Ulf Olsson

En liten bit av kakan
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 september 2024
Manus och regi Behtash Sanaeeha och Maryam Moghaddam
Skådespelare Lily Farhadpour och Esmail Mehrabi

För 30 år sedan dog den nu 70-åriga Mahins man. Eftersom hon sedan dess har varit tveksam till att träffa en ny man har hennes liv blivit ensammare och ensammare och som det verkar tråkigare och tråkigare. Den grupp kvinnliga vänner som hon under många år träffade en gång i månaden ses numera endast en gång om året. Dottern som flyttade till Sverige för 20 år sedan träffar hon alltmer sällan. Resa är för dyr men hon skulle förmodligen ändå inte få något visum på grund av sin höga ålder. Kontakten med dottern och barnbarnet sker därför framför allt genom korta telefonsamtal. Dagarna flyter samman, den ena om möjligt mer lik den andra. Hon stiger inte upp förrän mitt på dagen och på kvällen hänger hon trött framför sin TV och tittar på romanistiska kärleksfilmer. Den iranska moralpolisens närvaro gör heller inte livet lättare att leva vare sig för gamla eller unga.

Men just idag är det annorlunda, det är hennes födelsedag och hon har bjudit in sina väninnor till den årliga middagen. I present får hon en blodtrycksmätare. Blodtrycket kan vara högt även om livet själv saknar tryck. Under middagens trivsamma samtal tänds en lite gnista inom Mahin. Tänk om hon skulle våga rikta blicken utåt och kanske hitta en ny man. Plötslig fylls hon av en visserligen blyg, men ändå kraft. Det gör att hon till och med vågar bjuda hem en helt okänd man i sin egen ålder. Det uppstår kärlek vid första ögonkastet för båda, livet tycks ta en helt ny vändning. Den bästa dagen i deras liv. Det blir fest, blygsel, närmande, mat, dans och till och med vin, trots att alkohol är förbjudet i Iran. De skojar om vardagslivets små knep för att lura moralpolisen. En underbar, glädjefylld kväll som får deras hjärtan att bubbla av ömsesidig lycka. De får båda en liten bit av kärlekens kaka, med drömmar om en större. Det blir en kväll som är omöjlig att glömma, trots eller kanske tack vare att filmen mitt i alltsammans tar en helt ny vändning.

Filmen har många olika nyanser och känsloskiftningar och är väl värd att se. Den är tragisk, romantisk, rolig och varm. Som åskådare kan man inte göra annat än att dras med i deras nya ungdomlighet, livsglädje och förhoppningar om ett nytt liv. Samtidigt som man får en känsla av hur moralpolisen påverkar det dagliga livet i Iran. Exempelvis förbjöd de iranska myndigheterna Maryam Moghaddam och Behtash Sanaeeha att delta i 2024 års filmfestival i Berlin.
De båda skådespelarna är helt enastående.

Führer och förförare
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 september 2024
Regi Joachim A Lang
Skådespelare Robert Stadlober, Franziska Weisz, Fritz Karl

Med en förförisk propaganda kan staten övertyga vem om vad som helst. Man behöver inte förtiga sanningen helt och hållet, men den skall bara presentera om den tjänar statens intressen. Därför är tryckfrihet farligt menar Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels. Han talar då om auktoritära stater och diktaturer som i detta fall Hitlers Tyskland, det Tredje riket som nazistiska ideologer kallade det. Men för att vara övertygande måste propagandan ses som måleri och propagandaministern måste vara en stor konstnär.

Detta sätt att se på propaganda genomsyrar filmen som i stor utsträckning utgår från autentiskt material som propagandafilmer, filmer och bilder från koncentrationsläger, massavrättningar, tal, brev, skrivelser och upprop. I närmast dokumentär form får vi följa det förfärliga och närmast obegripliga som utspelades i Tyskland mellan åren 1938 och 1945, alltså fram till Hitlers självmord. I filmen får vi möta förövarnas och förförarnas föreställningsvärldar och metoder för att förföra befolkningen, följarna. Framför allt är det relationen mellan Hitler och hans folkförförare, Joseph Goebbels, som är i centrum. På Hitlers order sprider han ständigt nya lögner till det tyska folket men också till ledare och medborgare i andra länder.

