The Drums, Berns Salonger
Betyg: 4
När jag kommer till Berns möts jag av effektdränkta, jangliga gitarrer. Det är förbandet Yast, som mycket väl kan vara det bästa som hänt Sverige i år, som är i farten. Vårt egna The War on Drugs med en sångare som är snarlik Christopher Owens i Girls. Min tillvaro blev genast lite gladare efter den här upptäckten – men nu går vi snabbt vidare till kvällens huvudakt.
The Drums har gradvis vuxit in i rollen som popstjärnor. Vid det här laget har jag hunnit se det välklippta bandet från New York vid ett antal tillfällen men Jonathan Pierces brutna falsetto har nog aldrig låtit bättre. Spelningen på Berns tillhör deras starkaste. Framför allt är det är ett helt annat självförtroende de utstrålar – och med den lite mörkare andraskivan Portamento i bagaget börjar de få en stadigare grund att stå på. Jag blir återigen påmind om varför de lättsamma poppärlorna följt mig genom åren. Här kommer en betygsättning låt-för-låt.
What You Were: 4
Bandet öppnar med fart och fläkt. Det rytmiska kontrasterar mot det melodiska och de delar av publiken som inte har fullt upp med att röra sig i takt med musiken står åtminstone där med ett leende på läpparna.
Best Friend: 4
What You Were efterföljs av den numera klassiska singeln från debutskivan och publikens reaktion talar för sig själv.
Me and the Moon: 3
En av bandets mest drivande låtar – också den från debutskivan – men jämfört med de två inledande låtarna känns det som att det här börjar svalna av en aning.
If He Likes It Let Him Do It: 4
Det är märkligt hur den här låten – som på senaste skivan bara är en låt i mängden – växer till sig och kanske till och med tillhör konsertens höjdpunkter. Det är blytungt med en underliggande känsla av mystik.
Book of Stories: 3
En av de äldre låtarna som inte gör så mycket väsen av sig.
How It Ended: 4
Låten som avslutar senaste skivan spelas ikväll redan som låt nummer sex. Introt fullkomligt osar New Order och refrängen är den perfekta blandningen melankoli och eufori.
Money: 4
Också den från senaste skivan. Också den en riktig publikfavorit. Jonathan sjunger om att han inte har några pengar och snart slänger någon från publiken upp en sedel på scen.
I Need Fun in My Life: 2
En lågpunkt som fyller funktionen som konsertens nödvändiga antiklimax.
I Need a Doctor: 2
Som introduktion berättar Jonathan att låten handlar om att vara ”crazy”. Ingen tvekan om att det är kvällens mest besynnerliga låt – fast den möts också av kvällens svalaste mottagande.
Forever and Ever Amen: 4
Ytterligare en av de där klassiska singlarna från debutskivan. Inledningsvis känns den aningen tom men den byggs successivt upp och partiet mot slutet – då sången påminner om ett mantra – kör över det mesta. Att det dessutom är den bästa reverbdränkta kärlekssången sedan The Cures Just Like Heaven är en annan historia.
Book of Revelation: 3
Inledningsspåret från senaste skivan Portamento sticker inte ut särskilt mycket.
Days: 4
Det gör däremot denna lågmälda sång från senaste skivan. Den börjar med ett utökat intro som växer i takt med publikens applåder. En av konsertens höjdpunkter.
Down by the Water: 5
Ordinarie set avslutas med bandets kanske mäktigaste låt Down by the Water. De långsamma takterna och den känslosamma sången kan inte misslyckas.
Searching for Heaven: 3
Till första extranumret återvänder Jonathan Pierce och Jacob Graham ensamma och framför kvällens mest elektroniska nummer.
The Future: 3
Nu kommer även resten av bandet upp på scen.
Let’s Go Surfing: 5
De avslutar starkt med sin största hit. Publiken dansar och sjunger med och feststämningen är total. Kunde inte ha slutat bättre.
Du kan höra spelningen i sin helhet hos Gimme Indie.
