Führer och förförare
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 september 2024
Regi Joachim A Lang
Skådespelare Robert Stadlober, Franziska Weisz, Fritz Karl
Med en förförisk propaganda kan staten övertyga vem om vad som helst. Man behöver inte förtiga sanningen helt och hållet, men den skall bara presentera om den tjänar statens intressen. Därför är tryckfrihet farligt menar Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels. Han talar då om auktoritära stater och diktaturer som i detta fall Hitlers Tyskland, det Tredje riket som nazistiska ideologer kallade det. Men för att vara övertygande måste propagandan ses som måleri och propagandaministern måste vara en stor konstnär.
Detta sätt att se på propaganda genomsyrar filmen som i stor utsträckning utgår från autentiskt material som propagandafilmer, filmer och bilder från koncentrationsläger, massavrättningar, tal, brev, skrivelser och upprop. I närmast dokumentär form får vi följa det förfärliga och närmast obegripliga som utspelades i Tyskland mellan åren 1938 och 1945, alltså fram till Hitlers självmord. I filmen får vi möta förövarnas och förförarnas föreställningsvärldar och metoder för att förföra befolkningen, följarna. Framför allt är det relationen mellan Hitler och hans folkförförare, Joseph Goebbels, som är i centrum. På Hitlers order sprider han ständigt nya lögner till det tyska folket men också till ledare och medborgare i andra länder.
Innan krigsutbrottet handlar propagandan om att Tyskland är fredsälskande och vill leva i fred med alla andra länder. Vid krigsutbrottet då Tyskland trots alla löften till övriga Europa invaderar Polen byter propagandan spår. Det fredsälskande Tyskland är tvingat att försvara sig mot Polen som enligt propagandan angriper Tyskland. När Hitler sluter en icke-angreppspakt med Stalins Ryssland handlar propagandan om hur bra det är och när Hitler bryter pakten med Ryssland försöker man övertyga befolkningen om att det är nödvändigt för Tysklands överlevnad. När Tyskland angriper resten av Europa handlar propagandan om att förbereda det tyska folket för nödvändigheten av det förestående kriget. När den tyska ”krigslyckan” vänder får man inte berätta sanningen för de tyska folken, ja egentligen inte ens för Hitler. Trots nederlag efter nederlag och trots att Tyskland håller på att falla sönder går kriget enligt propagandan fortfarande framåt. När det blir uppenbart att Tyskland håller på att förlora handlar propagandan om att kriget trots allt kan vinnas om befolkningen övertygas om det totala krigets är nödvändigt.
Goebbels propaganda har också en avgörande betydelse för att vända befolkningen mot Tysklands judiska medborgare och för förföljelserna av den judiska befolkningen i Tyskland och resten av Europa. Han gör allt för att sprida Hitlers antisemitiska och hatiska propaganda exempelvis genom iscensättning av massmöten, utkommendering av folkmassor, flaggviftning, demagogiska tal och produktion av olika antisemitiska filmer som ”Jud Süss” och ”Der ewige Jude”. Filmer och tal vars mål är att legitimera och förbereda folket inför förföljelserna och massmorden.
Visserligen håller Goebbels inte alltid med Hitler, men han gör ändå alltid som Hitler vill. I filmens säger han att Hitler är ett geni som alltid vet vad som var bäst. Inför det tyska folket iscensätter han om och om igen Hitler som den store ledaren, som skall rädda Tyskland, som en karismatisk ledare och hjälte som gör allt för Tyskland och för tyskarna i alla länder.
Langs syfte med filmen är inte enbart att ge en autentisk skildring av 30- och fyrtiotalens Tyskland och Europa utan också att demaskera dagens förföriska politiska propagandister. Med en av förintelsens överlevare Primo Levis ord säger han, ”Det har hänt – och följaktligen kan det hända igen.” Kan det hända igen? Svaret på den frågan är att det har hänt tidigare och det händer igen. Det pågår just nu såväl i Europa som i andra delar av världen. Visserligen inte på samma sätt utan i andra former. Goebbels tänkande förefaller återskapas bland många av dagens ledare. Yttrandefrihet, tryckfrihet, demokrati och fri press hotas. De oppositionella medborgare och journalister som inte ställer upp på de auktoritära staternas sanningar förföljs, fängslas och mördas. Människor förföljs, hotas och känner sig hotade. Goebbels föreställningsvärld lever vidare i delvis nya former men ändå, lever vidare.
Hade det varit möjligt att undvika massmorden och kriget genom diplomatiska förhandlingar med Hitlers Tyskland. Det är naturligtvis en hypotetisk fråga. Men sett till det autentiska materialet i filmen är det tveksamt om det skulle ha varit möjligt. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain försökte och trodde att han hade lyckats. Men han blev lurad. Stalin ingick en icke-angreppspakt med Tyskland som Hitler bröt. Enligt Hitler var förhandlingarna och överenskommelser enbart tillfälliga eftergifter och taktiska drag på vägen mot hans övergripande mål som framkommer redan i hans bok ”Mein Kampf” (1925). Hans mål har alltid varit att mörda den judiska befolkningen och utrota kommunismen, ”de röda grisarna”. På motsvarande sätt kan man fråga sig i vilken utsträckning som det är möjligt att lösa dagens konflikter så länge som de som just nu sitter vid makten sitter vid makten. Frågan gäller exempelvis Rysslands krig mot Ukraina och konflikten mellan Israel och Palestina. Skulle förhandlingar med Putin kunna leda till fred eller skulle det enbart visa sig vara tillfälliga eftergifter på vägen mot Putins övergripande mål att i någon form inom ramen för Ryssland återskapa Sovjetunionen.
Führer och förförare är en viktig film om en mörk tid i Europas historia. Men den ställer alltså också frågor om vad som pågår i samtiden. Varnar den oss helt enkelt för det som pågår nu. Skådespelarnas rolltolkningar är imponerande och trovärdiga.Det gäller särskilt Robert Stadlober som spelar Goebbels. Filmen är både viktig och bra, men inte lysande vilket gör att den får en fyra på en femgradig skala.