Ulf Olsson

Filmrecension: Crime 101 – spännande, välspelad och inte helt förutsägbar kriminalfilm

12 februari, 2026 by Ulf Olsson

Crime 101
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 februari 2026
Regi Bart Leyton
Rollerna Chris Hemswort som Mike, Halle Berry som Sharon, Monica Barbaro som Maya, Mark Ruffalo som Lou, Nicke Nolte som Money, Tale Donovan som Monreo och Barry Keogahan som Ormon.

Filmens handling utspelas i Los Angeles där en serie uppklarade brott gäckar polisen. Huvudpersonen är den slipade juveltjuven Mike (Chris Hemswort) som arbetar åt den ljusskygge Money (Nicke Nolte). De enda mönster som polisen lyckas kartlägga i inbrottsserien är att rånen sker kring väg 101 och att tjuven (Mike) tycks göra en hederssak av att aldrig bruka våld. Mike har precis rånat två kurirer som transperar juveler för 3 miljoner dollar. För ovanlighetens skull fortlöper rånet inte lika smidigt som vanligt. Han lämnar exempelvis kvar en liten men ändå betydelsefull blodfläck i den för övrigt väl sanerade bilen. När Mike efter rånet träffar sin uppdragsgivare Money vägrar han att genomföra nästa rån trots att det redan är planerat. Mike hävdar att det är alltför farligt och att det riskerar leda till våld vilket han alltid vill undvika. Money kan inte accepter Mikes vägran men ger till slut uppdraget till Ormon (Barry Keogahan) som är en våldsbenägen rånare. Dessutom får Ormon i uppdrag att eliminera Mike, vilket han med glädje accepterar.

Samtidigt försöker försäkringsmäklaren Sharon (Halle Berry) sälja en för försäkringsbolaget mycket lukrativ försäkring till en förmögen kund Monroe (Tale Donovan). Trots att kontraktet är klart för underskrift tar hennes arbetsgivare ifrån Sharon uppdraget och flyttar över henne till ett mindre glamoröst försäkringsärende, nämligen Mikes senaste inbrott. Hon ska försöka leda i bevis att det handlar om ett beställningsuppdrag för att komma åt försäkringspengar. Sharon inser att det är försäkringsbolagets försök att marginalisera henne. De menar att hon börjar bli för gammal för att sälja försäkringar till äldre rika män, som är bolagets främsta målgrupp.

Även Mike situation börjar bli alltmer osäker. Han hotas från två håll. Dels från lönnmördaren Ormon, dels från detektiven Lou (Mark Ruffalo). Eftersom Ormon smyger omkring utanför Mikes bostad förstår han snabbt vem som har fått i uppgift att döda honom. Det leder till en våldsam biljakt genom Los Angeles. Situationen blir inte bättre av att detektiven Lou lyckats spåra honom via blodfläcken i den dumpade bilen. Mike gör allt för att undkomma båda hoten och börjar samtidigt fundera på att ta sig ur det kriminella livet och börja ett nytt liv med Maya som han nyligen har träffat.

Men innan dess vill han göra i ett sista rån. Han vill råna Monroe, alltså den kund som försäkringsbolaget tog från Sharon trots att hon var den som hade gjort hela jobbet. Eftersom Mike på något sätt har fått veta hur Sharon har blivit behandlad av söker han upp henne och föreslår att de ska genomföra rånet tillsamman. Det vägrar hon först uppbragt att göra. Men efter ett känslosamt möte med försäkringsbolaget kontaktar hon hämndlystet Mike. Enligt planen ska de genomföra rånet, som värderas till 11 miljoner dollar, i samband med Monroes bröllop. Lyckas de så kommer Monroe förlora en massa dolda obeskattade pengar vilket i förlängningen kommer att drabba försäkringsbolaget. Men det går inte enligt planerna eftersom både detektiven Lou och lönnmördare Osmon lycka avslöja vad Mike och Sharon har på gång. Plötsligt är det alltså flera personer som vill lura varandra och som ser en chans att utnyttja situationen för egna syften. Upplösningen blev våldsam på brudparets rum. Några av de inblandade avgår som vinnare och andra som förlorare. Gränsen mellan vem som är kriminell och vem som inte är det suddas när nog ut.

Crime är en spännande, välspelad och inte helt förutsägbar kriminalfilm med inslag av både romantik och våld. Den som gillar biljakt på film får sitt lystmäte tillfredsställt. Chris Hemswort gestaltning av Mike är mycket nyanserad. Han framställs som en lågmäld, känslig och tveksam människa som samtidigt är en slipade och hemlighetsfull rånare. Detsamma gäller Mark Ruffalo och Halle Berry gestaltningar av sina roller som Lou och Sharon.

