Rosemari Södergren

Olydnad i fokus på Göteborg Film Festival 2025

13 november, 2024 by Rosemari Södergren

I fokus på Göteborg Film Festival 2025 står olydnad. Under rubriken Focus: Disobedience utforskas det civila motståndets kraft – när blir olydnad en moralisk skyldighet? När går den för långt, och vem bestämmer vad som är rätt och fel? Är åsidosättandet av lagar och regler ett rimligt pris för förändring i ett demokratiskt samhälle? 

Ett pressmeddelande berättar:

Historien är fylld av små och stora handlingar av olydnad som skapat en kedjereaktion av konsekvenser. En man som sa nej när alla andra sa ja. En kvinna som vägrade ge upp sin plats på bussen. En flicka som skolstrejkade på fredagar, och en annan som fortsatte gå i skolan.

I en värld präglad av ökad polarisering, auktoritära tendenser och klimatkris, har civilt motstånd blivit en avgörande faktor för det globala samtalet. I den kontexten kan gränsen mellan protest och laglydigt motstånd bli suddig, eftersom motståndshandlingar ofta kräver ett visst mått av olydnad.

Filmhistorien rymmer oräkneliga berättelser om människor som vågar trotsa regler, ifrågasätta auktoriteter och stå upp för sin övertygelse – även när det innebär stora risker. Film har alltid varit ett kraftfullt medel för att utmana normer, ifrågasätta makten och processa de strömningar som formar samhället. 

– Under den 48:e Göteborg Film Festival ska vi utforska olika sorters motstånd genom att visa aktuella filmer på temat och lyfta fram vad de har för betydelse i dagens samhälle. Vi ser fram emot att diskutera, problematisera och mobilisera vår olydnad under festivalen, säger Pia Lundberg, konstnärlig ledare för Göteborg Film Festival. 

Fyra filmer som ingår i Focus: Disobedience

Little Jaffna
Ung fransk polis med tamilskt ursprung infiltrerar kriminellt gäng med koppling till tamilska tigrarna i oupphörligt spännande, komplex och färgstark debut.

När den nybakade polisen Michael får i uppdrag att infiltrera ett gäng i Parisstadsdelen ”Little Jaffna” ser han möjligheten att bli accepterad som fullvärdig fransman. Förutom illegal verksamhet sysslar gänget med att driva in pengar till de tamilska tigrarnas motståndskamp hemma i Sri Lanka. Men det blir inte en lika rak väg för Michael som han trott. Förutom faran att avslöjas så måste han hantera en växande känsla av tillhörighet och lojalitet. Mot före detta tigerledaren Aya, hans underhuggare Puvi – och sin egen bakgrund. Lawrence Valin spelar själv huvudrollen och levererar en klassisk nagelbitarthriller, snyggt kryddad med etnografiska element och tamilska filminfluenser.
Regi: Lawrence Valin
Frankrike, 2024
100 min
Svensk premiär

Once Upon a Time in a Forest
Unga förälskade finska aktivister kämpar mot känslokalla kommersiella intressen i betagande dokumentär med den finska gammelskogen i huvudrollen.

Ida och Minkas kärlek till skogen har gjort dem till aktivister. Övertygat kämpar de inom Extinction Rebellion mot multinationella bolag, myndigheter och politiker. Virpi Suutari följer dem under planering och genomförande av aktioner, men varvar med förtrollande vackra och kontemplativa bilder av djur och natur; att fly undan den brutala verkligheten en stund och hämta kraft genom reningsbad i den drömlika skogen har blivit en överlevnadsstrategi. Once Upon a Time in a Forest är en politiskt angelägen film som med djup eftertänksamhet krockar biodiversitet, ung medvetenhet och idealism mot generationsklyftor, toxisk maskulinitet och kapitalistiska maktstrukturer.
Regi: Virpi Suutari
Finland, 2024
93 min
Svensk premiär

April
Kvinnlig läkare riskerar allt i en skoningslös kamp mot patriarkala krafter och osynligt maktspel i hyllat och prisat drama.

