Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Martin Moberg

Nyårsrevy i Ronneby, Skratteåterbäring, efterlängtad premiär med äkta spelglädje

by

Ronneby folkteater 2024, Skratteåterbäring

Betyg: 4

Regi, koreografi, scenografi: Hanna Beckman och Pontus Larsson

Producent: Hanna Beckman, Pontus Larsson och Ronneby folkteater

Manus: Urban Jönsson, Ronneby folkteater

Skådespelare: Eifraim Laksman, Jakob Elm, Jessica Högberg, Anne Alfredsson, Smilla Mostberg, Mia Österhof, Lotta Wirefeldt, Malin Holm

Orkester: Rasmus Dahlström, Liam Appelqvist, Arvid Mattsson, Alfred Svalander

Premiär den 26 januari, kl 19.30, Ronneby Folkteater

Spelas även 27/1, 3/2, 4/2, 9/2, 10/2, 16/2, 17/2

Efter en fyra år lång paus framförallt orsakad av coronapandemin, kom så äntligen skratten, glittret, den levande musiken och paljetterna tillbaka till Ronnebys folkteaters scen. Nyårsrevyns comeback i fredags kväll med regntunga skyar utanför, verkade dessutom vara ömsesidigt efterlängtad av både skådespelare och publik, snacket i pausen i bl a kön till förfriskningar mellan akterna var tydligt positiva. Vilket visade sig i att premiären av Skratteåterbäring spelades för utsålt hus, vilket ger den inramning som jag tilltalas av. Titeln på årets föreställning har sin förklaring i att manusförfattaren Urban Jönsson kom på idén efter att skratten ju nu efter detta uppehåll återvänder till teaterscenen i Ronneby efter fyra år. Med den äran, i stort sett alla nummer leverade eller i vart fall gav möjlighet för publiken att låta skrattet hagla något som skedde några gånger om än ojämnt fördelat i salongen.

För det finns ett uppdämt behov av att få skratta tillsammans, efter de år som gått och med det nyhetsflöde vi dagligen möts av som är allt annat än upplyftande. En riktig och efterlängtad skrattfest är något som ensemblen på åtta personer mellan 15 och 80 år sannerligen bjöd oss i publiken på. Att sedan publiken, eller stora delar av den, inte alltid hakade på de humoristiska knorrarna var något som drog ned helhetsintrycket. Kanske beroende på manus eller att poängen inte uppfattades så som det möjligen var tänkt. Oaktat detta är det är en bra mix i ensemblen, hälften har varit med tidigare och hälften är helt nya. Just det ger en bra dynamik ihop med musiken och manuset, som överlag är välskrivet några nummer skulle kanske ha kortats. Men jämfört med lokalkonkurrenten i Karlskrona höll här en överväldigande majoritet av numren bra kvalité i båda akterna, munnen den fick skratta men ibland var som sagt skrattet sett till publiken i stort nedtonat.

Klart är i alla fall att det var ett glatt och sammansvetsat gäng som ställde sig på scenen under fredagskvällens premiär. Utöver bitvis skrattfest leverade ensemblen både hög igenkänningsfaktor i varje revysketch 26 stycken totalt, det var grym musik från revyorkestern ledd av kapellmästaren Rasmus Dahlström som faktiskt var nära att ta sig till fredagsfinalerna i TV 4:s musikaliska talangtävling Idol 2023 och guldkorn i form av både lokala och nationella snackisar främst från året som har gått – som t ex Sveriges medlemsansökan i Nato (som snart är i hamn efter mycket om och men), det omdebatterade vindkraftverket Kulleryd mellan Ronneby och Bräkne-Hoby, PM Nilssons påkomna illegala ålfiske, problemen med att rekrytera ny personal till 1177.se, turerna kring Postnords paketutdelning som fungerar som andan faller på, ungdomarna och behovet av EPA-traktorer och i numret ”Extra allt” där vi fick se en politiker begära ersättning för precis allt mellan himmel och jord, ja till och med mer än så eller vad sägs om förberedelsen inför förberedelsetiden inför mötena – och arvode för tiden det tog att skriva ihop arvodeslistan.

