• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Linou Gertz

Nintendo utannonserar nästa generation av sin hybridkonsol – det här är Nintendo Switch 2

16 januari, 2025 by Linou Gertz

Efter nästan åtta år på marknaden, och åratal av rykten och läckor, är det nu dags för Nintendo att gå vidare från sin nuvarande hybridkonsol Nintendo Switch – som både kan spelas bärbart men också sättas in i en docka som är kopplad till en TV eller monitor för stationärt mer traditionellt spelande som deras tidigare hemkonsoler som Snes, Gamecube och Wii – och idag utannonserade de sin nya konsol Nintendo Switch 2 – ett rakt och tydligt namn som visar att det är en ny generations konsol som inte riskerar att förvirra kunder (som Wii U gjorde efter succén Wii där många trodde det bara var ett onödigt dyrt tillbehör istället för en helt ny konsol) och i den första trailern visar de att det kommer med en större skärm (obekräftade uppgifter säger 8” LCD) och större joy cons som kommer med magnetiska fästen – vilket tillsammans med HAL effect motarbetar stick drift – ett problem som drabbat många Switch-spelare och varit en nagel i ögat på Nintendo under nästan hela denna konsolgenerationen. Men nu tycks det vara slut på det.

Klippet visar också att konsolen kommer med två USB C-ingångar: en på ovansidan, och en på undersidan. De har inte sagt vad de är till för, men en kan exempelvis användas för att ladda konsolen och samtidigt ha ett tillbehör inkopplat på ovansidan. Nytt är också den något tunnare men flexiblare u-formade kickstanden på baksidan av konsolen som gör att du kan ha skärmen ståendes på ett bord och spela med kontrollerna avtagna i så kallat table top mode. På själva joy-consen är knapparna sig lika, förutom på den högre varianten där en knapp lagts till under den vanliga hemknappen – som enligt rykten är en C-knapp för chat och kommunikation, men här har redigerats ut så det inte står någonting på den. Antagligen för att de inte är redo att prata om den än. I designen är det sleekt svart med inverterade röd och blå färg på insidan istället för att som när Switch släpptes ha hela joy-consen i de färgerna. Vilket ser väldigt sobert och snyggt ut!

Någonting som antyds men inte riktigt bekräftas är att det på insidan av joy-consen finns en optisk enhet, likt under en datormus, som gör att du kan använda ena joy-conen som en mus och glida med den i olika riktningar och sedan styra och kontrollera mer exakt med den andra. Om detta verkligen är fallet får tiden utvisa då det i trailern bara visas lite snabbt och inte hur det används i ett spel eller menyer. Men det skulle verkligen vara en unik vidareutveckling av originalets joy-con kontroller och ge Switch 2 en speciell gimmick som särskiljer den från marknadens allehanda alternativ. Vad som dock bekräftas i videon är att de fästes magnetiskt till konsolen istället för att monteras uppifrån och ned som originalet, och tas av mot sidorna. Vilket ger ett stabilare och mer lätthanterlig kontrollsituation för spelaren. Säkrare och mer hållbart är det också.

Tyvärr visades inte speciellt många spel till konsolen, men Nintendo har lovat att hålla en Nintendo Direct för att visa spel och mer ingående hur konsolen och bakåtkompatibilitet fungerar – även om de redan nu bekräftar att första generationens Switch-spel kommer vara spelbara på Switch 2, såväl digitalt som med fysiska spelkort – i ett uppkommande event den andra april i år. Men vad de visade upp nu med konsolen var ett nytt Mario Kart, än så länge icke namngett, som vittnar om större öppnare open world banor och upp till 24 spelare – vilket är dubbelt så många som tidigare. De har inte sagt om det är en releasetitel som släpps samtidigt som konsolen, eller när konsolen släpps och till vilket pris, men allt det förväntas avtäckas där i början av april. Utöver det kommer anordna Experience-events runtom i världen, som Paris och New York, innan konsolen lanseras skarpt vilket förväntas ske till Maj-juni någon gång. Om de har något event för att visa spel, både från sig själva och tredjepartsutvecklare, innan dess återstår också att se. Tills dess lever vi på drömmen om vad som stundar!