Filmrecension: The secret agent

5 februari, 2026 by Ulf Olsson

The secret agent
Betyg 4
Svensk biopremiär 6 februari 2026
Regi Kleber Mendonça Filho
Rollista (i urval): Wagner Moura som Armando/Marcelo, Fernando Solimões som den vuxne Fernando, Enzo Nunes som unge Fernando, Tânia Maria som Dona Sebastiana, Robério Diógenes som polischefen Euclides och Luciano Chirolli som Ghirotti.

Secret Agent är en brasiliansk kriminalfilm som utspelas år 1977. Den handlar om teknologiexperten och före detta professorn Armando som återvänder till sin hemstad Recife under den färgsprakande karnevalen. Han hoppas återförenas med sin son Fernando och planerar eventuellt att fly från landet tillsammans med sonen. Fernando bor hos sina morföräldrar eftersom Marcelo är på flykt och eftersom Fernandos mamma, Fatima, har dött under mystiska omständigheter. Även om militärdiktaturen, vid makten mellan 1964 och 1985, inte är direkt synlig i filmen så genomsyras den av politisk oro, våld, korruption, kontroll, förföljelser och mord på oliktänkande. I Recife hyra Armando ett rum hos den 77-åriga anarkisten Dona Sebastiana som hyr ur rum till politiska flyktingar och dissidenter. Här kan de leva i viss trygghet även om hotet om upptäckt hela tiden är närvarande. Armando inser snart att staden inte är den tillflyktsort han försöker hitta. Därför antar han namnet Marcelo för att inte avslöja sin identitet. Genom kontakter med motståndsrörelsen och ett nätverk av dissidenter får Armando, under namnet Marcelo, jobb på identitetskortkontoret. Det gör att han får möjlighet att söka information om sin döda mamma, som han nästan inte minns. Plötsligt dyker den korrupte chefen för civilpolisen, Euclides och hans våldsbenägna söner, upp för att undersöka ett avhugget människoben som har hittats inne i en tigerhajs mage. Handlar det om en utrensning och är det till och med polischefen som ligger bakom det? Euclides, erbjuder oväntad Armando sin vänskap och sitt skydd. Vilket han med stor tvekan accepterar och inte litar på eftersom han tycker att Euclides är en arrogant och korrupt typ. Ganska snabbt blir Marcelos situation alltmer osäker vilket gör att han via motståndsrörelsen försöker skaffa falska pass till sig själv och Fernando. Hans situation har blivit farlig eftersom den inflytelserike och korrupta Ghirotti har anställt en lönnmördare för att döda Armando. Bakgrunden är att Ghirotti några år tidigare stängde ner och beslagtog Armandos forskningsverksamhet och forskningsresultat. Nu blir det alltså uppenbart för åskådaren varför Armando har ett pris på sitt huvud. Armando som person och hans kunskaper om Ghirottis kriminella verksamhet är ett hot som måste avlägsnas. Det första mordförsöket undkommer Armando genom ett listigt utnyttjande av en inte ont anande polischefen. Det leder till att såväl två personer kring den korrupta polischefen som lönnmördaren skjuts till döds.

Nu byter filmen tidsperspektiv till nutid. I det nya politiska klimatet får historikstudenten Flavia möjlighet att studera den motståndsrörelse som Armando varit en del av genom att lyssna på ljudinspelningar med bland annat Armando. Det gör att hon reser till Recife för att träffa Armandos vuxne son Fernado som numera är en medelålders läkare. Fernado var dock inte särskilt intresserad av att ta del av materialet eftersom han helst vill glömma den tiden.

Filmen är oförutsägbar, spännande och underhållande. Den för in åskådaren i en, trots allt sitt mörker, färgsprakande och kaotisk värld av fester, vänskap, solidaritet, kamp och samtidigt politiskt förtryck, förföljelse och rädsla. Det ger en känsla av hur det kan vara att överleva i en värld där minsta antydan till kritik av den rådande ruttna politiska ordning kan leda till förföljelser och till och att man försvinner eller dödas. Filmen belyser en dåtid som tyvärr är nutid i alltför många länder och som mycket väl kan bli en framtid i andra i andra länder. Filmen innehåller många utvikningar och parallella spår vilket gör att den ibland är svår att följa. Men på något sätt hittar man som åskådare ändå tillbaka till huvudspåret.

