Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Filmrecension: Sommarboken – poetisk, magisk, filosofisk

by

Sommarboken
Betyg 4
Svensk biopremiär 14 februari 2025
Regi Charlie McDowell
Manus Robert Jones

En poetisk, magisk, filosofisk och vacker upplevelse om de stora frågorna om liv och död, om kärlek och tillhörighet, om sorg och att våga leva igen. Glenn Close är strålande i denna filmatisering av Tove Janssons bok Sommarboken. Tillsammans med Emily Matthews som spelar Sophie skapar hon filmmagi. Emily Matthews var nio år då filmen spelades in. Hon och Glenn Close fångar den stämning av kärlek som binder samman farmor och sondotter och samtidigt bubblar deras sorg under ytan och de kan smågräla också, för att båda söker sin självständighet.

Sommarboken är en av Tove Janssons vuxenböcker som handlar om Sophie som tillbringar en sommar i ett ganska skruttigt hus i den finska skärgården, i Finska viken, tillsammans med sin pappa och farmor. Men något haltar, någon saknas. Sophies mamma har dött.

Sophie är ett barn som säger vad hon tänker och känner och säger det rätt ut. Hon konstatera krasst och säger till farmor: ”Pappa älskar mig inte längre nu när mamma dött. Det är därför han ville att du skulle med.”

Pappan spelas av Anders Danielsen Lie flickan. Han är tyngd av sorgen efter sin fru. Han är mest sur och tvär och orkar inte bry sig om sin dotter på grund av sorg och saknad. Filmen blir till stor del fokuserad på relationen mellan farmor och Sophie, som skildras mycket realistiskt och levande. Det känns som att jag som tittare är med där, jag känner vad de känner.

Berättelsen är stark och vacker, med flera lager som fångar sorgens många ansikten men det är också en hoppfull skildring om att mötas mellan olika generationer och om att lyssna på natur och hav och hur stora äventyr som kan utspelas i lugnet i ett liv som går långsammare.

Det är underbart och vilsamt att uppleva en film som skildrar en tid då människor kunde ha tid att sitta stilla på en klippa vid havet och lyssna på vågor och fåglar och vind, en skildring av livet under en tidsepok då ingen behövde kolla SMS eller sociala medier på mobiltelefonen, en tid då barn kunde leta fyrklöver på gräsmattan istället för att spela tv-spel.

Ett litet minus får filmen för att den försöker få med för mycket. Regissör och producent försöker trycker in så mycket som möjligt från boken vilket gör att där finns scener utan att de har ett riktigt sammanhang i filmen. Den som har läst boken kommer förstås att få ut mer, för att han/hon/hen känner igen scener från boken.

Men som sagt: ett stort, stort BRAVO för dessa fantastiska naturscener som känns som att jag är med där, jag känner vattnet på fötterna, jag känner vinden och jag huttrar när stormen drar fram.

Filmrecension: The Balconettes – absurt obehaglig

by

The Balconettes

The Balconettes
Betyg 2
Svensk biopremiär 14 februari 2025
Regi Noémie Merlant

En ganska burlesk blandning av skräck och komedi och en form av ett drama om systerskap, fast väldigt svår att ta till sig. Tre unga kvinnor som är rumskamrater har koll på sina grannar på balkongerna en sommar med brännande värmebölja i Marseille.

Kanske filmen har ett underliggande budskap om klimatförändringarna som orsak till att människor går över gränser. Jag vet inte. Det är en film som jag tycker är obehaglig och jag fick tvinga mig själv att se klart. Ett ämne jag är trött på, som verkar väldigt populärt bland filmskapare, är att framställa sexarbete som både trevligt och högst normalt, som vilket arbete som helst. Det känns kluvet när det trots allt förekommer en hel del human trafficking där människor och speciellt kvinnor utnyttjas grovt,

En av de första händelserna som vi kan se på balkongen är ett mord utförts balkong. En vidrig kvinnoförtryckande man blir dödad av sin fru som tröttnat på han beteende. Denna kvinna beger sig de tre unga kvinnorna berättar vad hon gjort. För övrigt ett av de mest udda mord jag sett på film.

På en av balkongerna syns en förhållandevis snygg man med vältränad kropp. Fast vad som räknas som snygga män beror på betraktarens ögon och bedömning.

De tre unga kvinnorna ser till att få kontakt med mannen och blir inbjudna till honom. Det visar sig att han har en mycket elegant och påkostad lägenhet. Det märks att han har gott om pengar. Träffen hos honom utvecklas till ett vilt party. Vilda fester har en tendens att föra med sig obehagligheter efteråt.

Hur som helst är det en absurd film med en hel del fokus på sex och blod. Åldersgränsen som är satt till 15 år är definitivt inte för hög.

