Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Petter Stjernstedt

Gastkrammande inledning på Homeland säsong sju

by

Carrie Mathison är tillbaka. I den sjunde säsongen får hon tackla en makthungrig president samt den egna hälsan. Säsongens första avsnitt lovar gott inför vårens tolv-episodare.

Recap: Carrie Matthison är kvar. Saul Berenson är kvar. Den nya presidenten är kvar. Men Peter Quinn som tragiskt nog gick bort i slutet av förra säsongen är det inte, eller? Det finns få saker vi kan veta med säkerhet i den oförutsägbara Homeland. President Keane har nyttjat Carrie som sin personliga rådgivare. Men nu vänder hon henne ryggen och fängslar 200 av Carries närmsta kollegor. Enligt presidenten utgör dessa underrättelsepersoner ett hot mot landets säkerhet. Är det ett svepskäl månntro för Keane att eliminera individer som hotar hennes ställning som landets ledare.

Säsong sju börjar med en spionjakt. Carrie arbetar i lönndom mot presidenten. I avsnitt ett – Enemy of the State – påbörjar hon ett samarbetet med en ny person. Carrie i brunfärgat hår söker sin kontakt på ett lyxhotell, men inser snart att hon inte är ensam om att eftersöka mannen. Samtidigt sitter i Saul i fängelset, när en av presidentens män klampar in i rummet och erbjuder honom ett jobb.

Efter sex omgångar med terrorister och våldsutövare från fjärran öst som fiender vänds i sjunde omgången blickarna inåt mot den egna nationen och dess ledare. Jag imponeras gång på gång av hur serien lyckas vara aktuell och relevant för vår samtid. Keane är seriens motsvarighet till Donald Trump. Det är massarresteringar och av en bristande tilltro till CIA och rättsväsendet.

Kritiker är överens om den första och andra säsongens höga verkshöjd. Dynamiken Carrie och Brody emellan fängslade sin publik.  Karaktärerna var den stora behållningen. Men Homeland har tendensen att ständigt återskapa sig själv och komma med nyheter som bibehåller vårt engagemang. Vi får se hur sjunde säsongen utvecklas, men jag är knappast orolig. Se fortsättningen redan nästa måndag på SVT1.

Petter Stjernstedt

Fatta med Cleo och Juck – Mäktig sång- och dansshow som aldrig riktigt lyfter

by

Fatta med Cleo och Juck är en kraftfull dans- och musikuppvisning som visar styrkan i Metoo och ger syre åt kvinnors kamp mot en patriarkal bransch, men en kort speltid och viss feghet i utförandet gör att det aldrig riktigt lyfter.

   

Medverkande: Cleo, Emelie Enlund, Shirley Harthey Ubilla, Madeleine Ngoma, Tarika Wahlberg,
Bessem Bedziri
Idé och koncept: Cleo och JUCK
Musik: Cleo, Broke ’N Tipsy, Eric Sjögren, Johan Bäckström, Ayla Adams
Koreografi: JUCK (Shirley Harthey Ubilla, Tarika Wahlberg, Madeleine Ngoma, Emelie ”Empo” Enlund, Feyona Naluzzi och Cajsa Godée
Kostymdesign: Hanna Kisch
Ljusdesign och scenbild: Tobias Hallgren, Lumination of Sweden
Videodesign: Con Leche
Regi: Lo Kauppi
Rådgivare Fatta: Isabell Stolt
Producent: Riksteatern


Igår ägde musikgalan Grammis rum. Bland nominerade utmärker sig kvinnliga artister som Vaz, Fever Ray och Zara Larsson. Men av kandidater dominerar de manliga akterna. Fatta med Cleo och Juck är ett svar på den strukturella makten. Det är en käftsmäll mot den mansdominerade bransch som varje dag trycker ner och osynliggör kvinnor.

Den ideella föreningen Fatta bildades utifrån en frustration. I Umeå våldtog tre killar en 15-årig tjej med en trasig vinflaska och i rätten friades männen. Organisationerna ”Make Equal” och ”Femtastic” gick samman för att bilda FATTA, en förening vars syfte är att driva fram en samtyckeslag, något som snart är en realitet när förslaget kan klubbas igenom i riksdagen i vår.