Rolltolkningarna och de fint utmejslade karaktärerna tillhör filmens styrka. Wagner Moura i huvudrollen är lysande.

Filmen har vunnit fler prestigefyllda priser. Vid filmfestivalen i Cannes år 2025 vann den pris för bästa manliga huvudroll och för bästa regi. Inför 2026 års Oscarsgala är den nominerad till Bästa film, Bästa manliga huvudroll, Bästa rollbesättning och Bästa internationella långfilm.

Teaterkritik: Rage – ställer viktiga frågor om dagens samhällsutveckling och om kulturens roll

3 februari, 2026 by Ulf Olsson

Rage
Arv Milo Rau
Regi Milo Rau
Scenografi Anton Lukas, Josefine Lindner
Kostoym Anna Heymowska
Video Moritz von Dungern
Peruk och mask Mimmi Lindell, Johan Lundström
Ljus Erik Berglund
Musik Jamie Man
Ljud Gustaf Terneborg
Dramaturg Giacomo Bisordi, Anna Kölén
Översättning Anna Kölén
Urpremiär 31 januari 2026 på Dramatens stora scen
I rollerna Danilo Bejarano, Alva Bratt, Simon Edenroth, Nikola Borggård Gavanozod, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Alex Jubell, Elin Klinga, Rebecca Plymholt, Alexander de Sousa m fl.
Samtliga skådsespelare har sina egna namn i pjäsen.

Den dystopiska framtidskildringen Rage, som är specialskriven för Dramaten av Milo Rau, fokuserar de nationalistiska och fascistiska strömningar som tycks växa sig allt starkare i såväl Europa som USA. Bakgrunden är att regeringen har utlyst undantagstillstånd på grund av att statsministern har blivit skjuten. Det leder bland annat till att högernationalistiska och våldsbenägna krafter tar chansen att, som de säger, städa upp och ställa allt det som har gått fel till rätta, exempelvis invandringen.

Handlingen utspelar sig under ett dygn i en ensligt belägen sommarstuga i ett snöigt vinterlandskap. En framgångsrik film- och teaterfamilj har tillsammans med ett antal vänner dragit sig tillbaka till stugan för att undkomma allt våld. Deras intensiva och självförhärligande samtal handlar främst om vars och ens egna betydelse som konstnärer. Journalisten Alexander är där för att intervjua Elin för en bok om Ingemar Bergmans kvinnor. Elen är mycket stolt över att vara en av Bergmans kvinnor. Möjligen är hon inte bara en av, utan kanske till och med kvinnan. Det leder till en högljudd, men också rolig, diskussion om Ingemar Bergman som regissör och människa. En diskussion där den äldre och den yngre generationen ställs mot varandra. När sedan Alva anländer och stolt berättar att hon ska spela Evas Braun i en film om Hitler blir samtalet inte på något sätt mindre misstänksamt. Vet hon överhuvudtaget vem Eva Braun är? Samtalen och replikskiftena som är fyllda av spänningar och av självhävdelser kan mycket väl explodera verbalt när som helst. Men mitt i allt detta dyker plötsligt två högerextrema intellektuella unga män upp. De är inte okända för familjen eftersom de har känt varandra länge. De unga männen förfasar sig över kulturmänniskorna sexualvanor. Men det är inte det som är deras egentliga ärende. Det har nämligen kommit till deras kännedom att två oönskade invandrare från Island, Hulda och hennes dotter Elin, gömmer sig hos familjen. De måste kastas ut ur landet särskilt som den man som har mördat statsministern är en terrorist från Island. Samtalet fortsätter på metoo-spåret och Danilo tvingas erkänna att han är en av de obehagliga metoo-typer som det talas om. Det bli en våldsam diskussion där kulturgruppens Alva och Rebecca plötsligt lierar sig med inkräktarna. Klyftan mellan kulturens företrädare och våldets är plötsligt inte lika tydlig. De har en gemensamma fiender, främst Danilo. Motsättningarna och ordväxlingarna kring olika frågor eskalerar snabbt och leder till ett blodigare och blodigt våld, där de unga männen tar fram mer och mer av sitt våldkapital. Det ska rensas. Alva som är den som längst står kvar på våldets sida bryter samman och upprepar mekaniskt om och om igen: Jag vill ingenting, ingenting, ingenting.

