Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Döda män i skidspåret – rörig och mycket blod som sprutar

by

Döda män i skidspåret
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 november 2024
Regi Daniel och Ruben Anda

Ett gäng som gick i högstadiet tillsammans och nu tjugo år senare tvingas fira en påsk tillsammans i en öde stuga långt upp i fjällvärlden. De var inte särskilt goda vänner ens då för tjugo år sedan. Och nu tvingas de tillsammans och där sker mord. Inte bara ett mord utan flera och blodiga är de så det skvaler om det. Det är alldeles uppenbart att någon av dem är mördare. En variant på en ganska vanlig utgångspunkt för en deckare-historia. Den här blir inte lyckad.

Det är en rörig thriller med mycket blod som sprutar. Det blodröda syns extra bra mot den vita snön i fjällmiljön där denna krångliga mordhistoria utspelar sig. Tycker man om film med avhuggna huvuden och en invecklad mordhistoria är detta underhållning – men jag har svårt för att se sådant som nöje.

Handlingen: En man i cirka 35-årsåldern är en misslyckad författare. Han skriver bok efter bok som blir refuserad. Han blir kontakt av sin gamla skolkamrat som är miljardär och som bjuder med honom att fira påsk med flera gamla skolkamrater i fjällstugan. Den misslyckade författaren får i uppdrag att skriva miljardärens biografi. Äntligen kommer han att bli utgiven. Miljardären lovar att bekosta utgivningen.

Så inträffar mord och mordförsök och ännu fler mord. Vem är skyldig? Det är en brokig skara misstänkta, där finns allt från en kokainmissbrukande barnprogramledare, en psykotisk skvallerjournalist, en restaurangchef med skum relation till sin fru, en psykiater utan någonting i sin resväska. Snöstormen viner runt knutarna och de som ännu inte mördats försöker avslöja vem som är mördaren.

Det är fullt fart, inte många scener med lugn i. Men jag tycker ändå aldrig att det är spännande. Dels beror det på att rollerna spelas väldigt överdrivet, vilket förstås är meningen, men det gör det svårt att sympatisera med någon. Den ena är löjligare än den andre. Dessutom är det alldeles för mycket splatter för min smak. Det är många orealistiska ingredienser i filmen som att de döda får ligga kvar i huset och ingen ger sig av.

Den har många överraskande vändningar. Det är en av denna mordhistorias plus. Ett minus är att alla karaktärer är osedvanligt löjeväckande. Mig passar filmen inte men har man smak för svart humor och splatter så kan den vara värd att ägna tid att se.

Filmen bygger på den norska komikern Knut Nærums bästsäljande bok Døde menn går på ski. Han beskriver filmatiseringen av regissörsbröderna Daniel och Ruben Anda som resultatet av att:
– Agatha Christie och Tommy Wirkola åkt till fjällen över påsken och druckit sig aspackade på ägglikör.

Nja, jag håller väl inte direkt med i hans beskrivning. Agatha Christies mordgåtor brukar ändå ha lite mer sympatiska personer som det går att engagera sig för.

Filmrecension: Human Forever – Den vackraste och mest berörande dokumentär jag sett

by

Human Forever
Betyg 5
Svensk biopremiär 29 november 2024
Regi Jonathan de Jong

Jag är helt omskakad av alla känslan ett att ha sett denna dokumentär. Det är den vackraste dokumentär jag någonsin sett. Och samtidigt berättar den om något mycket sorgligt, bedrövligt – men den är också fylld av hopp. Denna film, denna dokumentär, är djupt berörande och tankeväckande – ja den handlar om livet och det allra, allra viktigaste vi har och borde vårda: medmänskligheten och respekten för varandras rätt att finnas till. Men åh så långt världen är från detta.

