Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

världspremiär

Rowan Atkinsons Svarte Orm blir teaterkomedi med världspremiär i Stockholm

by

svarteorm

Efter samarbeten med John Cleese, Eric Idle och Ben Elton har Anders Albien skrivit nytt superavtal. Svenske regissören ska skapa den officiella scenversionen av Blackadder (Svarte Orm). Sverige är först ut – i januari väntar världspremiär på Intiman i Stockholm.

Ett pressmeddelande berättar:
Många har frågat – och lika många har fått nobben. Upphovsmännen – med Rowan Atkinson i spetsen – har inte velat göra scenproduktion av sin 1980- talssuccé Blackadder. När en liten brittisk amatörteater ändå vädjade om tillstånd, fick de ja – om intäkterna donerades till brittiska välgörenhetsorganisation Comic Relief.

Nu är det emellertid andra tongångar. Rowan Atkinson gör som kollegorna i Monty Pythons och låter sin BBC-serie Blackadder spelas på tiljorna framöver. Den som ensam fällde avgörandet är svensk: Skånske regissören Anders Albien har de senaste åren radat upp kritik- och kassasuccéer i samarbeten med bl.a Cleese (Pang i bygget, 2014), Idle (Spamalot 2010-2012), Ben Elton (We will rock you 2010), Eleanor Bergstein (Dirty Dancing 2012) och Tom Hedley (Flashdance 2014). Därutöver har Albiens tv-projekt nominerats till Guldrosen i Montreaux och amerikanska Emmy Award.

Anders Albien har fått upphovsmännens förtroende att göra den svenska rollbesättningen, men på scenhösten ska de utvalda skådespelarna träffa Atkinson och kompani på ett Blackadder-möte i London. Albien avslöjar att föreställningen – om den blir framgångsrik i Sverige – kommer sättas upp även i andra delar av världen.

Föreställningen produceras av 2Entertain och Vicky Nöjesproduktion.

Fotnot 1: BBC-serien Blackadder (Svarte Orm) gjorde tv-entré 1983, med anti-hjälten Edmund Blackadder (Rowan Atkinson) i huvudrollen. Han flankerades under seriens sju år av bl.a Hugh Laurie (idag välkänd i rollen som Dr House), Stephen Fry, Rik Mayall och sir Tony Robinson. Serien skapades av Rowan Atkinson och hans medförfattare Richard Curtis. Efter säsong 1 överläts manusskrivandet till Curtis och Ben Elton, som tillsammans med Atkinson och producenten John Lloyd äger rättigheterna till den fjärde säsongen, ”Blackadder goes Forth”, vilken nu ska bli teaterföreställning.

Fotnot 2: Upphovsmän bakom Svarte Orm är: Rowan Atkinson, Richard Curtis (manusförfattare till bl.a Notting Hill, Bridget Jones Dagbok, Fyra bröllop och en begravning), Ben Elton (manusförfattare till åtskilliga bästsäljande romaner, tv-serier samt musikalen We will rock you), John Lloyd (tv-man bakom bl.a Not the nine ó clock news, Spitting image och tv-serien Intresseklubben/Qi).

Eirik Stubøs första uppsättning som teaterchef blir världspremiären av Ingenting av mig

by

ingentingavmig

Ingenting av mig av norska dramatikerstjärnan Arne Lygre blir Eirik Stubøs första uppsättning som teaterchef på Kulturhuset Stadsteatern. I rollerna Sofia Helin, Björn Bengtsson, Henrik Norlén och Katarina Ewerlöf. Världspremiär på Kilen 26 april.

Ett pressmeddelande berättar:
”Jag förändrade mig. Det jag sa att jag var, blev sant. Erfarenhet las till erfarenhet, och sedan kunde jag inte hitta tillbaka till det som en gång var jag.”

En kvinna träffar en yngre man på krogen. Hon lämnar sin man och sin son och flyttar ihop med honom.
De lever isolerat i ett totalt beroende av varandra.
Men det finns ett förflutet. En sorg och ett ofattbart misslyckande. Det är sådan hon är. En person som varken kan rädda sig själv eller andra.

