Det har redan gått tre år sedan Let’s Go Surfing inpräntade deras namn i våra hjärtan. För The Drums, bandet från New York, har det varit tre hektiska år som förutom inspelningen av den bejublade självbetitlade debutskivan som förra året följdes upp av den något mörkare skivan Portamento, vilken möttes av ett något svalare mottagande, handlat om ett liv i ständig rörelse. Det är deras tredje världsturné på tre år. Det är även tredje gången jag möter upp dem. Jonathan Pierce och Jacob Graham, bandets kreativs kärna, sitter och väntar i ett rum på Berns – salongen de några timmar senare ska inta – och vad som slår mig är att de verkar betydligt mer välmående och långtifrån lika konfunderade, stundtals oengagerade, som tidigare.
Ni kommer precis från Lund där ni spelade igår kväll, hur var det?
Jonathan: Riktigt kul. Publiken var mer energisk än vad vi hade förväntat oss. Delvis berodde det kanske på att publiken mestadels bestod av ungdomar – jag tror inte det var någon åldersgräns – och frisläppta ungdomar är som en svärm bin.
Har ni upplevt några skillnader i er fanbas olika länder emellan?
Jonathan: Inte längre. Om du reser världen runt en gång kommer du säga att ett viss land är på ett visst sätt men efter tre år märker du att ingenting är konsekvent. Länder som först verkar återhållsamma börjar löpa amok och vice versa. När vi spelade i London en dag var publiken okej och när vi kom tillbaka en månad senare var den som utbytt med vilda djur.
Jacob: Det beror antagligen mer på månfaser än skillnader mellan länder.
Hur känns det att ha turnera så länge som ni gjort?
Jonathan: Vi är glada över att ha det här yrket och tacksamma över att folk fortfarande dyker upp på våra spelningar – i dagsläget är det ju inte så många som kan arbeta professionellt som musiker – men vi är även en aning utmattade.
Jacob: Med två album och en EP på tre år och nonstop turnerande på det är det inte särskilt konstigt att vi känner oss både tacksamma och utmattade.
Vad har vi att förvänta oss av er härnäst?
Jonathan: Vi ska försöka slappna av och ta lite ledighet. Vi har arbetat väldigt, väldigt hårt så jag tycker vi förtjänar en paus. Tredje albumet pratar vi inte ens om eftersom vi bara skulle bli så upprymda att vi skulle spela in det så fort vi kommer hem från turnén. För att kunna göra ett stort tredje album behöver vi lite tid ifrån allt det här. Vi behöver hitta nya perspektiv på vissa aspekter.
Jacob: Men vi kan nog med säkerhet säga att vårt tredje album kommer ges ut tidigare än vad de flesta andra band skulle gjort i vår position.
Er senaste skiva Portamento känns något mörkare än debutskivan. Vart var ni när ni spelade in skivan och var är ni nu?
Jonathan: Hela processen skedde under en förvirrad, stundtals mörk, period och vi ville göra en ärlig skiva som reflekterade den perioden. Idag känner jag inte samma saker. Vi har en tom duk och är lika spända på hur det kommer låta som alla andra.
Er senaste singel är Days. Hur kom den låten till?
Jonathan: Precis som med alla våra låtar följdes en viss rutin. Någon startar processen genom att skriva någonting intressant – det kan vara att Jacob kommer på en syntslinga eller att jag kommer på en basgång eller ett trumkomp. Sedan kommer resten av bandet med sina bitar. Days är en låt som handlar om att gå vidare och ögonblicket du inser att du gått vidare vare sig du är medveten om det eller inte. Det är en sång om hopp men ingen självständighetsförklaring i stil med Kelly Clarkson. Det är en ledsam låt om att minnas sitt förflutna och ångra det. En ödmjuk låt.
Låtens B-sida I Don’t Want to Go Alone låter lite mer elektronisk än era andra låtar, hur kom den låten till?
Jonathan: Vi hade en halv dag på oss att göra den. Jacob skrev den i sitt sovrum och skickade den till mig så skrev jag snabbt ihop en text. Egentligen har vi inga B-sidor. Låtarna skrivs kronologiskt och den låten som skrivs först hamnar först på skivan. När vi har skrivit tolv låtar är det skivan. Sedan kommer skivbolaget och kräver att vi ska ge dem en B-sida.
Jacob: Det är en spännande och mer experimentell process eftersom vi inte är på humör att göra ett album Därför står våra B-sidor ofta för sig själva utanför ramen för våra skivor. Med I Don’t Want to Go Alone i synnerhet försökte jag skriva någonting up beat.
På en konsert i London i samband med NME Awards fick ni sällskap på scen av Boy George. Hur fick ni honom att ställa upp och kommer ni göra några fler samarbeten?
Jonathan: Faktiskt så arbetar jag med honom just nu. Jag skriver en balett till The Royal Opera House och han är med på ett hörn. Han kom till vår första spelning i London och vi har hållit kontakten och blivit vänner. Efter att han hade hört If He Likes It Let Him Do It från nya skivan skrev han till oss och berättade att han verkligen tyckte om låten så inför spelningen på Roundhouse i London frågade vi om han ville framföra låten med oss och han tackade ja.
—
Här hittar ni recension och bilder från bandets spelning på Berns.
Så här lät det när bandet framförde Days på Nyhetsmorgon:
