Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Arkiv för november 2009

Där for min julklapp åt h*****e

by

bokbål

Techcrunch meddelar att det lovande projektet med Crunchpad nu stuckits i brand och avslutas. Förmodligen  med en radda stämningar och bråk  som avslutning.

Crunchpad skulle ha blivit en billig internet platta som byggde öppna hård- och mjukvarustandarder, det sista budet var att Chrome OS skulle vara operativsystemet. Jag har följt projektet under ett och ett halvt år och glatt mig åt att lanseringen närmat sig. En riktig soffdator. Eller väggdito.

Enligt Michael Arrington är det utvecklingspartnern Fusion Garage som meddelat att de spolar Techcrunch och tänker släppa plattan på egen hand, med en nick till Michael Arrington för att han kom på projektet.

Om det här är sant känner de uppenbarligen inte Michael Arrington. Eller så är det ett sätt att förhandla. Fusion Garage säger att nu tar vi hand om det här och tack för idén, vi kommer alltid att minnas dig för din insats. Michael Arrington kavlar upp ärmarna och säger aldrig i livet (han är tydlig med vilka  som står i hans hörna). Sen börjar förhandlingarna.

Själv tycker jag inte det är roligt längre. Jag ville ha två stycken (minst), en med Facebook och en med Twitter. Nu får de leka själva så köper jag en Asus till istället.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mr Nobody – värd att vänta på för dem som inte såg filmen på Filmfestivalen

by

mrnobody

Mr Nobody är en film som väcker tankar. Nioårige Nemo står vid föräldrarnas skilsmässa inför ett val – att stanna hos sin pappa eller att följa med sin mamma.

Sanningen är dock att det inte är två olika liv som Nemo väljer mellan. Efter det här valet kommer han att ställas inför oändligt många val under sin livstid. Mr Nobody ger en inblick i ett tiotal olika versioner av Nemos liv. Men hur många möjliga varianter finns det egentligen av en människas liv? Och hur olika skulle de kunna vara?

Filmen ställer också frågan varför vi väljer som vi gör. Varför blir vi förälskade? Hur mycket är kemi och social prägling och hur mycket är ett ”fritt val”?

Själv tror jag ändå att vi, som de individer vi är, har en viss konsekvens i våra val. En logik som gör att vi i slutändan hamnar på ungefär samma ställe, oavsett ett enskilt val.

Manusförfattaren och regissören, belgaren Jaco van Dormael, vill inte uttala sig om vilken av Nemos tre kärlekar i filmen som är den bästa. Ändå framstår det ganska tydligt för tittarna att det är Anna och Nemo som hör ihop… Eller är Anna bara en fantasi, liksom Nemos resa till planeten Mars? Eller är hela Nemos liv bara en dröm?

Mr Nobody är en vacker film, som också vann pris för ”bästa foto” på Stockholms filmfestival. Den drömska stämningen förstärks av ledmotivet ”Mr Sandman” som får oss att associera till barndomens John Blund.

Mr Nobody är klart sevärt när den kommer upp på svenska biografer i mars 2010.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Stefan Sundström – ”Ingenting har hänt”

by

stefansundstrom
”Ibland får jag för mig att det är tv som tittar på oss”. Ibland får jag för mig att Stefan Sundström har någon sorts direktnummer till mig. Som om han ringer upp mig för att berätta vad som hänt och understryka vad jag just går runt och känner men inte riktigt formulerat ens för mig själv. Förra gången var det på Hjärtats Melodi, i fantastiska låtar som ”Dina händer” och ”Somna lycklig”. Hur politisk och knivskarpt formulerad han än är i sina mer utåtriktade, burleska alster så är det ändå såhär jag gillar honom mest. Nedtonad, bitter och lätt uppgiven, med en svidande samhällskritik i de enkla, direkta fraserna.

Det är svårt när man öppnar en skiva med dess absolut bästa spår. Det är svårt att ta sig förbi, att släppa den där känslan som var så precis. Men ändå lyckas Sundström hålla mig fast även efter ”Glöm din dröm” som skulle kunna vara hans starkaste låt någonsin. Titelspåret tar självklart vid i samma gråskala och så går det på. Det självklara allvaret i musiken som enligt Sundström kom till efter en cykelolycka är inte bara klädsamt, det känns viktigt. I en tid då singer songwriters allt mer sällan sjunger såhär direkt på svenska känns Sundström oerhört välbehövd i all sin socialrealistiska svärta, utan att för den sakens skull hamna i det tråkproggiga träsket som hela tiden lurar runt hörnet.

