren

Motor City
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 juli 2026
Regi Potsy Ponciroli
I rollerna Ben Foster, Alan Ritchson, Shailene Woodley, Lionel Boyce, Pablo Schreiber.

En annorlunda sätt att berätta en film med där nästan inga dialoger görs. Fascinerande och det fungerar mycket bra, det blir på sätt och vis än starkare och tydligare och talar till känslor och det undermedvetna. Istället för talade dialoger berättar filmen bland annat med musik och text till av bland andra David Bowie, Donna Summer och Fleetwood Mac. Filmens tema är en djupdykning kring frågan om vad som kan driva en människa att döda en annan? Motor City skildrar drivkrafter som kan göra människor till mördare, ja inte bara att de kan döda en annan människa utan också helvilt kan ta livet av flera.

Filmen är skapad nästan utan dialoger. Det är spännande att upptäcka hur bakgrundsmusiken, pop- och rock-sånger med pricksäkra texter och karaktärernas kroppsrörelser och ansiktsuttryck så tydligt förmedlar vad de säger och tänker inom sig. Mycket imponerande. Vi känner vad de känner och det är svårt att värja sig. Motor City hade premiär på filmfestivalen i Venedig och hyllades för sin stilistiska stil och episka action.

Filmen utspelar sig i 1970-talets Detroit. Ritchson spelar en arbetare som blir oskyldigt dömd till flera år i fängelse – efter att ha blivit ditsatt av en hänsynslös gangster. När han väl kommer ut har han ett enda mål – och det är hämnd.

Det blir mycket våld i filmen, speciellt i andra halvan exploderar våldet. Jag har svårt för att se våld som underhållning. Men för att skildra hur människor kan utsättas för sådant tryck att det till slut tappar kontrollen och blir våldsamma måste väl våldet också visas. Det är imponerande skickligt av regissören och filmteamet hur de med detta berättarsätt kan krypa under skinnet på oss tittare och få oss att hålla med den som blir så förtryckt att han till slut brinner av lust att hämmas. De orättvisor som huvudpersonen utsätts för påverkar mig som tittare så starkt att det går att förstå varför han kan explodera i våld. Också den förtryckande sidan har karaktärer som drivs så av sina djupa starka känslor att de också exploderar i våld. Det är hemskt och skrämmande men samtidigt så mäktigt att se hur passion och kärlek och orättvisor kan vara det som är den tändande gnistan till våld.

Lite av en Brechtkänsla ger filmen också. Genom att vi förstår hur korrumperade människor med makt kan förtrycka svagare grupper så de tappar allt och bara vill hämnas till varje pris – är en tydlig lektion i vad som inte bör få ske. Den som har makt måste vara klok och inte plåga och kuva den maktlöse. Som Brecht ville kan vi gå ut från biografen med en stark känsla av att vi vill förändra något. Men det är lättare sagt än gjort förstås. Filmen är mörk och samtidigt illustrativt imponerande. En av de mest märkliga och tänkvärda filmer jag sett på länge.

Toppnytt

Footer

Om oss