Och en hel del andra ”massa tokigheter” förstås, som sig bör i en nyårsrevy. Men det ska särskilt framhållas i ett revynummer framfördes ett homage till under fjolåret bortgångne Lasse Berghagen, både gripande och bra som publiken gav applåder till. Det artade sig till sist bra med skrattfesten mot slutet av den andra akten, då släppte det lite grann för publiken och vi fick skratta tillsammans åt dråpligheterna i ”Män som städar” och ”Prinsessan”. Den sistnämnda är riktigt kul, när man ser den förstår man direkt varför. Det landar i en solid fyra i betyg, och har du inte skaffat en biljett ännu finns det biljetter kvar till föreställningarna som återstår, om än inte så många. Jag rekommenderar således varmt årets nyårsrevy som Ronneby folkteater sätter upp, varför inte ta chansen till en rejäl Skratteåterbäring. Ett gott skratt, det behövs och dessutom förlänger det ju livet sägs det.

Revygänget, Ronneby folkteaters Skratteåterbäring 2024, ensemble och revyorkester

Korsdrag, bitvis bra men alltför tunt manus i flera nummer

by

(Karlskronarevyn 2024 ”Korsdrag”)

Karlskronarevyn 2024, Korsdrag

Betyg: 2

Medverkande, ensemble:

Jenny Herlin, Johan Marin, Martina Ravnbö, Albin Jermund Johansson, Lina Axerup, Peter Sjöstrand, Iris Ravnbö, Nora Sjöstrand, Ellen Johansson

Dansare: Emma Andersson, Linnea Strömqvist, Elsa Törngren

Orkester: Ebba Kalaitzis Gustafsson (kapellmästare), Emil Johansson (sax), David Hellström (gitarr), Måns Ahnlund (trummor), Casper Fridh (bas)

Producent: Peter Sjöstrand

Regi: Sanna Ekman

Premiär: 20 januari, kl 19.00, Konserthusteatern, Karlskrona

Årets föreställning av Karlskronarevyn ”Korsdrag” är en två akters föreställning, och premiären på kvällen lördagen den 20 januari var i Konserthusteatern i Karlskrona, där det är bra med publikutrymme. Det i sig är alltid en chansning framförallt när man byter lokal för att få in fler i publiken och sätter upp en nyårsrevy. Och skulle det visa sig, första parkett blev i det närmaste fullsatt, men det blev inte så mycket mer. Något som sätter ned helhetsintrycket och känslan, något en premiär av en nyårsrevy behöver ha och det gäller även sedan under resterande föreställningar.

Årets upplaga av Karlskronarevyn regisseras av ingen mindre än Sanna Ekman, som har varit med i kultfilmen Morrhår och ärtor och det är i sig något som drog upp förväntningarna på att revyn skulle leverera vilket den gör i enskilda nummer men inte i andra. För enstaka nummer är så tunna att de hade mått bra av en bearbetning för att t ex hitta poänger, alternativt att de hade behövt strykas helt. Skådespelarna, de kämpar på med den äran och strävar för att försöka blåsa liv i revytexterna men det går bara inte. Manuset vill ingenstans, det går på tomgång. Eller så går det bara vilse, det känns i vart fall så. Skillnaden mot Strångamålarevyn är i det avseendet milsvid.

Nu är inte allt bara dåligt, det finns som sagt revynummer som är riktigt bra. T ex sångnumret ”Skärgårdssommar”, som handlar om Aspö, eller snarare Aspöfärjan, det numret är välskrivet, det är alldeles lysande framfört – och får med rätta långa applåder. Bara det att revygänget och orkestern dammar av Melodifestivalklassikern ”Sommarn som aldrig säger nej”, trivsamt inslag. Men de gör det snyggt också tillsammans. Lina Axerup sjunger bra, hon glänser för övrigt så fort hon kommer ut på scenen, och lyfter varje nummer hon är med i, så även i numret ”Byta frisör”.

Där tolkar Lina Axerup ”Ingen annan rör mig som du” på ett klockrent sätt. Revynumret handlar nämligen om våndan av att byta frisör. Hög igenkänning där främst bland kvinnor, men det förtar inte det positiva intrycket av numret. En annan i revyensemblen som levererar är Albin Jermund, som är med i många sketcher. Han är duktig och tar välförtjänt mycket plats på scen. Han briljerar exempelvis som kursledare i Samlevnadskursen. Klassiska revynummer som finns med är ”Inget ljus och ingen värme” som tar upp de höga elräkningarna, ”Organiserad brottslighet” om krav på bättre arbetsmiljö för bovar och ”Jesus” som får problem med att utspisa folk med olika kostbehov. Flera dansnummer är också bra och drar ner applåder och jubel. Revyorkestern behöver också lyftas fram, det är en fröjd att bl a lyssna på Emil Johansson framföra musikstycken på saxofon.