Georgiska banbrytande filmrebellen Dea Kulumbegashvili följer upp festivalsuccén Beginning (GFF, 2021) i lågmält och oförsonligt drama. Förlossningsläkaren Nina verkar i ett samhälle där kvinnors rättigheter ofta ignoreras. Vi utforskar hennes isolerade tillvaro på landsbygden där hon utför illegala aborter och där varje patientbesök blir en tyst protest mot samhällsnormerna. Men någonting inträffar och när de inre demonerna tar fysisk form framträder en kuslig skepnad vars närvaro suddar ut gränsen mellan verklighet och illusion. Kulumbegashvili förlitar sig på sitt karaktäristiska, minimalistiska berättande med långsamma, dröjande tagningar som avslöjar mer än den sparsamma dialogen. April är en utsökt tillika kompromisslös studie i makt och motstånd.
Regi: Dea Kulumbegashvili
Georgien, Frankrike, Italien, 2024
134 min
Svensk premiär

No Other Land
Prisbelönt och brinnande angelägen skildring av den israeliska ockupationen av Västbanken, där en palestinsk aktivist och en israelisk journalist gör motstånd med kameran som vapen.

Sedan barnsben har Basel Adra dokumenterat den pågående fördrivningen och förstörelsen i Masafer Yatta. Hans tidigaste minnen är av israeliska soldater som stormar hans hem och arresterar hans far. Som vuxen fortsätter hans vardag präglas av vräkningar och bulldozrar som jämnar hem, skolor och hela byar med marken. Under sitt arbete möter han den israeliska journalisten Yuval Abraham, och en oväntad allians formas. Men deras vänskap prövas av den djupa ojämlikhet som råder mellan dem: Basel lever ständigt under militär ockupation, medan Yuval har en helt annan frihet. No Other Land, skapad av ett palestinsk-israeliskt kollektiv, är en akt av kreativt motstånd och obändig strävan efter rättvisa. Prisad som bästa dokumentär på Berlins filmfestival och nominerad till bästa film på European Film Awards.
Regi: Basel Adra, Hamdan Ballal, Yuval Abraham, Rachel Szor
Palestina, Norge, 2024
96 min
Svensk premiär

Filmrecension: Den svenska torpeden – en film som kommer att tävla om många filmpriser

13 november, 2024 by Rosemari Södergren

Den svenska torpeden
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 november 2024
Regi Frida Kempff
Manus Marietta von Hausswolff von Baumgarten och Frida Kempff

En slags Rocky-berättelse, ni vet någon som kämpar mot alla odds och ändå lyckas med något häpnads väckande, otroligt och imponerade. Fast ur en kvinnas situation vid tiden strax före andra världskriget utbrott, vilket gör att denna kämpande underdog möter hundra gånger starkare motstånd än Sylvester Stallones Rocky någonsin gjort i någon film.

Den svenska torpeden bygger på verkliga händelser och är en skarp och mycket realistisk skildring av kvinnors situation vid tiden för andra världskrigets utbrott, en film som fyller mig med me mängd olika känslor och tankar. Jag såg den tillsammans med flera vänner som var djupt påverkade av berättelsen. Berättelsen bygger på den sanna historien om simstjärnan Sally Bauer som riskerade allt för att förverkliga sin dröm att simma över Engelska kanalen. Regissören Frida Kempff tar sig skickligt förbi den fälla som många regissörer annars fastnar i när de skapar ett drama som bygger på verkliga händelser: Kravet att följa verkligheten så strikt att det mer blir en redogörelse än ett drama. I den svenska torpeden fungerar det dramaturgiska och jag får aldrig känslan av att det är tillrättalagt för att stämma exakt med hur allt gick till. Samtidigt är det högst realistiskt. Kvinnors situation i Sverige och för den delen i hela världen och i Europa handlade om att vara hemmafruar, att passa upp på man och barn.

Handlingen utspelas Sommaren 1939 och andra världskrigets utbrott hänger som ett hotande moln över Europa. Sally Bauer bröt mönstret för den traditionella kvinnorollen. Hon var ensamstående mamma och älskade att simma, mer än något annat. Hon hade en stark dröm, en längtar, ett syfte, ett mål att simma för Engelska kanalen.

Sally Bauer fick kämpa hårt, varken hennes familj eller omgivningen över huvud taget var förstående eller stöttande. Hon var ensamstående mamma. Pappan till hennes barn var gift och hade barn i Danmark. Ingen förstod hennes starka drivkraft. En mor ska inte överge sitt barn för att åka iväg och simma långt, det var den inställningen omgivningen hade och som hon ofta fick höra. Ingen förstod hur hon kunde satsa allt på simningen vilket förde med sig att hon ibland övergav sitt barn och ingen ville direkt ge henne stöd så hon kunde satsa på simningen.

Filmen öppnar för många tankar och ger mycket att prata om. Jag tror att alla som ser filmen kommer att ha sitt förhållningssätt och sin syn på handlingen. Det är som att en Tjechov-föreställning som är fylld av olika karaktärer som på olika sätt lurar sig själva eller försöker lura omgivningen och har olika driftkrafter. Vi kan spegla oss själva i filmens karaktärer.
Hur skulle vi själva gjort? Vilka val skulle vi göra? Skulle vi låta simningen styra över alla beslut? Skulle vi låta ett barn på sju-åtta år följa med till område som snart är drabbat av krig, där soldater finns överallt?

Frida Kempff tar härmed plats som en av nya svenska skickliga regissörer och Josefin Neldén imponerar i rollen som Sally Bauer: envis, stark och samtidigt skör, känslig och fylld av kärlke till sin son. Fotot i filmen får högt betyg för alla fantastiska bilder, speciellt havsmiljön. Det här är en film som helt klart kommer att vara med i nomineringar till många filmpriset.

Det finns en hel del information om Sally Bauers simprestationer på Wikipedia:
Sally blev känd 1931 då hon simmade över Öresund två gånger, första simning mellan Helsingborg och Helsingör, den 30 augusti samma år simmade hon även mellan Dragör [10] och Limhamn i Malmö (18 km) vid sundets södra del på tiden 6 timmar och 22 minuter.

År 1938 utlovade en dansk firma en prissumma på 5.000 kronor åt den person som lyckades slå det danska rekordet för att simma över Kattegatt. Bauer simmade en sträcka på 48 kilometer mellan Sjællands Odde och Katholm söder om Grenå, men misslyckades i sitt första försök. Vid det andra försöket 3 augusti revanscherade hon sig dock och simmade över Kattegatt på 17 timmar och 5 minuter, vilket var tolv timmar snabbare än det rådande danska rekordet.

Sitt internationella genombrott fick Bauer 1939 då hon simmade över Engelska kanalen, något hon drömt om sedan amerikanskan Gertrude Ederle utfört samma bedrift 1926. 500 försök hade tidigare gjorts, men bara 15 hade lyckats. Med hjälp av sponsorpengar från bland annat Banankompaniet, Gröna Lund, Sandrews och tidningarna Idrottsbladet, Arbetet och Göteborgsposten reste hon 14 augusti till London och tog sig sedan till Cap Gris-Nez nära Calais i Frankrike. Bauer påbörjade klockan 05.50 den 27 augusti sin simning över kanalen och kom i land på den engelska sidan klockan 21.12 samma kväll, vilket gav en tid på 15 timmar och 22 minuter. Under stora delar av simningen fick hon kämpa mot tidvattenströmmar.

Recension av tv-serie: The Pirate Bay – skrämmande skildring av hur svenska rättsväsendet gick i USA:s ledband

9 november, 2024 by Rosemari Södergren

The Pirate Bay
Betyg 4
Premiär på SVT Play 8 november 2024
Regi Jens Sjögren och Patrik Gyllström
I rollerna Simon Gregor Carlsson, Arvid Swedrup, Willjam Lempling, Robin Stegmar

En skrämmande berättelse om hur det amerikanska kapitalet kunde styra Sverige. Dn amerikanska kapitalismen fick den svenska regeringen och polisen att lyda USA:s order och det svenska rättsväsendet till och med struntade i vad som är svensk lag och normal etik när domaren som var involverad i upphovsrätts-organisationer fick döma i Pirate Bay-rättegången. Ja det finns mycket att skämmas över hur svenska makthavare och myndigheter agerade kring The Pirate Bay.