Milo Rau är en mycket intressant regissör. Vi har all anledning att glädjas åt att Dramaten fortsätter att sätt upp hans spännande verk. Rages styrka är dialogerna mellan alla skickliga skådespelare, men också monologerna. Scenografins kombination av en snurrande scen och användningen av videoteknik bidrar till att skapa en nerv i föreställningen. Rage ställer viktiga frågor om dagens samhällsutveckling och om kulturens roll i en tid av auktoritära och våldsbenägna strömningar. Frågor som Dramaten kommer att följa upp under tre temakvällar:

11 februari – Självcensur eller ansvar?
Om hur hot, näthat och självcensur påverkar konstnärers arbete, och om de gränsdragningar som görs mellan provokation och ansvar på scenen.
18 februari – Feministisk revolution eller häxjakt?
#metoo-rörelsen väckte hopp, vrede och motstånd. Samtalet tar avstamp i rörelsen och den debatt som fortfarande delar åsikterna i dagens polariserade samtalsklimat.
Kommande – Vad ska vi ha kulturen till

Filmrecension: Hind Rajab – rösten från Gaza, ett gripande dokudrama som gör en stark appell till mänskligheten

27 januari, 2026 by Ulf Olsson

Hind Rajab – rösten från Gaza
Betyg 5
Svensk biopremiär 30 januari 2026
Regi Kaouther Ben Hania.
Roller Saja Kilani som Rana, Motaz Malhees som Omar, Amer Hlehel som Mahdi och Clara Khoury som Nisreen

Den 29 januari 2024 tar volontärerna vid Röda Halvmånens alarmcentral mot ett nödsamtal inifrån Gaza. Alarmcentralen ligger utanför Gaza för att undvika att bombas. Nödsamtalet kommer från en sexårig flicka, Hind Rajab, som sitter instängd i en bil som är under intensiv beskjutning. Hon sitter kvar i bilen som enda överlevare. Vid sin sida har hon 6 döda blodiga kroppar, hennes farbror, faster och 4 kusiner. Familjen har försökt tas sig från ett område i Gaza som den israeliska armen har beordra människor att lämna. Men på vägen bort från det farliga området blir de beskjutna av stridsvagnar. Operatörerna gör allt för att hålla kvar den rädda Hind i samtalet, samtidigt som de kämpar för att få fram en ambulans. Lägg inte på, upprepar de och försäkrar att hjälp snart kommer. Samtalet som spelas in är 70 minuter långt och sprids efteråt på internet.

När regissören Kaouther Ben Hania en tid efteråt hör korta avsnitt av inspelningen kontaktar hon Röda halvmåne som överlämnar hela inspelningen till henne. Hon känner genast att hon måste göra en film byggt på materialet. Men först pratar hon med Hinds mamma och med de operatörer som försökte hjälpa Hind under samtalet gång. Det är viktigt att mamman ger sitt medgivande till att göra filmen. Filmen bygger helt på Hinds verkliga ord och röst från samtalet med volontärerna. I öronsnäckorna hör alltså skådespelarna Hinds faktiska röst och ord från hennes sista stund i livet. De samtalar så att säga med den redan döda Hind. Dessutom upprepar varje skådespelare, nästan ord för ord, det som operatörerna sa till Hind under det inspelade samtalet. Filmen är alltså nära nog autentisk.

Under samtalets gång upprepar den vettförskrämda Hind gång på gång: jag är rädd, kom och hämta mig. Volontärerna råder henne att inte lämna bilen utan säger att hon ska försöka gömma sig: göm dig mellan sätena. Hind säger först att de andra sover och då säger volontärerna att hon ska låta dem göra det: de är nog trötta. Men efter ett tag säger Hind att alla andra är döda och att hon är ensam: jag har ingen, jag är rädd, jag är ensam, snälla kom och hämta mig. Teamet lovar att de ska rädda henne och att en ambulans är på väg. Men det visar sig vara en mycket komplicerad operation. Visserligen är räddningsteamet inte långt bort, bara 8 minuters färd. Men eftersom det är en stridszon så kan man inte bege sig dit utan att riskera räddningspersonalens liv. Hind säger vid flera tillfällen: stridsvagnarna skjuter på mig och de rör sig framåt mot mig. Enligt regelverket krävs det en samordning mellan palestinska och israelitiska myndigheter innan räddningspersonalen kan få grön ljus och ta sig fram utan att bli beskjutna. Samordning tar lång tid vilket gör att volontärerna blir alltmer stressade och förtvivlade och börjar bråka inbördes. Till slut får man grönt ljus och volontärerna får dessutom kontakt med Hinds mamma som försöker prata lugnade med Hind i telefonen. Volontärerna andas ut, snart kommer ambulansen vara framme och rädda Hind. Men så enkelt visar det sig inte vara. Det blir ett antal stopp längs vägen eftersom den är sönderbombad. Fyra hundra meter från Hind är det definitiv stopp för ambulansen. All kontakt med både ambulanspersonalen och Hind upphör. Ingen vet vad som har hänt men man fruktar det värsta. Hind kommer aldrig komma tillbaka till sin förskola Den lyckliga barndomen.

