Döda män i skidspåret
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 november 2024
Regi Daniel och Ruben Anda
Ett gäng som gick i högstadiet tillsammans och nu tjugo år senare tvingas fira en påsk tillsammans i en öde stuga långt upp i fjällvärlden. De var inte särskilt goda vänner ens då för tjugo år sedan. Och nu tvingas de tillsammans och där sker mord. Inte bara ett mord utan flera och blodiga är de så det skvaler om det. Det är alldeles uppenbart att någon av dem är mördare. En variant på en ganska vanlig utgångspunkt för en deckare-historia. Den här blir inte lyckad.
Det är en rörig thriller med mycket blod som sprutar. Det blodröda syns extra bra mot den vita snön i fjällmiljön där denna krångliga mordhistoria utspelar sig. Tycker man om film med avhuggna huvuden och en invecklad mordhistoria är detta underhållning – men jag har svårt för att se sådant som nöje.
Handlingen: En man i cirka 35-årsåldern är en misslyckad författare. Han skriver bok efter bok som blir refuserad. Han blir kontakt av sin gamla skolkamrat som är miljardär och som bjuder med honom att fira påsk med flera gamla skolkamrater i fjällstugan. Den misslyckade författaren får i uppdrag att skriva miljardärens biografi. Äntligen kommer han att bli utgiven. Miljardären lovar att bekosta utgivningen.
Så inträffar mord och mordförsök och ännu fler mord. Vem är skyldig? Det är en brokig skara misstänkta, där finns allt från en kokainmissbrukande barnprogramledare, en psykotisk skvallerjournalist, en restaurangchef med skum relation till sin fru, en psykiater utan någonting i sin resväska. Snöstormen viner runt knutarna och de som ännu inte mördats försöker avslöja vem som är mördaren.
Det är fullt fart, inte många scener med lugn i. Men jag tycker ändå aldrig att det är spännande. Dels beror det på att rollerna spelas väldigt överdrivet, vilket förstås är meningen, men det gör det svårt att sympatisera med någon. Den ena är löjligare än den andre. Dessutom är det alldeles för mycket splatter för min smak. Det är många orealistiska ingredienser i filmen som att de döda får ligga kvar i huset och ingen ger sig av.
Den har många överraskande vändningar. Det är en av denna mordhistorias plus. Ett minus är att alla karaktärer är osedvanligt löjeväckande. Mig passar filmen inte men har man smak för svart humor och splatter så kan den vara värd att ägna tid att se.
Filmen bygger på den norska komikern Knut Nærums bästsäljande bok Døde menn går på ski. Han beskriver filmatiseringen av regissörsbröderna Daniel och Ruben Anda som resultatet av att:
– Agatha Christie och Tommy Wirkola åkt till fjällen över påsken och druckit sig aspackade på ägglikör.
Nja, jag håller väl inte direkt med i hans beskrivning. Agatha Christies mordgåtor brukar ändå ha lite mer sympatiska personer som det går att engagera sig för.