Arkiverad under: Spel, Toppnytt

Spelrecension: Astro Bot – årets bästa spel

18 december, 2024 by Linou Gertz

Astro Bot
Betyg 5
Utvecklare Team Asobi
Release September 6 2024
Format Playstation 5

I år firar Playstation 30 år som varumärke och som innovatör inom spelindustrin. Från den tidigare 3D-grafiken, spel lagrade på CD-skivor istället för kassetter (varpå konsolen även kunde spela upp musik från CD-album och därmed blev första konsolen att ha multimedia-funktionalitet) och minneskortens intåg på spelarenan slog den kommunalgråa konsolen ned som en bomb i spelvärlden när den lanserades 3e december 1994 i Japan. Sedan dess har flera generationer följt, med allehanda tillbehör och dessutom två handhållna konsoler – PSP och Playstation Vita – och inte minst har flertalet spelserier kommit och gått under åren.

Sprunget ur teknikdemonstrationen The Playroom for Playstation 4, och senare Playstation VR-spelet Astro Bot Rescue Mission till samma konsol, lanserades Playstation 5 med gratisspelet Astro’s Playroom som likt Nintendo Wii och Wii Sports användes för att smidigt och underhållande visa spelaren hur kontrollen och konsolen bäst kunde användas. Faktum är att det var ett så roligt och fantasifullt demo att det mycket väl hade kunnat vara ett fullt spel i sig. Men som underhållande demonstration av DualSense (Playstation 5:s medföljande handkontroll) där det visades på vilka kreativa och fantastiska sätt den kan användas på i olika situationer, var det helt klart en av de bästa teknikdemonstrationerna sedan just Wii Sports som Nintendo använde för att sälja in kontroll-viftande bowling och tennis-spelande i vardagsrummen. Faktum är att flera tekniker som användes på Wii-moten, som högtalare i kontrollen och möjligheten att blåsa i den för att påverkade spelupplevelsen, även har återanvänts i Sonys nya kontroll. Både då och nu.

I år kom då tillslut en fullfjädrad spelupplevelse som tar vara på tidigare spelens potential och kreativitet, men levererar någonting mer – någonting större – än tidigare demonstrationer. Och faktum är att det inte hade kunnat lanseras lägligare, då det i sig självt är ett stort firande av Playstation och dess historia, både sett till hårdvara men också spelen. Flertalet spelserier finns representerade här både sett till karaktärer och miljöer. Spelserier som Ape Escpar, God of War, Uncharted, LocoRoco och Horizon (Zero Dawn och Forbidden West) representerar spelserier från olika konsolgenerationer i olika temaplaneter du kan besöka under din speltid. Du reser nämligen runt i olika galaxer med olika planeter i sig som fungerar som egna plattformsäventyr i sig. Där används förmågor som både återanvänds från tidigare nämnda teknikdemo men också med nya variationer och möjligheter du inte stött på tidigare. Team Asobis kreativitet och lekfullhet kommer här till sin spets vilket resulterar i ett barnsligt roligt – men stundvis riktigt utmanande äventyr som för tankarna lika mycket till Sonys egna spelarv som det Nintendo lämnat efter sig i plattformsgenren i spelserier som Super Mario Bros och Donkey Kong Country – vilket spelet känns lika mycket en hyllning till, ett kärleksbrev till hela spelkulturen, och i den nya förmågan att bli en metallboll förs tankarna även till sci-fi-serien Metroid där hjältinnan Samus Aran kan förvandla sig till en morph-boll. Varje galax avslutas med en bosstrid som följs av de tidigare nämnda temaplaneterna där delar av Playstation 5:an i spelet som måste lagas räddas. På varje planet finns bots du måste leta reda på för att komma vidare, samt pusselbitar som används för att bygga upp nedslagsplatsen – en plats som används som bas där botsen du räddar samlas och pusselbitarna du hittar bygger upp saker som en klädbutik där du kan byta om till olika spelkaraktärer eller en spelautomat där föremål från olika spel kan vinnas och placeras ut på hemplaneten. Nedslagsplatsen har också olika områden där du kan använda dina funna bots till att besöka och låsa upp olika föremål runtom. Som ett minispel i spelet för extra nöje.

Spelet, fullt av spelglädje och fullständig kärlek, vann titeln årets spel – Game of the Year (GOTY) – på The Game Awards som firade tio år när det hölls i förra veckan och kan ses som spelindustrins motsvarighet till Oscars-galan – där prisutdelningar i olika kategorier varvas med utannonseringar och trailers av kommande spel – och förutom den tyngsta titeln vann den också Best action/adventure game samt Best family game. Det har även vunnit flertalet andra tunga spelpriser såhär när spelåret ska sammanfattas och jag kan bara hålla med – det är absolut ett av årets bästa spel. Om inte det bästa i år. Punkt! Den barnsliga glädjen och alla glimtningar till både egna och andras spel och den vackra avslutet på storyn med självuppoffringen och det fina i att gemensamt hjälpa och lyfta varandra bildar tillsammans en helhet som absolut förtjänar att applåderas och prisas.

Arkiverad under: Recension, Spel Taggad som: Astro Bot, Spel

Recension av spel: Lego Horizon Adventures

28 november, 2024 by Linou Gertz

Lego Horizon Adventures
Betyg 3
Utvecklare Studio Hobo, Guerilla Games
Release November 14 2024
Format Nintendo Switch, PC, Playstation 5 (testat)

Efter att den holländska utvecklarstudion Guerilla Games var klara med sin Killzone-serie ville de gå vidare och göra någonting helt annorlunda. Så från futuristisk förstapersonsskjutare gick de istället och skapade en apokalyptisk tredjeperssonsäventyr där efterdyningarna av spelets version av klimatförändringarna som helt förstört allt liv och natur och kvar finns ruiner och väldigt lite människor. Nytt är istället robotdinosaurier och en av sin stam utstött Aloy som inte bara måste rädda världen utan även ta reda på sitt förflutna och vem hennes mamma verkligen är. Resultatet blev Horizon Zero Dawn, ett av de bästa äventyrsspelen på Playstation 4 – och som nu släppts i remastrade version för Playstation 5 – som nu omtolkats i detta roliga Lego-äventyr.

Det finns många likheter i både handling och karaktärer och fiender, men också många skiljaktigheter. Så för den som redan har spelat igenom originalet kommer inte bara att spela om det men med Lego-grafik. Du får till en början välja om du vill prioritera grafisk kvalitet eller bilduppdatering. Sen får du välja svårighetsgrad, men det är ingen idé att lägga för stor vikt vid att välja rätt utan känner en att det är alldeles för lätt eller svårt kan detta ändras i spelets bas nästan när som helst. Och på tal om basen, Modershjärtat, så är det en raserad by som du måste bygga upp igen – genom att spela igenom spelets huvuduppdrag, samla klossar, men också genom att utföra sidouppdrag som tilldelats i modershjärtats anslagstavla. Det finns också flera saker som kan uppgraderas, som gruppens förmågor och klädval. Du kan spela med en vän, antingen genom att koppla till en andra handkontroll till din konsol lokalt eller genom att bjuda in online. Dock kan du inte spela med någon annan i spelets introduktion, vilket känns lite märkligt eftersom det är då en lär sig kontrollerna och hur allting fungerar. Visserligen är det inget avancerat spel så utan inlärningskurvan är låg ändå så är ni två kompisar eller så som spelar gör det kanske inte så mycket, men är du till exempel en förälder som spelar med mindre barn kunde det varit bra att visa dem från start.

Med tanke på den ganska enkla humorn, tillsammans med det enklare spelupplägget, passar det väldigt bra att spela med ett barn. Eller spela hela familjen och turas om mellan uppdragen. Gör en det kan kanske ett pluspoäng läggas på i betyget ovan. Humorn är ganska låg och nördig, så det passar bra för barnfamiljer eller bara den med barnasinnet kvar. Vilket också gäller den största skillnaden i speldesignen, att det inte längre är något avancerat open world spel utan väljer banor som sedan är uppdelade i segment där striderna och det lilla utforskandet tar vid. Ser en silvriga legoknoppar gör en bäst att följa dem för belöning, men annars är det ganska rättfram och svårt att gå fel. Skulle en inte hitta vart en ska finns snabb en indikator som vägleder dig eller er rätt. Spellängden är ganska kort, mellan fem-sju timmar, vilket gör det perfekt att dela upp under en helg eller så, och det är främst huvuduppdragen för sedan finns det som sagt en hel del annat att göra – speciellt för den som vill klara allt och maxa spelupplevelsen och kanske även få alla trophys (spelbelöningar). Dock är de ganska simpla och repetitiva efter att huvudberättelsen spelats igenom, vilket gör att känslan av att vilja fortsätta spela avtar rätt kraftigt och omspelningsvärdet inte riktigt infinner sig. Men det är heller aldrig tråkigt så det är helt klart ett äventyr värt att bege sig ut på.