Filmen har vunnit flera priser exempelvis stora priset vid 2025 års filmfestival i Venedig. Den är dessutom nominerad som bästa internationella film (Tunisien) inför 2026 års Oscarsgala. Den är intensiv och omskakande särskilt som den är, närmast autentiskt, baserad på en verklig händelse och på en 6-årig flickas sista samtal innan hon dödas. Som åskådare konfronteras man såväl med flickans skräck inför det som sakta närmar sig som volontärernas maktlöshet och förtvivlan. Filmen synliggör till viss del de helt olika berättelserna om den mer än 80-åriga konflikten i mellanöstern samtidigt som den går bortom berättelserna och ställer frågor om vår mänsklighet och vår omänsklighet.

Filmrecension: Mercy – ställer en del intressanta frågor

22 januari, 2026 by Ulf Olsson

Mercy
Betyg 3
Svensk biopremiär 23 januari 2026
Regi Timur Bekmambetov
Rollerna Chris Pratt som detektiven Chris Raven, Rebecca Ferguson som AI-domaren Maddox och Kylie Rogers som Chris dotter Britt.

I en tänkt inte alls avlägsen framtid står kriminalpolisen Chris inför rätta anklagad för att ha mördat sin fru. Han har 90 minuter på sig att bevisa sin oskuld inför AI-domaren Maddox. Domaren ingår i ett artificiellt juridiskt system (AI), Mercy-programmet. Där har domaren alla roller, också åklagarens och juryns. Allt tyder dessutom på att AI-domaren även kan agera som brottsutredare och advokat. Det är ett system som Chris, i sin roll som polis, alltid har försvarat. De enda som behöver vara med under i rättegångsprocessen är därför Chris och Maddox. Programmet anse vara helt rättssäkert, ja till och med så säkert att enbart skyldiga anses riskera hamna där. Alla, också hans dotter Britt, är därför helt övertygade om att han är skyldig. Domstolens utgångspunkt är att de anklagade, i detta fall Chris, med 97,7 procents sannolikhet är skyldiga till det de anklagas för. Anklagelsen i sig är alltså ett tecken på det. Sedan Mercy inrättades har 18 personer dömts till döden. Sannolikhet är alltså stor att Chris blir nummer 19. Systemet arbetar snabbt och effektivt och bygger enbart på fakta. Inga värderingar och känslor är inblandade. Eftersom systemet är så säkert anses Chris enbart behöva 90 minuter på sig för att bevisa sin oskuld, om han mot förmodan är oskyldig. Exakt på sekunder efter tidens utgång kommer han att avrättas i den stol som han redan sitter fastspänd i.

Mercy är dock inte något isolerat system. Det är en del av ett samhälle där alla människors liv ständigt synliggörs, övervakas och kontrolleras. Alla information finns sparas vilket göra att Maddox kan visa en mängd dokument och inspelat material som anses bevisa att Chris är skyldig. Exempelvis ett gräl mellan den mördade frun och Chris under morddagens morgon. Chris känner absolut inte igen sig i de anklagelser som riktas mot honom. Eftersom det är ett rättvist system så får Chris med Maddox hjälp chansen att bevisa att han är oskyldig genom att beställa fram olika telefonsamtal, videoinspelningar, dokument och samtalslistor som han menar pekar på att han är oskyldig. Eftersom systemet bygger på sannolikheter behöver Chris ta fram evidensbaserade uppgifter som minskar sannolikheten att han är skyldig från 97,7 procent till 92,3 procent. Efter många misslyckade försök kommer han in på ett spår som verkar lovande. Kan det vara så att hans fru har blivit mördad på grund av att hon i sitt arbete har upptäckt allvarlig och samhällsfarlig kriminalitet med terrorkoppling. Kan utpekandet av Chris vara en hämnd för hans tidigare roll i ett Mercyfall. Är det Chris som är måltavlan eller är den egentliga måltavlan Mercy som system?

Filmen ställer en del intressanta frågor om övervakningssamhällets utbredning och om riskerna och möjligheterna med AI. Filmens styrka är samtalen mellan Chris och AI-domaren Maddox. Där väcks frågor om vad som är fakta, känslornas och magkänslans betydelse, den mänskliga faktorn och risken för felprogrammeringar

Ulf Olsson

Footer

Om oss