Robin Hood
betyg 2
Svensk biopremiär 30 november 2018
Okey, strunta i filmen många felaktigheter i funktion och berättelse. Men 100 miljoner US-dollar i produktionsbudget är det klart att den har sina kvaliteter. Men något mästerverk är det ju inte.
Robin of Loxley/The Hood (Taron Egerton) börjar träna med Little John/Yahya (Jamie Foxx), en arabisk jägare som har gått ihop med Robin efter striderna i korstågen för att tillsammans motarbeta den korrumperade sheriffen av Nottingham (Ben Mendelsohn). I berättelsen finns också Marian (Eve Hewson), Robins tidigare älskade som ha en relation med Will Scarlet (Jamie Dornan).
I den här filmversionen har Robin Hoods stereotypiska historia moderniserats för att hänvisa den fasansfulla politiska situationen i västvärlden, det moderna slaveriet och Mellanöstern-situationen. Tyvärr fungerar det inte så bra, det blir inte så på bioduken. Historien och karaktärerna är alltför svaga för att ge tyngd åt budskapen eller symboliken.
En karismatisk Robin Hood (Egerton), som lyckligtvis inte är en superhjälte rakt igenom i den här historien, är kanske den bästa rollen i denna samling.
Foxx som Little John som har kommit från Saudiarabien, talar engelska perfekt och känner till alla genvägar i Sherwood forrest och Nottingham city ännu bättre än The Hood, vilken besvikelse han är i den rollen.
Marian (Hewson) som den enda kvinnliga rollen, är inte trovärdig som någon som älskar och är tjuv och en upprorisk rebell. Hon blir bara en filmfigur.
Mendesohn som sheriffen av Nottingham med den excentriska moderna outfiten skulle kunna ersättas med en annan skurk direkt till en annan film, som Gotham City, Matrix eller …
Filmen är tekniskt perfekt och det kan förtrolla publiken med sina vackra bilder men om jag vill se en Robin Hood-historia föredrar jag att titta på Disneys rävaktig animerade version en gång till istället.