Ingenting av mig är en nyskriven pjäs av Arne Lygre, ny norsk dramatikerstjärna, som har slagit igenom stort i Europa. Flera av Arne Lygres pjäser har haft sina urpremiärer i Frankrike. Mann utan hensikt blev Lygres internationella genombrott. Detta är första gången som någon av Lygres pjäser får sin urpremiär i Sverige. Efter världspremiären här i Stockholm kommer den sättas upp runt om i Europa.

2012 satte Eirik Stubø upp Arne Lygres Jag försvinner på Nationaltheatret i Oslo. Den blev en stor framgång och tilldelades Ibsenpriset. Ingenting av mig blir Eirik Stubøs första uppsättning här sen han blev Kulturhuset Stadsteaterns teaterchef förra året.

– Det viktigaste perspektivet i pjäsen är en kvinna som har varit med om en olycka. Skulden hon känner för det som hände i olyckan får henne fly från sitt äktenskap. Hon börjar gå ut själv. En natt smiter hon ut utan att säga något och flyttar in hos en yngre man som bor i en liten lägenhet. Han är också på flykt från sig själv. De isolerar sig och tar adjö av sina närmaste. De ger sig ut på en sista bilresa tillsammans, säger Eirik Stubø.

I rollen som ”Mig” ser vi Sofia Helin som med detta gör sin första teaterroll sen 2008 och framgångarna med ”Bron”. Hon fick sitt stora genombrott med Maria Bloms film Masjävlar. Därefter fortsatte samarbetet även i filmen ”Nina Frisk” samt i pjäsen I huvudet på Maria Blom, som spelades på Stadsteaterns Backstage. Hon har även exempelvis medverkat i Norén-pjäserna Terminal 3 och 7 på Riksteatern.

Björn Bengtsson gör den yngre mannen som ”Mig” lämnar sin familj för. Björn Bengtsson har gjort flera stora roller på Stadsteatern, bland annat i Alexander Mørk Eidems hyllade Tre systrar. På Riksteatern har han samarbetat med Lars Norén i uppsättningar av Måsen, Kyla och Lille Eyolf samt med Eirik Stubø i Någon kommer att komma, på Riksteatern och i Neger og hunder i kamp, på Nationaltheatret i Oslo. På film har vi sett honom i bland annat ”Bröderna Karlsson”, ”Någon annanstans i Sverige” och på STV i bland annat ”30 grader i februari”.

Katarina Ewerlöf spelar ”Människa” som även innehåller båda hans och hennes mamma och hennes levande son och döda dotter. Katarina Ewerlöf har gjort flera stora roller på Stadsteatern, bland annat som modern i Noréns Stillheten i regi av Eirik Stubø. Hon har gjort många tv- och filmroller. Hon tilldelades en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll i filmen ”Tomten är far till alla barnen”.

Mannen som blir lämnad ”Exet” gör Henrik Norlén som har gjort flera roller på Stadsteatern, bland annat som Björn i Lärare för livet och nu senast som Ross i Macbeth. På film och teve: ”Stockholm Östra”, ”Hotell”, ”Återträffen” och ”En pilgrims död” för att nämna några.

Eirik Stubø, tog över som teaterchef efter Benny Fredriksson 2013. Tidigare har han varit teaterchef i Norge, tre år på Rogaland Teater i Stavanger och i nästan nio år på National theatern i Oslo vilket också innefattade konstnärligt ledarskap för Ibsenfestivalen. Eirik Stubø har prisats för flera av sina uppsättningar bland annat OBIE Award, New York (2007) för Vildanden av Henrik Ibsen och Heddapriset (2009) för Rosmersholm, också av Ibsen. I Sverige har Stubø regisserat Någon kan komma av Lars Norén (Riks/Drama), Misantropen (Dramaten) och på Stockholms stadsteater bland andra Stillheten av Lars Norén (2011), Onkel Vanja (2012) och Körsbärsträdgården (2013).

