Den svenska torpeden
Betyg 4
Svensk biopremiär 15 november 2024
Regi Frida Kempff
Manus Marietta von Hausswolff von Baumgarten och Frida Kempff
En slags Rocky-berättelse, ni vet någon som kämpar mot alla odds och ändå lyckas med något häpnads väckande, otroligt och imponerade. Fast ur en kvinnas situation vid tiden strax före andra världskriget utbrott, vilket gör att denna kämpande underdog möter hundra gånger starkare motstånd än Sylvester Stallones Rocky någonsin gjort i någon film.
Den svenska torpeden bygger på verkliga händelser och är en skarp och mycket realistisk skildring av kvinnors situation vid tiden för andra världskrigets utbrott, en film som fyller mig med me mängd olika känslor och tankar. Jag såg den tillsammans med flera vänner som var djupt påverkade av berättelsen. Berättelsen bygger på den sanna historien om simstjärnan Sally Bauer som riskerade allt för att förverkliga sin dröm att simma över Engelska kanalen. Regissören Frida Kempff tar sig skickligt förbi den fälla som många regissörer annars fastnar i när de skapar ett drama som bygger på verkliga händelser: Kravet att följa verkligheten så strikt att det mer blir en redogörelse än ett drama. I den svenska torpeden fungerar det dramaturgiska och jag får aldrig känslan av att det är tillrättalagt för att stämma exakt med hur allt gick till. Samtidigt är det högst realistiskt. Kvinnors situation i Sverige och för den delen i hela världen och i Europa handlade om att vara hemmafruar, att passa upp på man och barn.
Handlingen utspelas Sommaren 1939 och andra världskrigets utbrott hänger som ett hotande moln över Europa. Sally Bauer bröt mönstret för den traditionella kvinnorollen. Hon var ensamstående mamma och älskade att simma, mer än något annat. Hon hade en stark dröm, en längtar, ett syfte, ett mål att simma för Engelska kanalen.
Sally Bauer fick kämpa hårt, varken hennes familj eller omgivningen över huvud taget var förstående eller stöttande. Hon var ensamstående mamma. Pappan till hennes barn var gift och hade barn i Danmark. Ingen förstod hennes starka drivkraft. En mor ska inte överge sitt barn för att åka iväg och simma långt, det var den inställningen omgivningen hade och som hon ofta fick höra. Ingen förstod hur hon kunde satsa allt på simningen vilket förde med sig att hon ibland övergav sitt barn och ingen ville direkt ge henne stöd så hon kunde satsa på simningen.
Filmen öppnar för många tankar och ger mycket att prata om. Jag tror att alla som ser filmen kommer att ha sitt förhållningssätt och sin syn på handlingen. Det är som att en Tjechov-föreställning som är fylld av olika karaktärer som på olika sätt lurar sig själva eller försöker lura omgivningen och har olika driftkrafter. Vi kan spegla oss själva i filmens karaktärer.
Hur skulle vi själva gjort? Vilka val skulle vi göra? Skulle vi låta simningen styra över alla beslut? Skulle vi låta ett barn på sju-åtta år följa med till område som snart är drabbat av krig, där soldater finns överallt?
Frida Kempff tar härmed plats som en av nya svenska skickliga regissörer och Josefin Neldén imponerar i rollen som Sally Bauer: envis, stark och samtidigt skör, känslig och fylld av kärlke till sin son. Fotot i filmen får högt betyg för alla fantastiska bilder, speciellt havsmiljön. Det här är en film som helt klart kommer att vara med i nomineringar till många filmpriset.
Det finns en hel del information om Sally Bauers simprestationer på Wikipedia:
Sally blev känd 1931 då hon simmade över Öresund två gånger, första simning mellan Helsingborg och Helsingör, den 30 augusti samma år simmade hon även mellan Dragör [10] och Limhamn i Malmö (18 km) vid sundets södra del på tiden 6 timmar och 22 minuter.
År 1938 utlovade en dansk firma en prissumma på 5.000 kronor åt den person som lyckades slå det danska rekordet för att simma över Kattegatt. Bauer simmade en sträcka på 48 kilometer mellan Sjællands Odde och Katholm söder om Grenå, men misslyckades i sitt första försök. Vid det andra försöket 3 augusti revanscherade hon sig dock och simmade över Kattegatt på 17 timmar och 5 minuter, vilket var tolv timmar snabbare än det rådande danska rekordet.
Sitt internationella genombrott fick Bauer 1939 då hon simmade över Engelska kanalen, något hon drömt om sedan amerikanskan Gertrude Ederle utfört samma bedrift 1926. 500 försök hade tidigare gjorts, men bara 15 hade lyckats. Med hjälp av sponsorpengar från bland annat Banankompaniet, Gröna Lund, Sandrews och tidningarna Idrottsbladet, Arbetet och Göteborgsposten reste hon 14 augusti till London och tog sig sedan till Cap Gris-Nez nära Calais i Frankrike. Bauer påbörjade klockan 05.50 den 27 augusti sin simning över kanalen och kom i land på den engelska sidan klockan 21.12 samma kväll, vilket gav en tid på 15 timmar och 22 minuter. Under stora delar av simningen fick hon kämpa mot tidvattenströmmar.