• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Tv-serie: My Brilliant Friend

6 januari, 2019 by Rosemari Södergren

My Brilliant Friend
Betyg 5
Premiär på HBO 19 november 2018

Denna helt underbara tv-serien bygger på Elena Ferrantes hyllade romanserie om de två italienska flickorna Lila Elena som växte upp i efterkrigstidens Neapel.

Att filmatisera en fantastisk roman har sina sidor. Jag hade inte hunnit läsa böckerna när jag såg denna första säsong. Så jag tänker inte jämföra med boken. Men jag har svårt att tänka mig att någon som älskar böckerna skulle vara missnöjda. Denna första säsong verkar i stort sett stämma med den första boken i serien, boken som på svenska har titeln Min fantastiska väninna.

Så duktiga skådespelare. Vi får börja och följa flickorna när de är små och sedan som tonåringar och som unga kvinnor. Det är en stark och berörande och fascinerande berättelse om två unga kvinnors uppväxt. Att säga att en bok eller en film, eller tv-serie, är viktig, kan låta dumt och kan låta som om det inte har konstnärlig kvalitet. Denna tv-serie är viktig men samtidigt enastående och har högt konstnärligt värde.

Båda flickorna växer upp i fattiga, enkla omständigheter. Båda är duktiga i skolan med Lila är snäppet bättre. Lila är rent genialisk. Hon är bäst i klassen, utan tvekan. Hennes föräldrar och i synnerhet pappan har ingen förståelse för att en flicka ska studera vidare. Hon måste självklart sluta skolan när den obligatoriska delen är avklarad och sedan måste hon hjälpa till hemma och i pappans skomakeri. Sedan gifts hon bort som 16-åring. Elena har turen att hennes pappa lyssnar på när hennes lärarinna uppmanar föräldrarna att låta henne studera vidare.

De två flickorna följs åt i livet fast deras liv gestaltar sig väldigt olika. Det är en berättelse som känns äkta, människorna är begripliga, vi förstår hur de reagerar och varför även om i inte håller med dem.

Den är så vackert och snyggt filmad och Elena som är den som berättar kommer vi nära och det känns som att vi är där, som att vi upplever händelserna med deras ögon. Bilderna, ljudet, musiken, skådespelarna, berättelsen – allt är mästerligt.

Om du bara ska se en tv-serie: se denna. Nu längtar jag till säsong 2. Under tiden ska jag läsa övriga böcker i serien.

Aftonbladet skriver i sin recension av serien: Tidlös italiensk känsla i HBO:s mäktiga ”My brilliant friend”

Arkiverad under: Film, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Recension, TV-serie

Recension av tv-serie: Den långa flykten (Watership Down)

25 december, 2018 by Rosemari Södergren

Den långa flykten
Betyg 4
Svensk premiär på Netflix 23 december 2018

Richard Adams debutroman från 1972 ”Den långa flykten” (Watership Down)tog världen med storm och har av svenska experter utsetts som en av världens 100 bästa böcker, och återfinns därför på listan Världsbiblioteket.

Den filmatiseras i en animerad version 1978 och i en tv-serie i 39 avsnitt som sändes 28 september 1999–4 december 2001. Nu har den kommit i en helt underbar ny version, i en mini-serie om fyra avsnitt på Netflix i samarbete med brittiska BBC.

Berättelsen om kaninerna som ger sig ut på vandring för att hitta ett nytt hem när en av dem, Femman, i en framtidssyn sett att deras boområde kommer att drabbas av något hemskt. Under sin flykt möter de farliga djur och människor och farligast av alla är varelser från deras egen art: kaniner.