Det finns med lokala inslag i Karlskronarevyn, bland annat då om den omdebatterade Aspöfärjan. Men också den än mer heta lokala frågan om det kommunala köpet av Vattenborgen framförs på scen med sångnumret ”Känn ingen sorg för mig, vattenborg”, där Jenny Herlin gör rollen som kommunstyrelsens ordförande Emma Swahn Nilsson och Johan Marin gör hennes man Arvid Nilsson. Texten är sådär lokal satirisk som sig bör, t ex kunde vi höra ”familjens bolag gjorde avans” och ”det är vi som äger stan”. Men jag hade gärna sett ännu mer lokalt framtaget revymaterial och gärna en aningens lite elakare. Lite som i sketchen Telefonförsäljaren, där nämns faktiskt på slutet skandalbolaget Nofatel från Karlskrona.

Den sammantagna bedömningen blir, p g a det ojämna helhetsintrycket kombinerat med att det känns ödsligt då premiären inte är slutsåld, lågt strax under medelbetyg. Där vissa nummer och musikaliska framförandet är som sagt bra t o m utmärkt, de får applåder och jubel medan fler nummer istället faller platt p g a att manuset går på tomgång – farten uteblir helt och så var det här med avsaknaden av fler nummer med den välbehövliga satiren och udden mot de som innehar maktposition i samhället som vi kunde fått skratta åt. Så det gör att betyget faller ned från den 3:a som kanske hade blivit. Årets revy i Karlskrona börjar lite trevande men lyfter sedan mer i andra akten, det gör att betyget till slut stannar på en stark tvåa.

Blekinges äldsta nyårsrevy gör ingen besviken – Civilkurage – nummerrevy med både skratt och klassisk bondkomik

by

Klassisk bondkomik i Civilkurage här med Ola Ödman och Stig Augustsson som karaktärerna ”Greta och Doris” som bedömer Biltema i Ronnebys cafeteriasortiment.

Strångamålarevyn 2024, Civilkurage

Betyg: 5

Medverkande:

Skådespelare:

Ellinor Andersson, Lotta Frid, Ola Ödman, Stig Augustsson, Klara Dahlin och Bastian Mellberg.

Premiär: Fredag 5 januari kl 18.30, Strångamåla medborgarlokal, 8 km norr om Bräkne-Hoby, Ramsjötorpsvägen 1

Övriga föreställningar:

Lördag 6 januari kl 15.00
Fredag 12 januari kl 18.30
Lördag 13 januari kl 15.00 + 18.30
Fredag 26 januari kl 18.30
Lördag 27 januari kl 15.00 + 18.30
Fredag 2 februari kl 18.30
Lördag 3 februari kl 15.00

När det är dags för Blekinges äldsta nyårsrevy att ha premiär i Strångamåla medborgarlokal för 38:e gången, då vet man att det kommer att levereras en nummerrevy av klassisk sort och bondkomik i alla dess former och varianter. Den 5 januari kl 18.30 hade Strångamålarevyn premiär. Årets upplaga går under namnet ”Civilkurage”. Namnet på årets föreställning kommer från civilberedskap som är högaktuellt i dessa tider av krig i Europa, allvarlig underton men som Strångamålarevyn vill göra lite roligare och det lyckas man med här.

För Strångamålarevyn anno 2024 har blivit en informationscentral, det är ju ett ställe dit man kan få gå för att få reda på vad man bör ha hemma i kristider. Men det är med en klockren humoristisk knorr på numren och jo då, munnen den ler både brett och skrattar gör man tillsammans med publiken vilket ger den inramning som en nyårsrevy ska ha. Sammanlagt består ensemblen av sex personer på scenen och ett revyband på fyra personer, utöver två som har hand om ljud och ljus.

Det som är ett tydligt kännetecken för Strångamålarevyn är att man varvar numren med mycket musik och årets nyårsrevy är inget undantag, något som gör att helhetsintrycket blir mycket bra. Åldern på ensemblens medlemmar är bred, de sex på Strångamålarevyns scen är mellan 15-64 år. Vilket borgar gott för framtiden, med stor sannolikhet kommer skrattsalvorna att hagla i Strångamåla vart nyår även framöver. Det som är befriande, är att man kan sätta upp en nyårsrevy utan att strössla med skämt om kändisar och politiska skandaler.

Man kan faktiskt säga att Strångamålarevyn är lite mer universiella. Till exempel vem som vill ta hand om en överflödig katt eller om de nysvenska: de förväxlingar som uppstår när man ”jiddrar” med språket. Eller att vi svenskar nu plötsligt ska ha civil beredskap och hamstra konserver, ha radio med batterier med mera lätt tillgängligt hemma. Man skämtar också om del av allt det tokiga som sker hos grannarna.