Artikel 25 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger:
Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

Att vi är långt från detta, det är väl de flesta medvetna om. Det finns många som svälter, lever i krig och förföljs. Men det finns ytterligare några som oftast förlorat sin frihet och inte behandlas människovärdigt: de som åldrats och alldeles speciellt de som fått någon form av demens. Idag lever 55 miljoner människor över hela världen med demens i någon form. År 2050 spås den siffran att vara över 139 miljoner. Chansen att denna film handlar om din framtid är 1 på 5.

Vad gör då världen för de som är dementa? Vi får följa den unga holländske mannen och sjuksköterskan Teun som reser runt och besöker äldre och dementa människor världen över. Teun är helt fantastisk. Han verkligen ser människor och kan bemöta äldre och dementa med respekt och som en människa till en annan.

Sanningen är att i synnerhet västvärlden har valt bort alla människor som inte är unga, vackra, energiska och framgångsrika och den som är äldre är oftast maktlös och förbisedd i länder som Sverige och Storbritannien. I Sverige råder, som många är medvetna, en genomgående diskriminering av äldre. Se bara på hur medieföretag som Expressen och Aftonbladet och Dagens Nyheter aldrig skulle nyanställa någon som fyllt 45. Sverige är ett av de länder som verkligen har mycket att lära av denna dokumentär och där många i den svenska eliten för skämmas. Utan tvekan. Vad händer med ett land där bara de starkaste och vackraste hyllas? Där de svagare grupperna inte längre har frihet och ofta inte ens får välja om de vill ha gul eller röd saft på demensboendet?

Men den här dokumentären ger så mycket hopp också. Vi får se människor världen över som ser människor och bemöter också den som är dement med respekt. Fakta är ju att ganska få som är dementa är dementa dygnets alla timmar. Det går absolut att nå fram till dem, många gånger. Det är helt underbart att se Teun prata med äldre och dementa.

Human Forever är mycket välförtjänt utsedd till årets bästa dokumentär på flera filmfestivaler och vinnare av Publikpriset för bästa dokumentär under årets upplaga av Guldkalven i Holland.

Filmens svenska distributör skriver om filmen:
Human Forever – En film om kärleken till mänskligheten
Den 24-årige vårdinnovatören Teun Toebes har ett uppdrag: att förbättra livskvaliteten för personer med demenssjukdom. Han har bott på en sluten avdelning på ett vårdhem i flera år när han bestämmer sig för att ta sitt uppdrag till nästa nivå. Under en resa jorden runt utforskar han och hans gode vän och filmskapare Jonathan de Jong hur demens hanteras i andra länder och vad vi kan lära av varandra för att göra framtiden vackrare och mer inkluderande.

Filmen ger mycket hopp. Teun Toebes och regissören Jonathan de Jong fokuserar mest av allt på att visa bra alternativ och intervjuar människor som tror på att det går att förbättra livsvillkor för de som är dementa.

Miia Kivipelto, en av världens ledande forskare om demens där professor i klinisk geriatrik vid Karolinska institutet och berättar om Finger-metoden som är baserad på vetenskapliga stuidersom visar att koordinerade livsstilsåtgärder inom fem områden kan förebygga eller fördröja utvecklingen av kognitiv svikt. Det finns många olika risk- och friskfaktorer för kognitiv svikt och demens:
hälsosam kost
fysisk aktivitet
kognitiv träning
sociala aktiviteter
kontroll av hjärt- och kärlrelaterade riskfaktorer

Genom att människor lär sig att leva efter dessa fem råd kan mycket av demens förhindras eller åtminstone drabba mindre hårt. Men all demens går nog inte att förhindra. Human Forever visar framför allt hur människor med demens ändå kan ha bra liv och få känna frihet. De behöver inte låsas in. Den som är dement mår bra av att leva så normalt som möjligt. Det handlar om att se människan. Se att alla har människovärde och rätt till frihet.

Human Forever är så fin, en underbar mjuk och varm dokumentär som bör visas överallt i världen, för makthavare, i skolor, på äldreboenden, på universitet, överallt, överallt.