En koloni kaniner de möter och blir välkomnade av att bo hos ser på ytan ut att vara mycket välmående. Kolonin har tillgång till mat i massor: morötter, sallader, ja allt som en kanin vill knapra. Där är dock något son inte stämmer. Femman, kaninen med stark intuition, vägrar att bosätta sig i den kolonin. Snart märker de andra i flykt-gruppen att det finns en stor fara att bo där. Det stora överflödet beror på närheten till människan. Människor är en varelse som alltid för med sig katastrof och förstörelse, i det här fallet farliga snaror och fällor i människors kaninjakt.

Kaninerna ger sig av därifrån och hamnar bland annat i en ännu farliga koloni. Där härskar general Svartstarr och han lovar alla sina invånare trygghet men de måste gå med på att bli märkta och indelade i grupper. Trygghet kräver att lyda och finna sig i att ha mindre frihet.

Det finns så mycket i denna berättelse som är hur aktuellt som helst. Metaforerna och parallellerna till nutidens värld är många. Att den kontrollerande kolonin som en symbol för diktaturer är ett sätt men det behöver inte vara så tydlig symbolik. Också i Sverige har vi ett övervakningssamhälle som kan begränsa vår frihet. Den första kolonin där kaninerna lever i överflöd ser jag som  en metafor för det kapitalistiska överflödssamhället i västvärlden. Överflödet har sina baksidor. Västvärlden har en ökande dödlighet i droger, i olika välfärdssjukdomar, i ensamhet, i psykiska sjukdomar och självmord.

Denna miniserie är enastående och så fint framtagen i en digital teknik. Kaninerna känns så mänskliga, vi har nog alla i våra liv mött karaktärer som har likheter med de kaniner vi möter i berättelsen.

Den är dock rätt mörk och skrämmande så de minsta barnen ska nog inte titta på den, absolut inte ensamma i alla fall.

Arkiverad under: Film, Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Orange Is the New Black – säsong 6 – borde varit sista säsongen

30 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Orange Is the New Black – säsong 6
Betyg 3
Premiär på Netflix 27 juli 2018

Tv-serien om kvinnorna på det amerikanska fängelset Litchfield gjorde stor succé som tv-serie. Serien bygger ganska fritt på boken av Piper Kerman som förvandlade sin upplevelse som intern i en bok. Serien är betydligt bättre och mer berörande än boken.

Mitt i sommarhettan 2018 släpptes nu säsong 6. Det är starkt av skaparna bakom serien att lyckas krama ur hela sex säsonger av en ganska tunn bok. Säsong 5 var rätt stark då den skildrade det stora fångupploppet. Säsong 6 är en enkel redovisning av hur det gick för de olika inblandade. Vi får följa Tasha ’Taystee’ Jefferson som utåt blev symbolen för fångupploppet eftersom hon förhandlade ör fångarna. Nu blir hon misstänkt för att ha orsakat den vidriga fångvaktaren Piscadellas död. Den som sett säsong 5 vet att han blev skjuten av de kravallpoliser som gick in i det källarutrymme i en före detta pool som fången Frieda gjort om till ett gömställe med mat och dryck. Detta är ingen spoiler eftersom detta berättas i första avsnittet av säsong 6.

Seriens styrka är att den pekar på olika aspekter kring hur problem med det amerikanska rättsväsendet och fängelsesystemet och den uppenbara strukturella rasismen. En annan av seriens styrkor är att de flesta karaktärer är relativt trovärdiga i att de skildras med både sämre och bättre sidor. Vi får följa både fångvaktares liv och utveckling och fångars och fängelsechefer.

I säsong 6 har fångarna flyttats till en högsäkerhets-fängelse och livet där är hårdare än de varit vana vid. Dessutom vill fängelseledningen och myndigheterna ha några syndabockar, några av fångarna måste få stränga straff och ställas inför rätta. Fångarna ställs inför svåra ultimatum och tvingas att ange varandra för att slippa förlänga fängelsestraff.

Också vakterna flyttas till den nya fängelset och vi får följa hur de tar sig vidare efter de påfrestande upplevelserna, några av dem var ju dessutom tagna som gisslan av fångarna under upploppet. För vakterna blir det också en svår omställning att jobba med högre säkerhet.