Handlingen i tv-serien om The Pirate Bay utspelas under tidigt 00-tal Stockholm. Vi får följa Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm som förenas i en dröm om ett fritt internet. Gottfrid jobbar på att ta fram en tjänst som kopplar samman fildelare från världens alla hörn. Antipiratbyråns chefsjurist Henrik Pontén inser tidigt vilka konsekvenser The Pirate Bay kommer att få, men har svårt att göra sin röst hörd men blir sedan allt mer symbolen för kampen mot pirater.

En majoritet som var med på den tiden har säkert någon gång använt sig av The Pirate Bay och laddat ner en sång eller ett filmklipp. Kom ihåg att detta var innan Spotify eller Netflix, Youtube eller SVT Play lanserats. Det är uppenbart att The Pirate Bay banade väg för de streaming-tjänster som sedan kom. I tv-serien beskrivs fildelarna som ungdomar och Antibyråns frontman Henrik Pontén som representant för den äldre generationen och för storägarna av kulturföretag som den amerikanska filmbranschen. En av de stora anledningarna till varför fildelningen var så utbredd tas inte upp i serien: Den minutiösa schemalagda ordning i vilken film- och musikbranschen och tv-spelsföretagen lanserade sina produkter. Många, många var irriterade på att till exempel tv-spel eller filmer lanserades långt tidigare i USA och Storbritannien är i Sverige eller andra länder.

Men att serien inte fångas verkligheten exakt som den utspelades gör inte så mycket. Den har fångat en del av stämningarna vid den tiden och framför allt sätter den fingret på den SKANDAL som utspelades, att svenska myndigheter, poliser och makthavare löd amerikanska vinstintressen som marionetter. Det är en skandal, det finns helt enkelt inget annat ord för hur jakten på de som startade The Pirate Bay och jakten på honom som lät webbplatsen finnas i sin server gick till. Rent juridiskt är det lika tydligt nu som då att de som programmerade den eller ägde serverhallen inte var de som fildelade. Tekniken för detta var ju att alla som kopplade upp sig hjälptes åt att dela en bit, var och en hjälpte till. Peter Sunde, Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm och Carl Lundström som upplät sin serverhall gjordes till syndabockar för att skrämma andra från att göra något liknande. Det är som om jag öppnar en yta för marknadsstånd och någon säljer stöldgods där och jag blir dömd för vad någon gör på den ytan. Ett stort övergrepp som också skedde är vid den senaste razzian där massor av hårddiskar beslagtogs som inte alls hade med fildelning att göra utan där fanns olika webbplatser som hyrde in sig i webbhotellet.

Ett bevis på att lagen tolkas olika i skilda situationer är när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch på sin sida på Facebook nämnde att en advokat varit dömd för ett brott. Då var inte Facebook som var ansvarigt utan den enskilda person, det vill säga Ebba Busch, som skrivit något. Svenska myndigheter vågade förstås inte gå på Facebook. Den som är störst och rikast styr svenska myndigheter, oftast.

En annan sak som det svenska rättsväsendet gjorde som är under all kritik i samband med Pirate Bay-hörvan är att de fyra som dömdes till fängelse också ska betala den amerikanska filmindustrin och andra upphovsföretag mer än 70 miljoner kronor, när räntan lagts på. Hur skadeståndet räknades ut är totalt verklighetsfrämmande. Till Svenska Dagbladet förklarar Peter Danowsky, ombud för skivindustrins intresseorganisation Ifpi: Skivbolagen utgår från laglig försäljning på nätet av skivor. En skälig ersättning är enligt Danowsky 6,5 euro per nedladdat verk – något han säger att tingsrätten accepterat och de åtalade inte motsatt sig.