Som ”café-kartellen i Bräkne Hoby” eller Biltemas etablering i Ronneby. Butikskedjan är ju känd som ett ”gubbdagis” och dit söker sig den gamla korvsugna duon Doris och Greta för att inventera beståndet i cafeterian. Med extra bröd i handväskorna så klart, man vet ju aldrig eller hur? Allt detta ger upphov till många roliga, ögonblickliga missförstånd i en klassisk lokalt förankrad nyårsrevy.

För tanken är att det ska vara skratt direkt från oss i publiken, vilket det blir flera gånger under kvällen. Och vi behöver skratta tillsammans i tider som dessa med det nyhetsflöde vi möts av både inrikes och utrikes. Strångamålarevyn försöker inte vara underfundiga, man behöver inte vänta två veckor på skratten eftersom det är mer bondkomik här i Strångamålarevyn, jämfört med storstädernas nyårsrevyer.

Årets revy är nära på redan slutsåld, men det finns chans att få tag på biljetter och jag rekommenderar varmt årets Strångamålarevy. Som återigen lyckas få ihop det med klassisk bondkomik väl förankrad i den blekingska myllan och skratten från publiken gör att det blir den helhet som en nyårsrevy ska ha.

Filmrecension: Ett sista race – på sin väg norrut, misständer det lite här och där

by

Foto: Centrumbiografen, Ronneby

Ett sista race

Betyg: 3

Regi: Edward af Sillén

Manus: Edward af Sillén, David Hellenius och Lars Vasa Johansson

I rollerna: David Hellenius, Malin Åkerman, Jonas Karlsson, Johan Glans, Peter Dalle, Johan Ulveson, Ola Forssmed, Sara Soulié, Elsa Öhrn, Malte Gårdinger.

Årets julhelg är för svenska filmbesökare en riktig julafton, det då det är två storfilmer, som har premiär på juldagen; Hammarskjöld och Ett sista race. Det kan te sig som att det skulle inverka på ett negativt sätt på möjligheten att dra publik till biosalongen för båda dessa filmer men det är snarare så att biobesökare i blandat åldersspann faktiskt ser båda även när premiären sker samtidigt och så har det varit förut t ex när Oppenheimer och Barbie gick upp på bioduken exakt samma tidpunkt våren 2023.

Ett sista race är stjärnspäckad komedi, som berättar historien om streetracing-legenden Dennis (David Hellenius), som har levt hela sitt liv på fel sida om lagen och till slut mött konsekvenserna därav. Han har nu bestämt sig för att börja leva det ansvarsfulla och stilla livet med att driva en mack och tillhörande butik, men det är något som snart bryts upp när Dennis får reda på att hans dotter Hanna (Elsa Öhrn) ska delta i ett race med sin nya kille Charlie (Malte Gårdinger). Man kan lugnt säga att det tar direkt hus i helsike, inte ska dottern följa pappas fotspår.

För att stoppa Hanna från att åka med pojkvännen i den trimmade sportbilen beger sig Dennis och hans ex-fru Tove (Malin Åkerman) ut på en resa från starten i Hjo och de långa 134 milen till målet i Gällivare – allt för att helt enkelt hämta hem dottern. Det visar sig bli allt annat än enkelt och det blir istället en början på ett hisnande race med fart väl över de tillåtna fartgränserna, vi bjuds på höga farter och varvtal med hög oktan i tanken norrut genom Sverige. Det blir inga längre andhämtningspauser, när så mycket står på spel. Till slut blir det ofrånkomligt att racets deltagare får polisen hack i häl, men insatsen följer inte direkt reglementet.

Flera av karaktärerna lyfter filmen, som de facto dras med svagt manus. Claes (Johan Glans), som fanatisk elbilsentusiast med sug efter ständiga adrenalinkickar, TT:s kartläsare och medhjälpare Steffe (Ola Forssmed) försök att vara bra nog och på alla sätt smöra för TT fast det går åt pipan, och Blomman (Johan Ulveson) och Leffe (Peter Dalle) som två äldre raggare som med sin Åskfågeln gör sitt bästa för att hänga med i det sista och bästa racet mot norra Norrlands inland. Och Ulveson och Dalle gör det med en klockren humor sinsemellan, som funkar i vart fall på flera av de som såg filmen i eftermiddagens visning.

