• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Godless – svindlande vacker och spännande västernserie

9 december, 2017 by Rosemari Södergren

Godless

Godless
Betyg 4
Hela säsong 1 finns på Netflix
Streamingpremiär den 22 november 2017

Har du saknat en bra västern-serie? Godless lär fylla det hålet. Den är mäktig med starka, svindlande vackra bilder och är både spännande, snygg och dramatisk. Denna miniserie i sju avsnitt är skapad av cott Frank och Steven Soderbergh och har i rollistan bland andra Jack O’Connell, Michelle Dockery, Jeff Daniels, Scoot McNairy och Merritt Wever.

Michelle Dockery känner vi igen från Downton Abbey där hon har rollen som godsets arvtagare Lady Mary Crawley. Nu spelar hon Alice Fletcher, en tuff änka som bor med sin son och sin makes mor utanför staden La Belle i New Mexico. I staden La Belle bor nästan bara kvinnor då stadens arbetsföra män män dog då de arbetade i en gruva som rasade igen. Kvinnorna har fått lära sig att ta hand om staden och alla sysslor själva då nästan alla män dog. Kvar finns mest gamlingar och unga pojkar plus en sheriff som omgivningen bedömer som feg då han undviker eldstrider.

Det är intressant att se hur olika kvinnor tacklar situationen att överleva utan män i en annars oerhört patriarkal värld. För Alice Fletcher är situationen ännu krångligare. Hon är änka för andra gången och hennes andra make var indian. Hennes charmige son Truckee (spelas av Samuel Marty) är så kallat halvblod och det gör varken honom eller hennes mamma populär. Dessutom är Alice Fletcher i konflikt med staden sedan tidigare.

I filmens början dyker en skadad man upp på natten hos Alice Fletcher. Hon skjuter honom, men han överlever och blir därför omskött av henne och hennes svärmor. Mannan vill inte säga sitt namn men visar sig ha fantastisk hand med hästar. Eftersom Alice Fletcher har en stor flock vildhästar som behöver tämjas får den okända mannen stanna där. Efter ett tag blir hon dock klar över vem mannen är. Han är Roy Goode (spelas av Jack O’Connell) som är jagad av den totalt hänsynslösa skurken Frank Griffin som lovat att ingen som skyddar Roy Goode ska överleva.

Jeff Daniels spelar Frank Griffin som är en skum bandit som terroriserade Amerika under 1880-talet. Han har ett trettiotal män som följer honom och som lyder honom blint. Frank Griffin är en kluven person, han kan ge sina män order att utplåna befolkningen i en hel stad samtidigt som han bär en prästskjorta, gärna predikar och också kan måna om svaga och kunna stanna till och hjälpa svårt sjuka.

Serien har flera intressanta karaktärer och fotot är enastående och jag förflyttas dit och glömmer att jag ser på serien via min surfplatta.

Det är en riktig västerserie med allt vi kan önska oss: med vackra vyer, muskulösa hästar, hotfull stämning, laglösa banditer, hjältar och puffror som krutröken stiger från och fantastiska tuffa kvinnor.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Recension, Recension av tv-serie, TV-serie

Recension av tv-serie: Vår tid är nu

8 december, 2017 by Rosemari Södergren

Vår tid är nu
Betyg 4
Hela säsongen 1 finns på SVT Play

Den svenska tv-serien ”Vår tid är nu” har en imponerande roll-lista med många av de intressanta svenska skådespelarna, både de mer etablerade som Suzanne Reuter och Peter Dalle men också många av de yngre som definitivt har presenterat sig för de breda folklagren nu. Att ha många duktiga skådespelare hjälper inte alltid men i ”Vår tid är nu” är skådespelarna enastående och dramat engagerar tittarna. Seriens första säsong slog väl i princip knockout på den svenska publiken och många som ser på tv den traditionella vägen satt som klistrade framför SVT på måndagskvällar.

Serien som är en familjekrönika om kärlek, konflikter och framtidshopp sträcker sig från fredsdagen 1945 och många år framåt och har allt det som engagerar och berör tittare.