Wikipedia:
Rättegången mot The Pirate Bay var en rättsprocess kring fildelning. Stockholms tingsrätt avgjorde målet 2009 och Svea hovrätt 2010. Båda rättegångsprövningarna ledde till fällande domar mot de ansvariga för The Pirate Bay, nämligen fängelsestraff och ett solidariskt skadestånd till de spel-, film- och skivbolag som var målsägande.

Det behövs inte någon stor hjärna för att förstå att varenda en som laddat ner en låt inte skulle ha köpt låten den inte fanns på The Pirate Bay. De är ett högst omoraliskt bud från musikindustrin som domaren köpte rakt av. Och att domaren köpte det totalt bygger också på en stor skandal: Under rättegången kom det fram att domaren var medlem i upphovsrätts-organisationer som står på åklagarens sida. Ytterligare ett flagrant element är att USA hotade Sverige med handelsblockad om upphovsmännen till The Pirate Bay inte greps, åtalades och fälldes.

Ingen har hellet kunnat bevisa att filmindustrin verkligen förlorade dessa miljoner dollar som de påstår. Ingen filmbolag gick i konkurs under den tiden.

En av rollfigurerna tv-serien ”The Pirate Bay” är Rasmus Fleischer, som är en fiktiv version av honom för 20 år sedan. Han var en av frontmännen för föreningen Piratbyrån. Rasmus Fleischer skriver i Aftonbladet:
Nej, det krävdes inga privatdetektiver för att identifiera männen bakom piratsajten. Första åren finansierade The Pirate Bay sin hårdvara genom att be användarna donera direkt till Fredrik Neijs privata bankkonto, vilket finns dokumenterat på Internet Archive. Webbhotellet PRQ var inte hemligare än att Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm stod registrerade som ägare hos Bolagsverket, detta redan innan The Pirate Bay sjösattes på en PRQ-uppkoppling. Men uppenbarligen ville manusförfattarna till varje pris klämma in en klyschig detektivhistoria.

TV-serien förenklar frågan och konfliktytorna och har framför allt fokuserat skildringen som en kraftmätning mellan den mäktiga lobbygruppen, Motion Picture Association of America, och The Pirate Bay.

Ett fult övergrepp som svensk polis stod för var också i samband med mot företag som hade sina en husrannsakan, efter beslut av kammaråklagare Håkan Roswall. Husrannsakan genomfördes av ett 50-tal poliser mot webbhotellet PRQ:s lokaler i Stockholm. Vid tillslaget togs 186 servrar i beslag, jämte ett stort antal andra föremål. I husrannsakan drabbades även företag och organisationer utan samröre med Pirate Bay eftersom samtliga servrar i webbhotellets lokaler beslagtogs. Polisen gjorde även husrannsakan och beslag i privatbostäder. Justitieombudsmannen meddelade efter avslutad granskning av polisens agerande att det inte fanns tillräckliga skäl att ifrågasätta att egendom togs i beslag i den omfattning som skedde. Aldrig att svensk polis skulle fått göra likadant mot någon som tillhörde de rika och de mäktiga i samhället.

Frågan om upphovsrätt är inte en glasklar fråga om rätt eller fel. Att The Pirate Bay växte så snabbt och hade så många användare beror inte bara på att användarna inte ville betala för musik, film, datorprogram och tv-spel med mera. Det berodde minst lika mycket, om inte mer, på att människor ville ha tillgång och inte behöva till ägarna bestämde att det skulle finnas tillgängligt i deras land – och priserna hade också betydelse, förstås. The Pirate Bay banade vägen för webbtjänster som kom senare.

The Pirate Bay Bildtext: Henrik Pontén (Robin Stegmar) Foto: Stina Stjernkvist/SVT

Tv-seriens styrka är inte att den redovisar alla frågeställningar – vilket troligen hade blivit mera av en dokumentär och inget bra drama. Seriens styrka är att den är spännande trots att vi vet att det är de med mest makt och pengar som vinner, vilket är som det brukar vara i verkligheten och rätt deprimerande. Amerikansk filmindustri brukar annars lura i oss att den lilla människan kan vinna. För det kan den ju inte. Det är klart att det är viktigt att de som lever på att skapa film, musik med mera också kan leva på det. Men det är inte alltid samma sak om att de stora ägarna ska ha rätt att dela in världen i olika zoner efter när något ska ha premiär. Seriens stora styrka är inte bara spänningen förstås eller att den visar hur amerikansk ideologi fick styra i Sverige utan framför allt att den ger mycket att prata om och diskutera.

