Thomas Johansson

Artist: Sivert Høyem
Titel: Long slow distance
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 9 november

Mörk, vacker och sentimental. Det är Sivert Høyems röst, och hur skivan låter. Sivert Høyem är här med sitt fjärde soloalbum. Etta på den norska albumlistan, och idag släpps den också i Sverige.  När han själv beskriver skivan, så kallar han att den har en norsk identitet och med arktisk vibb.

Jag har svårt att höra det norska och det arktiska, kanske hör man ibland lite norskt på det engelska uttalet, men jag vet inte hur det låter när det är arktiskt. Däremot gillar jag det lite långsamma rocktempot, Siverts lite släpiga röst. Rockmusik är inte alltid snabb musik, utan Sivert Høyem bevisar att det går att göra glödhet rockmusik som är långsam till sin takt. Det är vackert, sentimentalt och helt enkelt underbart. Det är synd att musik från våra grannländer ofta har så svårt att hitta lyssnare i Sverige. Sivert Høyem spelar modern rock, och är värd en stor publik i Sverige också.

Artist: Freddie Wadling

Album: With a license to kill

Betyg: 4

Utgivningsdatum: 09-nov-2011

 

Freddie Wadling är väl så långt man kan tänka sig att komma från James Bonds ideal. Att han sjunger olika bondlåtar, låtar som en udda kombination, men den funkar verkligen. Bond-låtar har oftast ganska svulstiga arrangemang men här är de avskalade, in på bara skinnet. Blottade, och påklädda Freddies röst.  Erkänner att jag verkligen alltid varit svag för Freddies röst och den känslan håller i sig. Han är fostrad i punkscenen, och har om en del tidigare skivor sagt att han bara gjort dom för pengarna. Kanske är det så i detta fall också, men det spelar ingen roll. Sverige behöver en artist som Freddie Wadling och jag gillar skivan. Diamonds are foreveer, och vi får hoppas att Freddie kan vara för en bra stund till i varje fall. Han tycker att skivan ska avnjutas tillsammans med en Dry Martini, men jag tycker att det finns flera andra drycker som fungerar lika bra. Freddie behöver inga speciella drycker alls, och inget annat sällskap än sin egen röst och en cello. Ursprungligen spelades dessa låtar in så, bara med en cello. Sen har de klätts på med lite mer instrument, men det är en fin och ganska lugn påhäng. Freddies röst för dominera, och jag bara älskar den.

Artist: Stacey Kent

Titel: Dreamer in concert

Betyg: 3

Datum:  26 oktober 2011

Stacey Kent är en amerikanska på drift i Europa. En resa som påbörjades för många år sen, och som ännu pågår. Nu kommer det en live-skiva, hennes första i den långa listan med skivor. Hon sjunger med inlevelse, och med glädje. Hon älskar sin jazz-musik, och hon är en riktigt skicklig sångerska. Rösten är hennes styrka, och samtidigt ibland en svaghet. Fraseringen blir för bra, det tappas lite av känslan. Perfekt är inte alltid bäst. Det kan bli lite kliniskt. Det är en live-skiva, men du hör knappt publiken. Det är applåder mellan låtarna, ibland applåderas ett solo, men annars hör du inte att det är en live-skiva. Ljudet är oklanderligt.

Jag gillar Stacey Kent bäst, när hon sänker tempot och sin röst. Då blir det mer nära, och jag förstår varför hon ändå räknas som en av de mest framstående jazz-sångerskorna just nu. Musiken får en dimension till. Om hon dessutom sjunger så, på franska, så blir jag kär.  Kärleksförklaringar låter alltid bäst på språk man inte förstår, men när Stacey Kent sjunger på franska, så förstår jag känslan, utan att förstå orden. På dessa låter är hon en klar femma, men som helhet får skivan ett lägre betyg.

Vill du höra Stacey Kent live, så har du två chanser. Den 29 oktober spelar Stacey Kent på Great Jazz Club i Linköping och den 16 november på Fasching i Stockholm.

 

Artist: Loney Dear
Titel: Hall music
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 4 oktober

Det låter stort och samtidigt intimt. Det är luftigt och det är storslaget.  Loney dear är pseudonymen för den svenska artisten och kompositören Emil Svanängen och han är inte rädd för att ta ut svängarna. På den pågående turnen sker det många spelningar i kyrkor och jag förstår varför. Musiken passar bra i en luftig lokal, så att du får en maffig akustik, en sak som ofta finns i kyrkor. Den turnén kommer att ta Loney dear till så olika ställen som Jönköping, Skellefteå, New York, London, Montreal, Paris, Bryssel och Berlin, för att nämna en del ställen. Har du möjlighet, så ta dig till en av konserterna, för jag skulle gärna lyssna på denna skiva i skenet av fladdrande stearinljus i en halvskum lokal.

Tillbaka till musiken. När han höjer rösten ett hack på låten D major så hajar jag till. Det är bara en orgel, gitarr och hans röst, men musiken fyller hela min värld. Det är så vackert att jag blir tårögd. Det här är musik du plockar fram när du vill varva ner, eller ha vacker bakgrundsmusik till samtalet över en tekopp.  Att det är pop blandat med kammarmusik, känns roligt. Det är musik med stort hjärta, som sveper in dig i en varm och mysig filt. Perfekt när hösten stormar in.