Kalla det vid dess rätta namn – judehat! Förintelsens minnesdag 27 januari uppmärksammas av Rumänska kulturinstitutet med ett författarsamtal. Journalisten Ola Larsmo talar med
Heidi Fried, överlevare från Förintelsen och författare till Frågor jag fått om Förintelsen. Kulturbloggen sammanfattar.
Förintelsen var en hemsk massaker som tog många oskyldiga människors liv. Hitler och nazisterna ville befria världen från judar, zigenare, handikappade och homosexuella. De sågs som lägre stående människoarter som förtjänade att dö. Tystnaden vidmakthöll det förtryckande systemet, menar Heidi Fried, författare och överlevare från Förintelsen. Hon berättar om tiden strax innan Förintelsen, om hur judarna for illa och spottades på.
-Vi kallades råttor och fick inte gå i vanliga affärer. Det var början av förtrycket. Steg för steg inskränktes våra rättigheter. Vi fick inte gå på bio, promenera på gatorna eller vistas i parkerna. Alla såg hur orättvist vi behandlades, men ingen gjorde något åt det.
Sedan många år tillbaka lever den 93-åriga Hedi i Sverige och livnär sig som författare och föreläsare. År 1945 efter att Hitler förlorat kriget flyttade författarinnan till Sverige, trygghetens borg, eller så hon trodde. Är det sant att paradiset Sverige tillåter mig att åter känna denna rädsla?, frågar sig Heidi. Hon ser tendenser i samhället som liknar det som skedde på 40-talet.
– Det är misstro mot medier, myndigheter och politiker. Och det är sanningar som plötsligt blir till osanningar i folkets öron. Precis så började Hitlers segertåg.
Idag är normaliseringen av rasism, även i vårt land, ett faktum. Nazistiska och antisemitistiska grupper tillåts patrullera på våra gator. Och högerextrema partier tar plats i riksdagen. För att stoppa de högerextrema strömningarna krävs ett stort mod, människor som vågar stå upp mot de krafter som förtrycker människor, säger Heidi.
– Stå inte bara där och se på när personer far illa. Utan ryck in! Alla individer har en egen vilja att förändra. Och med viljans makt kan vi förhindra att Förintelsen händer igen.
Det är en förkastligt sak hur polisen väljer yttrandefrihet före att tillämpa lagen om hets mot folkgrupp, menar Heidi.
– Ska man i yttrandefrihetens namn låta totalitära krafter få yttra sig och därmed strypa andras talan? Jag säger nej. Att godkänna nazisters deltagande i offentlig miljö skapar en hatets värld och en demokratins död. Mitt förslag är radikalt! Förbjud nazistisk organisering helt och hållet och försvåra hatet från att spridas.
Antisemitismen har många år på nacken. Judehatet uppkom cirka 300 före kristus och har sedan dess fortsatt att frodas världen över. Enligt Heidi är antisemitismen den mest extrema form av rasism. Enligt henne förenklar vi hatets magnitud genom vårt sätt att benämna ismen.
– Herregud, kalla det vid dess rätta namn – judehat! Antisemtisim är en förfining och akademisering av ordet som gör att en enklare kan komma undan med att använda sig av ett antisemitiskt språk.
Språk är som vi alla vet makt. Media har ett stort ansvar att ge en korrekt beskrivning av verkligheten. Men också vi medmänniskor har ett ansvar. Ett ansvar att ta problemet på allvar. Heidi är själaglad över alla som kommit för att lyssna på samtalet denna sena vardagskväll.
– Det känns lovande inför framtiden att så många är engagerade i och bryr sig om frågor kring mänskliga rättigheter. Med ett sådant engagemanget och en sådan välvilja kommer vi långt. Tillsammans lappar vi igen de sprickor som återfinns i samhällets alla vrår. Tillsammans skapar vi en bättre värld för alla.