Manus är skrivet av Céline Sciamma som bland annat varit inblandad i produktion av bilder som Tomboy och Porträtt av en kvinna i brand. Hon har skrivit tillsammans med regissören Noémie Merlant. Jag var inte så förtjust i varken Tomboy eller Porträtt av en kvinna i brand, så det är väl inte oväntat att denna film inte heller tilltalar mig. Men den som gillade speciellt En kvinna i brand kan säkert ha större behållning av denna film än jag.

Teaterkritik: Amadeus – Bravo, bravo, bravo

by


Foto Sören Vilks

Amadeus
Av Peter Shaffer
Översättning Göran O Eriksson
Regi Sunil Munshi
Scenografi Sunil Munshi och Linus Fellbom
Kostym Bente Rolandsdotter
Ljus Linus Fellbom
Ljud Daniel Rejmer
Koreografi Catharina Allvin
Mask Katrin Wahlberg
Musikaliskt ansvarig, musik och arrangemang Eric Skarby
Premiär den 7 februari 2025 på Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Bravo. Premiären fick stående ovationer och många, många bravo-rop. Välförtjänt.
Denna föreställning har många bottnar, ger mycket att tänka på. Den är fantastisk och något av det mest fulländade som visas på svensk scen på länge. Den har duktiga skådespelare, manus och regi som ser till att ge djup i berättelsen, underbar livemusik på scen och stark symbolisk scenografi och dräkter som imponerar. Den tog andan ur mig och jag vandrar hem efter föreställningen helt tagen.

Handlingen utspelas i slutet av 1700-talet och kretsar kring Salieri, som var anställd som hovkompositör vid hovet i Wien. Han var född i Italien och älskade musik och som ung tog en vän till familjen med honom till Wien där han kunde utbilda sig i musik och få framtång inom musik. Han komponerade och undervisade i musik. Enligt Wikipedia var han bland annat lärare till Ludwig van Beethoven, Franz Liszt, Johann Nepomuk Hummel och Simon Sechter.

Salieri hade kämpat, studerat och levt ett anständigt liv. Som ung gav han ett löfte till Gud att leva rättfärdigt om Gud hjälpte till såm han kunde försörja sig på musik. Det ser ut som att Gud och Salieris överenskommelse fungerade bra ända fram tills den unga kompositören Wolfgang Amadeus Mozart dyker upp vid hovet. Mozart var redan välkänd som ett musikaliskt underbarn och hade rest runt i världen med sin pappa och gett konserter från fem års ålder. Kejsaren Joseph II är förtjust och tar emot Mozart.

När Mozart spelar ett litet egenkomponerat stycke berörs Salieri ända in i själen. Det är det vackrast Salieri hört, det är som om Gud själv talar genom musiken. Men så visar det sig att Mozart, denna fantastiska musiker och kompositör, är långt ifrån anständig. Mozart dricker mycket och förför många kvinnor. Salieri blir djupt upprörd, arg och besviken på Gud. Hur kan Gud välja att tala genom en ung man som beter sig som värsta oansvariga rucklaren, som är en utsvävande person och lever långt ifrån ett rättfärdigt, anständigt liv. Dessutom tycks Mozart vara född med denna gåva och har inte behövt studera. Och ödmjuk är Mozart inte alls utan han babblar på och förolämpar Salieri.

Föreställningen berör existentiella frågor och kan också ge input på frågan som diskuteras på svenska kultursidor om det är rätt eller fel att göra skillnad på verket och konstnären. Salieri upplever att han själv är en medelmåtta. Varför bryr sig Gud inte om den rättfärdige. frågar han sig. Går det att vara genialisk och ung när medelmåttorna har makten?


Philip Zandén ger ett djup i Salieri. 1981 spelade Philip Zandén Mozart i Amadeus på Stadsteatern. Nu återvänder han till pjäsen men som Salieri. Han är fantastisk i den rollen och ger extra perspektiv på Salieri. Det går att förstå Salieris känslor och det märks också att han är kluven. Han vill upptäcka mer musik av Mozart samtidigt som han är rädd för att Mozarts musikaliska geni ska hotas Salieris position. Vi som ser det utifrån kan se att Salieri har styrkor som är också är värdefulla och som Mozart inte har. Salieri måste ha varit en betydligt bättre lärare till exempel. Mozart som förförde sina kvinnliga elever hade haft problem om det funnit någon metoo-kampanj på den tiden,


Jag är imponerad av alla skådepelare som förvaltar sina roller väl, bland andra; Simon Reithner som den utsvävande vilda Mozart och hans tuffa fru Constanze som spelas av Maja Rung. Per Andersson gör en otroligt komisk Kejsare Joseph II. Helt underbar. Finns det någon annan komiker som kan säga ordet ”styrbord” och få publiken att vrida sig av skratt.