Arkiverad under: Spel, Toppnytt

Filmrecension: Heretic – glänsande insatser av alla skådespelare

23 november, 2024 by Linou Gertz

Heretic
Betyg 4
Biopremiär 22 november 2024
Regi Scott Beck och Bryan Woods

Under 2010-talet har amerikanska A24 seglat upp som det mest spännande och mest unika independent filmbolaget på först amerikansk marknad för nu internationell storspelare. Med unik marknadsföring bortom traditionella medier (som Alicea Vikanders robotpersona i sci-fi-thrillern Ex Machina som fick en dejtingprofil på Tinder för att locka besökare till biograferna efter att ha kommunicerat med dem i sin roll) har de gått från distributionsbolag till en unik helhetslösning där de nu även producerar och lanserar filmer under eget flagg. Djupt personliga auteurfilmer som djupblodade draman och annorlunda skräckfilmer som Saint Maud, The Vvitch och Midsommar (för att bara nämna några personliga favoriter) och nu Heretic. Kanske inte lika udda och konstnärligt laddade som många andra av deras tidigare filmer, men ändå en frisk fläkt.

Så när A24 släppte en trailer för en ny skräckfilm blev jag inte direkt jätteöverraskad, vad som däremot fick mig lite häpen var att den tidigare mysfarbrorn Hugh Grant skulle vara med – dessutom i en till synes mörkare och otrevligare roll. Från 1990-talsklassiker som ”Fyra bröllop och en begravning” och ”Notting Hill” och de något senare ”About a Boy” och ”Love Actually” cementerade Hugh som en väldigt trevlig karaktär i alla sina gestaltningar – något han visserligen utmanat och gått rakt emot på senare år. En inte lika trevlig semi-gangster i såväl ”The Gentlemen” som ”Operation Fortune” som de lika tvivelaktiga karaktärerna i ”Glass Onion” och ”Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves” har verkligen omkullkastat ens bild av honom på senare år. Vilket är väldigt kul och uppfriskande att se. Liksom som denna till synes först välkomnande och trevliga karl Mr Reed som bor i ett ganska ensligt hus bakom låst grind.

Nu vilar inte hela filmen på Grant och hans insats, utan de något nyare förmågorna Sophie Thatcher (som är något av en modern scream queen, även om hon även medverkat i lite sci-fi) och Chloe East glänser i sina respektive huvudroller som missionerande Mormoner som är ute för att upplysa allmänheten om sin tro riktigt glänser. Vad som är extra intressant är att båda skådespelarna växte upp som mormoner i sina respektive familjer och därmed kunde erbjuda produktionen viktig insikt i hur de pratar och för sig. Vilket känns väldigt logiskt då de verkligen känns helt rätt i sina roller och gör otroliga insatser, både som mormoner men också sakta oroade personer som inser att de inte är så säkra som de först hade trott. Vad som börjar i ganska varma och trevliga samtal om både livet och religionen övergår inte alltför snabbt i något betydligt mörkare och otrevligare. Och vad som gör filmen så bra är att den låter dig tro att du vet exakt vart den är på väg och på vilket sätt den ska föra sig – för att sedan göra någonting helt annat. Du tror dig ha sett filmen redan, men blir snart varse att allt inte är så enkelt eller rättfram när allt kommer till kritan. Den gör sig helt enkelt sig förtjänt av A24-stämpeln och är inte så generisk och traditionell som en först tror.

Utan att bli alltför förundrande eller förvirrande tar den upp religion, trosatser och litterär teori som går igen i både religion som populärkultur genom tiderna och så även moderna varianter. Som en röd tråd genom mänsklighetens historia och berättelseformer men också som bärande samhällsanalys och ifrågasättande av såväl mänsklig upprepning som nyliberalismens grepp på den moderna människan. Det är inget jättedjupsinningt men ändå väl tänkvärda aspekter som tas upp. Taglinen är passande nog ”Question everything” vilket både appliceras på teserna men också filmens senare handling. Är någonting som det verkar eller är det ytterligare bara saker vi vill se för att det passar in i vår syn på det fantastiska? En kan tycka vad en vill om vart svaret landar, men det är ändå uppfräschande att filmen tar sin poäng och bär den från start till mål utan att göra avkall varken på idé eller karaktärer som både för nöta och stöta den. Och en viss scen med en liten miniatyrlabyrint där en av flickorna gestaltas för att sen komma ut ur dörren intill är riktigt briljant. Och det är otroligt snyggare än det låter. Så ta mig inte på orden. Upplev och tro bara dina egna ögon och öron – precis som filmen vill säga dig. Förstås.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Hugh Grant, Skräckfilm

Filmrecension: Den vilda roboten – fin och vacker men i högt tempo

25 oktober, 2024 by Linou Gertz

Den vilda roboten
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 oktober 2024
Regi Chris Sanders

Ur en lång rad animerade succéer, som Lilo & Stitch och Draktränaren, från Dreamworks kommer nu ytterligare en animerad film – den här gången baserad på den bästsäljande romansviten om The Wild Robot med just den titeln. Då det är en barnfilm visas den här med svensk titel, undertext, tal och musiktolkning. Det är en vacker sång, även på svenska, som passar både melodiskt och textmässigt in i resten av filmen och dess teman om att finna mod, utvecklas och våga vara den man är – men också finnas där för varandra och både hjälpa och lyfta varandra istället för av elakhet klanka ner på andra för att de exempelvis inte är som de själva.

Det är en fin och vacker animation, dock med väldigt högt tempo – och det känns som den är gjord för en modern publik med kort attentionspan. Det är mycket jakter fram och tillbaka med få lugna stunder och pauser där varken robotar, djur eller publik kan andas. Men de finns, och de är välkomna. Men precis som tempot är högt som på sociala medier är filmens apokalyptiska framtoning av världen lik den doomscrolling många av oss ständigt möts utav. Den vilda roboten är uppspolad på en strand och utöver naturen finns ingen civilisation att finna – vilket senare understryks av både Golden Gate bron och städer under vatten. Roboten – en restprodukt av människan och vår förödande produktion som skadar naturen mer än bidrar till den – finner sig vilsen bland djuren och utan ägare eller familj. De har nämligen inget behov av människans uppfinningar och bekvämlighetssträvan utan klarar sig bra själva. Såklart. Hela dess funktion med AI och maskinlärning – som just nu utvecklas i rask takt och med visserligen fantastiskt resultat men också hög energiomsättning – är i fel kontext helt överflödig. Vilket också blir en fin kommentar om att en som person kan känna sig vilsen i livet och samtidigt känna sig ouppskattad utan att passa in – vilket kan tyda på att en bara är på fel plats och inte är undermålig som människa. Det finns således mycket att hämta i filmen både för vuxna och barn – filmen har nämligen mycket hjärta och fina saker att säga om familj, ibland skapad än bara organiskt framväxt, och tillhörighet. Tyvärr ges känslan av framstressade bilder och situationer att det sägs mer i ord än bilder och gester – vilket gör att känslan av att filmen har mer hjärta än själ.

Ändå är det en väldigt fin och rolig film. Mycket humor, både glättig och uppfostrande sådan – men också en hel del mörkare humor som kanske passar äldre bättre. Och när den vilda roboten möter en gås som ser den som mamma, och den växer upp i ”fel” kontext, får den både oväntad roll och vänner längs vägen. Samtidigt som den själv försöker hitta sin plats i världen med tillhörighet. Vilket är som vi många vet lättare sagt än gjort. Så när den stackars gåsen som växer upp med roboten senare kommer i kontakt med andra gäss är de väldigt otrevliga och direkt elaka mot den något udda gässlingen som inte riktigt passar in och är som ”alla andra”. Men senare lär den unga gåsen sig att flyga och får träffa en äldre fadersgestalt som bildligen tar den under sina vingar och släpper in den i värmen. Vilket senare blir någonting hela djurriket får lära sig om, att acceptera varandra och att hjälpa varandra istället för att stöta ut det de inte känner igen sig i, när den onaturligt hårda vintern som klimatkrisen skapat hotar att utrota dem alla. Vilket blir ytterligare en lektion för både unga och vuxna: att om vi ska överkomma framtidens utmaningar kan vi inte titta på ”vi och dom” utan hur vi tillsammans kan jobba mot en värld på branten mot undergång.

Den vilda roboten, bortkommen från sina tillverkare, blir tillslut uppjagad för att tas tillbaka igen – men får då understöd från de djur som tidigare försökt förstöra den. Läxan är lärd och det okända är inte längre skrämmande utan en del av samhörigheten, och det blir en fin illustration om natur mot industrialismen och hur den måste kämpa i självförsvar för överlevnad. Men tillslut inser roboten att den inte hör hemma där utan måste i ett sista självuppoffrande gest lämna sina nyfunna vänner och familj för att de inte ska drabbas vidare av robotar som med våld förstör för dem. Men det känslomässiga band som skapats mellan roboten och gåsen tar inte slut för det utan i en fin sista bild lägger de pannan mot varandra och utan ord berättar vikten av den familj de inte fötts till utan skapat själva längs livets resa. Det är rätt fint i en annars ganska ytlig gestaltning som annars mest berättar snarare än visar sina känslor. Men till slut görs det alltså rätt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 11
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in