De mer naturromantiska och folkmusikinslagen i låtar som ”Skogsnäs” och ”Nidelven” känns här mycket mer oforcerat än vad det gjorde på ”Fabler från bällinge bro”. När Sundström litar helt på sina texter och ett monotont komp, som han oftast gör, uppstår den sortens nakenhet och ärlighet som man inte kan annat än att lyssna uppmärksamt till. Från dödseposet ”Alla ska i jorden” till obarmhärtiga ”Blonde” märks logiken i att han flitigt tolkat Allan Edwalls visor.

När Hjärtats melodi kom 2004 var det hans absolut mest helgjutna skiva hittills. Just nu känns det som om ”Ingenting har hänt” tangerar den. När skivan har fått snurra ett tag så får vi se.

Lyssna på spotify här.

Lyssna även på: Allan Edwall: Mina visor 1-3, Mattias Alkberg BD: ”Din hjärta är en stjärna”

Glöm din dröm


Stefan Sundströms hemsida.

Relaterat:
Recension i Svenska Dagbladet och i Expressen, Dagens Nyheter och Göteborgsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

ABBAWORLD har världspremiär i London 27 januari

by

abba
Ett pressmeddelande av intresse för alla Abbafans:

ABBAWORLD, den enda utställningen i sitt slag om ABBA som är godkänd av gruppens medlemmar själva, kommer att ha världspremiär i London, på Earls Court, den 27 januari 2010. Besökarna kommer att tas med på en spännande och interaktiv resa genom utställningens 25 rum som är sprängfyllda med ett exklusivt urval av musik, filmklipp, bilder och aldrig tidigare visade föremål ur ABBA-medlemmarnas egna samlingar.

Stjärnregissören Jonas Åkerlunds introduktionsfilm välkomnar besökarna och med hjälp av en audioguide kunna ta del av utställningen i sin egen takt. Genom olika interaktiva inslag levandegörs fenomenet ABBA på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt. Tack vare holografisk 3D-teknologi kan besökarna uppträda ”live” på scenen tillsammans med ABBA i “Perform with ABBA” och i “Tretow MIX Challenge” kan de mäta sig med Michael B Tretow, genom att försöka mixa ABBA-låtar så nära originalsoundet som möjligt. ABBA-kunskaperna testas i “ABBA QuiZ” och det finns också möjlighet att sjunga, dansa och spela in videos tillsammans med ABBA.

Hela upplevelsen av ABBAWORLD-besöket sparas och kan återupplevas genom det intelligenta biljettsystemet. Filmer och bilder som besökaren har skapat under besöket kan spelas upp igen på www.abbaworld.com. Redan i entrén till ABBAWORLD kommer bilder på besökarna att tas för att sedan dyka upp igen i utställningens olika interaktiva moment – besökarna kommer att se sig själva på skivomslag, affischer och andra välkända bilder.

England har en alldeles speciell betydelse i ABBA:s historia och London är det självklara valet för världspremiären av ABBAWORLD. Det var i England som ABBA-febern startade när ABBA segrade i Eurovision Song Contest med “Waterloo” i Brighton, 1974, och det var där de toppade försäljningslistorna fler gånger än någon annanstans i världen. I England har musikalen Mamma Mia gått för utsålda hus i tio år, och filmen Mamma Mia, som hade premiär 2008, har slagit alla kassarekord och en ny publik har tagit ABBA till sitt hjärta.

ABBA skapade ett legendariskt sound som sålde nära 400 miljoner skivor och fick hela världen att dansa till deras musik. Nu skriver den svenska supergruppen historia igen genom ABBAWORLD, den interaktiva och audiovisuella utställningen om världens mest älskade popikoner. ABBAWORLD är ett världsevenemang som har möjliggjorts genom ett nära samarbete med de fyra ABBA-medlemmarna själva. ABBAWORLD kommer att ge publiken den definitiva upplevelsen av ABBA och utställningen låter fansen komma närmare musiken, magin och minnena än vad som någonsin har varit möjligt tidigare.