För alla fans av serien är säsong 6 efterlängtad. Vi vill se hur det går för de olika karaktärerna. Som
Doggett som lyckades rymma, hur går det för henne? Hur går det för Pipers och Alexs kärlekshistoria?

För fångarna blir det en helt nya förutsättningar när de inte längre hamnar på samma avdelning och dessutom råkar in i ett gängkrig. Vi får möta några nya karaktärer, de flesta lite väl ytligt och överdrivet tecknade.

Ett minus för säsong 6 är också att den bitvis är för gullig och för komisk, en del av karaktärerna blir en parodi på sig själva som Suzanne och Lorna Morello.

Tyvärr återstår minst en säsong. Digitalspy berättar att Netflix efter säsong 4 ett kontrakt på ytterligare tre säsonger – som innebär att manusförfattaren Jenji Kohan medverkar framtill säsong sju. Någon gång under 2019, troligen under sommaren, kan vi vänta att den säsongen kommer.

Om du vill se en serie om kvinnor i ett fängelse som känns både mer realistisk och är lite hårdare så har den australienska serien Wentworth precis släppt en säsong 6 som finns på C More Play.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: Recension, TV-serie

Recension av tv-serie: Criminal Minds säsong 12

17 april, 2018 by Rosemari Södergren

Criminal Minds säsong 12
Betyg 3
Finns på Viaplay

Den amerikanska tv-serien Criminal Minds om FBI:s beteendeanalysgrupp i Quantico måste bara en ovanligt lyckad spänningsserie som lyckats hålla i 13 säsonger (säsong 12 finns tillgänglig i Sverige via Viaplay, säsong 13 sänds i amerikansk tv och på amerikanska streamingtjänster). Det första avsnittet i den första säsongen hade premiär i den amerikanska tv-kanalen CBS 22 september 2005. Frågan är hur många säsonger den kommer att hålla? I säsong tolv har några av de tongivande karaktärerna lämnat serien som Aaron Hotch (spelas av Thomas Gibson) och Morgan (spelas av Shemar Moore som nu har huvudrollen som Daniel ’Hondo’ Harrelson i tv-serien S.W.A.T).

Enligt min åsikt nådde serien sin högsta kvalitet några säsonger in i serien, då Hotch blev gruppens chef. Det är något med den mix av karaktärer som var då som fungerade perfekt.

Spencer Reid är en tröttsam karaktär som i de senaste säsongerna mer och mer blivit en karikatyr av sig själv. Hans självgodhet och att han vet allt är riktigt tröttsam. På något sätt fungerade han bättre när Derek Morgan fanns med. Det blev en bra kombination. När Morgan nu lämnat serien för huvudrollen i en annan serie fungerar Reid inte alls lika bra. Han blir löjligare på ett sätt som inte uppvägs av Morgans varma humor. Det var därför ett genidrag att serieskaparna låter Reid bli gripen misstänkt för mord några avsnitt in i säsong tolv. I fängelsemiljön kan Reid inte fortsätta vara denna snusförnuftiga besserwissern och det tror jag var bra för skådespelaren om inte annat, att få visa att han kan spela något annat.

De tre nya karaktärerna i säsong tolv (Dr. Tara Lewis som spelas av Aisha Tyler har i och för sig varit med i några säsonger nu) fungerar inte tillsammans med Reid på samma sätt. Ett skäl är nog för att såväl Dr Tara Lewis som övriga två nya, Luke Alvez och Stephen Walker är något åt samma typ som Reid, de är mycket intellektuella och smarta och har inte samma muskulösa utstrålning som Morgan. Mixen fungerar helt enkelt inte längre – och dessutom har Penelope Garcia också börjat bli en karikatyr av sig själva i hög grad.