Innan krigsutbrottet handlar propagandan om att Tyskland är fredsälskande och vill leva i fred med alla andra länder. Vid krigsutbrottet då Tyskland trots alla löften till övriga Europa invaderar Polen byter propagandan spår. Det fredsälskande Tyskland är tvingat att försvara sig mot Polen som enligt propagandan angriper Tyskland. När Hitler sluter en icke-angreppspakt med Stalins Ryssland handlar propagandan om hur bra det är och när Hitler bryter pakten med Ryssland försöker man övertyga befolkningen om att det är nödvändigt för Tysklands överlevnad. När Tyskland angriper resten av Europa handlar propagandan om att förbereda det tyska folket för nödvändigheten av det förestående kriget. När den tyska ”krigslyckan” vänder får man inte berätta sanningen för de tyska folken, ja egentligen inte ens för Hitler. Trots nederlag efter nederlag och trots att Tyskland håller på att falla sönder går kriget enligt propagandan fortfarande framåt. När det blir uppenbart att Tyskland håller på att förlora handlar propagandan om att kriget trots allt kan vinnas om befolkningen övertygas om det totala krigets är nödvändigt.

Goebbels propaganda har också en avgörande betydelse för att vända befolkningen mot Tysklands judiska medborgare och för förföljelserna av den judiska befolkningen i Tyskland och resten av Europa. Han gör allt för att sprida Hitlers antisemitiska och hatiska propaganda exempelvis genom iscensättning av massmöten, utkommendering av folkmassor, flaggviftning, demagogiska tal och produktion av olika antisemitiska filmer som ”Jud Süss” och ”Der ewige Jude”. Filmer och tal vars mål är att legitimera och förbereda folket inför förföljelserna och massmorden.

Visserligen håller Goebbels inte alltid med Hitler, men han gör ändå alltid som Hitler vill. I filmens säger han att Hitler är ett geni som alltid vet vad som var bäst. Inför det tyska folket iscensätter han om och om igen Hitler som den store ledaren, som skall rädda Tyskland, som en karismatisk ledare och hjälte som gör allt för Tyskland och för tyskarna i alla länder.
Langs syfte med filmen är inte enbart att ge en autentisk skildring av 30- och fyrtiotalens Tyskland och Europa utan också att demaskera dagens förföriska politiska propagandister. Med en av förintelsens överlevare Primo Levis ord säger han, ”Det har hänt – och följaktligen kan det hända igen.” Kan det hända igen? Svaret på den frågan är att det har hänt tidigare och det händer igen. Det pågår just nu såväl i Europa som i andra delar av världen. Visserligen inte på samma sätt utan i andra former. Goebbels tänkande förefaller återskapas bland många av dagens ledare. Yttrandefrihet, tryckfrihet, demokrati och fri press hotas. De oppositionella medborgare och journalister som inte ställer upp på de auktoritära staternas sanningar förföljs, fängslas och mördas. Människor förföljs, hotas och känner sig hotade. Goebbels föreställningsvärld lever vidare i delvis nya former men ändå, lever vidare.

Hade det varit möjligt att undvika massmorden och kriget genom diplomatiska förhandlingar med Hitlers Tyskland. Det är naturligtvis en hypotetisk fråga. Men sett till det autentiska materialet i filmen är det tveksamt om det skulle ha varit möjligt. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain försökte och trodde att han hade lyckats. Men han blev lurad. Stalin ingick en icke-angreppspakt med Tyskland som Hitler bröt. Enligt Hitler var förhandlingarna och överenskommelser enbart tillfälliga eftergifter och taktiska drag på vägen mot hans övergripande mål som framkommer redan i hans bok ”Mein Kampf” (1925). Hans mål har alltid varit att mörda den judiska befolkningen och utrota kommunismen, ”de röda grisarna”. På motsvarande sätt kan man fråga sig i vilken utsträckning som det är möjligt att lösa dagens konflikter så länge som de som just nu sitter vid makten sitter vid makten. Frågan gäller exempelvis Rysslands krig mot Ukraina och konflikten mellan Israel och Palestina. Skulle förhandlingar med Putin kunna leda till fred eller skulle det enbart visa sig vara tillfälliga eftergifter på vägen mot Putins övergripande mål att i någon form inom ramen för Ryssland återskapa Sovjetunionen.

Führer och förförare är en viktig film om en mörk tid i Europas historia. Men den ställer alltså också frågor om vad som pågår i samtiden. Varnar den oss helt enkelt för det som pågår nu. Skådespelarnas rolltolkningar är imponerande och trovärdiga.Det gäller särskilt Robert Stadlober som spelar Goebbels. Filmen är både viktig och bra, men inte lysande vilket gör att den får en fyra på en femgradig skala.