Fatta med Cleo och Juck är en respons på den ilska många känner. Självsäkert står danskollektivet Juck på scen och juckar. Med små bestämda rörelser, fysisk närhet och kaxiga poser visar de på ett stort mod. Ikväll är det dem som äger sina kroppar.  Cleo svarar upp med sång och energisk rap. Till bakgrunden av tunga basgångar och träder hon fram och framför sina övertydliga texter om män som förtrycker. Via videoprojektioner ser vi intervjuer med icke-män som delar med sig av sina erfarenheter och på digitala skärmar lyser med stora bokstäver hashtags som #Tystnadtagning, #sistaspikenikistan, #visjungerut, #medvilkenrätt, #närmusikentystnar, #imaktenskorridorer, #vardeljus, #deadline, #utanskyddsnät och #timeout.

Budskapet i Make Equal och Fattas kampanjer är – rätten att få bestämma över sin egen kropp och rätten att få vara sig själv. Cleo talar om hur vi i samma stund vi föds blir placerade in i boxar – man och kvinna. Hon ser musikscenen som en frizon, en plats där hon som kvinna kan och vågar vara sig själv. Och en plats där hon kan ta plats. Med tryck bakom varje ordstavelse framför hon sina låtar. Jag tänker alltid se mig över axeln. Ensam. Nedsmutsad. Helt naken. Jag sätter min hand mot din hand och lovar; jag tänker aldrig mer vara rädd för en man. Jag vill dansa och skaka rumpa. Men Södra Teaterns rustika inramning tillåter inte det. Det är trist. Ett kraftpaket som detta hade behövt ett bra dansgolv för att fånga upp artisternas energi.

Musiken engagerar, men vad tillför Cleo och Juck egentligen till debatten? Adderar artisterna nya raster till fenomenet mäns kontroll över kvinnor? Nja. Men vi stärks i vår övertygelse om att fortsätta kämpa för ett mer jämställt samhälle. Arrangemangets korta speltid påverkar också bredden på de tematiska ingångarna. Knappt har vi hunnit tinas upp av den stundande vinterkylan när Cleo och co vinkar oss farväl. Mer blod hade gått att pumpa in i det pulserande hjärtat.

Jag frågar mig vart de verkliga sårskorporna gömmer sig? .Som man känner jag mig förvånansvärt oberörd. Showens peak kommer när Juck iklädd skoluniformer ställer sig bredbenta och stirrar ut två vita medelålders män i det böljande publikhavet. Mer inslag av den kalibern som skakar om och provocerar hade behövts för att få arrangemanget att riktigt lyfta. Som avslut läser Cleo och Juck tillsammans med publiken ur ett kontrakt där vi frånsäger oss rätten över att bestämma över andras kroppar. Det är ett avslut som snyggt avrundar och inramar den musikaliska upplevelsen.

Trots uteblivet mästerverk är Fatta med Cleo och Juck väl värd sin biljett. Succén visas åter på Södra teatern i mars. Så passa på att se detta styrkeprov, en feministisk revolution där rytmer och melodier blir till vapen i ett krig som måste få ett slut. Och det är nu!


Heidi – En överlevare med ett budskap

by


Kalla det vid dess rätta namn – judehat! Förintelsens minnesdag 27 januari uppmärksammas av Rumänska kulturinstitutet med ett författarsamtal. Journalisten Ola Larsmo talar med
Heidi Fried, överlevare från Förintelsen och författare till Frågor jag fått om Förintelsen. Kulturbloggen sammanfattar.

Förintelsen var en hemsk massaker som tog många oskyldiga människors liv. Hitler och nazisterna ville befria världen från judar, zigenare, handikappade och homosexuella. De sågs som lägre stående människoarter som förtjänade att dö. Tystnaden vidmakthöll det förtryckande systemet, menar Heidi Fried, författare och överlevare från Förintelsen. Hon berättar om tiden strax innan Förintelsen, om hur judarna for illa och spottades på.
-Vi kallades råttor och fick inte gå i vanliga affärer. Det var början av förtrycket. Steg för steg inskränktes våra rättigheter. Vi fick inte gå på bio, promenera på gatorna eller vistas i parkerna. Alla såg hur orättvist vi behandlades, men ingen gjorde något åt det.