Filmrecension: Club Zero – en absurd och skickligt genomfört skildring av hur en sekt växer fram

9 november, 2024 by Rosemari Södergren

Club Zero
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2024
Regi Jessica Hausner

En skrämmande träffsäker skildring av hur sekter bildas och hur en sektledare skapas och får efterföljare. Handlingen utspelas på en internat-skola för välbärgade ungdomar, någonstans i Västeuropa. I verkligheten är den inspelad på St Catherine’s College i Oxford men det skulle kunna utspelas var som helst i ett land där stenrika föräldrar inte har något emot att lämna sina ungdomar på internatskolor.

Det är duktiga barn till högpresterande föräldrar som går i skolan. Skolan vill förstås hänga med i tiden och följa med i moderna trender och en nyanställd lära, Miss Novak, ska undervisa i hälsa och hälsokost. Miss Novak spelas så bra av Mia Wasikowska att jag skulle hoppa till och bli rädd om jag mötte henne på gatan. Miss Novak är en sådan där person som utstrålar enorm självkänsla och att hon vet allt. Hon charmar alla i omgivningen när eleverna varit på första lektionen hos henne svävar de nästan fram, så imponerade och fascinerade är de av henne.

Miss Novak lär dem att äta ”medvetet”, äta med ”mindfulness”. Sakta börjar de äta mindre och mindre portioner och allt långsammare. De samlas vid ett eget bord i skolans matsal och det strålar av religiös självmedvetenhet om deras perfekthet runt dem. Ungdomarna har lite olika skäl till varför de ger sig hän åt det medvetna ätandet. Någon vill komma i form, en annan vill minska växthuseffekten, någon vill nog mest höja sina betyg och någon söker en form av mindfulness. Men för Miss Novak spelar deras skäl ingen roll: så länge de gör som hon säger. Till slut får de lära sig att de inte ens behöver äta något alls och de har blivit totalt hjärntvättade.

En filmkritiker menar att filmen attackerar och driver med vår tids olika versioner av självsvält. Kristoffer Viita på SVT skriver till exempel:
Med en tydlig udd riktad mot samtidens självsvält är ”Club Zero” en fulländad satir över en privilegierad ätstörningskultur.

Jag håller inte med om hans analys. Miss Novaks metod för medvetenhet kring ätandet som hon lär ut till ungdomarna handlar visserligen om mat och om vad man ska äta, men i grunden ser jag filmen som en absurd och skickligt genomfört skildring av hur en sekt växer fram, där en grupp människor samlas och tror sig ha den stora, rena sanningen. Ritualer kring mat förekommer i de flesta religioner.

Fast oavsett hur tittaren vill tolka denna film är den oerhört stark och går inte att skaka av sig efteråt. Ett tredje sidotema. förutom sekterism och ätstörningar, är förstås de frånvarande föräldrarna. Med mörk humor, svart komedi och skickligt berättat både i fotoval och duktiga, enastående skådespelare är denna film sevärd i högsta grad. Den duktiga danska skådespelaren Sidse Babett Knudsen är med i rollen som en lättlurad och lättimponerade rektor.

Mia Wasikowska gör rollen som Miss Novak så bra att jag skulle hoppa till och springa och gömma mig om jag mötte henne på gatan, eller jag skulle i alla fall inte låta henne ta hand om något barn eller ens låta henne hålla i kopplet till någon av mina hundar. Jag skulle inte lita på henne en sekund. Och det tragiska är att världen har många sådana personer, som verkar så duktiga och fina och trevliga men som under ytan är livsfarliga.