Suzanne Reuter är en av våra folkära skådespelare med många roller i bagaget. Hon är ju redan folkkär men har förankrat detta ännu mer i rollen som Helga Löwander, överhuvud för familjen Löwander som äger en fin anrik restaurang, Djurgårdskällaren. Äldste sonen Gustaf driver restaurangen medan yngste sonen studerar juridik och ska bli advokat. Yngsta barnen, dottern Nina, är en livfull ung kvinna men bortskämd. Av en slump får hon ett kärleksförhållande med Calle, som är kökspojke på familjens restaurang.

Människorna är mångsidigt skildrade, ingen är perfekt och ingen är enbart ond, de är mänskliga och det är ett av skälen till att serien fängslar tittarna så. Seriens styrka ligger inte bara på det mänskliga och om relationer utan också att det är en skildring av tiden, av kvinnors situation, om facklig kamp, om hur livet var i Sverige och i Stockholm efter andra världskriget.

En säsong två är inspelad och en säsong tre är på väg att spelas in.

Seriens regissör Harald Hamrell är en av de mest intressanta svenska regissörerna nu och har bland mycket annat regisserat serien ”Äkta människor”, som också den var en stor succé.

Han är en intressant person som började sin filmkarriär som skådespelare 1974 i Vilgot Sjömans En handfull kärlek (han var då 14 år). Han blev tidigt känd för sin huvudroll i barnprogrammet Pojken med guldbyxorna, som spelades in när han var 15 år. Då han var 16 år gammal arbetade han som regiassistent åt Bo Widerberg, vilket han har beskrivit som ”en väg in”.

Han regidebuterade med 1978 års kortfilm Läcka vid reaktor 4. Han har därefter regisserat flertalet filmer och TV-serier, däribland Storstad (1990), Snoken (1993–1995), Om Stig Petrés hemlighet (2004), Arne Dahl: Misterioso (2011) och Äkta människor (2012–2013). Han har även regisserat elva filmer om Martin Beck mellan 1998 och 2009.

I rollerna: Suzanne Reuter, Peter Dalle, Adam Lundgren, Hedda Stiernstedt, Mattias Nordkvist, Charlie Gustafsson, Josefin Neldén, Hedda Rehnberg m fl. Manus: Ulf Kvensler. Regi: Harald Hamrell.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Recension, tv-serier

Recension av tv-serie: The Garden of Bronze

31 augusti, 2017 by Rosemari Södergren

The Garden of Bronze
Betyg 4
Visas på HBO Nordic, tio avsnitt
Serien är en originalproduktion från HBO Latin America/Argentina.

En thriller som kryper under skinnet på mig. The Garden of Bronze är något så ovanligt som en tv-serie från Argentina. Den utspelar sig till stor del i Buenos Aires men i de senare avsnitten beger sig huvudpersonen också iväg ut i djungel-liknande områden vid havet.

Serien handlar om Fabián Danubios, en argentinsk arkitekt, var liv förändras för alltid när han fyraåriga dotter försvinner i tunnelbanan i Buenos Aires tillsammans med barnflickan som passar henne. Dottern och barnflickan är på väg till ett barnkalas när de spårlöst försvinner.

Fabián och hans fru känner sig maktlösa. Det finns inget motiv, inga spår och inga vittnen. Det verkar dessutom som att polisen inte söker särskilt seriöst. Finns det korruption inom polisen som hindrar sökandet? Argentina har en lång historia av maktmissbruk inom militären och polismyndigheten.

César Doberti, en privatdetektiv med stort hjärta dyker upp. Han söker och lyckas hitta fler ledtrådar än polisen och han börjar söka tillsammans med Fabián. I brist på engagemang från polisen tar Fabian och privatdetektiven saken i egna händer och hans sökande blir hans livsmål och mening.

Serien är filmad på ett sätt som gör att den blir spännande på ett krypande sätt – och en av dess styrkor är karaktärernas trovärdighet. Fabián flippar ut ibland och är ilsken och slåss, precis som vi kan förvänta oss av en människa som förlorar så mycket i livet som han gör.

En bit in i serien var det en del som var lite oförklarligt och tycktes hänga i luften, men allt vävs samman på ett skickligt sätt i slutet. Det är en stark och också skrämmande berättelse.