I de första säsongerna fick de ofta kämpa mot fördomar och motstånd inom amerikanska polisväsendet, poliser som inte trodde på deras profiler av mördare. I dagens USA finns en helt annan förståelse för profilering i jakten på kriminella. Det kommer till och med poliser från andra länder dit för att få utbildning. Serien har vunnit på att inte längre ta upp motstånd mot profilering.

Själva mordberättelserna är rätt ofta likartade – en människa som blivit illa behandlad som barn hämnas genom att begå seriemord. I några fall finns det några supersmarta seriemördare som tänker ut de mest avancerade mordplaner. Ibland är det svårt att tro på att det skulle kunna hända. Seriens stora behållning är karaktärerna och relationerna mellan Beteendeanalysgruppens medlemmar, hur de samarbetar och hur de klarar av att kombinera detta krävande arbete med sina privatliv.

Men i säsong tolv fungerade inte helheten i gruppen lika dynamiskt. Det räddas något av att Spencer Reid hamnar i fängelse och inte kan fortsätta vara den där överdrivna karaktären av jätte-smart.  En säsong 13 har sänts i amerikanska kanaler och streamingtjänster och lär väl komma hit också. Säsong 13 hade premiär 7 april 2017 och det avslutande avsnittet, nummer 22, sänds den 22 april 2018. I amerikanska recensioner berättas det att en av de nya karaktärerna, Stephen Walker, försvinner redan i första avsnittet. Jag förstår det, kan har för mycket samma egenskaper som både Luka och Dr Tara. Matt Simmons (spelas av Daniel Henney) kommer med i gänget. Matt Simmons var huvudkaraktär i den nu nedlagda Criminal Minds: Beyond Borders.

Kanske kan det behövas. Det behövs en helt ny karaktär för att gruppen ska bli mer intressant – annars måste serieskaparna jobba mer med de enskilda mordfallen om serien ska få hög kvalitet igen.

Nu är serien tydligen också ett tillfälle för skådespelarna att ta steget till att regissera. Joe Mantegna har redan regisserat avsnitt i tidigare säsonger. I säsong 13 ska både Adam Rodriguez som selar Luke Alvez Luke och Matthew Gray Gubler som spelar Spencer Reid regissera avsnitt.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Criminal Minds, Deckare, FBI, Recension, Recension av tv-serie, TV-serie

Recension av tv-serie: Wild Wild Country – trovärdigt och starkt om fördomsfullhet och om hängivenhet och hjärntvätt

14 april, 2018 by Rosemari Södergren

Wild Wild Country
Betyg 4
Tv-serie, dokumentär, premiär på Netflix 16 mars 2018
Regi: bröderna Mclain och Chapman Way

En fascinerande dokumentär tv-serie om när den indiske kultledare Bhagwan ville bygga en utopisk stad i Oregons ökan under 1980-talet. Om människors fördomar och hur samma händelser kan ses och tolkas på många olika sätt och om hur långt människor kan gå när de blir pressade. Om vad som händer i sekter eller slutna sammanhang och om hur långt det amerikanska samhället är berett att gå för att motarbeta det som bryter mot den amerikanska moralen.

Som svensk har jag ytterligare ett skäl till mitt intresse för serien. Det var till Bhagman och hans stad i Oregon som den svenske artisten Ted Gärdestad begav sig och stannade i flera år. Ted Gärdestad lär ha varit där under de år då konflikterna eskalerade mellan Bhagwans anhängare och den amerikanska omgivningen som ju mynnade ut i försök till giftmord, till planer att mörda en amerikansk politiker och från amerikanskt håll att förbjuda en stor grupp hemlösa att rösta i val.

Serien är känns mycket trovärdig. Regissörerna, bröderna Mclain och Chapman Way har lyckats på långa intervjuer med många viktiga personer för handlingen och utvecklingen av allt som utspelade sig, på båda sidor. Både anhängare till Bhagwan och amerikanare som bodde i området och politiker, poliser och jurister som var med i jakten på Bhagwans anhängare är med och får berätta om hur de såg på vad som hände.

