Fyra helt nya låtar — Atomica, The Informer, Like a Rocket Man och Born in a UFO — samtliga från deluxe-utgåvan av David Bowies comeback-album The Next Day som släpps i början av november, har dykt upp på YouTube. Du kan lyssna på låtarna här nedan:
The Next Day
Titta: David Bowie – The Next Day
Den tredje musikvideon från David Bowies nya album The Next Day är självaste titelspåret. ”Can you see this. This is your doing, you call yourself a prophet” skriker Gary Oldman i videon som även gästas av den franska skådespelerskan Marion Cotillard. Videon följer textens tematik och kretsar kring en utklädd Bowie som tillsammans med ett band spelar inför präster som syndar på både det ena och det andra viset. För regin står Floria Sigismondi som även låg bakom Bowies senaste video The Stars (Are Out Tonight).
Du kan se musikvideon till The Next Day här:
Spelar David Bowie in ny musikvideo med Gary Oldman?
Efter tio års tystnad släppte David Bowie tidigare i år sitt tjugofjärde studioalbum The Next Day. Efter Where Are We Now? och The Stars (Are Out Tonight) tyder dessa bilder, som togs i New York, att 66-åringen håller på att spela in en ny musikvideo tillsammans med skådespelaren Gary Oldman:
Här kan du se musikvideon till The Stars (Are Out Tonight) som gästas av Tilda Swinton:
Iman öppnar för David Bowie-turné
Tongångarna börjar sakteligen förändras efter producenten Tony Viscontis tidigare uttalande:
“He’s fairly adamant he’s never gonna perform live again .One of the guys would say, ‘Boy, how are we gonna do all this live?’ and David said, ‘We’re not.’ He made a point of saying that all the time.”
Men nu verkar det som att det kan bli aktuellt med en turné för the thin white duke trots allt. David Bowie släppte nyligen sitt första album på tio år, The Next Day, och så här säger hans fru Iman – som han har den tolvåriga dottern Alexandria tillsammans med – till en brittisk tidning:
“We are stuck, we can’t travel. Our schedule is around her, so I don’t know. We’ll have to go visit him, but we won’t be on tour with him because she’s in school.”
Det är klart att uttalandet kan vara hypotetiskt, men det är ändå det mest positiva beskedet hittills. Nedan kan du se musikvideon till comeback-singeln Where Are We Now?. Mystiken och alla små ledtrådarna bakom The Next Day har varit imponerande – ska vi citera Where Are We Now? – ”fingers are crossed, just in case”.
Skivrecension: David Bowie – The Next Day
Artist: David Bowie
Titel: The Next Day
Betyg: 5
En ikon vars ethos ständigt har varit att röra sig framåt tar sig äntligen tid att blicka tillbaka. Resultatet kan nog vara ett av tidernas bästa comeback-album.
När David Bowie på sin 66:e födelsedag lät meddela att han faktiskt inte hade pensionerat sig för gott kändes det som att hela musikvärlden stannade upp för en stund. Nyheten kom lite som en blixt från klar himmel. Vi hade ju precis vant oss vid tanken att han aldrig skulle spela in något nytt material igen. Senaste albumet Reality kom ut 2003, men tio år av tystnad bröts effektfullt av den lågmälda pianoballaden Where Are We Now?.
Men musikaliskt är den Berlin-nostalgiska förstasingeln långtifrån representativ för resten av The Next Day. Det är snarare gitarren som är det ledande instrumentet. Det är ett väldigt eklektiskt album, men de små detaljerna från hans långa, långa karriär som likt ett eko från dåtiden ständigt gör sig påminda är om något en genomgående tematik.
På albumets öppningsspår sjunger Bowie ”here I am / not quite dying / my body left to rot / in a hollow tree” och musiken, som ju faktiskt har tyngd och åtminstone är lika bra som något han gjort sedan 1980 års Scary Monsters, visar att han i allra högsta grad är levande. Framför allt är det den omisskänneliga rösten som efter mer än fyrtio år fortfarande är lika fascinerande.
Efterföljande Dirty Boys sticker minst sagt ut med sin funkiga, lite oroväckande stämning och sitt saxofonsolo medan kändisskaps-betraktelsen The Stars (Are Out Tonight), vars musikvideo innehåller Tilda Swinton som Bowies fru och dubbelgångare, redan är en klassiker. I Love is Lost är det en smågotisk och 80-talsosande synth som är det drivande instrumentet och texten, som lyder ”your maid is new and your accent too / but your fear is as old as the world”, behandlar en 22-årings desperation.
Mellan The Kinks-osande Valentine’s Day och anti-krigslåten I’d Rather Be High kommer albumets mest experimentella spår If You Can See Me som innehåller ett frenetiskt drum’n’bass-influerat trumkomp och surrealistiska sångeffekter som för tankarna till 1997 års Earthling, medan Dancing Out in Space sticker ut med sitt drivande trumkomp som möter flytande och psykedeliska gitarrer.
You Feel So Lonely You Could Die, albumets episka klimax som efter en resa i melankoli slutar i eteriska lager av ljud och ett hastigt – men välkommet – återanvändande av trumintrot från Five Years, är ytterligare en höjdpunkt medan den grandiosa finalen med Heat låter som något förebilden Scott Walker kunde ha gjort. Hans existentiella grubblande, som kanske är grunden till alla stilbyten och alter-egon, konstateras med den simpla textraden ”I tell myself / I don’t know who I am”.
The Next Day, som spelades in i hemlighet under två års tid tillsammans med trotjänaren Tony Visconti och ett fåtal munkavlade medmusiker, är allt vad vi hade kunnat hoppas på. Eklektiskt, intellektuellt, kreativt – bitvis till och med rätt makabert. 53 minuter som bortsett från de få tillfällen då elgitarrerna blir något för hårda kommer göra alla inbitna Bowie-fans mer än nöjda. För framför allt är det ett album som Bowie och enbart Bowie skulle kunna göra.
Bästa spår: The Stars (Are Out Tonight), Where Are We Now?, You Feel So Lonely You Could Die