INGENTING AV MIG
AV ARNE LYGRE

Premiär 26 april på Kilen

Av Arne Lygre
Översättning Marie Lundquist
Regi Eirik Stubø
Scenografi och kostym Kari Gravklev
Ljus Ellen Ruge
Mask Johanna Ruben

I rollerna
Mig Sofia Helin
Han Björn Bengtsson
Människa Katarina Ewerlöf
Exet Henrik Norlén

Foto: Petra Hellberg

"Dancer in the dark" – en stark operaupplevelse på DKT

by

Häromkvällen kväll var jag på Det Kongelige Teater i Köpenhamn och såg Poul Ruders ”Dancer in the Dark”, operan som bygger på Lars von Triers kända film med samma namn.

Jag kan direkt meddela att jag inte har sett filmen, men väl hört talas om den. Librettot är gjort av operans dramaturg Henrik Engelbrecht och det är naturligtvis bara en del av filmen, men så måste det ju vara om det görs en opera, som dessutom inte är längre än 70 minuter.

Operan handlar i korthet om Selma som lämnar sitt gamla hemland tillsammans med sin son för att få hjälp med en ögonsjukdom som riskerar att göra dem båda blinda. Hon arbetar på en fabrik för att tjäna ihop nog med pengar så att hon kan betala för sonens operation, nu när de är i Amerika.

Selma och hennes son är inneboende hos en polisfamilj som har egna problem, vilket leder till att Bill, som han heter, stjäl hennes hopsparade pengar och dessa återfår hon först om hon är beredd att döda honom. Hon är mycket tveksam till detta, men till slut tillmötesgår hon hans begäran.

Innan eller samtidigt med dessa händelser blir hon dessutom av med sitt arbete på grund av sina synproblem.

Hon blir arresterad och döms i en summarisk rättegång till döden genom hängning och innan domen verkställs får hon reda på att sonens operation är lyckligt genomförd.

Det är alltså en mycket mörk föreställning, men som innehåller många bottnar som ger anledning till flera frågor: Varför måste man ha pengar för att få en nödvändig operation? Varför skall svaga individer alltid ha hjälp av redan utsatta människor? Var finns det egna ansvaret? Vad är det för ett rättssystem som dödar människor för att de saknar relevant juridisk hjälp? Ja, föreställningen väcker många frågor, men lämnar inga svar, men något måste vi kanske själva göra.

Om musiken tyckte jag mycket om, bitvis var den ganska melodiös och den följde alltid dramat. Orkestern under ledning av Michael Schönwandt svarade som vanligt för en alldeles utmärkt insats.

Om scenografi finns det heller ingenting att anmärka och för helhetsupplevelsen var det ett bra grepp att låta publiken se slutet från början. Det gav ju oss i publiken möjlighet att förstå att här handlade det inte om någon lustfylld upplevelse. Det tog ett par minuter, som kändes långa som ösregn, innan dirigenten slog an verket, men i efterhand så förstår jag poängen med detta.

På sångarinsatser kan man inte heller klaga de var alldeles utmärkta på alla håll och kanter, men bäst var ju Ylva Kihlberg och maken Palle Knudsen var inte heller dålig. Gert Henning-Jensen går från klarhet till klarhet och här var han verkligen i sitt esse.

Uppsättningen är ett samverkansprojekt tillsammans med NorrlandsOperan och efter Köpenhamn kommer föreställningen ha sin svenska premiär på NorrlandsOperan i Umeå, vilket sker den 15 oktober i år..
Dessutom kommer man att göra ett gästspel nästa år, tror jag, i New York och då är det nog en fördel att operan sjöngs på engelska, redan nu.

Totalt sett var det en mycket stark upplevelse, men det är kanske för mycket att tala om succé, men med tiden kan det säkert bli ett betydande verk och det är definitivt det bästa som jag har hört av Poul Ruders.

Några recensioner:
Camilla Lundberg i Kulturnytt
Gunilla Brodrej i Expressen
SvD
DN
GöteborgsPosten (GP)

Guardian
London

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,