Serien skildrar både hur anhängarna blir manipulerade av den religiösa ledaren och av varandra med det är också en skildring av samhällets jakt på denna grupps anhängare. Boende i området blev redan från början starka motståndare till den religiösa gruppen och var väldigt fördomsfulla från start. Bhagwans anhängare klädde sig inte som andra och hade en betydligt friare inställning till sex än gemene man i USA. Jag tänker på vad hur annorlunda allt kunnat bli om amerikanarna i trakten inte varit så fördomsfulla och istället tagit vara på de kommersiella möjligheterna. Människor kom till Bhagwans stad i Oregon från hela världen och med ett smartare bemötande skulle lokalbefolkningen kunnat tjäna en hel del pengar på den religiösa turismen.

Sandra Wejbro i Aftonbladet skriver: ”Wild wild country” är en fascinerande bild av fullkomlig ­hängivenhet och hur den kan löpa amok när ledarna ses som ofelbara.
Jag håller inte med henne helt i hennes tolkning. Serien skildrar visserligen vad som händer när människor binds samman med en religiös ledare men det är lika mycket en berättelse om hur amerikanska fördomar möter något som är annorlunda och tvingar ut dem i utanförskap.

Serien har också styrkan att anhängarna till Bhagwan skildras på ett sätt som jag upplever som ärligt och öppet. Några av de som var närmast Bhagwan under många år har ställt upp på långa intervjuer. Några inser så småningom om hur hjärntvättade de var och tar idag avstånd från Bhagwans religion och är engagerade i organisationer som hjälper människor att bryta med sekter medan andra fortfarande minns det som en viktig och kärleksfull period i sitt liv. Bhagwan ändrade själv sitt namn till Osho mot slutet – och som Osho har han fortfarande anhängare i världen fast han själv har dött. Han dog död 19 januari 1990 i Pune i Maharashtra, i Indien.

Arkiverad under: Film, Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Fördomar, Recension, Religion, sekter, TV-serie

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Sida 27
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Datingappar får underkänt

Enligt Internetstiftelsens senaste … Läs mer om Datingappar får underkänt

Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Den 23 september 2026 presenteras Prayer … Läs mer om Japansk shinobue möter svenskt piano i Grünewaldsalen

Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

Föreställningen ME - Marilyn & Edit har … Läs mer om Marilyn Monroe 100 år firas med ett möte med Edith Piaf

Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

Filmen skriver också historia som den … Läs mer om Godzilla Minus Zero får svensk biopremiär den 6 november

Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London

kväll två av tre som MCR har sålt ut … Läs mer om Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London

Kvinnor använder sociala medier i högre grad än män för mode- och shoppingappar män dominerar inom investering och nyhetsappar

Mode och sociala medier mot investering … Läs mer om Kvinnor använder sociala medier i högre grad än män för mode- och shoppingappar män dominerar inom investering och nyhetsappar

Stockholm Fringe lanserar kortfilmsfestivalen: NewDawnFilms

NewDawnFilms Cinema Club Night. Foto: … Läs mer om Stockholm Fringe lanserar kortfilmsfestivalen: NewDawnFilms

Artipelag bjuder in tre generationer under scensommar

Barn, föräldrar, mor- och farföräldrar … Läs mer om Artipelag bjuder in tre generationer under scensommar

Retrojazz utförd med finess och passion – Johannes Bäckström Quartet på Utopia

3/7 2026 Krogen Utopia i … Läs mer om Retrojazz utförd med finess och passion – Johannes Bäckström Quartet på Utopia

För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

För den som älskar att grotta ner sig i … Läs mer om För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

Hur filmfestivaler formar vår smak och kulturkonsumtion

Varje januari samlas filmbranschen i … Läs mer om Hur filmfestivaler formar vår smak och kulturkonsumtion

Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

(Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström … Läs mer om Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in