Denna film dröjde sig kvar inom mig länge med de skrämmande känslor den väckte av hur unga människor kan påverkas och dras in i farliga sekter. Filmen tar sig in under huden och går inte att skaka av sig i första taget. Jag såg den redan i början av året då den visades på Göteborgs filmfestival.

Att dras in i farliga sekter är inte enbart något som unga människor kan bli utsatta för. Heaven’s Gate var en amerikansk domedagssekt som trodde att dess anhängare skulle hämtas från denna världen till en högre existens av ett utomjordiskt rymdskepp. 39 medlemmar i sekten begick kollektivt självmord den 24-26 mars 1997 genom förtäring av pentobarbital och etanol på Rancho Santa Fe i San Diego, Kalifornien, USA, i samband med att kometen Hale–Bopp passerade nära jorden. Fakta från Wikipedia.

Filmrecension: Woman of The Hour – krypande, olidligt spännande

7 november, 2024 by Rosemari Södergren

Woman of The Hour
Betyg 4
Svensk biopremiär 8 november 2024
Regi Anna Kendrick
Medverkande Anna Kendrick, Daniel Zovatto, Kelley Jakle m.fl

En krypande, olidligt spännande thriller som bygger på verkliga händelser. True crime är stort idag, speciellt i tv-serie-formatet. Men den här berättelsen passar bäst i en film. Den hade blivit outhärdligt seg om den delats upp i flera avsnitt.

Rodney Alcala var en psykopatisk seriemördare, som lockade kvinnor genom att utge sig för att vara en fotograf som letade efter modeller. Han var charmig och kunde prata väl. På sä sätt kunde han lura många unga kvinnor och flickor att följa med honom till ödsliga isolerade platser för att de skulle bli fotograferade i rätt ljus.

I filmen får vi följa några situationer där Rodney raggar upp flickor som han mördar och vi får samtidigt följa Cheryl Bradshaw, en ung kvinna som försöker slå sig fram som skådespelerska. Hon går på massor av audition till filmroller men lyckas inte få någon stor roll att slå igenom med. Cheryls manager lyckas få in henne i ett avsnitt av ”The Dating Game”, en matchmakingshow som presenterar tre nya män varje vecka. Cheryl får rollen som singelkvinna som ska välja en av tre män. Hennes manager påpekar för henne att det är viktigt att hon syns i tv, det ska underlätta i hennes sökande av roller som skådespelare. En av de tre män som hon får ställa frågor till och som hon ska välja är just Rodney Alcala. Priset för Cheryl och den hon väljer är att få en resa med fint hotell med all inclusive. Det otäcka är att trots att Rodney Alcala var registrerad som sexualförbrytare och nyligen släppt från fängelse kunde han delta i denna show som en av tre ungkarlar.

Amerikansk polis och rättsväsende skämde ut sig rejält med allt som hade med seriemördaren Rodney Alcala att göra. När han var misstänkt för flera mord och våldtäkter släpptes han mot borgen och kunde mörda minst två till, en ung flicka och en kvinna. Flera olika personer kontaktade polis och anmälde honom men den amerikanska rättvisans kvarnar malde långsamt. Så småningom dömdes han för tre mord men det finns misstankar om att han kan ha mördat 130 människor.

Handlingen utspelas under 1970-talet och kretsar mycket kring film- och fotovärlden. Fotomässigt och miljömässigt har filmen enastående skickligt fångat känslan från 1970-talet och pekar på den dominerande kvinnoförtrycket och det patriarkala systemet, långt innan metoo slog till. Cheryl blir många gånger uppmanad att skicka med foton på sin själv avklädd när hon söker jobb som skådespelare. När hon medverkar i matchmaking-showen låter programledaren henne byta till sexiga kläder som visar mer av hennes kropp.

Berättelsen är så laddad, spänningsmättad, att det knyter sig i magen. Skildringen av tiden och atmosfären inom den amerikanska film- och fotobranschen är mitt i prick. Det känns som att jag är med där och vill gripa in. Ett välgjort och engagerande drama som bygger på verkliga händelser.

Rosemari Södergren

Footer

Om oss