Sedan många år tillbaka lever den 93-åriga Hedi i Sverige och livnär sig som författare och föreläsare. År 1945 efter att Hitler förlorat kriget flyttade författarinnan till Sverige, trygghetens borg, eller så hon trodde. Är det sant att paradiset Sverige tillåter mig att åter känna denna rädsla?, frågar sig Heidi. Hon ser tendenser i samhället som liknar det som skedde på 40-talet.
– Det är misstro mot medier, myndigheter och politiker. Och det är sanningar som plötsligt blir till osanningar i folkets öron. Precis så började Hitlers segertåg.

Idag är normaliseringen av rasism, även i vårt land, ett faktum. Nazistiska och antisemitistiska grupper tillåts patrullera på våra gator. Och högerextrema partier tar plats i riksdagen. För att stoppa de högerextrema strömningarna krävs ett stort mod, människor som vågar stå upp mot de krafter som förtrycker människor, säger Heidi.
– Stå inte bara där och se på när personer far illa. Utan ryck in! Alla individer har en egen vilja att förändra. Och med viljans makt kan vi förhindra att Förintelsen händer igen.

 Det är en förkastligt sak hur polisen väljer yttrandefrihet före att tillämpa lagen om hets mot folkgrupp, menar Heidi.
– Ska man i yttrandefrihetens namn låta totalitära krafter få yttra sig och därmed strypa andras talan? Jag säger nej. Att godkänna nazisters deltagande i offentlig miljö skapar en hatets värld och en demokratins död. Mitt förslag är radikalt! Förbjud nazistisk organisering helt och hållet och försvåra hatet från att spridas.

Antisemitismen har många år på nacken. Judehatet uppkom cirka 300 före kristus och har sedan dess fortsatt att frodas världen över. Enligt Heidi är antisemitismen den mest extrema form av rasism. Enligt henne förenklar vi hatets magnitud genom vårt sätt att benämna ismen.
– Herregud, kalla det vid dess rätta namn – judehat! Antisemtisim är en förfining och akademisering av ordet som gör att en enklare kan komma undan med att använda sig av ett antisemitiskt språk.

Språk är som vi alla vet makt. Media har ett stort ansvar att ge en korrekt beskrivning av verkligheten. Men också vi medmänniskor har ett ansvar. Ett ansvar att ta problemet på allvar. Heidi är själaglad över alla som kommit för att lyssna på samtalet denna sena vardagskväll.
– Det känns lovande inför framtiden att så många är engagerade i och bryr sig om frågor kring mänskliga rättigheter. Med ett sådant engagemanget och en sådan välvilja kommer vi långt. Tillsammans lappar vi igen de sprickor som återfinns i samhällets alla vrår. Tillsammans skapar vi en bättre värld för alla.

De redan frälsta: Politiskt och komiskt sprängstoff

by

DE REDAN FRÄLSTA – De som fortfarande lever i mörker kommer att vakna!

Medverkande: Tiffany Kronlöf, Bianca Kronlöf och Thom Gisslé
Plats: Södra teatern
Manus: Familjen Kaos
Regi: Astrid Menasanch Tobieson
Scenografi/Ljus/Video: Johan Rödström
Kostym: Felicia ”Leffe” Kronlöf
Mask: Daniela Krestelica
Premiär: 17 januari

Det är energiskt, fartfyllt och underhållande när Bianca och Tiffany Kronlöf sätter demokratin i främsta rummet.

De frälsta är en politiskt show tillägnat de redan invigda – feministerna, socialisterna och alla som i teori och i handling står upp för alla människors rätt. Slå Pattarna i taket, Systrarna Biancas och Tiffanys förra uppsättning, fick skarp kritik för att enbart rikta sig mot de övertygade. Men är det en dålig sak frågar sig systrarna? Att tillsammans i ett tryggt rum kunna stärka varandra och därmed höja självförtroendet hos varje enskild feminist som på släktmiddagen eller på arbetsplatsen kan stå upp för sin sak när sexistiska och oförstående kommentarer yppas. Det kan väl knappast ses som osunt? Metoo är en revolution som måste tas tillvara på.