Gustavo Malajovich har skrivit boken som serien baseras på.

MEDVERKANDE
Gerardo Romano
Julieta Zylberberg
Joaquín Furriel
Luis Luque
Norma Aleandro

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier Taggad som: Argentina, The Garden of Bronze, TV-serie

Tv-recension: Atypical – Träffsäkert och roligt om livet hos en person med autism

17 augusti, 2017 by Petter Stjernstedt


Serie: Atypical
Distributör: Netflix
Skapare: Robia Rashid
3

Atypical är en träffsäker, rolig och tänkvärd historia om en ungdom med diagnos inom autismspektrat. Äntligen en serie som ger autismen rättvisa, som inte förenklar diagnosen och rakt upp och ned visar på hur tufft och samtidigt underbart livet kan te sig för en person med autism.

>Det är ovanligt att se serier som inte gör narr av personer med diagnos. Det finns många exempel där för förenklingar leder till en bristande trovärdighet i berättandet. Brons Saga Norén är ett exempel på karaktär som i sin utformning känns både stereotyp och extrem. Personer med autism som så tydligt bryter mot samhällets konventioner används ofta som komiskt inslag där deras “abnormala” beteende synliggörs. Abed i Community och Sheldon i The Big Bang theory är två exempel på detta. Men Sam är nyanserad. Han tillåts vara en människa av kött och blod som kämpar som alla oss med vardagens bestyr. Via Atypical får vi en inblick i hans värld.

Med mycket värme och komik berättar filmskaparna Robia Rashid och Seth Gordon Sams berättelse. För en person som har dålig koll på diagnosen är Atypical en lärorik första lektion. Sam är en 18-årig kille som har svårt för sociala koder och tar allt som sägs bokstavligt. Hans fascination för Antarktis går inte att ta miste på.  Med enkelhet rabblar han upp samtliga pingvinarter från Kejsarpingvinen till Åsnepingvinen. Sam har svårt för yttre stimuli. På studentbalen har samtliga elever hörlurar på. Hans mamma har tagit denna ansats för att det höga ljudet från högtalarna stör hennes son. 

I Sams värld går allt att räkna ut. Kärlek upplever man när –  1 . Ens första tanke på morgonen är hen 2.  Hen är den du väljer att berätta den stora nyheten för 3. Då livet är jobbigt, söker du stöd hos hen. Om personen ifråga uppfyller samtliga kriterier är det sann förälskelse.  Men kärleken är mer komplex än så, vilket Sam genom seriens gång brutalt nog får erfara.

Keir Gilchrist gör en trovärdig och varm rolltolkning av Sam. Även Michael Rapaport är bra som Sams osäkra, men omtänksamma pappa. Likaså imponerar Brigette Lundy-Paine som Casey Sams hårda men kärleksfulla syster. Men bäst av alla är Jennifer Jason Leigh som skickligt spelar den barska och överbeskyddande mamman Elsa, som sedan barnsben vaktat sin son och skyddat honom från yttre faror. Tyvärr är hennes roll något platt, men Leigh ger tillräckligt kött på benen till karaktären.

Atypical har ett smart manus där Sams besatthet av Antarktis fungerar som fond för att förklara Sams verklighet:  “I think about everything I can’t do. Like, research penguins in Antarctica or have a girlfriend. I don’t know. I’d like to go to Antarctica. It’s quiet there. Except in the rookeries where the penguins breed. Those aren’t quiet! No sir.”

Lärdomar finns det gott av. Vid upprepade tillfällen spräcker serieskaparna hål på fördomar som den om att personer med diagnosen alltid har bristande empati:  “People think autistic people don’t have empathy, but that’s not true. Sometimes I feel lots of empathy… maybe even more than neurotypicals. I can’t tell if someone’s upset but, once I know, I feel lots of empathy… maybe even more than neurotypicals”, säger Sam i den känslosamma sekvensen där han av misstag sårat en av sina nära.