Ett riktigt jobb
Betyg 4
Svensk biopremiär 23 augusti 2024
Regi och manus Thomas Lilti
I rollerna Vincent Lacoste, François Cluzet,Adèle Exarchopoulos, Louise Bourgoin, William Lebghil och Lucie Zhang

Benjamin som håller på med sin forskarutbildning tar en paus i studierna som han inte är helt bekväm med. Han väljer i stället, till sin pappas förtret, att under två terminer vikariera som lärare i matematik på en skola i Paris utkanter. Han insåg naturligtvis redan innan han började att det inte skulle vara helt lätt att möta skolans elever och börja undervisa. Problemen började redan under den första dagens första lektion. När oväsendet spred sig till andra klassrum kom några mer erfarna lärare till undsättning och hjälpte Benjamin att styra upp verksamheten. Under de första dagarna fick Benjamin råd och tips om själva undervisningen och om hur han skulle hantera de störande och röriga händelser som ständigt låg på lut. Filmen har ett fokus på lärarnas upplevelser och perspektiv medan elevernas perspektiv spelar en mer undanskymd roll.
I lärarlaget finns en varm och hjälpsam atmosfär trots att man ser på undervisning och konfliktlösning på olika sätt. Alla hävdar sina åsikter och är beredda att komma med råd. Men även om det i grunden finns en vänskaplig ton mellan lärarna så finns det också konflikter under ytan. Den vänliga chargongen kan också vara ganska tuff.
Filmen har ingen direkt handling eller röd tråd. I stället bygger den på ett stort antal händelser ur skolans vardag och på ett antal händelser från lärarnas fritid och privatliv. Det är som om någon hade ställt upp en kamera på olika ställen och helt enkelt spelat in det som pågår. Vi får möta samarbeten och konflikter mellan lärare och mellan lärare och elever. Hårda ord och vänliga ord. Några händelser visar hur skolan hantera elever som lärarna uppfattar som besvärliga. Lärarna är engagerade och vill elevernas bästa. I den kedja av händelser som följer på varandra får vi möte lärares känsla av tillfredsställelse när de lyckas med något men också känslor av att vara utelämna, misslyckad och maktlös när det inte fungerar. Filmen visar också exempel på hur lärararbetet kan spilla över på privat- och familjelivet och hur problem i privatlivet kan spilla över på lärarnas arbete i klassrummen. Samspelet mellan det privata och det yrkesmässiga kan till och med leda till psykiska sammanbrott.
Eftersom det inte finns någon direkt handling att blir det som bär upp den rollinnehavarnas prestationer i de händelserna som filmen bygger på. Filmen känns som en trovärdig berättelse om läraryrkets komplexa vardag. Det är en bra film om lärararbetet glädjeämnen, krav och svårigheter.

Slumpen avgör
Betyg 5
Svensk biopremiär 23 augusti 2024
Regi Woody Allen
I rollerna Lou de Laâge som Fanny
Niels Schneider som Alain, Fannys studentkamrat
Melvil Poupaud som Jean, Fannys man
Valérie Lemercier som Camille, Fannys mamma

Äntligen har Woody Allens (snart 90 år) senaste film kommit till Sverige. Filmen visades redan vid filmfestivalen i Venedig förra året. Huvudtemat i filmen är som titeln antyder slumpens, turens och oturens betydelse för hur våra liv gestaltar sig. Det är en spännande triller, ett relationsdrama som på Woody Allens speciella sätt samtidigt är romantiskt och humoristiskt. Vi kan alltså förväntansfullt luta oss tillbaka i de mjuka biograffåtöljerna och under filmens gång fundera på vad som menas med slump och vilken betydelse den kan ha för våra liv.

I filmen undersöker Allen på ett lite absurt sätt en filosofisk problematik förankrad i människor vardagsliv. Något som är typiskt för honom. Enligt psykoanalytikerna C. G. Jung betyder slump att det som händer inte helt och hållit kan sägas beror på något som har hänt tidigare. Det betyder att det som händer inte kan förklaras av våra val och medvetna handlingar. Det kan enligt Jung handla om att man på en gata helt oväntat möter någon som man inte har träffat på mycket länge. Alltså precis ett sådant möte som filmen utgår från.
Filmens huvudperson Fanny lever ett till synes bekvämt liv med sin man Jean i en stor lyxig lägenhet i Paris innerstad. På ytan verkar de vara ett lyckligt närmast idealiskt par med ett överflöd av allt sådant som de flesta människor bara kan drömma om. Men som alltid i Woody Allens filmer så finns det sprickor i fasaden, fullt synliga för den som vill se. Jean älskar att stå i centrum och få som han vill. Han är manipulerande, kontrollerande och svartsjuk vilket Fanny ofta har svårt att förhålla sig till. På de stora överklasstillställningarna där Fanny och Jean står i centrum tisslas och tasslas det om hur Jean tjänar de pengar som bekostar det lyxiga livet. Vad betyder det att han gör rika, rikare. Och vad hände egentligen med Jeans tidigare kompanjon, tog han sitt liv eller blev han mördad. Kan det vara så Att Jean som var den som tjänade på kompanjonens död var inblandad på något sätt. Och hur mår Fanny med sin kontrollerande man mitt i all lyx. Möjligen kan hon lura sig själv, men för åskådaren är det ganska uppenbart. Hon är inte särskilt lycklig, både samtalen med vänner och bekanta och hennes kroppsspråk tyder på något annat. Hon verkar ofta uttråkad, utanför och lite olycklig.