– Vi, Agnetha, Björn, Benny och jag, är oerhört glada att vara en del av ABBAWORLD och få möjligheten att dela med oss av våra fantastiska upplevelser, säger Anni-Frid Lyngstad. Tack vare de interaktiva inslagen i utställningen kan vi för första gången göra resan genom hela vår karriär tillsammans med våra fans. London har en speciell plats i allas våra hjärtan och vi ser fram emot världspremiären för ABBAWORLD i januari.

Abbaworlds hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Jag vill inte bo granne med en minaret, men …

by

Varning: om du bara läser rubriken och halva texten kommer du inte att förstå min poäng med det här inlägget.

I Schweiz har befolkningen haft folkomröstning om minareter. Majoriteten röstade för att det ska bli förbjudet att bygga fler minareter i Schweiz. Minareter är ett torn i närheten av en moské och i det tornet står en muslimsk ledare och ropar ut när det är tid för böner.

Vad jag förstått finns det redan fyra minareter i Schweiz och de ska inte rivas. Förbudet är bara ett förbud mot minareter, inte något förbud mot moskéer.

Självklar slår sig svenskar för bröstet nu och talar om hur toleranta vi är och hur främlingsfientliga schweizarna är som inte vill ha böneutrop från minareter.

På ett sätt har inte minareter alls med främlingsfientlighet att göra. Självklart måste det vara ett visst störningsmoment att tidigt i gryningen bli väckt av en böneutropare. Själv skulle jag inte vilja bo granne med en minaret.

Jag är inte främlingsfientlig. Jag skulle inte ha något emot att bo granne med ett sikhiskt tempel eller ett hinduiskt center eller ett buddistiskt tempel. Sikher med sina turbaner är väl något mer främmande för vårt västerländska kultur än en muslim, som kan se ut hur som helst. Fast det beror på vilken slags muslim. Det spelar ingen roll: min poäng är att jag inte är rädda för det främmande eller fientlig emot det.

När jag sätter mig ner och känner efter och tänker efter så tror jag att resultatet i Schweiz också beror på att många där är rädda för den nya globaliserade värld vi lever i där en mängd olika kulturer möts och nöts. Tänk från att ha levt i idylliska små alpbyar och nu mötas i en värld av mångfald. Det är ett slags rädsla för det främmande som gett utslag i omröstningen.

Åter till mig själv: Varför vill jag då inte bo granne med en minaret? Varför störs jag inte av kyrkklockorna och varför skulle jag inte störas av sikhiska böneutropare eller hinduer som hördes? Jo, för att jag tycker om kristendomens grundideologi att gud älskar människan så mycket att han/hon lät sin egen son dö. Det är en symbolbild för den allra största kärleken.
På samma sätt har jag förståelse för och uppskattar de sikhiska idealen som säger att alla har lika stort värde (de sju ”budorden” säger att alla är lika inför Gud), oavsett kön och samhällsställning eller annat.

När jag då analyserar mig själv inser att det är för att jag inte sympatiserar med muslimernas religion som jag skulle bli störd av en minaret. Jag skulle inte bli störd av att bo granne med en rockarena, som troligen väsnas betydligt mer.

Precis som jag inte tycker om de muslimska idéerna tycker jag inte om moderaternas ideologi. Så om moderaterna byggde en minaret där de skrek ut sin slagord skulle jag inte vilja bo granne med den heller.

Vill vi leva i en globaliserad värld med mångfald med allt vad det innebär måste vi inse att också de som vi inte har samma ideologi som får uttrycka sig, får synas och göra sin hörda. Så även om jag inte vill bo granne med en minaret skulle jag inte rösta för förbud mot dem. Jag uppskattar globaliseringen och utbytet av tankar och idéer mellan världens alla människor alldeles för mycket för det.

Om inte annat: vad blir förbjudet nästa gång? Vad står på tur nästa gång?

Jag vill inte bo granne med en minaret, men jag vill inte förbjuda dem.

Relaterade bloggar: JJ.n, Pezster och Kent Persson.

Relaterat:

Dagens Nyheter, SvD – DN – AB – DN  – DN , Expressen 1, Expressen 2, Expressen 3.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,