För alla med en släng av autism (inkluderat mig själv) är det här en viktig serie. Sam är en seriekaraktär att se upp till, en person som på ett trovärdigt sätt kan spegla deras erfarenheter och världssyn. I en exkluderande värld är det ett välkommet initiativ som också får mig att blunda för uppenbara brister såsom nötta konventioner och förutsägbarhet.  Bland nyheter signerad Netflix är Atypical ännu en serie vars förnamn stavas kvalitet.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Skam – säsong 4

6 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Skam Säsong 4
Betyg 4
Finns på SVT Play

Den norska tv-serien Skam har gjort stor succé och det är nog många som tycker det är lite tråkigt att den nu är nedlagd. Den fjärde säsongen är dess sista. I sista avsnittet av denna säsong är det tydligt att det finns karaktärer nog i serien för flera säsonger till. Det är å andra sidan en styrka att kunna sluta på topp. Alltför många succé-serier har fått lite får många säsonger för sitt eget bästa.

Serien utspelar sig på ett gymnasium i Oslo, i Norge och huvudkaraktärerna är mellan 16 och 18 år. Där finns enstaka vuxna med men annars utspelar sig all handling och alla dialoger mellan ungdomarna. Serien var från början tänkt för en målgrupp i tonåren men den hittade snabbt en stor publik i alla åldrar.

Serien fascinerar oss alla, oavsett vår ålder. Mycket som rör sig i ungdomars värld är likadant som när många av oss äldre var unga, vi kan därför känna igen mycket från vårt eget liv och vår gymnasietid. En del är annorlunda idag. Dels har kvinnors situation förändrats och det är mer tillåtet för kvinnor att vara intresserade av sex.

En ung kvinna förväntas idag inte på samma sätt hålla på sig fram tills förlovning eller äktenskap. I den tredje säsongen är Isak huvudperson och han blir förälskad i Even, en ung man – och Isak börjar förstå att han är homosexuell. Också sådant är mer accepterat i dagens värld än för trettio år sedan. Serien är intressant därför på många sätt, bland annat för att den fångat dagens värld.

I den fjärde säsongen är Sana huvudperson. Sana är en ung muslimsk kvinna som bär hijab och ber flera gånger om dagen. Hon har ett app i sin mobil som plingar till när det är dags för henne att rulla ut sin bönematta och be. Serien skildrar henne och hennes liv på ett mycket balanserat sätt. Hon är troende och allvarlig men samtidigt en tuff tjej som går sin egen väg i livet. Det har dock inte varit lätt att vara troende muslimsk tjej i ett västerländskt sekulariserat land som Norge under uppväxten. Hon har mötts av skeptiska människor och ibland har hon taggarna ute mer än vad som är bra för henne själv.

Hennes mamma är mån om att Sana ska gå till moskén och vara rättrogen muslim. Det är något som händer och sker i västvärlden idag när antalet muslimer i både Norge och Sverige är högt. Islam är den i särklass största religionen i Sverige efter kristendomen. Det är bra att få en bild av en muslim som är starkt troende men inte fundamentalistisk. Jag minns när jag gick i låg- och mellanstadiet. Då hade vi några barn i klassen som kom från Pingstkyrkan. De fick inte se på tv och inte gå på bio – och klädde sig lite annorlunda också och skulle helst inte klippa sitt hår. Vi kunde då leva tillsammans, sekulariserade och djupt troende. Det ska gå också i dagens samhälle.

Serien är så välgjord. De unga skådespelarna är så duktiga, musiken grymt bra och serien fångar livet och relationer.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen Taggad som: Skam

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Lysistrate Av Aristofanes Bearbetning … Läs mer om Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

För en vecka sedan såg jag Veronica … Läs mer om Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Det finns få svenska band som kan få en … Läs mer om Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Manus: Lisa Lindén (fritt efter bok av … Läs mer om Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in … Läs mer om Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Decamerone med Rostvit Regi & scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Pinocchio Koncept och regi Alice … Läs mer om Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Inte Ett Riktigt Jobb Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

BOBO STENSON TRIO har med nuvarande … Läs mer om Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

Det börjar nästan som en liten … Läs mer om Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

Det har nu gått några dygn sedan jag … Läs mer om WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

August Strindbergs "Moderskärlek" sätts … Läs mer om August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in