Handlingens bärande del då, håller den ihop det? Den är, utöver Dennis och Tove som vill få dottern på bättre tankar, det oundvikliga och sista racet mellan de sedan barnsben tävlingsinriktade TT (Jonas Karlsson) och Dennis. Inte ska det stå oavgjort i vunna race dem emellan, ställningen är en viss oturssiffra som återkommer och att få övertaget med en segers marginal det gör att alla fula knep alltid har varit och fortfarande är tillåtna i vart fall sett från TT:s perspektiv. Just det känns aningens krystat men kanske det ändå funkar att dra biopublik i jul och nyår.

Att de som är med och gör vägarna ytterst osäkra har sina problem att tampas med och drömmar om något annat bättre som att t ex äntligen flytta till varmare sydeuropeiska breddgrader och då ha nära till kan ni tänka er en Lidl-butik, det går med nöd och näppe ihop med huvudhandlingen. Slutbetyget når precis nivån bra det vill säga en svag trea, och det är de skådespelarinsatser som jag nämnt ovan som gjorde det utan dem hade det blivit en tvåa. Men för all del tycker man om att ha plattan i mattan, snutjag, hög oktan och buskishumor så får man sitt lystmäte här.

TV-recension: Trolltider – legenden om Bergatrollet folkkär julkalender i SVT 2023 i ny spännande tappning.

by

Titel: Trolltider – legenden om Bergatrollet

Betyg: 4

Start 1 december 2023 i SVT, SVT Barn och på SVT Play

Manus: Ola Norén och Roland Ulvselius

Regi:  Lisa Farzaneh

Medverkande skådespelare: Matilda Gross – människan Saga

Ossian Skarsgård – trollet Love

Kjell Bergqvist – trollet Gorm

Nour El Refai – häxan Mara

Malte Gårdinger – trollet Kotte

Helmon Solomon – fen Dorabella

Katarina Ewerlöf, Claes Månsson, Mimmi Cyon, Hampus Hallberg, Emma Broomé, Annika Hallin, Samuel Astor, Razmus Nyström, Hulda Johannsdóttir, Lena-Pia Bernhardsson, Ted Åström, Magnus Ehrner,  m fl

(Årets julkalender i SVT ”Trolltider – legenden om Bergatrollet” foto: SVT)

Årets julkalender som kommer att sändas i SVT, SVT Barn och på dess playtjänst SVT Play heter ”Trolltider – legenden om Bergatrollet”.  44 år har gått sedan en av tv-historiens mest uppskattade julkalendrar visades för första gången julen 1979, och ytterligare två gånger under 80- och 90-talet har den versionen av Trolltider repriserats. Men det blir inte någon repris i år, utan nu är det dags att väcka denna TV-klassiker till liv igen, det i ny och intressant tappning som att blanda Sunes jul med Sagan om ringen, menar regissören Liza Farzaneh och ja, det kan jag hålla med om.

Handlingen som vi denna julmånad 2023 kliver in i, är en slags fortsättning där Trolltider version 1979 slutade. Ett elakt bergatroll har härskat över Norden men de fyra folken – trollen, feerna, häxorna och människorna – har fått honom att somna det med hjälp av en magisk bärnsten. Men så händer det som inte får hända – magin i bärnstenen som håller bergatrollet sovande bryts. Tolvåringarna Saga och Love, en människa och ett troll, slår sig då samman för att hindra Bergatrollet från att vakna och ta över världen igen. Där tar handlingen sin spännande början.

I sin jakt på bärnstenen möter Saga och Love flera karaktärer som var med i ”Trolltider” som hade premiär på TV 1979: den underbara fen Dorabella, den sura häxan Mara, den plikttrogna Vätten, den grinige maktmästaren Gorm och det snälla, men lite bakom flötet, trollet Kotte. Och eftersom jag sett den versionen av Trolltider då det begav sig, och fastnade för handlingen då tycker jag att man har fångat den inramning som denna nya versionen behöver ha där den utspelar sig i den magiska trollvärlden. Den nya historien, som vi får se i år, passar dessutom flera generationer och innehåller massor av julmys, spänning, humor och magi som sig bör.

Så hur kommer det att gå för de nära vännerna Saga och Love, kommer de att senast på julafton 24 december få tag på magiska bärnstenen innan bergatrollet hinner att vakna och sätter igång med att återigen styra och ställa i Norden som han bäst själv behagar? Det finns bara ett sätt att få reda på det, i nästa vecka den 1 december startar ”Trolltider – legenden om Bergatrollet” en folkkär julkalender i en ny spännande tappning i SVT, SVT Barn och på SVT Play för alla åldrar.