Plötsligt händer det. På en gata i Paris centrum ropar någon hennes flicknamn. Det visar sig vara Alain en tidigare studentkamrat. Hon känner inte igen honom direkt, eftersom det var länge sedan de sågs och de hade dessutom bara varit ytligt bekanta. Alain däremot kommer mycket väl ihåg Fanny eftersom han under studietiden hade varit väldigt förälskad i henne. Blygheten hade gjort att han aldrig vågade visa det. Men nu kan han inte låta bli att berätta om förälskelsen och att han aldrig har kunnat glömma henne. Eftersom Alain i allra högsta grad tror på slumpens betydelse så är han helt övertygade om att det till synes slumpartade möte har en djupare mening. Frågan är dock på vilken sätt som slumpen spelar in i mötet på gatan. Visste eller anade Alain att också Fanny hade flyttat till Paris. Brukade han medvetet eller omedvetet söka efter Fanny med tanke på att han dessutom just nu var singel. Och hur var det med Fanny, längtade inte hon efter någon form av förändring i sitt existentiellt innehållslösa liv. Även om det direkta mötet på gatan var slumpartat så hade det på sätt och vis föregåtts av ett antal medvetna och omedvetna val, som så att säga riggade för slumpen.
Fortsättningen är allt annat än slumpartad. Det börjar med luncher som Fanny först var tveksamt till och lite rädd för. Men de träffas det oftare och oftare vilket gör att Fannys tveksamheter försvinner. Det kan bara sluta på ett sätt. De blir djupt förälskade i varandra. Vilket naturligtvis gör att den svartsjuke och kontrollerande mannen, Jean, anar att något är på gång. Han blir därför alltmer misstänksam och svartsjuk? Varför tar Fanny så långa luncher? Varför svarar hon inte i telefonen? Fannys förklaringar och lögner blir alltmer långsökta och genomskinliga. Så småningom får Jean veta sanningen vilket han dock inte berättar för Fanny. Kan han få Fannys otrohet att upphöra på något sätt utan att avslöja vad han vet? Eller kan Alain fås att försvinna på något sätt? Till skillnad från Alain tror inte Jean på slumpen. För att det man vill skall hända måste man jobba på det.

Plötsligt slutar Alain att ringa till Fanny. Hon blir naturligtvis orolig och undrar om det har hänt honom något. Hon går till hans lägenhet och upptäcker att den är tömd. Ingen Alain alltså. Vad har hänt? Hon är övertygad om att Alain fick kalla fötter och drog när han fattade att Fanny inte ville ha en affär utan att hon helst av allt ville lämna sin man och leva med Alain i stället. Efter ett tag kommer hon över Alain svek börjar närmar sig sin man och planerar till och med att skaffa barn med honom. Fannys mamma, Camille, däremot fatta misstankar om att Jean kan ha något med Alain försvinnande att göra. Hon försöker utan att lyckas få med Fanny på det spåret.
Trots Camilles försiktiga undersökningar blir Jean efter ett tag medveten om Camilles misstankar. Han blir för orolig för vad det kan leda till. Vad händer om också Fanny blir misstänksam? Hur skall han kunna hindra Camille från att göra Fanny misstänksam? Han kommer på en lösning. Inte en slumpartad lösning eftersom han, som sagt, till skillnad från Alain inte tror på slumpen. Slutligen löser det sig på ett slumpartat och oväntat sätt i en riggad situation där slumpen blir avgörande för vad som slutligen händer.

Filmen hyllades med rätta på filmfestivalen i Venedig 2023. Den lyftes fram som en av Allens bästa filmer överhuvudtaget. Kanske inte fullt ut lika bra som Annie Hall från 1977 och Blue Jasmine från 2013. Filmen är spännande och oroande samtidigt som den är varm och humoristisk. De språkliga dialogerna är som vanligt spänstiga och fyndiga. Det gäller också kroppsspråket som väl harmoniserar med det verbala. Rollprestationerna håller mycket hög klass, kanske särskilt Lou de Laâges som spelar Fanny.