Rosemari Södergren

Blomster
Betyg 2
Svensk biopremiär 16 juni 2023
Regi Neil Wigardt

En lång LSD-tripp eller någon liknande drog. En ung tjej hänger med ett gäng ungdomar en sommarnatt med rave och droger. Allt flyter på, lite oklart och luddigt, som om jag som tittare också är med där och är påverkad. Jag har väldigt svårt för filmer som mer eller mindre är en hyllning av droger eller skildrar starka droger som en normal del i livet utan några större problem. Det gör mig väldigt ledsen, både för att jag själv har närstående som dött eller farit illa av droger och för att jag under min uppväxt förlorade skolkamrater i överdoser eller i trippar som slog snett.

Filmleverantören beskriver filmen så här:
Ung förälskelse, kicksökande och hallucinatorisk svensk sommarnatt i Neil Wigardts visuellt explosiva debut.

Att unga gärna berusar sig är ämnet i säkert mer än femtio procent eller kanske nittio procent av filmer och tv-serier. Ofta skildras det också som något som hör naturligt till ungdomen och väldigt sällan visas det som är en alltför vanlig följd: många unga dör i överdoser både i Sverige och i hela världen. Varje år dör uppemot 900 personer i Sverige till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Tre av fyra dödsfall beror på överdoser eller att personen tagit sitt liv, visar en genomgång av statistik från flera myndigheter. Det är många fler än gängkriminellas skjutningar resulterar i. Självklart förväntar jag mig inte att filmer behöver ha som syfte att upplysa om faran med droger. Men jag är ändå skeptisk till att alla ungdomar använder droger och jag är kritisk till när det så oförblommat skildras som något positivt att droga sig med starka medel.

Vad jag förstår ska vi av filmen känna att vi är med i detta kompisgäng där var och en accepteras som den är och får ha vill bakgrund och vilken sexualitet som helst. Det är inte direkt den första ungdomsfilmen som skildrar sådana kompisgäng. Det är väl det normala idag?

Vi får följa dessa ungdomar som under ett dygn rör de sig från skogsrave till hemmafester. De blandar alkohol och droger helvilt.

För mig var det plågsamt att se filmen, jag fick ont i magen och såg inom mig alla de känner som varit fast i missbruk eller vuxit upp med anhöriga med missbruk. Den enda anledningen att den fick högre betyg än 1 är de många små samtalen som tar upp existentiella frågor om meningen med livet, som när en av de unga männen säger att han vet hur allt kommer att sluta. Alla dessa små med reflektioner om kärlek och existens, omg klimatförändringar och om att hitta sig själv.

Kungen
Betyg 4
Svensk biopremiär 24 februari 2023 – premiär online 9 juni 2023
Regi Karin af Klintberg

Hur är det att vara kung i ett land som Sverige? Dokumentären Kungen är en unik film. Producent Karin af Klintberg har följt och intervjuat kung Carl XVI Gustaf under två år. Vår svensk kung, Carl XVI Gustaf, har aldrig tidigare släppt någon journalist så nära under så pass lång tid. Visst finns det mycket kvar att fundera på, som jag skulle vilja veta om vår kung, men det känns absolut som att vi genom denna dokumentären kommit honom närmare och fått en inblick i hans liv. Det är ett stycke nutidshistoria vi får se i denna dokumentär.
’
Karin af Klintberg och hennes filmteam har haft en enorm fingertoppskänsla och låter kameran ofta stanna kvar i närbilder på framför allt kungen och också på många detaljer i hans omgivning. Vi får se ansiktsuttryck som låter oss ana mycket.

Ett stort plus får dokumentären för att den i lugn takt låter oss närma oss kungen utan att skriva oss på näsan om och huruvida regissören är för eller emot monarki. Dokumentären är ett stycke svensk historia och sevärd oavsett om man är för monarki eller hellre vill ha en republik. Vi får se kungens vardagsliv, se honom och drottningen arbeta och vi får se honom vandra i sommarslottet på Öland. Vi får se hans vardag där han bor i Drottningholms slott och kör bil till arbetsplatsen, slottet i centrala Stockholm. En sak är saker: Kungen jobbar mycket.

Visst finns det mycket att diskutera kring fenomenet att ha ett kungahus i ett land. Det finns mycket att säga både för och emot – och jag tycker det är skönt att denna dokumentär inte fokuserar på den debatten även om några frågor berör ämnet. Karin af Klintberg ställer frågorna på ett naturligt sätt och ibland envisas hon tills det blir tvärstopp. Det säger en hel del också, när kungen säger att han inte svarar på något.

Kungen har 2023 varit monark i Sverige i 50 år. Kungen uppsteg på tronen den 15 september 1973. Det gör honom till en av de monarker i Europa som suttit längst på tronen. Denna dokumentär är väl värd att se oavsett om man är för eller emot monarki. Och visst finns det många frågor som jag skulle vilja ställa också, men så är det säkert med de flesta av oss.