Godspell
Scen: Skandiascenen på Cirkus Stockholmspremiären den 16 mars
Betyg: 3

Godspell, känns som en musikal inspirerad av Hair men som inte riktigt kom upp till kvalitén från Jesus Christ Superstar, men som ändå finns där. Storyn är hämtad från bibeln, passar som en påskmässa, om kärlek och alla människors lika värde.
På scenen är det tretton väldigt kompetenta skådespelare, de kan verkligen sjunga och spela. Ändå sjunker kvalitén ibland till barnteaternivå, blir väldigt tydligt och enkelt, för ett några minuter senare explodera i ett riktigt bra nummer. Ändå är helhetsupplevelsen positivt, det är roligt och fullt med infall. Det finns ett nummer som hämtat från Avenue Q med dockor. Jesus och Johannes döparen fejksteppar till ljudeffekter från ensemblen. Godspell har varit ute på en turn’e och Stockholm är sista stoppet. Det märks att de har spelat ett tag och det är tight och välspelat.
Jag blir inte riktigt klok på inledningen av musikalen. Jag gillar att ensemblen är ute i salongen när publiken kommer. Scenen till musikalen är belagd till en källare under ett hotell. En städare kommer med handdukar, en piccolo kollar att du hittar din sittplats, säkerhetschefen lyser med sin ficklampa på ljusfolket strax under taken och kollar att dom är säkra. Plötsligt går en propp och det blir kolmörkt. Guds röst talar ur mörkret i form av meddelanden, borde det inte ha varit twitter? Jesus släntrar in som en hotellgäst i vit badrock och lånetofflor, Johannes döparen dyker upp i en lysande entre och döper alla i ett gammalt badkar. Det är färgsprakande show, med musik som känns oväntat modern. Det är rockig pop, soul och gospel.
Ändå är slutsatsen att det är roliga två timmar som bjuds på Godspell, och helt klart värt ett besök, kanske speciellt i påsktider, för budskapet som sitter kvar dagen efter, är alla likas värde och att kärleken framförallt.