Relaterat:
Vad vår värld behöver och vad världen saknar – medmänsklighet och rätten att bli gammal

Recension av tv-serie: Blue Lights 2 – stark och engagerande och bara måste sträcktitta

by

Blue Lights 2
Betyg 5
Premiär på TV4 Play 25 november 2024
Regi Declan Lawn & Adam Patterson Jack Casey

En serie om nyrekryterade poliser i Belfast och den första säsongen gjorde succé och hyllades av många. Bland annat fick den högsta betyg, 5 av 5 av Kulturbloggen, där vår kritiker skrev:
Blue Lights – mästerlig och engagerande och ställer viktiga frågor

Denna nya säsong håller samma kvalitet. Skådespelarna är bra och berättelsen tar upp olika aspekter kring kriminalitet, polisen och brottsbekämpning. Allt är inte svart eller vitt. Och vi får följa flera av polisernas privatliv och personliga trassel och relationer.

I första säsongen var det fyra rekryter. Tre av dem har gått vidare inom polisen och tagit ett steg uppåt från aspirantnivån. Vi får följa dessa tre, Grace, Tommy och Annie. Den fjärde, Jen, polischefens dotter, har hoppat av och är nu jurist och vi får också följa hennes liv. Det märks att hon hittat sin uppgift i livet. Som jurist är hon mycket mer engagerad i sitt jobb.

Vi får förstås också följa en del av polischeferna och övriga polis plus att det tillkommer två nya poliser, varav den ena, Shane. jobbar tillsammans de tre som tidigare var aspiranter.

På högre nivå inom polisväsendet har beslut tagits att polisstationen som ansvarar för området Mount Eden måste satsa fullt för att få stopp på den växande konflikten mellan områdets två maffiagäng och bossar. Det visar sig att det är inte bara polisen som är oroad över den ökade kriminalitet och drogerna som flödar i området. Lee som tidigare varit elitsoldat sköter en pub tillsammans med sin syster. Lee är rejält trött på att tvingas betala för beskydd till en av områdets maffiakungar. Han är också trött på hur knarket skördar liv. Lee sätter igång en plan har för att kunna få bort de två maffiakungarna och själv styra området.

Denna polisserie har flera stora styrkor. Många duktiga naturliga skådespelare, förstås men också dramaturgin och skildringen av hur polisen jobbar och av de kriminella och vanliga människor som bor i området och drabbas av såväl polisbrutalitet som brott. Serien rör sig i de gråzoner där livet oftast befinner sig.

Det är också en berättelse om hur livet går vidare i en område som Nordirland och Belfast där IRA och lojalister för inte alltför länge sedan krigade och slängde bomber. En skildring av hur myndigheter lägger munkavel på diskussioner och fasta om vad som hände under IRA-tiden.

Det är en stark och engagerande polisserie som jag inte kunde slita mig ifrån utan måste sträcktitta.

Filmrecension: Under trottoaren – Stranden – långt ifrån färdig film

by

Under trottoaren – Stranden
Betyg 1
Svensk biopremiär 22 november 2024
Regi Henrik Hellström’

En rörig film, obegriplig sensmoral och en berättaröst och långsamma närbilder istället för drama och gestaltning.

Handlingen kretsar kring en man, Tott, som är uppfödd i en välbärgad akademikerfamilj och kan utan att oroa sig för sin försörjning ägna sitt liv åt att hitta på utmaningar åt sig själv. Under sitt sökande efter olika sammanhang bygger han ett hus åt sig själv, långt ut i skogen och lever där med sina två söner. Deras tid ägnas åt att spela rollspel som Tott hittar på. Det är helt omöjligt att känna något engagemang för människor som inte behöver ägna en sekund åt att fundera på hur de ska få ekonomin att gå ihop. Tott är en slags eremit-guru somt tror sig se och kunna kritiskt granska samhället, utan att själv någonsin behöva jobba. Det hade förstås kunnat fungera som ett tema om filmskaparen närmat sig Tott på ett mer granskande sätt. Eller om Tott inte skildrats som en slags spännande personlighet.

