Peter LeMarc på Stockholm Music & Arts
2 augusti 2014
Betyg 5
Det var magiskt. Helt magiskt och en stor kärleksfest mellan artisterna på scen och publiken.
Det här skulle bli Peter LeMarcs sista konsert. Någonsin. Det hade han varit tydlig med i intervjuer. Han har själv varit svårt sjuk, lär ha svår scenskräck och nu har hans fru fått cancer.
Att kvällen skulle bli något alldeles extra väntade sig nog många. Säkert Peter LeMarc själv. Han och hans musiker var enormt peppade och taggade. De gav allt. De började till och med en kvart före utsatt tid och höll på några minuter efter tolv, då det inte längre var tillåtet att spela på scen i centrala Stockholm. Peter LeMarc ville ge allt och han gav allt. Han använde hela scenen och gick ner till publiken, han gick ner på knä för att spela gitarr och munspel och publiken älskar honom tillbaka.
Redan efter de första två sångerna, ”Mellan månen och mitt fönster” och ”Senast jag såg änglarna landa” var det helt magiskt och publiken klappade med, viftade med och sjöng med. Peter LeMarc behöver inte ens uppmana till det. Jag hörde många i publiken utropa hur bra det var och också personer som tidigare inte förstått hans storhet föll för denna fantastiske musiker och scenpersonlighet. Den här kvällen ägde Peter LeMarc både scenen och hela festivalen på Skeppsholmen. Söndagskvällens avslutande spelning med Neil Young och Crazy Horse behöver inte ens vara halvbra, festivalen var värd att gå på tack vara Peter LeMarc.
Peter LeMarcs stämma är vacker och stark och musikerna han omger sig med är oerhört skickliga. Alla detaljer satt på plats och soundet blev oändligt vackert med flygeln på scen.
Peter LeMarc har en ödmjuk och enkel utstrålning med lugn och levnadserfarenhet som grund. Han kom ut på scen i enkel ljusblå skjorta och jeans och är som att träffa en trevlig granne, hans texter berättar om sådant vi alla känner igen: om möten på busshållplatser, om affärer vi handlar i och samtidigt om de svåra stunderna i livet som när nära anhöriga ligger för döden – och samtidigt får han det vardagliga och lilla att bli så storslaget, som små mirakler.
Peter LeMarcs första konsert på sju år – och enligt vad han själv säger sista konsert var en stor konsert, han gav oss en magisk kväll vi kommer att minnas länge, länge. Men han lämnar inte musiken, det lovade han. Så vi kommer att höra från och om honom i musikens värld. Tack och lov.
Spellista:
Mellan månen och mitt fönster
Senast jag såg änglarna landa
(Jag ska) Gå hel ur det här
Sången dom spelar när filmen är slut
I mitt andra liv
Drivved
Ända till september
Älskad från första stund
Det som håller oss vid liv
Ett av dom sätt
Här kommer din älskling
Memphis i himlen
Vägen (låter oss längta)
Vänta dig mirakel
Little Willie John
Extranumren:
Vaggsång kl.4
Nio broars väg
Evelina
Foto: Lena Dahlström