Scenografin på scen är enkel och består mest av en stor flygel och låter skådespelarna med sina glittrande dräkter vara i blickfång. I taket finns stora rutor som ibland används för att ge en sakral känsla av att befinna sig i en kyrka och ibland ger intrycket av att allt på scenen pågår i en källare, i mänsklighetens dolda undermedvetna med förbjudna känslor och tankar. Den mörka plats människor inte vill att någon ska se.

Regissören Sunil Munshi säger:
– Det här är en glödhet skildring av rivalerna Mozart och Salieri. Ett vulgärt geni omgivet av kvinnor och galna fester. En behärskad hovkompositör med en brinnande avundsjuka. Och deras gemensamma passion för musiken. Publiken kan vänta sig en känslosam helafton med storslagen livemusik och operasång.

Det skriver jag under på. Det är storslaget: ett kostymdrama med livemusik, fantastiska skådespelare och en berättelse som ger mycket att fundera på.

I rollerna Antonio Salieri – Philip Zandén
Wolfgang Amadeus Mozart – Simon Reithner
Constanze Weber, Mozarts hustru – Maja Rung
Josef II, kejsare av Österrike – Per Andersson
Greve Johann Killian von Strack – Peter Kajlinger
Greve Franz Orsini-Rosenberg – Andreas Nilsson
Baron Gottfried van Swieten – Johan Marenius Nordahl
Venticello 1 – Steve Kratz
Venticello 2 – Bengt C W Carlsson
Katherina Cavalieri, Salieris elev – Sanna Gibbs
Theresia Salieri, Salieris hustru – Katija Dragojevic
Guiseppe Bonno och kapellmästare och på klavitur- Eric Skarbym
Musiker Alva Press – Violin
Emma Beskow – Cello
Hannah Törnell Wettermark – Tvärflöjt
Elin Willert – Klarinett

Recension av tv-serie: Mordet på ön

by


Foto Graeme Hunter Pictures ©All3media

Mordet på ön
Betyg 3
Premiär på SVT 5 februari 2025
Regi Tom Sullivan

Mordet på ön är en engagerande mordhistoria, en miniserie med fyra avsnitt, som utspelas på ön Lewis and Harris, en del av Yttre Hebriderna, utanför Skottland. Det är en intressant miljö med mycket hav och höga klippor och till stor del av dialogen är på gaeliska.

Huvudpersonen är den unga polisen Kat Crichton (spelas av Sorcha Groundsell) som får uppdraget att följa med på utredningen av ett mord på Mary Maclean, matriarken för den förmögna familjen Maclean på ön Lewis and Harris. Kat Chrichton ska framför allt jobba som anhörigpolis under fallet. Anledningen till att hon får uppdraget trots att hon är ganska ny i jobbet är att hon är från ön Lewis and Harris och hon talar gaeliska.

Innan de åker iväg frågar hennes chef om hon har något outrett med några som är berörda av fallet. Hon svarar nej, förstås. Kat vill förstås få chansen att vara med på en mordutredning. Givetvis talar hon inte sanning när hon nekar. Det var tio år sedan hon satte sin fot på ön men det finns fortfarande konflikter och annat som bubblar mellan henne och en del av öns invånare.

Handlingen pendlar mellan olika tidsperioder, dels nutiden och dels vad som hände tio år tidigare på en fest med händelser som gjorde att Kat lämnade ön och händelser som påverkar nutiden.

Mordhistorien är klurig och som i många kriminalserier pendlar det mellan vem som utredarna och som vi tittare misstänker. Mordoffret, Mary Maclean, har fyra vuxna barn, som tillhör de misstänkta och Kat misstänker också Mary Macleans make, trots att han också blev skjuten i samband med mordet som först verkar vara ett rån.

Det är en mordgåta som framför allt skildrar psykologiska processer, hur människor känner och reagerar på sina känslor. Det är bra att det inte är fler avsnitt, det hade blivit segt då. Den unga polisen Kat Crichton är en intressant person. Hon ger intrycket av att vara lite blyg och försiktig men när det kommer till kritan är hon både framåt och bestämd och envis. Hon lurar nog många med sitt oskuldsfulla utseende. Jag hoppas hon dyker upp i fler tv-serier. Karaktären håller för fler säsonger.

