Hind Rajab – rösten från Gaza
Betyg 5
Svensk biopremiär 30 januari 2026
Regi Kaouther Ben Hania.
Roller Saja Kilani som Rana, Motaz Malhees som Omar, Amer Hlehel som Mahdi och Clara Khoury som Nisreen
Den 29 januari 2024 tar volontärerna vid Röda Halvmånens alarmcentral mot ett nödsamtal inifrån Gaza. Alarmcentralen ligger utanför Gaza för att undvika att bombas. Nödsamtalet kommer från en sexårig flicka, Hind Rajab, som sitter instängd i en bil som är under intensiv beskjutning. Hon sitter kvar i bilen som enda överlevare. Vid sin sida har hon 6 döda blodiga kroppar, hennes farbror, faster och 4 kusiner. Familjen har försökt tas sig från ett område i Gaza som den israeliska armen har beordra människor att lämna. Men på vägen bort från det farliga området blir de beskjutna av stridsvagnar. Operatörerna gör allt för att hålla kvar den rädda Hind i samtalet, samtidigt som de kämpar för att få fram en ambulans. Lägg inte på, upprepar de och försäkrar att hjälp snart kommer. Samtalet som spelas in är 70 minuter långt och sprids efteråt på internet.
När regissören Kaouther Ben Hania en tid efteråt hör korta avsnitt av inspelningen kontaktar hon Röda halvmåne som överlämnar hela inspelningen till henne. Hon känner genast att hon måste göra en film byggt på materialet. Men först pratar hon med Hinds mamma och med de operatörer som försökte hjälpa Hind under samtalet gång. Det är viktigt att mamman ger sitt medgivande till att göra filmen. Filmen bygger helt på Hinds verkliga ord och röst från samtalet med volontärerna. I öronsnäckorna hör alltså skådespelarna Hinds faktiska röst och ord från hennes sista stund i livet. De samtalar så att säga med den redan döda Hind. Dessutom upprepar varje skådespelare, nästan ord för ord, det som operatörerna sa till Hind under det inspelade samtalet. Filmen är alltså nära nog autentisk.
Under samtalets gång upprepar den vettförskrämda Hind gång på gång: jag är rädd, kom och hämta mig. Volontärerna råder henne att inte lämna bilen utan säger att hon ska försöka gömma sig: göm dig mellan sätena. Hind säger först att de andra sover och då säger volontärerna att hon ska låta dem göra det: de är nog trötta. Men efter ett tag säger Hind att alla andra är döda och att hon är ensam: jag har ingen, jag är rädd, jag är ensam, snälla kom och hämta mig. Teamet lovar att de ska rädda henne och att en ambulans är på väg. Men det visar sig vara en mycket komplicerad operation. Visserligen är räddningsteamet inte långt bort, bara 8 minuters färd. Men eftersom det är en stridszon så kan man inte bege sig dit utan att riskera räddningspersonalens liv. Hind säger vid flera tillfällen: stridsvagnarna skjuter på mig och de rör sig framåt mot mig. Enligt regelverket krävs det en samordning mellan palestinska och israelitiska myndigheter innan räddningspersonalen kan få grön ljus och ta sig fram utan att bli beskjutna. Samordning tar lång tid vilket gör att volontärerna blir alltmer stressade och förtvivlade och börjar bråka inbördes. Till slut får man grönt ljus och volontärerna får dessutom kontakt med Hinds mamma som försöker prata lugnade med Hind i telefonen. Volontärerna andas ut, snart kommer ambulansen vara framme och rädda Hind. Men så enkelt visar det sig inte vara. Det blir ett antal stopp längs vägen eftersom den är sönderbombad. Fyra hundra meter från Hind är det definitiv stopp för ambulansen. All kontakt med både ambulanspersonalen och Hind upphör. Ingen vet vad som har hänt men man fruktar det värsta. Hind kommer aldrig komma tillbaka till sin förskola Den lyckliga barndomen.
Filmen har vunnit flera priser exempelvis stora priset vid 2025 års filmfestival i Venedig. Den är dessutom nominerad som bästa internationella film (Tunisien) inför 2026 års Oscarsgala. Den är intensiv och omskakande särskilt som den är, närmast autentiskt, baserad på en verklig händelse och på en 6-årig flickas sista samtal innan hon dödas. Som åskådare konfronteras man såväl med flickans skräck inför det som sakta närmar sig som volontärernas maktlöshet och förtvivlan. Filmen synliggör till viss del de helt olika berättelserna om den mer än 80-åriga konflikten i mellanöstern samtidigt som den går bortom berättelserna och ställer frågor om vår mänsklighet och vår omänsklighet.