Filmen innehåller väldigt få scener som gestaltar något, istället är det oftast stilla närbilder på skådespelarnas ansikten och en berättarröst som pratar. Det blir sällan bra att låta någon prata som en monolog istället för att gestalta scener och använda dramaturgi.

En bit i filmen har Tott blivit gammal och sönerna är vuxna och han skickar ut dem på ett sista äventyrsspel där de ska lära sig något. I spelet möter de en kvinna som är HR-chef på ett medelstort bolag och hon vill inte gå till kontoret utan vill ägna sina återstående femton år före pension åt att måla. I en annan del av spelet får sönerna hantera en friskolelärare som blir arg på en elev och den tredje karaktären de får ta itu med är en säkerhetsvakt som stjäl ur den gemensamma jobbkassan och till och med har spelat upp hela sin frus pension.

Totts tankar med det hela är förmodligen att göra sönerna kritiskt tänkande gentemot det senkapitalistiska samhället. Det är dock för ytligt skildrat och uppbyggt alldeles för mycket på klyschor och klicheer. Vissa scener är skrattretande. Friskoleläraren går in i en kyrka och sätter sig i en kyrkbänk för att fundera på sitt liv och sitt agerande. Då dyker en präst på honom och nästan tvingar honom att lyssna på sin uppfattning. Det är bara det att vad prästen säger är långt ifrån var kristendomen i Svenska kyrkan handlar om. Dessutom är det högst orealistiskt att en präst i Svenska kyrkan skulle dyka på en besökare så direkt. Tvärtom står ju Svenska kyrkan för att människor ska ha integritet och få lugn och frid i kyrkan utan att bli påhoppad av någon som vill missionera.

En annan scen där jag undrar hur regissören har tänkt är när friskoleläraren springer omkring i skogen och har bärsärkagång med en shinai, ett japanska kendosvärd. Han hugger helvilt. Som läraren använder och svingar detta bambusvärd skiljer sig totalt från hur kendosvärd används inom kendo. Nu springar han runt som om svärdet vore ett vikingasvärd. Jag undrar om det är någon dold tanke bakom det eller okunskap om hur kendosvärd används?

Inledningen av delen med den manliga friskoleläraren var slarvigt ihopklippt. Denna ständiga berättarröst berättar att läraren har hand om sin son varannan vecka. Plötsligt står han vid ett bord med en pojke mitt emot sig. Läraren tillrättavisar denna skolpojke för att pojken kallat en flicka för hora. Eftersom det kommer direkt då berättarrösten sagt att han bor med sin son varannan vecka är lätt att vi som tittar tror att det är sin son han pratar med. Men det är en annan skolpojke, en elev. Sådant tycker jag är slarvigt.

Jag fick tvinga mig att se klart filmen. Det var länge sedan jag såg en film som kändes så totalt ointressant. Ändå har jag ett stort och genuint intresse för existentiella frågor. Men här blir det existentiella gestaltat av tre män som i ett spel ska undersöka några samhällsfrågor som det känns att de egentligen inte förstår ett enda dugg av.

Denna film är långt ifrån färdig. Den rymmer flera intressanta frön till teman, men den behöver klippas om och få mer gestaltat och mindre berättarröst, färre stilla närbilder och mer handling och ageranden. Ja förmodligen mer fokus på en berättelse instället för att flyta ut i alldeles för många trådar, tankar och småberättelser. Tott är dessutom väldigt trist som karaktär. Vad är han för guru?