Recension av tv-serie: Apple Cider Vinegar – omskakande om bluff inom alternativ medicin

by

Apple Cider Vinegar
Betyg 3
Global premiär på Netflix 6 februari 2025
Regi Jeffrey Walker

En omskakande berättelse som bygger på verkliga händelser där två unga kvinnor i Australien tjänade mycket på och blev kända, hyllade influencer genom att marknadsföra produkter och behandlingar som de påstod botade dödliga sjukdomar. De två kvinnorna var stenhårda konkurrenter och tyckte inte om varandra och båda byggde sin verksamhet på lögner och bluff.

Serien är också en hård granskning av alternativa metoder för att bota sjukdomar, framför allt angrips alternativa behandlingar av cancer. Serien som består av sex avsnitt bygger på verkliga händelser men samtidigt har namnen ändrats på många av personerna medan en del karaktärer som Belle och Chanelle fått behålla sina verkliga namn.

Huvudkaraktären som angrips allra mest är Belle Gibson. Seriens handling kretsar mycket kring henne även om vi också får följa två andra kvinnor, Milla som konkurrerade med Belle och Lucy som hade svår bröstcancer och som beundrade Belle och följde hennes råd. Belle Gibson påstod att hon diagnosticerats med hjärntumör men att hon vunnit över cancern genom sin metod att äta rätt mat. Hon blev jättestor på Instagram och hade många, många följare och hon utvecklade en app, The Whole Pantry, som innehåll recept och råd för att vara frisk och kunna bota farliga sjukdomar. Appen godkändes av Apple och hon fick beröm från Apple.

En annan kvinna var inspirationskälla för Belle. I serien har hon fått namnet Milla. Hon hade hudcancer i sin vänstra arm. De traditionella medicinens läkare ordinerade att armen skulle amputeras och hon skulle genomgå cellgiftsbehandling. Men hon valde att istället följa en alternativ metod som en läkare i Mexico uppfunnit. Den behandlingen handlar bland annat att dricka en mängd juicer dagligen och att göra lavemang med kaffe flera gånger om dagen. Milla påstod att metoden gjorde henne frisk. Till skillnad från Belle hade Milla verkligen cancer men hon bluffade ändå eftersom cancern kom tillbaka i armen och det dolde hon. Milla dog sedan i cancer 2015.

För Belles lilla son måste det ha varit fruktansvärt att växa upp med hotet hängande över huvudet att mamma Belle skulle dö av cancer. Rent privat var det verkligen genom-uselt av Belle Gibson att låtas att hon hade cancer. Dessutom lurade hon många som var sjuka och som följde hennes metoder och lagade mat efter hennes menyer. Men minst lika illa, eller till. och med ännu värre, var att hon lovade att en stor del av hennes försäljning skulle gå till välgörande ändamål. Det allra värsta var den lill pojken som hade en aggressiv hjärntumör och som kanske kunde bli frisk genom en operation, som var dyr. Belle använde honom i sin marknadsföring och samlade in pengar till hans operation. Men han fick inte ett öre av det.

Belle Gibson skildras i serien som en tvättäkta narcissist. Har tycks inte ha många goda sidor och hon manipulerar allt och alla och tycks kunna ljuga om allt. Hon älskar sig son men någon bra mamma verkar hon inte ha varit. Hon var under dessa år som skildras helt fixerad vid sig själv och sina företag och sin framgång.

Serien har fokus på Belle som är den värsta manipulatorn och lögnaren även om Milla också lurade sina följare. Serien visar också att ganska många av karaktärerna är falska på sitt sätt och har sina dolda motiv, också journalisten som avslöjar Belle har sina privat skäl. Hans fru är Lucy, som är svårt sjuk i bröstcancer. Han vill inte att hon ska använda alternativa behandlingar. Han vill att hon ska genomgå cellgiftsbehandling istället.

Tänk att Belle Gibson var så drivkraftig och så övertygande att hon fick Apple att godkänna och berömma hennes app och hon fick sin receptbok utgiven av det etablerade bokförlag Lantern Books, som ingår i Penguin Books.

Serien är skrämmande att se. Det är otäckt att människor kan manipulera så många. Samtidigt kan jag tänka att serien saknar kritik av vad cellgiftsbehandling betyder. Om femtio år har forskare hittat andra metoder att behandla cancer med, får vi verkligen hoppas. För cellgiftsbehandling verkar är ett gissel, det vet alla som fått behandlingen eller har någon anhörig eller vän som genomgått den. Det är inte konstigt att många söker sig till alternativ. Serien fokuserar på framför allt Belle men också Milla och visar hur mycket bluff det kan finnas i alternativa behandlingar och samtidigt visar den hur de som är emot alternativen kan ha sina personliga skäl till sitt ställningstagande, men samtidigt ifrågasätts inte företrädarna för de traditionella metoderna som att amputera kroppsdelar och behandla med cellgift.