Thomas Johansson

Léon på lilla scenen på Popaganda 2017

Betyg 3

Léon, det är OK att råka ta ett mellansnack på engelska. Nu har det gått ungefär två år sen Léon släppte sin första musik, och nu har hon även blivit av med Popaganda-debuten. Det är inte så långt från att tjuvlyssna utanför staketet bland kolonolotterna till att stå på lilla scenen på Popaganda.

Det är inga problem, det är helt enkelt en habil konsert. En chans att få presentera sig och sin musik för en större skara. Få blir besvikna, av dom som tar sig tid att lyssna och inte väljer att det är dags att äta kvällens middag.

The Vaccines på Stora scenen på Popaganda 2017

Betyg 4

The Vaccines väcker Popaganda. Halv fem en solig eftermiddag känns inte så mycket Rock and roll men det skiter sångaren Justin Young i. Här ska det rockas och här ska det laddas med energi.

The Vaccines 2017, sex år efter den dundrande succén på indiescenen är fortfarande ett ROCKBAND även om de spelar bättre, väljer inte den enklaste lösningen på melodierna. Popagandas publik får höra ett par nya låtar, och dom låter ungefär som de gamla, men lite mer polerade.

Där ska Vaccines akta sig, de får inte bli för polerade, för välspelande. Fortfarande är det ett riktigt ROCKBAND och vi får en riktigt trevlig eftermiddag på Eriksdalsbadet, och scenen ligger i skugga så vi kan drömma lite om att vi är på en liten skön rockklubb.

Ana Diaz på Lilla scenen

Popagenda 2017

Betyg 3

Ana Diaz, först på den lilla scenen på Popaganda 2017. Lite mer folk, fler som smitit från jobb och skola. Anas pop på svenska med rötterna i soulen passar perfekt i den flödande solen. Publiken dansar fastän klockan är strax innan fyra en fredag eftermiddag.

Scenen är svart och Ana och bandet är också klädda i samma populära söderfärg. Det här är pop för Popaganda och när hon sjunger sin största hit ”Starkare” blir det faktiskt lite allsång bland publiken. När Jon slutar med ”Nästan där” önskar jag faktiskt  att det skulle vara lite mer musik med henne och att Jon slapp spela i strålande sol. Lite mörker och klubbkänsla skulle hon vinna på, trots att hon redan är ett starkt kort.

El Perro Del Mar på Stora scenen

Popaganda 2017

Betyg 3

El Perro Del Mar är en favorit hos Popaganda. Det är tredje gången hon spelar på Popaganda och har i år fått den otacksamma uppgiften att inleda festivalen. Stämningen är loj, många som tänkt komma, är fortfarande kvar på jobb och skolor, ändå gör hon en oväntat bra spelning och det är väl därför hon tillhör en av Popagandas favoriter.

El Perro Del Mar är artistnamnet för Sarah Assbring. Drömsk melankolisk pop, faktiskt ganska perfekt för en fredag eftermiddag och sitta på gräset på Eriksdalsbadet och bara njuta.

Hon och bandet är klädda i vitt, och hennes backdrop på scenen är strimlad, där olika budskap dras fram av folk bakom backdropen. Detta är en lösning jag aldrig sett förut men ändå funkar den. Den lösningen känns också lite som hennes musik, lite hemsnickrad med många lite ovana rytmer och tongångar.

Det inte den mest energigivande musiken men jag njuter ändå av hennes röst. El Perro del Mar är spanska för ”Hunden från havet”, och jag känner mig lite som en hund, som hon smeker medhårs och har det ganska bra där på Popaganda gräsmatta en solig eftermiddag.

Veronia Maggio på Mosebacketerassen – kväll ett – Vatten och Bröd

Betyg 4

– Det här är kreativt självmord, att spela varje skiva under fem kvällar. Jag har ju inte bara gjort bra låtar, säger Veronica Maggio från den lilla scenen på Mosebacketerassen.

Veronica avslutar sin ganska hektiska sommar-turne med fem kvällar på Mosebacketerassen. 1+1 har hon kallat detta. Den första halvan spelas alla låtar från en skiva, denna första kväll är det självklart ”Vatten och Bröd”. Efter skivans alla låtar börjar en andra del med en gästartist, denna första kväll kommer Kaah in som gäst.

Jag gillar iden, att spela alla låtar hon gjort på skiva, under fem kvällar. Ingen låt kommer undan, den som vill har chansen att få höra just sin favorit. Denna första kväll är det första skivan ”vatten och bröd”. När den skivan kom 2006, möttes den av blandad kritik och speciellt Veronicas sätt att sjunga kommenterades. Nu görs den lite rockigare live, inte riktigt lika bakåtlutad som den är på skiva. Nu är den rolig att höra och det är en bra början på kvällen.

Den andra delen av kvällen är magisk, det är dom stora hitsen från de andra skivorna. Det är Veronica Maggio på bästa humör. Jag har kostat på mig biljetter till två kvällar, ångrar mig nu, för jag är säker på att alla fem kvällarna kommer att bli lika magiska men på ett annat sätt. Detta är inget kreativt självmord, detta är fem magiska kvällar det kommer att pratas om länge. Ni lyckliga som ska se någon av dessa kvällar. Njuta av Sveriges just nu bästa kvinnliga live-artist, som är på ett bra spelhumör.