I De redan frälsta fortsätter systrarna att krossa förtryckande normer. I stundande Trumptider är det viktigare än någonsin att vi står upp för vår sak och inte accepterar orättvisor. Tiffany sjunger- ”Jag har makt. Systrar och bröder. Vi vet vart vi ska. Organisera er.” Med De frälsta visar de på betydelsen i att ta ställning och engagera sig i ett upp-och-ner-vänt samhälle. En orättvis värld beskrivs där rika som flyr till skatteparadis behandlas annorlunda än flyktingar som flyr sitt land. Vad fan får jag för pengarna säger Leif Östling, före detta vd för Svensk näringsliv och systrarna ger svar på tal: Jo, du får cancervård, bra vägar, en välfungerande skola som du kan sätta dina barn i, en kollektivtrafik så att vi enkelt kan ta oss fram osv.

Med tydlighet illustrerar systrarna sin poäng. Det stundas valår och därför vill de via De frälsta visa på den makt vi besitter och om hur vi kan och måste nyttja den för att forma ett bättre, jämlikare och stabilare samhälle, ett samhälle som är till för alla.

Här bjuds på flera skratt. Underhållande är snubben som förklarar varför han är en god feminist eller blondinerna som gör korkade utlåtanden – Gå på soc, är det ett nytt gym? Systrarna beskriver pedagogiskt och roligt olika politiska paradoxer. Bianca talar om stoppet mot familjeåterföreningar, en lag som borde gälla ALLA, även medelklassmamman som tappat bort sitt barn på IKEA som därmed får noll stöd från personal som inte tänker bryta mot lagen. Makten i alla dess skepnader – patriarkatet, övre medelklassen, politiken- får sig här en törn.

De frälsta är en lektion i politik – GAL och TAN(Googla!) och i strukturellt tänk och högerextremism. Humorn är systrarnas främsta vapen, även om den stora skrattfesten uteblir. De väljer allvaret före humorn. Ibland blir det plumpt som när Tiffany rapar om hur hon önskar se Leif Östlings barn fara illa så att den före detta vd:n förstår varför han måste betala sin skatt.

Men i sin helhet träffar De frälsta helt rätt. Balansen mellan det improviserade och välorkestrerade är väl avvägd. Jag älskar hur Bianca oavsett hur långt hon drar ett skämt alltid lyckas ro hem det. Ibland erkänner hon sin urspårning. Det är en ödmjukhet jag uppskattar och en ärlighet som
blir humor i sig själv.

Syskonen – Tiffanys med sin  R&B och vackra sång som når Celine Dion höjder och Bianca med sin hyperaktiva ståup-komik – kompletterar varandra. Slutklämmen är magnifik, ändock något utdragen, och illustrerar på ett smart sätt hur lätt det faktiskt är att engagera sig. Jag gläds åt initiativet att göra en show som sätter demokratin i främsta rummet och som stärker unga feministers lust att förändra samhället till det bättre. Det är en styrka få uppsättningar besitter.

Petter Stjernstedt

 

 

Årets bästa filmer

by

Kulturbloggen listar 2017 års största filmupplevelser. Det är mäktiga laserstrider, italiensk romantik och norsk skräck med mera.

Följande filmer fick i år en femma i betyg av Kulurbloggen.

1.The Party

 

 

 

Ett roligt, absurt och mycket träffsäkert kammardrama med sju av de skickligaste skådespelare du kan hitta.

2. Call me By Your Name

Call me by your name är en stark kärlekshistoria om två alfahannar som i en tid av begränsande normer vågar följa sitt hjärtas sång. Både skådespel och manus håller toppklass. 

3. Loving Vincent

Ett mästerverk där konst och film blir ett

4. Star Wars The Last Jedi

Både spänning och skratt och en rejäl dos filosofi

5. Shape of The Water

En sagolik kärlekssaga med erotik och tortyr

6. Skönheten och odjuren

Ett starkt kriminaldrama där rättvisan inte finns där den borde vara

6. Django

Jag vill sitta kvar i salongen och se den igen och igen och igen

Följande filmer fick en fyra i betyg:

7. Handmaiden
8. The Square
9. From Nowhere
10.Killing of a Sacred Deer
11. Little Wing
12. 120 slag i minuten
13. Thelma
14. Okänd soldat
15. Om själ och kropp
16. Shapeshifters
17. Jordgubbslandet
18. Krig
19. Silvana – Väck mig när du vaknar
20. Clash

Arkiverad under: Film