Carrie Mathison är tillbaka. I den sjunde säsongen får hon tackla en makthungrig president samt den egna hälsan. Säsongens första avsnitt lovar gott inför vårens tolv-episodare.
Recap: Carrie Matthison är kvar. Saul Berenson är kvar. Den nya presidenten är kvar. Men Peter Quinn som tragiskt nog gick bort i slutet av förra säsongen är det inte, eller? Det finns få saker vi kan veta med säkerhet i den oförutsägbara Homeland. President Keane har nyttjat Carrie som sin personliga rådgivare. Men nu vänder hon henne ryggen och fängslar 200 av Carries närmsta kollegor. Enligt presidenten utgör dessa underrättelsepersoner ett hot mot landets säkerhet. Är det ett svepskäl månntro för Keane att eliminera individer som hotar hennes ställning som landets ledare.
Säsong sju börjar med en spionjakt. Carrie arbetar i lönndom mot presidenten. I avsnitt ett – Enemy of the State – påbörjar hon ett samarbetet med en ny person. Carrie i brunfärgat hår söker sin kontakt på ett lyxhotell, men inser snart att hon inte är ensam om att eftersöka mannen. Samtidigt sitter i Saul i fängelset, när en av presidentens män klampar in i rummet och erbjuder honom ett jobb.
Efter sex omgångar med terrorister och våldsutövare från fjärran öst som fiender vänds i sjunde omgången blickarna inåt mot den egna nationen och dess ledare. Jag imponeras gång på gång av hur serien lyckas vara aktuell och relevant för vår samtid. Keane är seriens motsvarighet till Donald Trump. Det är massarresteringar och av en bristande tilltro till CIA och rättsväsendet.
Kritiker är överens om den första och andra säsongens höga verkshöjd. Dynamiken Carrie och Brody emellan fängslade sin publik. Karaktärerna var den stora behållningen. Men Homeland har tendensen att ständigt återskapa sig själv och komma med nyheter som bibehåller vårt engagemang. Vi får se hur sjunde säsongen utvecklas, men jag är knappast orolig. Se fortsättningen redan nästa måndag på SVT1.
Petter Stjernstedt