Recension av tv-serie: Helikopterrånet – spännande och fascinerande

by

Helikopterrånet
Betyg 4
Premiär på Netflix 22 november 2024
Regi Jonas Alexander Arnby, Daniel Espinosa och Anna Zackrisson

Helikopterrånet bygger på verkliga händelser. Wikipedia berättar om händelsen som väckte stor uppmärksamhet både nationellt och internationellt:
Helikopterrånet i Västberga var ett rån som genomfördes på morgonen den 23 september 2009 mot G4S Cash Services värdedepå i Västberga industriområde i södra Stockholm. Rånarna hade tillgripit en helikopter av modell Bell 206 Jet Ranger som de använde för att hämta bytet från värdedepån. Det var första gången som en helikopter användes vid ett rån i Sverige. Polisflygets helikoptrar på Myttinge på Värmdö lyfte inte eftersom någon hade placerat en bombattrapp på landningsplatsen. Bytets storlek blev enligt en uppgift till TT 39 miljoner kronor.

Tv-serien med åtta avsnitt är en dramatisering som delvis följer vad som är känt om händelsen men är samtidigt fiction, en dramatisering. Exempelvis har rånarna i serien andra namn än i verkligheten – och hur väl personerna stämmer med verkligheten kan nog bara de som var med verifiera. Det spelar egentligen ingen roll. För mig är denna tv-serie ett drama och inte en true crime-serie. Serien bygger på Jonas Bonniers roman Helikopterrånet (The Helicopter Heist).

Rånet var självklart uppseendeväckande spektakulärt. Något liknande hade inte utförts i Sverige tidigare. Det var ingen tvekan om att det var välplanerat och paralleller drogs med filmer som Oceans Eleven. Att helikopterrånet var väl planerat är uppenbart. I serien säger en polis att rånare skiljer sig ofta från övriga kriminella, då de är välplanerade och inte nerdekade knarkare. Polisen beskrev rånade med viss beundran. I såväl verkligheten som i tv-serien ser vi hur svenska och utländska medier fylldes av journalister som inte kunde dölja upphetsningen och fascinationen de kände på grund av det hur helikopterrånet genomfördes.

Serien ger många tankar och det finns en hel del att prata om efter att ha sett den. Vi får framför allt följa rånarna och en av rånarna i synnerhet, som beskrivs som en ung man som växte upp i ett område som klassas som utanförskaps-område. Han började tidigt med stöld och blev kriminell och dömdes till fyra års fängelse på Kumla. Han mötte en kvinna han blev djupt förälskad i. De gifte sig och fick två barn och han försökte leva ett hederligt liv utan att begå brott. Han slet på ett snabbkök och försökte bli rik genom att starta ett företag där han skulle importera räkor som inte blev slafsiga på en gång utan hade högre kvalitet. För att kunna starta företaget och importera behövde han några som hjälpte till med startkapital. Han blev blåst så rök om det. Där startade allt som blev fel för honom. Rami kunde inte berätta för någon att han blev blåst utan kontaktade istället kriminella bekanta för att delta i rån eller annat. På något sätt är detta skildrat i tv-serien som att Rami var ett offer, att han tvingades bli kriminell igen. Kanske är det så. En del har färre möjligheter att göra bra val och samtidigt har vi ändå fri vilja. Eller? Ja det finns saker att diskutera och fundera kring i tv-seriens berättelse.

En annan karaktär vi får följa är en kvinnlig polis, Leonie som har rötter från forna Jugoslavien. I seriens början får vi se hur hon avslöjar och griper en pedofil men det svenska polisväsendet var rätt slappt och lät pedofilen bli fri. Det finns en hel del kritik av svensk polis inbakat i tv-serien. Svensk polis gjorde en hel del misstag under utredningen och det visade sig också att polisen fått tips flera veckor före rånet att ett rån med helikopter var på gång.

Serien är engagerande och spännande. Avsnittet med själva rånet är helt suveränt gestaltat. Det är fascinerande hur man som tittare dras in i och rent av kan förstå rånarna och önska att de ska klara sig. Fast man vet att de är kriminella.

Rånet är numer preskriberat och den som googlar kan se att bytet var drygt 39 miljoner svenska kronor men endast 54.000 kronor av denna summan kom tillrätta. Det väcker ju nyfikenhet. Vart tog 39 miljoner svenska kronor i sedlar vägen?